Få tonsättare har blivit föremål för en sådan stark och ihållande mytbildning som Beethoven. Han bidrog till den själv, en mytbildning som sedan fick näring i en rik anekdotisk flora och av författare som Bettina von Arnim och Anton Schindler. Trots att vi numera har tillgång till kritiska utgåvor av Beethovens korrespondens, till samtalen med den döve mästaren i konversationshäften och till hans dagbok, har myternas Beethoven visat sig vara mycket livskraftig. Än i dag stöter man på föreställningar och sakförhållanden som är påhittade eller felaktiga. Den stora utmaningen med att skriva denna bok har därför varit att ta sig genom lager på lager av myter för att förhoppningsvis kunna teckna en bild av människan och tonsättaren förankrad i ett källkritiskt granskat material. Det har fått till följd att många underhållande berättelser och anekdoter fått stryka på foten och att fakta korrigerats. Det är det andra motivet för denna bok. Ett tredje är direkt personligt. Jag har ”umgåtts” med människan och tonsättaren Beethoven i över ett halvt sekel, ett umgänge som fördjupats av decenniers upplevelser av hans musik, genom läsning av den mycket omfattande – då främst utländska – litteraturen, genom egen forskning och inte minst genom många samtal om hans musik med musiker och tonsättare. Efter dryga fyrtio år var tiden inne att ge min version av en gestalt som än i dag är så starkt närvarande 185 år efter sin bortgång, av en konstnär som under sin levnad beundrades och ifrågasattes, utmanade och oroade. Det unika konstnärskapet och ett tragiskt livsöde blev för romantiken inbegreppet av geniet. Beethoven var också en politisk gestalt. Man skulle kunna skriva en bok enbart om hur han formades av upplysningens speciella gren, josephinismen, om hans ställningstaganden till makt, sociala hierarkier och till olika politiska system, om hans syn på den franska revolutionen och om hur hans musik under seklers lopp utnyttjats av de mest skilda ideologier. Likaså skulle en bok om Beethoven kunna handla enbart om hans musik. Men endast båda infallsvinklarna sammantaget – människan och tonsättaren – kan ge oss ett porträtt i helfigur och komma närmare svaret på frågan: Vem var han? Med ett par undantag är översättningarna mina. Jag har när det gäller Beethovens brev lagt mig så nära hans språkbruk som möjligt trots dess grammatiska brister, stavfel och kasten mellan det ena och det andra ämnet. Det är i korrespondensen som vi kommer människan Beethoven nära. Han skrev som han kände i ögonblicket utan minsta tanke på eftervärlden. Han
9
Beethoven_Slutorig_JS.indd 9
2011-08-05 10.31