9789144121123 by Smakprov Media AB

tala om språk Grammatik för lärarstuderande

K ATAR INA LUNDIN

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33053 ISBN 978-91-44-12112-3 Upplaga 3:1 © Författaren och Studentlitteratur 2009, 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Werner Schmidt Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2017

INNEHÅLL

Tack 7 Förord 9 K apitel 1

Först några ord om grammatik 11

Grammatiken som struktur och mönster 11 Grammatiken som redskap för diskussion 13 Undervisning i grammatik 15 Så här är boken upplagd 19 K apitel 2

Det föränderliga språket 21

Tankar om grammatiken 21 Grammatiken i olika betydelser 22 Olika inriktningar – olika sätt att tänka 26 Strukturalism 27 Frasstrukturgrammatik och positionsgrammatik 28 Generativ grammatik 29 Funktionell grammatik 30 Beskrivande och normerande grammatik 31 Utgångspunkt: det offentliga språket 32 Makten över språket 34 Regler eller något annat? 37 Normer – för vem? 41

Innehåll

Tal och skrift 44 Talspråkets och skriftspråkets grammatik 45 Talspråk och skriftspråk och mitt emellan 45 Talspråksgrammatik = skriftspråksgrammatik? 47 När grammatiken inte fungerar 49 Effekter på ljud- och stavningsnivå 50 Effekter på sats- och meningsnivå 54 Nya begrepp och gamla företeelser 58 Några ord om grammatik och läromedel 62 Termer och begrepp i några läromedel 63 Grammatikavsnittens plats i läromedlen 64 K apitel 3

Verktygslåda för språk i bruk 67

Behovet av en teoretisk verktygslåda 67 Utgångspunkten: satsschemat 68 Positionerna N1 och N2 73 Formen: nominalfrasen 74 Kärnan: substantiv och pronomen 76 Substantiv 76 Pronomen 77 Att bygga ut nominalfrasen 79 Artiklar 81 Adjektiviska beskrivande attribut: adjektiv, particip och räkneord 82 Övriga beskrivande attribut: inledda av prepositioner och infinitivmärke 84 Relativa beskrivande attribut: pronomeninledda bisatser 85 Funktionen: subjekt och objekt i satsen 87 Att laborera med subjektet 92 Positionen V och Typplatsen 95 Formen: en kedja av verb 96 Verbkedjan: verb och tillhörande partiklar 97 Verbpartiklar 102 Tid, tempus och tidsuttryck 103 Presenssystemet: presens, perfektum och futurum 105 Preteritumsystemet: preteritum och pluskvamperfektum 107 Aktionsart och aspekt 108

Innehåll

Funktionen: predikat 112 Subjektiv predikativ – två möjliga positioner i satsschemat? 113 Positionerna A1 och A2 115 Formen: adverbfraser, prepositionsfraser och annat 116 Kärnan i adverbfrasen 116 Funktionen: adverbial, prepositionsobjekt och agent 119 Fundamentet 122 Fundamentet som problemskapare 124 Återbesök på typplatsen – markören för bisats 126 Bisatsernas funktion 129 Hur hittar man en bisats? 131 Huvudsatsordföljd i bisats 134 Olika typer av bisatser 135 Konjunktioner – i utanförpositionen 140 Satser och meningar 141 Olika typer av satser 142 Olika typer av meningar 143 Några speciella meningskonstruktioner 148 V1-deklarativer 148 Satsförkortningar 149 Att strukturera information 151 Grammatik med betydelse 159 Semantiska roller 162 Sammanfattning och komplettering 166 Positionerna och satsschemat som utgångspunkt 167 Fraser 168 Adjektivfraser 169 Infinitivfraser 169 Kärnor 170 Utblick mot läromedlen 172 Funktioner 175

Innehåll K apitel 4

Att tala om språket 179

Litteraturtips för vidare läsning 183 Böcker om språkpolitik, språkvård och språknormer 183 Böcker om grammatik och syntax 184 Böcker om textanalys etc. 186 Övrigt 187

Bilagor 189 Översikt över svenskans deklinationer 189 Översikt över svenskans konjugationer 189 Översikt över några vanliga svenska bisatstyper (att-bisatser undantagna) 190

Litteratur 191 Läromedel 194

Sakregister 197

K AP I T E L 3

Verktygslåda för språk i bruk

Behovet av en teoretisk verktygslåda Att behärska svenska språkets struktur är nödvändigt för den som vill bli svensklärare. Hur kan man motivera ett sådant påstående? Det finns åtminstone två grundläggande anledningar: för att kunna hjälpa alla elever, oavsett (socio)kulturell bakgrund, att utveckla sitt tal- och skriftspråk och för att kunna hjälpa de elever som behöver det att erövra svenska språket som andraspråk. Hittills har vi resonerat om språket på ett lite mer teoretiskt plan och belyst grammatik ur några olika aspekter. Nu är det dags att gå över till att undersöka hur dessa kunskaper kan omsättas i praktiken. I detta kapitel presenteras en teoretisk verktygslåda som fokuserar på olika delar inom svenskans grammatik. Tanken är att verktygen ska vara användbara för en vidare förståelse av svenskans språksystem och för diskussioner om elevers språkbruk och språkutveckling. Varje avsnitt har kommentarer om det pedagogiska värdet av att ha kunskaper om de olika delarna. Avsnitten i kapitlet innehåller resonemang om åtminstone en elevtext där aktuella infallsvinklar exemplifieras. Texterna är valda så att de ger en möjlig utgångspunkt för diskussioner om det språkliga fenomen som precis presenterats, och de är inte valda för att peka på brister hos skribenterna. Därför kommer generellt inga omdömen att fällas om huruvida texterna bör beskrivas som bra eller dåliga, varken i sig själva eller i någon form av jämförelse. Givetvis kan man också resonera om vilken som helst av texterna med hjälp av de teoretiska verktyg som presenteras. Vidare är anspråket inte att för varje exempel ge en fullständig analys av texten, utan poängen är att visa hur det aktuella grammatiska redskapet kan användas när det appliceras på en elevtext. Texterna är omväxlande skrivna av elever i de lägre åren och de högre, liksom av elever som har svenska som första- eller andraspråk. © F ö rfattar e n och S tud e ntlitt e ratur

3 Verktygslåda för språk i bruk

Även om fokus i textresonemangen i rent illustrativt syfte i första hand ligger på de enskilda språkliga fenomenen är det viktigt att ha kontexten i åtanke. Den kontext som texterna tillkommit i är alltid viktig, och en text liksom vilket yttrande som helst måste alltid sättas in i sitt sammanhang. En fråga som man kan ställa till en text är därmed om eller hur den passar in i kommunikationssituationen och fyller sitt syfte. Om texten uppfyller dessa krav är skribenten en god bit på väg, och man kan som lärare använda de analytiska redskapen för att förbättra det sätt som budskapet förts fram på.

Utgångspunkten: satsschemat I genomgången av de grammatiska verktygen kommer vi att utgå från det så kallade satsschemat eller positionsschemat för hur svenska meningar är uppbyggda. Du kommer snart att få bekanta dig med detta satsschema. Det finns flera fördelar med att utgå från satsschemat när man resonerar om svensk grammatik. En fördel är att man hela tiden kan se sambanden mellan ordens form, funktion och betydelse/innehåll. På så sätt minimerar man risken att någon nivå av språket blir isolerad. Samtidigt kommer man hela tiden att se delarna mot bakgrund av helheten. Vi börjar alltså i de stora resonemangen och går därefter över till detaljerna. En annan fördel med att ta sin utgångspunkt i satsschemat är att detta i sin tur utgår från den egna språkkänslan, från det som känns naturligt och som man känner till och behärskar. Språkkänslan öppnar för möjligheter att laborera med språket och undersöka vilka ordföljder och ordkombinationer som fungerar och vilka som inte gör det. Metaspråket öppnar också för möjligheter att se varför det förhåller sig som det gör. Laborationer med språket och ordföljden visar vidare på möjligheter till variation i språket när det till exempel handlar om olika tidsuttryck och sätt att strukturera informationen i satsen. Ytterligare en poäng med satsschemat är att man kan använda det ganska konkret, både när man själv arbetar med språkets struktur och när man ska dela med sig av kunskaperna till sina elever. Utgångspunkten för satsschemat är tanken att alla svenska satser är uppbyggda enligt samma princip för ordföljd (Platzack 1987). För syftet med den här boken räcker det att konstatera att ordföljden i en sats beskrivs med hjälp av sju positioner i följd. Dessa sju positioner utgör alltså satsschemat, som illustreras nedan. Alla positioner kommer att presenteras genomgående i de 68

3 Verktygslåda för språk i bruk

följande avsnitten – här visas bara grundprinciperna för hur satsschemat är uppbyggt och hur det fungerar. Fundament Typplats

Nominal 1 (N1)

Adverb 1 (A1)

Verb (V)

Nominal 2 (N2)

Adverb 2 (A2)

Ville

Kalle

inte

handla

en ny PC

på rean igår?

… att

Kalle

inte

ville handla

en ny PC

på rean igår.

Poängen med och utgångspunkten för satsschemat är att de olika leden står i en bestämd ordningsföljd gentemot varandra. Som du ser är meningarna i uppställningen ovan inte likadana. Det första exemplet är en huvudsats – i det här fallet i form av en fråga – och det andra en bisats, närmare bestämt en att-bisats. Vi kommer tillbaka till huvudsatser och bisatser längre fram. Med satsschemat vill man nämligen också visa att olika typer av satser har fler likheter än olikheter och att det därför blir en fördel att beskriva dem med hjälp av ett och samma satsschema. En sådan här schematisk beskrivning av den svenska satsstrukturen blir med nödvändighet något förenklad, men i syfte att arbeta med satsstrukturer och laborera med meningar och meningars betydelseförändringar är det gemensamma schemat en bra utgångspunkt. I satsschemat ovan är alla positioner fyllda, men så behöver det givetvis inte vara. Beroende på innehållet i ett yttrande och de led som ingår i yttrandet kommer fler eller färre positioner att vara fyllda. Den regel man aldrig kommer ifrån är dock att den så kallade typplatsen måste vara fylld (i huvudsatsen) och därtill antingen fundamentet eller den position som kallas N1. Några exempel ges nedan. Fundament Typplats

Kommer

Kalle?

Vem

kommer?

←

Kalle

vill

←

springa.

… att

Kalle

springer

fort.

Vi inleder med huvudsatsen eftersom den svenska huvudsatsen erbjuder stora variationsmöjligheter när det gäller ordföljden. Hur kan detta komma sig? Jo, nästan alla led som finns med i huvudsatsen kan flytta till den position som kallas fundament och som står först i satsen. När ett led har flyttat till © F ö rfattar e n och S tud e ntlitt e ratur

3 Verktygslåda för språk i bruk

fundamentet lämnas en lucka tom i positionsschemat. Resultatet av flyttningen blir att något har förändrats i meningen. Detta framgår av schemat nedan. Pilarna markerar varifrån det fundamentplacerade ledet har flyttat. Fundament

Typplats

Ville

Kalle

inte

handla

en ny PC

på rean igår?

Kalle

ville

←

inte

handla

en ny PC

på rean igår.

Inte

ville

Kalle

←

handla

en ny PC

på rean igår?

En ny PC

ville

Kalle

inte

handla

←

på rean igår.

På rean igår

ville

Kalle

inte

handla

en ny PC.

←

Om vi flyttar Kalle från N1 till fundamentet har vi inte längre en fråga utan ett påstående. Vi får då också ett exempel på den vanligaste menings konstruktionen i svenskan, nämligen påståendesatsen med det så kallade subjektet först. Flyttar vi något av leden en ny PC från N2 eller på rean igår från A2 ändrar vi inte formen på meningen men väl innehållet, genom att det led som placeras i fundamentet blir mer betonat. Om vi istället låter negationen inte flytta från A1 till fundamentet får vi en form av bekräftande fråga och därmed en konstruktion som är lite speciell både till form och innehåll. Det enda led som inte utan problem kan flyttas längst fram i satsen är handla i V, och detta återkommer vi till – den flyttningen är därför inte heller markerad i schemat. Att leden i satsschemat alltid står i en bestämd ordningsföljd medför att den position som ett led flyttat ifrån inte kan fyllas av något annat led. Positionerna är alltså reserverade för en viss typ av led, och om det ledet istället står i fundamentet är grundpositionen ändå inte tillgänglig för något annat led. Det framgår också tydligt om man försöker flytta andra led dit: ordföljder som *Kalle || ville || en ny PC || inte || handla || på rean igår, där ledet en ny PC i N2 flyttats till subjektspositionen N1, fungerar inte i svenskan. En av de pedagogiska poängerna med satsschemat är de möjligheter som erbjuds när det gäller att tydliggöra hur satser är uppbyggda. Därmed kan man också resonera om hur man med enkla medel kan förändra innehållet i en sats. För att visa detta konkret utgår vi från en elevtext.

3 Verktygslåda för språk i bruk

Elevtextexempel 1 Texten är skriven av en elev i år 9. Mina nio skolår 1:a till 3:e klass. Jag var mycket nervös. Jag kände bara två stycken, Jon och Karin sedan dagis. Vi var 16 elever i klassen. Våran fröken agnes hade långt brunt lockigt hår. Oskar och jag blev nästan bästisar, fast vi slogs mest. Vi lekte ofta hemma hos honom med Star Wars gubbar. Ibland spelade vi kula. När vi var hemma hos mig så tittade vi på Star Wars eller lekte indianer och cowboys. Skolan var gul och var från 1907, den heter ramsdalsskolan Vi fick en paradel klass. De hade också två busar. Ifall inte Oskar och jag bråkade så bråkade vi med dem. I fyra slog vi ihop klasserna och fick en ny lärare som heter marianne. Hon var gammal och en dålig lärare hade vi hört. Då tog vi vår chans. Jag lugnade mig men de andra i klassen bråkade varje dag med henne. Föräldrarna ordnade möten för problemet med fröken. Konstigt nog fick hon reda på det. och skrev in i tidningen och hon kallade sig för anna. I feman fick vi en ny lärare som heter pernilla. Hon var 25 år blond, ganska bra. Då flyttade Oskar och Jag hade fått stämpel som bråkare. Det innebar att jag inte hade några kompisar förutom en kille som heter daniel. Han är jag fortfarande bra kompis med. Han är snäll och väldigt bra på att rita. I femman åkte vi på ett nordiskt läger, då bodde vi i stugor med danskar och finnar. Där tyckte jag, och en annan kompis som heter max om en tjej. Henne följde vi efter hela resan. Våran klass skulle springa staffet i turestad. Då sov vi på ett vandrarhem och knappt sov någonting. för vi var uppe så sent. På tävlingen, då vann vi och fick äta på Mc donald’s.

För att enkelt få en överblick över hur elevens meningar är uppbyggda för vi in dem i satsschemat. De nio första satserna är införda i satsschemat nedan, och meningsmönstret för de följande satserna är nästan genomgående detsamma.

1 Texten är hämtad ur textbanken NU03 och något modifierad.

3 Verktygslåda för språk i bruk Fundament

Typplats

Jag

var

←

Jag

kände

←

har

←

16 elever

Våran fröken agnes

hade

←

långt brunt lockigt hår.

Oskar och jag

blev

←

slogs

←

lekte

←

Ibland

spelade

mycket nervös. bara

nästan

två stycken … i klassen.

bästisar mest. ofta … kula

←

Av de nio första meningarna har 8 stycken subjektet, eller ”den som gör något”, i fundamentpositionen. Subjektet inleder satsen. Det handlar alltså om flytt av ett led från N1-positionen. Som påpekades ovan är detta en vanlig meningsstruktur i flera textgenrer, och den är också frekvent i elevtexter. Det led som flyttats fram i fundamentet och som inte är subjekt är tidsadverbet ibland från A2-positionen i sista exemplet, som därmed varierar meningsstrukturen. Inte desto mindre kan man resonera med eleven om effekterna av att sällan variera sin meningsuppbyggnad, nämligen att läsaren kan känna att skribenten upprepar sig. Man kan också notera att A1-positionen och V-positionen i princip inte används över huvud taget. Det är som påpekats inget krav att alla positioner ska vara fyllda i en mening, men en text kan vanligen göras betydligt mer varierad om fler positioner utnyttjas. Med hjälp av A1-positionen kan texten modifieras på olika sätt, inte bara genom negation: Jag var faktiskt/ju/möjligen mycket nervös. Och genom att använda även V-positionen kan man uttrycka ett bredare och mer detaljerat tidsspann: Jag hade varit/skulle kunna ha varit/ mycket nervös. Det är nu dags att gå över till att presentera de olika positionerna i satsschemat mer ingående. Presentationen av positionerna kommer inte att följa den linjära ordningen i satsschemat eftersom det finns skäl att låta genomgången av N-, V- och A-positionerna ligga till grund för genomgången om fundamentet och typplatsen. Som påpekats ovan erbjuder den svenska huvudsatsen större möjligheter än bisatsen till ordföljdsvariation, och därför utgår resonemangen i de kommande avsnitten oftast från huvudsatsen. 72

3 Verktygslåda för språk i bruk

En avslutande kommentar gäller det faktum att alla beskrivningar av språkets struktur med nödvändighet måste bli förenklade. I genomgången av satsschemat och dess positioner är utgångspunkten därför att ge en så bra bild som möjligt av svenskans struktur med fokus på ”vanliga” satser. I alla sammanhang som handlar om språkbruk kan man konstruera mer eller mindre kontextbundna exempel som fungerar på de mest överraskande sätt, och även om dessa är viktiga och intressanta är de inte centrala för en bok om grammatik för lärarstudenter. Tanken här är istället att tillhandahålla en teoretisk verktygslåda som i sin tur kan inbjuda till diskussioner om exempel och konstruktioner som fungerar annorlunda, allt enligt tanken att man utgår från enkla strukturer för att skapa allt mer komplexa sådana.

Positionerna N1 och N2 I det här avsnittet ska vi titta på vilka typer av ord som kan stå i positionerna N1 och N2 och vilken funktion dessa ord och positioner fyller i en mening. Positionerna är markerade med fetstil i satsschemat nedan. Bokstaven N står för nominal, och detta betyder att huvudordet eller kärnan i N1 och N2 oftast kommer att utgöras av ett substantiv eller ett pronomen: substantiven Kalle, en ny PC och Emira liksom pronomenet honom går under den gemensamma beteckningen nominal. Fundament

Typplats

Ville

Kalle

Såg

Emira

A1 inte

handla

en ny PC

på rean igår?

honom

på festen i lördags?

Om det nu är samma typer av ord som står i både N1 och N2 kan man ställa sig frågan varför man ändå väljer att dela upp positionerna i N1 och N2. Poängen är att även om det är samma typ av ord som står i N1 och N2 har leden i N1 och N2 olika funktioner i satsen. Form och funktion är alltså inte samma sak. Vi börjar med att studera formen hos de ord som står i N1 och N2 för att sedan gå över till funktionen. För att beskriva formen hos de ord som återfinns i N1 och N2 introduceras först begreppet fras, som också används för att beskriva formen över huvud taget hos de led som kommer att inta de olika positionerna i satsschemat.

3 Verktygslåda för språk i bruk

FORMEN: NOMINALFRASEN

När man talar om fraser utgår man från att orden i en mening eller ett yttrande ofta naturligt grupperar sig på olika sätt. Vissa ord hör helt enkelt mer ihop med varandra än andra. I meningen nedan får vi fyra olika grupperingar av ord där gränserna är markerade med hjälp av tecknet ||. I och med denna gruppering av ord har vi delat upp informationen i satsen i fyra olika led, fyra fraser. Den nyantagna studenten || hade fått || ett komplett startset från IKEA || [NF]

[NF]

på introduktionsmötet. Lärarutbildningen || har infört || Bolognasystemet || [NF]

[NF]

sedan flera terminer tillbaka.

Indelningen i fraser tar sin utgångspunkt i olika betydelsebärande ord i meningen. På det sättet har varje fras ett huvudord, det ord som har den största betydelsen. Eftersom fokus just nu är nominalfraserna [NF] får vi huvudorden studenten, startset, Lärarutbildningen och Bolognasystemet. Övriga fraser återkommer vi till. Att just dessa ord utgör huvudord i sina två respektive fraser är ganska klart – de är substantiv som utgör kärnan i ett yttrande i och med att de har den tyngsta innehållsliga betydelsen. Som påpekades tidigare räknas också fraser som har ett pronomen som huvudord som nominalfraser. Detta beror på att substantiv och pronomen fyller samma funktion i en mening och pronomen i sin tur kan ersätta substantiv (han/hon istället för studenten, det istället för startset, den istället för Lärarutbildningen och det istället för Bolognasystemet). Nominal är alltså ett begrepp som är vidare än substantiv eftersom även pronomen inkluderas. Ibland utgörs nominalfrasen av endast ett ord, och då är det också detta ord som är kärnan eller huvudordet. Detta gäller för Lärarutbildningen och Bolognasystemet i exemplen ovan. I exempelmeningen om studenten och startsetet, däremot, har nominalen fått olika typer av bestämningar: den nyantagne studenten och ett komplett startset. Bestämningarna kan stå både före och efter huvudordet, beroende på vilken typ av bestämningar det rör 74

3 Verktygslåda för språk i bruk

sig om. Deras uppgift är att specificera eller vidareutveckla kärnan. Men oavsett hur mycket man utvecklar en kärna/ett huvudord med olika former av bestämningar kommer det fortfarande att vara en enda nominalfras: Den alldeles nyantagna begåvade och unga studenten med ljust hår och nyinköpta kläder från H&M är fortfarande en och samma nominalfras med studenten som huvudord. Därmed placeras frasen i sin helhet i N1 eller N2. Att fraserna i sin helhet placeras in i särskilda positioner visar att frasen i sin helhet också ska vara flyttbar, även om meningarna ofta får en annan betydelse om man ändrar frasernas placering. Att klyva fraser och bara flytta en del av frasen är däremot oftast svårt. Det beror just på att man arbetar utifrån en kärna som får bestämningar som hör direkt samman med kärnan och inte klarar sig utan denna. Längre fram kommer vi också att se att fraserna utgör indelningsgrunden för satsdelarna i en sats, alltså en funktion i en sats kommer att motsvaras av en fras. Sammanfattningsvis så långt kan vi konstatera att man alltså utgår från de största delarna som en mening kan delas in i när man delar in en mening i fraser. Vi kan också slå fast att fraserna måste flyttas som enheter eftersom de utgörs av ord som hör samman. På det sättet blir frasernas placering viktig att få grepp om, liksom effekterna av en felaktigt placerad fras. En riktlinje är att fraser som hänger nära samman med varandra också placeras tillsammans eller åtminstone så att det på annat sätt tydligt framgår att leden hör samman. Ett klassiskt exempel där detta inte fungerar är när en bestämning placeras felaktigt med avseende på huvudordet: Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än att beklaga Erik den XIV. Genom att skilja vansinnig och omgiven från huvudordet Erik kommer orden istället att höra samman med jag, vilket inte var meningen. Ur ett lärarperspektiv är fraser användbara och viktiga att arbeta med eftersom de är flyttbara och utbyggbara. Svenska nominalfraser är mycket utbyggbara, och detta kan man som lärare påpeka för elever som behöver och vill utveckla sitt språk. Att exempelvis kunna bygga ut nominal med detaljer och specificeringar är en del av den elaborerade kod som skolan är tänkt att hjälpa eleven med att utveckla. Lite längre fram i det här avsnittet ska vi se hur en sådan utbyggnad av nominalfraserna går till. Innan dess ska vi undersöka de ord som utgör kärnan i en nominalfras, nämligen substantiv och pronomen.

3 Verktygslåda för språk i bruk

K ÄRNAN: SUBSTANTIV OCH PRONOMEN

En fras är alltså en beskrivning av formen hos ord som naturligt grupperar sig tillsammans i en mening. Vi uppehåller oss här vid nominalfrasen. Vi har också konstaterat att fraserna har ett huvudord eller med ett annat uttryckssätt en kärna – begreppen huvudord och kärnor används med lika betydelse – och det är denna kärna som talar om vilken typ av fras det rör sig om. Därför blir också beskrivningen av detta huvudord viktig. Och då är vi nere på en annan nivå, nämligen ordklassnivå, och kan ställa frågan vilka ordklasser som kan utgöra kärnan i en nominalfras. Svaret på frågan är att kärnan i nominalfrasen utgörs av någon av ordklasserna substantiv eller pronomen. Ordklasser och fraser är följaktligen en form av språkliga byggstenar på olika nivåer men som har ett tydligt samband till varandra. Det är också klart att i och med att flera ord tillsammans kommer att utgöra en fras, befinner sig fraserna på en annan, högre nivå än orden/ordklasserna. Substantiv

Till ordklassen substantiv räknas ord som betecknar konkreta eller abstrakta ting: människa, bro, ko, parti, antagande, brott. Orden ser oftast olika ut beroende på om det handlar om en/ett eller flera (numerus), och man talar då om ental (singular) och flertal (plural). Hur ordet kommer att se ut i plural är beroende av hur ordet ser ut i singular: exempel som människor, broar, kor, partier, antaganden och brott visar att svenskan har många varianter för hur böjningsmönstret för flertal ser ut. Mönster för detta får man via den så kallade deklination – ungefär böjningsmönster – som varje substantiv följer. En förteckning över svenskans fem deklinationer finner du bland bilagorna längst bak i boken. Svenska substantiv delas in i två huvudgrupper som brukar kallas n-ord (utrum) och t-ord (neutrum) efter substantivens genus: en uppgift, en cykel och en medmänniska respektive ett dokument, ett tåg och ett undantag. Orden delas helt enkelt in efter om de kopplas samman med en/den eller ett/ det. Substantivens genustillhörighet följer inga tydliga mönster i svenskan och utgör därför ett problem för alla som lär sig svenska som andraspråk. En grundregel är att de neutrala orden vanligen betecknar företeelser som inte ses som levande (bord, buskage, dokument, program etc.). Men det finns undantag från regeln, exempelvis ordet barn som representerar en i högsta 76

3 Verktygslåda för språk i bruk

grad levande företeelse men ändå tillhör den neutrala kategorin. Vidare talar man om bestämd och obestämd form (species) i samband med substantiv: (det) hjärtat är den bestämda formen och (ett) hjärta den obestämda. Som påpekats tidigare har svenskan en gång varit ett kasusspråk. Även om svenskan inte längre kan räknas som ett kasusspråk finns det två olika former som ett nominal kan ha: grundformen nominativ och s-formen genitiv. Nominativen är den vanliga formen. Genitiven skapas i svenskan med hjälp av -s som läggs till som ändelse på substantivet: Högskoleverkets policy, solens värme, Kalles cykel, dokumentets giltighet. Grundbetydelsen hos genitiven är någon form av ägande, men ägandet kan se lite olika ut i exempel som Kalles bil, Kalles festande och Kalles begravning. I den första meningen äger Kalle något, i den andra meningen gör han något och i den tredje är det någon som gör något med honom. Det finns alltså olika former av genitiv.2 För en svensklärare är det bra att resonera med eleverna om skillnaderna mellan att använda abstrakta substantiv istället för bara konkreta, specifika istället för allmänna och sammansatta istället för enkla och så vidare. En text blir till exempel ofta mer precis och detaljerad med specifika ord istället för allmänna. Utvecklandet av den elaborerade kod som eleverna förväntas uppnå vad gäller såväl skrivet som talat språk stöttas via resonemang exempelvis om substantivens roll och funktion. Påståendena understöds av det faktum att ett varierat och stort ordförråd har visat sig hänga samman med skolframgång, medan kortord och formord ofta resulterar i mer pratiga texter. Även om fokus kanske i första rummet ligger på det skrivna språket innebär samma språkutvecklande arbete viktiga steg även mot ett mer abstrakt och elaborerat talspråk. Pronomen

Till kategorin pronomen räknas ord som i normalfallet fungerar som ersättningsord för substantiv. Pronomen utgör en mycket heterogen ordklass och inkluderar ord med varierande form, funktion och betydelse.

2 Hur man ska se på s-genitiven är inte självklart eftersom en genitivform per definition hör samman med ett substantiv eller ett nominal. Därför utmanas statusen hos genitiv-s av autentiska talspråksexempel som *Där står en som jag känners cykel eller *Vad heter flickan därs nalle? där -s:et lagts till ett verb (känner) respektive ett adverb (där).

3 Verktygslåda för språk i bruk

Exempel är han, henne, den och dessa som ersättningsord för Kalle, tjejen, biobiljett och studenterna. Två undergrupper som är viktiga att känna till är reflexiva pronomen och relativa pronomen. Reflexiva pronomen syftar tillbaka på satsens subjekt: Lisa slog sig och Lena klippte sig kan jämföras med Lisa slog honom och Lena klippte Moa. Relativa pronomen är ord som som, vars, vilken etc. som i Jag tog tillbaka cykeln som blivit stulen eller Nina läste boken vars författare hon brukade uppskatta och hänger direkt samman med ett nominal och vanligen specificerar detta nominal. Ett relativt pronomen har därmed en annan relation till nominalet än andra pronomen, som ju är egna kärnor i en nominalfras. Ordklassen pronomen i svenskan är den enda ordklass som innehåller ord som man kan resonera om utifrån begreppsparet subjektsform och objektsform: Hon springer men Isabella såg henne, Han älskar Karolin men Karolin älskar inte honom och De försökte fuska på provet men Lotta hörde dem i trappan. Om man knyter an till resonemanget om kasus tidigare kan man säga att just pronomenbruket fortfarande visar spår av att svenskan en gång varit ett kasusspråk. På våra substantiv kan man endast med svårighet hitta kasusböjningar även om de finns i exempel som gatukök, i ljusan låga, i sinom tid och till sjöss. Inga nya sådana exempel kan komma till, och de som finns är rester av ett äldre språkbruk. I bland annat sydsvenska dialekter är konstruktioner som *Jag såg han och *Lotta hörde hon vanliga i både tal och skrift, men den som skriver eller säger så får ofta höra att det istället heter Jag såg honom och Lotta hörde henne. Språkkänslan hos sydsvenskar tillåter alltså gärna subjektsformen i fall där objektsformen är den korrekta. En annan liknande och uppenbar svårighet för elever – och även studenter – är bruket av subjektsformen de och objektsformen dem. Eftersom båda orden uttalas ”dom” oavsett i vilken position i satsen de står blir det svårt för eleverna att veta när de ska använda de och när de ska använda dem. Osäkerheten som eleverna känner leder ofta till att de överanvänder dem och alltså använder objektsformen dem även när de borde ha valt subjekts formen de: *Dem sade att vi skulle gå nu istället för De sade att vi skulle gå nu. Däremot är det ovanligt att de används för dem i en objektsposition: *Vi kände de inte. När det gäller överanvändning är situationen alltså den omvända med subjektsform och objektsform jämfört med diskussionen om

3 Verktygslåda för språk i bruk

han/hon kontra honom/henne, men problemet består i båda fallen i att välja rätt form av ett pronomen. Att det finns en tydlig tendens hos eleverna att överanvända objektsformen kan man se som ett tecken på att de vet att ”dom” inte är den korrekta formen i skrift och att de vet att det finns en avgörande skillnad mellan formerna de och dem. Men det visar samtidigt att eleverna faktiskt inte vet när de ska använda den ena eller den andra formen. Detta är i sin tur ett tecken på att elverna inte fått den hjälp att utveckla sitt skriftspråk som de skulle behöva – man skulle kunna spetsa till resonemanget och påstå att elevernas språkkänsla inte är tillräckligt utvecklad i det här specifika fallet. Intressant nog verkar problematiken inte vara aktuell för eleverna på engelska – de flesta elever känner (till) skillnaden mellan they och them och väljer inte fel form här. Att utgå från de engelska motsvarigheterna kan därför faktiskt vara en gångbar strategi för att öva upp språkkänslan för svenska. Vilka lösningar kan man som lärare hitta här, och hur kan man resonera? Ett alternativ är att ge upp och låta eleverna skriva dom. Det är rimligt att anta att man i så fall gör eleverna en björntjänst eftersom dom uppfattas som ett barnsligt och outvecklat sätt att skriva som inom många yrken inte kommer att accepteras. Ett annat alternativ är att förklara skillnaden på olika sätt och öva upp språkkänslan för de/dem, liksom för han/honom och hon/henne (jfr Teleman 1991). I så fall blir det också viktigt att resonera om varför skillnaden mellan olika skrivsätt är viktig för kommunikationssituationen även om den inte i första hand påverkar förståelsen. AT T BYGGA UT NOMINALFRASEN

Tidigare påpekades att svenskans nominalfraser är enheter som man lätt kan bygga ut för att ge mer detaljerad och specifik information. I satsschemat nedan illustreras några olika utbyggda nominalfraser. Huvudordet är markerat med fetstil, och man kan tydligt se att nominalfrasen är utbyggd med bestämningar både före och efter huvudordet.

3 Verktygslåda för språk i bruk Fundament Typplats

Ville

N1 den stenrike killen med det förföriska leendet

köpa

några nya skidkläder från Ralph Lauren

i gallerian?

Kan

intelligenta inte Ursula som vi träffade på konferensen förra veckan

förstå

den svåra konsten att se saker och ting ur flera perspektiv?

Springer

de två rasande hästarna

på

de nyuppsatta staketen?

Oavsett om bestämningarna står före eller efter huvudordet kallas de med ett gemensamt namn för attribut. Men kan alla typer av attribut stå både före och efter huvudordet i svenskan? Nej, så är det inte alls. De olika typerna av attribut placeras i en bestämd ordningsföljd, både i förhållande till huvudordet och till varandra. Vi kan göra upp ett schema även över attributen för att tydligt se de olika bestämningarnas positioner. Vi befinner oss alltså nu inom nominalfraserna och utgår från huvudorden killen, skidkläder, Ursula, konsten, hästarna och staketen från exemplen ovan. I den vänstra kolumnen står artikeln som inte räknas som attribut och inte är utbyggbar. Artikel

Adjektiviska beskrivande

Huvudord

den

stenrike

killen

med det förföriska leendet

några nya

skidkläder

från Ralph Lauren

intelligenta

Ursula

den

svåra

konsten

två rasande

hästarna

nyuppsatta

staketen

Övriga beskrivande

Relativa beskrivande

som vi träffade på konferensen förra veckan att se saker och ting ur flera perspektiv

3 Verktygslåda för språk i bruk

Att de olika typerna av bestämningar har fasta positioner märker man tydligt om man försöker byta plats på dem: bestämningar som ska föregå huvudordet kan aldrig placeras efter huvudordet och vice versa. Detta förklarar varför nominalfraser konstruerade som *med det förföriska leendet den stenrike killen, *kläder några nya från Ralph Lauren, *som vi träffade på konferensen förra veckan intelligenta Ursula eller *hästarna de två rasande inte fungerar i svenskan. Däremot kan man troligen konstruera situationer som fungerar för åtminstone de två sista exemplen där den beskrivande, adjektiviska typen av bestämning ställts efter huvudordet, nämligen i skönlitteratur eller ännu hellre poetiska texter. Men att man kan konstruera exempel som fungerar i en dikt eller liknande är inget argument mot uppdelningen eller ett ifråga sättande av ordningsföljden som sådan. Man kan utgå från att ju mer information man ger i de olika fälten, desto mer specificerad och utvecklad blir nominalfrasen. Jag har valt att lite förenklat kalla de olika typerna av bestämningar för beskrivande attribut. De beskrivande attributen är sedan vidareindelade i adjektiviska, övriga och relativa attribut. Alla beskrivande attribut handlar om just beskrivningar, och deras funktion i frasen är att ge tilläggsinformation till ett nominal. Indelningen i de tre olika beskrivningskategorierna motiveras av att beskrivningarna har olika form och står i olika positioner. Formen hos de olika typerna av attribut tar sin utgångspunkt i olika ordklasser. I tillägg till pronomen och substantiv – som introducerades ovan som kärnor eller huvudord i nominalfrasen – ska vi nu därför stifta bekantskap med de ordklasser som kan utgöra bestämningar till nominalen. När det gäller de så kallade övriga beskrivande attributen är indelningsgrunden det inledande ordet och det handlar alltså om orden med, från och att i schemat ovan. Allra först presenteras artiklarna, som alltid står först i den utbyggda nominalfrasen. Artiklar

Ordklassen artiklar anger om det handlar om bestämd eller obestämd form – species – hos det aktuella nominalet. Artiklar är orden en/ett, den/det och de. De obestämda artiklarna är en och ett, och de bestämda är den, det och de: en stenrik kille, den stenrike killen, ett möte, det mötet, de stenrika killarna, de mötena och så vidare. Artikeln påverkar alltså också formen på nominalet på så sätt att den bestämda artikeln kräver bestämd form på nominalet, den killen, och den obestämda artikeln kräver obestämd form, en kille. © F ö rfattar e n och S tud e ntlitt e ratur

Katarina Lundin är docent i nordiska språk och lektor i svenska vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Hon forskar bland annat om svenska språket som system och i bruk, med särskild inriktning mot svenska språket i olika utbildningssammanhang.

tala om språk Grammatik för lärarstuderande

Människan är en språkvarelse som dagligen befinner sig i olika kommunikativa sammanhang. En förutsättning för att vi ska kunna kommunicera med varandra är att vi har ett fungerande språk, och en viktig del av språket är dess struktur, grammatiken. Den grammatiska strukturen bär språket och gör att det kan användas i olika funktionella sammanhang och anpassas för olika syften. Att kunna tala om språket och grammatiken med eleverna är därför viktigt för varje lärare som ska stödja elevernas språkutveckling, oavsett om eleverna har svenska som sitt förstaspråk eller andraspråk. I Tala om språk presenterar författaren svenska språkets grammatik som en uppsättning redskap för ett språk i bruk. De mer teoretiska beskrivningarna kompletteras av elevtexter som analyseras och diskuteras. Vad är det egentligen vi ser i texterna? Hur kan vi uttrycka det vi iakttar? Bland mycket annat förs också resonemang om grammatiken i förhållande till regler och normer, till tal och skrift och till offentligt och privat språk. Tanken är att innehållet i boken ska kunna ligga till grund för ett reflekterande och resonerande förhållningssätt till svenska språkets grammatik. Boken vänder sig främst till blivande och verksamma svensklärare i grundskola och gymnasium. Tredje, reviderade och kompletterade upplagan Art.nr 33053

studentlitteratur.se