9789140683304

Bo Edvardsson & Lotta Vahlne Westerhäll

På saklig grund UTREDNINGSARBETE INOM SOCIALTJÄNSTEN

Innehåll Förord

11

1 Allmänt om utredningsarbete

13

2 Socialtjänstutredningar som en kommunal angelägenhet

25

3 Socialtjänstens utredningsarbete i ett rättsligt perspektiv

33

4 O ffentlighet, sekretess och dokumentation på socialtjänstens område

63

5 Mänskliga förutsättningar och begränsningar

71

6 Logik och arbetande begrepp

103

7 Frågeställningsanpassade arbetssätt

135

8 Saklighetskrav på information/uppgifter

161

9 Analyser

187

10 Bedömningar och problemlösning

213

11 Mer om tankefel

221

Referenser

231

Sakregister

251

Detaljerad innehållsförteckning Förord Om sökning och fördjupad läsning

1 Allmänt om utredningsarbete Utredande i samhället – svar på kunskapsbehov Vad är en utredning?

Vad är inte en sakligt godtagbar utredning?

Situationsanpassat utredningsarbete Symtom–åtgärdsmodell kontra problemanalys Perspektiv vid utredningsarbete Utredarens roll och påverkan Utredning och vetenskap Viktiga utgångspunkter vid utredningsarbete

11 11 13 13 14 15 16 17 18 20 21 23

2 Socialtjänstutredningar som en kommunal angelägenhet

25 Inledning 25 Statlig och/eller kommunal styrning av socialtjänsten 25 Grundläggande värderingar rörande socialtjänsten 28 Nämndorganisationen 30 God kvalitet i socialtjänsten 31

3 Socialtjänstens utredningsarbete i ett rättsligt perspektiv

33 Inledning 33 Allmänt om socialnämndens utredningsskyldighet 33 Socialnämndens utredningsskyldighet i speciella situationer 34 Bristfälliga utredningar 50 Handläggningsregler för socialnämnder 51 Myndighetsutövning och offentligrättsliga principer 53 Legitimitet, rättssäkerhet och rättvisa i utredningsarbetet 56 Kontroll- och ansvarsfrågor 60

4 O ffentlighet, sekretess och dokumentation på socialtjänstens område

63 Inledning 63 Offentlighet 63 Sekretess 66 Dokumentation 67 Gallring 69

5 Mänskliga förutsättningar och begränsningar

71 Mänsklig variation 71 Normalvariation 73 Personlighet och personbedömning 75 Problem vid personbedömning 76 Personbedömning och begrepp 77 Varseblivning (perception) 78 Uppmärksamhet 79 Begrepp 80 Tänkande 84 Inlärningsprocesser 86 Minnesprocesser 88 Episodminne 90 Samtalsminne och dokumentation 91 Minnesbilders lagring och rekonstruktion 92 Slarv, fabulering och lögn 93 Verksamhetspsykologi 96 Grupptryck och lojalitet 97 Beroenden 97 Kontroll och motkontroll 97 Förväntan 98 Samkonstruktion av uppgifter 99 Psykologiska symtoms betydelse 100 Resurstänkande 101 Negativism 101

6 Logik och arbetande begrepp Begreppet objektivitet Om logiska krav

103 103 104

Vanliga tankefel 105 Slutledning och logisk giltighet 107 Generalisering, osäkerhet och motexempel 108 Begreppet bedömning 108 Tydlighet och öppen redovisning 109 Frågeställning/ar 110 Utredningsmetod/arbetssätt skapas 110 Fakta, faktoider och desinformation 111 Precisering 113 Sammanhang och situation/er 115 Motsägelser mellan uppgifter 116 Nollställning av utredarens uppfattning (fenomenologisk reduktion) 116 Kunskap 117 Observation (iakttagelse) kontra tolkning 118 Hypoteser och hypotesprövning 119 Arbete med tolkningshypoteser 120 För-eller-emot-analys 122 Perspektiv och teorier 122 Evidens och motevidens 123 Stabilitet (reliabilitet) hos uppgifter och arbetssätt 123 Giltighet (validitet) hos uppgifter och arbetssätt 124 Över- och underdiagnostik 125 Sannolikhetsbedömning 125 Basfrekvens (vanlighet) 127 Urval, hur och av vad?

128 Mängder 129 Närvaro och frånvaro 130 System och process 131 Saklig grund 133 Är erfarenhet alltid bra?

133

7 Frågeställningsanpassade arbetssätt Logisk styrning Att observera verkligheten ”som den är” Utredande samtal Utredande samtal med små barn

135 136 137 142 147

Enkät- och formulärproblem 149 Dokumentuppgifter 152 Dokumentation 154 Inspelning och fotografering 154 Anonyma uppgifter 155 Hantering av uppgifter vid misstanke om brott 156 Checklistor 157 Jämförande arbetssätt 158 Dubbla tidsaxlar 158 Expansivitet 159 Bristsökning kontra resurssökning 160 Hyperverkligheter undviks 160

8 Saklighetskrav på information/uppgifter Grundläggande saklighetskrav Källkritik och kriteriegrupper Några källkritiska problem och principer

9 Analyser

161 161 176 184

187 Alternativa hypoteser formuleras och prövas 188 Antagandeanalys 189 Barninriktad analys 189 Barnmedicinsk analys och bedömning 190 Berättelseanalys 190 Berördperspektiv 190 Beteendeanalys 191 Bristanalys 192 Diskursanalys 192 Ekologisk analys 193 Fabulerings- och lögnanalys 193 FMT-analys 194 Form kontra innehåll 195 Frånvaroanalys 195 Jämförelser med lämplig referensgrupp 195 Konfliktanalys 196 Konsekvensanalys 197 Kritiska händelser 197

Makt–intresse-fältsanalys 198 Minnesanalys 198 Normaliseringsanalys 199 Nätverks- och miljöanalys 199 Omvärldsanalys 199 Organisationspsykos – upptäckt och kontroll 200 Orsaksanalys 201 Personbedömning 202 Perspektivväxling 202 Problemanalys 203 Påverkansanalys kring utredningen 203 Resursanalys 204 Riskanalys 208 Symtomutredning 209 Tankeanalys (kognitiv kartering) 210 Tidsaxelrelaterad analys 210 Utsageanalys 210 Utvecklingspsykologisk analys 212

10 Bedömningar och problemlösning

213 Bedömningar 213 Problemlösning 215 Underlättande faktorer 219 Expertbedömningar 219

11 Mer om tankefel Begreppet tankefel Att upptäcka tankefel Utredares tankefel Kritiska frågor om teorier Tankefel rörande minnesprocesser

221 221 222 223 227 229

Referenser

231 Offentligt tryck 231 Litteratur 232

Sakregister

251

Förord Denna bok om utredningsmetodik är elementär och allmänt hållen. Utifrån behov och intresse är det möjligt att läsa valda kapitel. Boken är främst inriktad mot utredningsarbete inom eller i anslutning till socialtjänsten, och främst gällande barn.

Mycket som tas upp har dock intresse för utredningsmetodik även i andra sammanhang. Boken har både en kognitionspsykologisk och en juridisk profil, samt en tonvikt på saklighetsfrågor. Ett urval av utredningsmetodiskt relevanta teman behandlas.

Varje kapitel i boken inleds med ett påstående där författaren själv söker formulera något av kärnan i kapitlets innehåll. Kapitel 1 och kapitel 5–11 har skrivits av Bo Edvardsson och kapitel 2–4 har skrivits av Lotta Vahlne Westerhäll.

Om sökning och fördjupad läsning Ett urval av Bo Edvardssons skrifter inom området socialt arbete finns inlagda i fulltext på DiVA (Digitalt Vetenskapligt Arkiv), och därmed även på SwePub (Swedish Publications). (Observera att Göteborgs och Lunds universitet inte är anslutna till DiVA, men skrifter därifrån införs i SwePub.) På DiVA (nås via sökmotor på internet, sökord ”diva”) kan man söka på såväl författare som på innehållsligt sökord eller både och. Det finns många lämpliga sökord för att begränsa antalet skrifter som kommer upp. Till exempel kan man använda sökord som ”utred*”, ”barn*”, ”barnavårdsutredning”, ”BBIC”, ”vårdnad*”, ”övergrepp”, ”tankefel” eller andra sökord som denna bok kan ge ett intresse av att fördjupa sig i. Att bryta av sökord med asterisk kan ibland vara lämpligt för att fånga upp olika ordvarianter som berör ämnet. I bokens referenslista anges när en skrift finns i fulltext i DiVA respektive SwePub. När det i boken hänvisas till ”fallgranskningar” avses ett urval skrifter med Bo Edvardsson som författare eller handledare, och som finns inlagda i DiVA och SwePub. Det stora flertalet av de inlagda fallgranskningarna avslutas med en förteckning över de tankefel som bedömts förekomma i fallmaterialet – just

11

på Saklig grund tankefel är också något som tas upp i boken, då detta fenomen är betydligt vanligare än vad man tror och önskar!

Påståenden, bedömningar, tolkningar med mera i texten som inte är källhänvisade svarar respektive författare i vanlig ordning för. Örebro i april 2014 Bo Edvardsson

12

1 Allmänt om utredningsarbete ”Samhället kräver utredning före beslut – inte beslut före utredning”

Syftet med den här grundläggande boken är att försöka tydliggöra en del av kunskapsgrunderna vid utredningsarbete inom främst socialtjänsten (se även Edvardsson, 2003), men även en del andra samhällsområden. Boken är framför allt inriktad mot juridik, logik och psykologi vid utredningsarbete.

Utredande i samhället – svar på kunskapsbehov Människan har sedan tidernas begynnelse ägnat sig åt att tänka före mer komplexa beslut och handlingar. Vi tar reda på sådant vi behöver veta och tänker igenom olika handlingsmöjligheter. I vår inre mentala miljö kan vi analysera information och simulera olika handlingar (Gärdenfors, 2000; Robertson, 2001). En del handlingar, som kanske skulle lett till misslyckande, kan vi förkasta i vårt tänkande, utan att de ens prövas ute i miljö och samhälle.

I dagens samhälle resulterar olika typer av kunskapsbehov ofta i utrednings­ arbete eller utredningar. Men det är också vanligt att många beslut och handlingar sker mer eller mindre automatiskt utan att vi införskaffar information av betydelse eller ägnar oss åt att överväga möjliga handlingsvägar (Reisberg, 2013). Förhastade bedömningar eller beslut, det vill säga agerande på otillräckliga sakliga grunder, är ett vanligt fenomen och ett av många förekommande tanke­ fel (Edvardsson, 2003, 2012a; Maslow, 1966).

Ibland är det bråttom att agera eller omöjligt att få tag i den information vi skulle behöva. Bedömningar och beslut kan då behöva ske med avsevärd osäkerhet eller felrisk. Men det förekommer också många situationer där det är möjligt att ta reda på kunskaper som behövs, bearbeta kunskapsmaterial och tänka igenom alternativa tolkningar, bedömningar och beslut.

Kunskapsbehov utgör startpunkten för utredningsarbete. En ”utredning” kan sättas igång och pågå. När utredningen är färdig brukar även den (vanligtvis) skriftliga slutprodukten kallas för ”utredning”. Ibland kan annat språkbruk figurera, till exempel rapport, expertrapport, undersökning, beslutsunderlag, utlåtande, revisionsberättelse, inspektionsresultat.

13

På saklig grund

Vad är en utredning?

Utgångspunkten för en utredning är att vi behöver veta något som vi inte redan vet, det vill säga ett behov av information ska först preciseras. Om vi redan har tillräckligt med kunskap eller kan hitta något annat lämpligt sätt att lösa ett problem (t.ex. genom en överenskommelse eller beslut utan utredning), så kan utredningsarbete vara obehövligt. Onödigt utredningsarbete bör undvikas och särskilt inte ske i arbetsmässigt pressade organisationer. Dock gäller att det före beslut ofta åligger myndigheter att överväga om utredning behövs eller är nödvändig.

Den information (de uppgifter) som finns att tillgå när utredningsarbete beslutas kan vara av mycket skiftande korrekthet, precisering och omfattning.

Det kan finnas fakta, det vill säga uppgifter som vid övervägande bedöms som obestridliga eller näst intill obestridliga. Men det finns ofta uppgifter med skiftande grad av osäkerhet och där misstankar om felaktigheter kan vara lämpliga att ta upp vid ett kritiskt prövande utredningsarbete. En kritisk prövning kan till exempel visa att vi inte vet så mycket som vi trodde oss veta i starten av utredningsarbetet. Det är inget ovanligt att verkligheten visar sig vara mer komplex och osäker än vi föreställt oss. Går vi in med en felaktig, fixerad övertygelse kan denna komma att störa eller förstöra i stort sett alla moment i utredningsarbetet. Övertygelsefixering är ett vanligt, ofta destruktivt tankefel. Det kan därför vara viktigt att tänka igenom olika möjliga perspektiv inom det område som utredningen gäller. En utredare kommer att röra sig med ett eller flera perspektiv, vare sig de är medvetna för utredaren eller inte. Exempelvis individfokuserande perspektiv, familjeperspektiv eller systemperspektiv av något slag kan vara aktuella.

Ett utredningsarbete utgår från befintliga kunskapsbehov. Dessa formuleras som en eller flera frågeställningar (utredningsfrågor) eller som en eller flera hypo­ teser (påståenden på försök, inbyggd osäkerhet). Inom socialtjänsten är det vid mer komplexa problem oftast aktuellt med flera frågeställningar för att logiskt styra ett utredningsarbete. Det förekommer dock utredningarbete där ett mer brett formulerat syfte kan vara tillräckligt för att logiskt styra utredningsarbetet.

De formulerade frågeställningarna ska besvaras så väl (och begripligt) som det är möjligt med hänsyn till tid, resurser, kompetens med mera. För varje frågeställning tänker utredaren ut hur man enklast och effektivast kan besvara den. Arbetssätten kan variera, men ska vara anpassade till frågeställningarna.

Ett eller flera lämpliga, uttänkta arbetssätt kan bli aktuella för respektive frågeställning. Arbetssätten ska bland annat utmärkas av relevans (ge information av betydelse för frågeställningen), av noggrannhet (inkludera kontroller och preciseringar) och av korrekthet i sakpåståenden. Fler grundläggande principer och svårigheter kommer att anges i senare kapitel.

14

1. Allmänt om utredningsarbete Ett utredningsarbete fokuserar på ett eller flera områden på en tidsaxel (då, nu/pågående eller framtid) och har ofta en egen tidsaxel, till exempel hur ett barn har utvecklats över tid plus en tidsaxel för utredningsarbetet. Det kan exempelvis röra sig om att klargöra hur ett symtom har startat och utvecklats över tid. Därvid ska alla datum, tidsperioder och andra tidslängder av betydelse redovisas. Det kan gälla datum för start och avslut av utredning, datum för beslut, för samtal och hembesök, för händelser av betydelse, för placeringsperioder, för behandlingar, för anmälningar och så vidare. Noggrannhet och korrekthet i tidsuppgifter möjliggör bedömningar av hur aktuellt (eller föråldrat) materialet är, vilka orsakstolkningar som är möjliga och så vidare. Ibland är händelsers tidsföljd av avgörande betydelse för en tolkningsmöjlighet.

Sammanfattningsvis kan hävdas att för att beteckna något som ett utredningsarbete så krävs logisk styrning utifrån en eller flera frågeställningar, samt eftersträvande av sakligt grundade svar på frågeställningarna. Det kan dock inträffa att en frågeställning är svår att besvara eller inte alls går att besvara.

Utredaren har då att redovisa detta.

Vad är inte en sakligt godtagbar utredning?

Termen ”utredning” missbrukas mycket och återfinns ofta i rubrik eller text som beteckning på alla möjliga nedskrivna uppgifter inom ett visst område. Det finns en mängd olika slags noteringar och skriftligt material som inte bör betecknas som ”utredningar” över huvud taget, eller där utredningen har hamnat i en fallgrop eller kanske en återvändsgränd och därmed inte har genomförts och avslutats korrekt. Mycket vanligt inom socialtjänsten har varit och är att det saknas frågeställningar i socialtjänstens egna utredningar (se fallgranskningar). Ett annat frågeställningsfel är att det finns angivna frågeställningar, men de besvaras inte. En annan variant är att man söker efter uppgifter som tänks ge stöd åt ett visst beslut. Denna frågeställning redovisas då inte öppet, men kan framgå vid en kritisk läsning. Övertalningsdokument med drag av propagandans grundprinciper (t.ex. skevt urval, vaghet, sakfel, överdrifter, upprepning, irrelevanta uppgifter, triviala uttalanden, språklig retorik) bör inte betecknas som utredningar.

Den förekommande ”skräp in–skräp ut”-principen (Edvardsson, 2003) bör inte godtas vid sakligt utredningsarbete. De uppgifter som påförs en utredningstext ska vara kritiskt prövade innan de påförs och innan de används för analys och bedömningar.

Tydligt partiska utredningar, där en utredare till exempel har ”satt sig i knät” på den ena parten, har inte heller med seriöst utredande att göra. Exempel utgör en del vårdnads-, boende- och umgängesutredningar med till exempel negativt

15

På saklig grund urval av uppgifter kring den ena parten och en neutral och/eller positiv bild kring den andra.

Starkt subjektiva skrifter bör inte heller betecknas som utredningar. Exempelvis kan det förekomma mycket av ”tycka-tro-känna-uppleva-intryck”-metodik i en del utredningar (se fallgranskningar; Edvardsson, 2013c). Det rör sig här om oberättigade anspråk på fakticitet vid extremt subjektiv metodik. Det går förstås att som utredare påstå sig ”uppleva” nästan vad som helst. En upplevelse hos en utredare utgör ingen omständighet i sak hos eller kring den utredda personen. Detta kan även utgöra en variant av evidensfabrikation, vilken kan tillgripas när utredaren har lite i sak att anföra. Utredaren kan även ha svårt att skilja på sig själv och den som är föremål för utredning.

Att utnyttja positionen som utredare till att i utredningstexten förfölja någon är givetvis förbjudet, men sådana fall kan konstateras. Inte heller ska en ut­redare ignorera förekomst av jäv. Det bör inte föreligga sådana omständigheter att ens misstanke om jäv kan uppstå, till exempel att utredaren tidigare fått hård kritik av klienten.

En påstådd utredning inom socialtjänsten som ignorerar eftersökande och redovisning av klientens eller familjens resurser (styrkor) kan inte godtas som en seriös utredning. Enligt socialtjänstlagens målparagraf är socialtjänstlagen inriktad på att frigöra och utveckla människors resurser, och därför krävs det att dessa uppgifter söks för att användas vid analys, bedömning, problemlösning och beslut.

En påstådd utredning där utredaren manipulerar informationen – genom till exempel undanhållande av viktig, relevant information eller tillförsel av fabricerad, irrelevant, intensivt upprepad information – är inte förenlig med grundläggande saklighetskrav. Vägran att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter (t.ex. på grund av ofullständighet) ska inte heller förekomma.

Situationsanpassat utredningsarbete Utredningsarbete som gäller olika kunskapsbehov/frågeställningar kan behöva genomföras på olika sätt. Frågeställningarna ska besvaras genom arbetssätt som tänks ut av utredaren. Att tänka kan hävdas vara det centrala arbetssättet i utredningsarbete. Om tänkande inte sker så kan okritiska klippcollage av uppgifter komma att produceras. För varje frågeställning ska tänkas ut hur den kan besvaras inom ramen för de resurser i tid med mera, som utredaren disponerar. Det är de väsentliga, centrala och avgörande uppgifterna för besvarande av formulerade frågeställningar som bör eftersträvas. Uppgifter som inte behövs ska inte sökas, inte tillföras och inte belasta utredningsarbetet (väsentlighetsprincipen).

Om en checklista, ett formulär, ett påstått test etc. används, så måste förfaran-

16

7 Frågeställningsanpassade arbetssätt ”En bra utredare iakttar väl, lyssnar noga och tänker skarpt, men talar minsta möjliga.”

Det gäller för en utredare att tänka ut (”skräddarsy”) arbetssätt som rimligt effektivt kan leda till besvarande av frågeställningarna. Arbetssätt behöver även rimligt anpassas till situation och resurser och till de av utredningen berörda.

I det följande berörs en del elementära utredningsmetodiska angreppssätt. Det bör eftersträvas att koncentrera utredningen på väsentliga, relevanta uppgifter i förhållande till frågeställningarna (väsentlighetsprincipen) och därmed att så långt som möjligt rensa bort oväsentliga och ofta i tänkandet störande uppgifter (principen att eliminera störningar).

Kognitionspsykologisk forskning (se t.ex. Ashcraft & Radvansky, 2010; Kahneman, 2013; Miller, 1956; Reisberg, 2013; Sjöberg, 1978, 1982a) har påvisat begränsningar i människans förmåga att hantera information, vilket leder till bedömningen att den mängd uppgifter en utredare (och mottagare av utredningen) har att hantera bör hållas nere och att maximering inte bör eftersträvas. Irrelevant material ska inte eftersökas, men det kan vara svårt att tidigt i utredningsarbetet bedöma vad som är relevant och det kan vara möjligt att olika kunskaper eller teoretiska synsätt leder till olika bedömningar av en uppgifts relevans. I ett senare skede av utredningsarbetet kan det vara lättare att bedöma vad som är relevant och behövligt att ta med i den skrivna utredningen. De uppgifter som tillförs utredningen ska så långt som möjligt säkerställas i själva utredningsprocessen (principen om rimligt säkerställande) genom främst bestyrkanden från uppgiftslämnare och systematisk replikering från berörda samt möjlig kontroll och källkritik i övrigt (se saklighetskravet i RF 1 kap. 9 §).

Den källkritiska granskningen bör i första hand ske löpande i själva utredningsarbetet, när utredaren arbetar med källor och sitt eget tänkande.

135

På saklig grund

Logisk styrning En utredning som rör komplexa mänskliga frågor bör normalt sett starta med en öppen attityd och tillåta flera möjliga utvecklingsvägar i utredningsfrågorna. Kunskapsbehovet, formulerat som frågeställningar (eller eventuellt som hypoteser), ska vara logiskt styrande för utredningsarbetet. En utredning inom socialtjänsten av komplexa problem bör oftast inte styras av någon fix metodik eller en färdig rubrikuppsättning eller checklista. Sådana kan dock ha sitt berättigande vid en del enkla utredningar, till exempel om försörjningsstöd, eller om de kan bidra till att besvara de logiskt styrande frågeställningarna eller ge upphov till idéer kring dessa. Checklistor kan även påminna en utredare om sådant som utredaren annars skulle kunna förbise. Men låter man enbart ett fixt förfarande styra ett utredningsarbete så kan viktiga frågeställningar och viktiga informationer bli förbisedda. ”Tänkandets död” (se Bourdieu, 1998) kan uppkomma även vid utredningsarbete. Det gäller också att undvika arbetssätt och uppgifter som inte bidrar till att besvara frågeställningarna. Olika teoretiska synsätt kan dock innebära olika syn på en del uppgifters relevans. Dessutom kan kunskapsbehovet ibland förändras under utredningsarbetets gång, allt­eftersom saker händer eller information tillkommer. Det viktiga är att arbets­sätten, och eventuella förändringar under arbetets gång, är så tydligt redo­visade att utredningsarbetet skulle kunna upprepas på samma sätt av någon annan.

Ett grundläggande krav är att en utredning uppvisar tydliga tidsuppgifter, med angivande av datum (och vid behov klockslag) för till exempel uppdrag, ansökningar, anmälningar, händelser, samtal, hembesök, flyttningar, placerings­ perioder etc.

Noggrannhet, ifrågasättanden och kontroller vid hantering av uppgifter är grundläggande. Det är även med nödvändighet så att flera urval görs i samband med utredningsarbete. Exempelvis urval av frågeställningar, urval av arbetssätt, urval av intervjuade personer, urval av uppgifter från använda källor. Principerna för urval (inval respektive bortval) av information till en utredning ska tydligt redovisas. Det kan även stärka en utredning om flera källor eller flera arbetssätt används (s.k. triangulering) för att besvara en frågeställning. Källor och arbetssätt bör då vara så oberoende/opåverkade av varandra som möjligt, till exempel att intervjua två källor var för sig i stället för att intervjua dem tillsammans.

136

7. Frågeställningsanpassade arbetssätt

Att observera verkligheten ”som den är” Att göra och redovisa observationer utgör vid goda betingelser en sakligt stark metodik. Iakttagelser kan göras av utredare eller av andra som tillfrågas (t.ex. förskolepersonal, lärare, psykolog), eller genom att referenter i en utredning redo­ visar sina observationer. Genomförandet av observationerna bör styras logiskt av ett syfte eller en frågeställning, till exempel att observera hur Kalle samspelar med sin pappa eller hur Kalle samspelar med andra barn i skolan. Observationsmaterial bör nedskrivas omedelbart, eller åtminstone samma dag, på grund av de allmänna begränsningarna hos våra minnen (se Andersson & Nilsson, 1966).

Vid observation använder vi alla våra sinnen (Groome m.fl., 2010). Men vi använder också erfarenhet, kunskap, föreställningar, fördomar, sätt att tolka med mera i själva observationsprocessen. Dessa kommer även till användning när vi i efterhand bearbetar/analyserar/bedömer våra observationer. Det förekommer ett antal problem vid observationer, till exempel följande: • Observationer sker i ett makt–intresse-fält, det vill säga en aktörs styrka avgör möjligheter att observera och aktörens intressen styr vad som observeras.

Exempelvis kan en makthavare (stor eller liten) rikta observationer mot sådana beteenden som hotar makthavaren. Den som är utsatt för en makthavares beteende kan å sin sida vilja rikta observationer mot makthavaren, men har vanligtvis mer begränsade möjligheter att påverka. Aktörer kan generellt sett vilja minska möjligheterna till observationer som kan hota deras intressen och ge stöd åt observationer som kan gynna deras intressen (se ”stödja–kväva”-teorin, Edvardsson, 1989a). En aktörs intressen och styrka påverkar urval och rapportering av observationer, till exempel kan aktören se till att fokus är på beteenden som uppfattas som negativa och att positiva beteenden undviks (eller tvärtom).

• Uppmärksamheten är bara riktad mot en liten del av det som sker. Detta beror på att vår uppmärksamhet är starkt begränsad och det råder konkurrens mellan uppmärksammande av olika fenomen (Reisberg, 2013; Styles, 2006).

Ett urval sker. Flera observatörer kan alltså lägga märke till helt eller delvis olika saker och förlopp. Urvalet kan hänga samman med det aktuella makt– intresse-fältet (se ovan). Möjligheterna att observera och notera vad som händer påverkas av hur komplexa och snabba situationer och förlopp är. Vi kan behöva koncentrera uppmärksamheten på någon viktig aspekt i komplexa situationer och förlopp, och då det inte är möjligt att få med allt.

• En del av vad som sker saknar vi sinnen för, eller har alltför begränsade sinnen för att uppfatta (Foley & Matlin, 2010; Groome m.fl., 2010). Sådant som sker på betydande avstånd kan vi ha svårt att uppfatta korrekt. Att försöka minnas vad man observerat långt tidigare är också vanskligt och öppnar för

137

På saklig grund

•

•

• •

•

•

•

•

felaktiga efterkonstruktioner. Vi saknar även sinne för att uppfatta direkt vad som sker i en annan persons medvetande, men vi kan ha hypoteser eller teorier om det (som kan vara riktiga eller felaktiga; Gärdenfors, 2000). Vi kan felaktigt komma att tro att sådant som vi inte uppfattar inte alls existerar, till exempel strålning eller motiv att hämnas.

Vid observationer ska alltid anges källa/observatörens namn och eventuell befattning, plats/er, tidpunkt/er och eventuella andra närvarande personer, samt faktorer före och under situationerna som kan ha inverkat. Utredaren måste kunna ange vem som gjorde en observation, vilka platser och tidpunkter med mera som det rör sig om. Källa ska inte anges vara ett kollektiv, till exempel ”personal”.

Vid beskrivning av situationer, personer och förlopp ska miljön, personerna samt beteenden – såväl verbala och paraspråkliga som ickeverbala – beskrivas.

Med paraspråkliga beteenden menas fenomen vid talat språk såsom tonfall, tystnad, tempo.

Vid snabba förlopp och engångshändelser är det svårare att få fram korrekta observationer än vid långsamma förlopp och sådana förlopp som upprepas.

När observatören är i dålig form, till exempel ointresserad, ouppmärksam, trött, stressad eller berusad, ökar risken för fel i observationer. En ointresserad eller ouppmärksam observatör kan se något tusen gånger utan att kunna beskriva det eller ens lägga märke till det. En observatör kan ha uppmärksamheten inriktad på något annat och för observatören viktigare.

Vid två eller fler oberoende observatörer av samma skeende ökar möjligheterna att nå fram till en korrekt beskrivning. Oberoende observatörer ska inte kommunicera med varandra, och de ska rapportera oberoende för att inte påverka varandras rapporter.

Om observationer ska leda till en allsidig bild, så krävs en allsidighet och syste­ matik i urvalet, till exempel av situationer. Om observationer görs selektivt, så kan de ge en felaktig bild, även om varje enskild observation är korrekt genomförd. Om vi till exempel observerar en förälder bara när hon/han har svårt att hantera sitt barn och underlåter att observera alla de situationer som fungerar bra, så blir bilden falsk, även om de redovisade uppgifterna är korrekta.

Observationer ska utmärkas av relativt precisa beskrivningar av till exempel situationer, beteenden, förlopp och fenomen, annars blir de inte meningsfulla. För att kunna hävda något krävs ofta ett betydande antal observationer, till exempel tio fall av noga beskrivna förlopp vid aggressionsutbrott från Kalle. En analys av dessa kan ge ledtrådar, återkommande mönster och uppslag kring åtgärder och behandling.

Perceptuell distorsion (förvrängd varseblivning) kan förekomma, till exempel bedömare som tycker sig se ångest i Kalles ansiktsuttryck, när där inte finns någon (en felaktig intuitiv tolkning).

138

7. Frågeställningsanpassade arbetssätt • Minnesproblem hos observatören förekommer normalt. Som påpekats ska observationer helst skrivas ned omedelbart, men åtminstone samma dag.

Observationer som nedtecknats långt efteråt bedöms vara otillförlitliga.

I omedelbar anslutning till observationen gör sig arbetsminnet snabbt av med informationer. Därefter sker förändringar i och förluster från det som organiserats in i långtidsminnet. Övertro på felaktiga efterkonstruktioner av vad som observerades kan inträffa.

• Observatörseffekter kan förekomma, vilket innebär att en observerad persons beteende ändras under observation. Detta kan ske på flera sätt, till exempel genom förväntanseffekt eller försök att lura observatören på något sätt (t.ex. att simulera symtom eller att låta bli ett beteende som personen kan kontrollera).

• Eventuella osäkerheter i beskrivningar måste anges vid nedtecknande av observationer, genom användande av lämpliga språkliga osäkerhetsmarke­ ringar eller specifikationer av felkällor.

• Tolkningar hävdas ibland felaktigt vara observationer. En utredare ska så långt som möjligt skilja på observationer (väl utförda är de mer säkra) och tolkningar (som det ofta finns ett flertal möjliga att överväga och som ofta har stor osäkerhet). Det krävs tydlighet gentemot läsare, när ett påstående endast är en tolkning av flera möjliga.

• Vaga generaliseringar eller värderingar räknas inte som observationer (t.ex. ”Kalle springer runt och retas”, ”Kalle är elak/snäll”). Sådana vaga och värderande uttryck är vanliga i dokument från socialförvaltningar, BUP och utredningshem och saknar sakligt värde.

• Vaga subjektiva skattningar/omdömen räknas inte som observationer (t.ex. skatta hur effektiv Kalle är på jobbet på en 7-gradig skala). Olika bedömare kan lätt bli oeniga och arbeta med olika definition av det som bedöms, till exempel effektivitet.

• Subjektiva uttalanden räknas inte som observationer (t.ex. ”Jag upplever att Kalle är orolig”). Även detta är vanligt förekommande på socialförvaltningar, BUP och utredningshem. I exemplet här rapporterar observatören sin egen upplevelse av Kalle, vilken är irrelevant för utredningen av Kalle.

• Hjälpmedel som ljudbandspelare, videoinspelning, kamera, penna, antecknings- och skisspapper samt mätning av olika slag kan ibland användas. Det kan vara befogat att en miljö beskrivs noga, då ett beteende ofta sammanhänger med en miljö. Miljön kan stimulera till, påverka och begränsa beteendet. Integritetshänsyn och förekomst av motkontroll kan dock ge anledning till försiktighet kring en del hjälpmedel.

• Observationer kan göras bland annat hemma hos familjer, på förskolor och skolor, på kliniker, i utredningshem och behandlingshem. Men det kan vara problem med den ekologiska validiteten i vissa av miljöerna. Observationer i relevanta, naturliga, vardagliga miljöer är generellt att föredra. Gäller fråge-

139

På saklig grund ställningen vad Kalle har för sig i till exempel skolan så ska observationerna ske där och inte på klinik eller utredningshem.

• Det går att genom intervjuer inhämta andra personers (familjemedlemmars, personals, vittnens) observationer av en person, men det gäller då att söka få fram en rimligt noggrann beskrivning och vara observant på felkällor som kan vara inblandade, till exempel förväntningar, konflikter, lojalitet, jäv, minnesfel och inblandning av egna tolkningar. Sådant material kan ha lägre kvalitet, något som måste beaktas vid källkritik.

• Observation sker i regel öppet och efter överenskommelse med berörda.

Dolda observationer är inte etiskt lämpligt. Vittnesmål kan förstås bli aktuella i efterhand vid anmärkningsvärda händelser.

• Berörda ska ges möjlighet att granska och replikera på observationsmaterialet i lugn och ro, innan det används för några analyser och bedömningar. Denna kontroll kan bidra till att rensa det från observationsfel och till att uppmärksamma osäkerhet och metodfel. Det är inte så att observatörens version har ett givet företräde före vad den som observerats rapporterar. Vissa aspek­ ter eller fenomen kan den observerade personen själv uppfatta bättre än en observatör, till exempel de egna känslorna och tankarna.

Det förekommer olika slag av observationsförfaranden. Skapande/insamling av observationer kan ske genom 1. löpande observation i en miljö 2. tidsstickprov, till exempel observation under 20 slumpmässigt valda 2-minu­ ters­­perioder 3. notering av episoder av viss art under längre tid, till exempel aggressionshändelser på förskola, störande beteenden i klassrum (gäller särskilt lågfrekventa beteenden) 4. registrering av positiva eller negativa händelser som är avgörande i förhållande till målet/målen med en verksamhet (vilket kan ske t.ex. genom intervjuer, enkäter eller dagböcker av personer i verksamheten om deras iakttagelser; se senare avsnitt om ”kritiska händelser”) 5. komplettering med fysiska och sociala miljöbeskrivningar i samband med förloppsobservationerna.

Ett exempel som tydliggör några av metodproblemen vid observation ska här ges.

En hemterapeut skrev en promemoria till socialkontorets handläggare, efter att under några månader ha varit hos en mor och hennes tioåriga dotter några timmar i veckan. Promemorian var på tio sidor och beskrev hemterapeutens version av ett tiotal händelser mellan modern och dottern. Det rörde sig om

140

7. Frågeställningsanpassade arbetssätt händelser som att tillåta dottern att äta chips i soffan framför tv:n, oenighet om att åka till badhuset och så vidare. Inget syfte eller någon frågeställning fanns angivna för observationerna. Socialtjänsten tyckte att observationerna påvisade bristande gränssättning gentemot barnet, och promemorian blev ett huvudargument i argumentation för omhändertagande, sedan en barnpsykiater refererat det och skrivit ett utlåtande utan att ha träffat barnet under de senaste två åren. Observationerna skedde i hemmiljö och kan därför hävdas vara ekologiskt relevanta, men det finns anledning att anta att de utgjorde ett skevt negativt urval och att de kan ha påverkats av hemterapeutens närvaro. De valda händelserna tedde sig för mig, och även för flera andra, som familjedynamiskt triviala och vanliga (hög basfrekvens). Ett grundläggande metodfel kan ha varit att modern kan ha satt gränser många gånger under de aktuella timmarna och vid andra tillfällen, men inga sådana händelser fanns beskrivna i promemorian. Det skulle i så fall innebära att ett skevt urval förelåg. Någon styrande frågeställning fanns inte redovisad. Urvalsprinciper redovisades inte och motiverades inte.

Den underförstådda frågeställningen var av texten att döma att leta händelser som kunde belasta modern, inte att utreda föräldraförmågan och samspelet.

Varken modern eller dottern fick bestyrka eller replikera på materialet i promemorian. I länsrätt och kammarrätt röstade alla jurister för omhändertagande och alla lekmän/nämndemän röstade emot. Regeringsrätten fastställde omhändertagande. Felaktigheterna i metodiken hade påtalats i ett sakkunnigyttrande (Edvardsson, 2009e). Detta belyser även frågan om makt–intresse-fält kring fallet.

På utredningshem sker ofta ”observationer” på liknande sätt som i före­ gående exempel. Det rör sig dock inte om några regelrätta observationer, på grund av vaghet och godtycklighet. Situationer/händelser bör inte plockas ut godtyckligt, utan att styrande frågeställningar anges. De beskrivningar som görs ska vara preciserade. Källor/observatörer, tidpunkter etc. anges. Uppenbart skeva urval med ensidigt sökande efter fel får givetvis inte förekomma. Man måste även ta hänsyn till ekologisk validitet. I resonemang och bedömningar ska objektivitet eftersträvas. Berörda ska få möjlighet till bestyrkande och syste­ matisk replikering. I det här sammanhanget, med utredningshem, måste man även uppmärksamma att de observerade personerna vistas i en ny, för dem onaturlig miljö, som kräver omfattande anpassning och som innehåller otydligheter och stressfaktorer med mera. Uppmärksamhet är en begränsad resurs (Reisberg, 2013; Styles, 2006). Det är inte möjligt för en förälder att ge sitt barn full uppmärksamhet, när personal och ny miljö tar uppmärksamhet i anspråk (uppmärksamhetskonkurrens). Detta är något som även gäller hembesök, då besökande utredare tar uppmärksamhet i anspråk.

141

På saklig grund Utredningsarbete inom socialtjänsten Bo Edvardsson & Lotta Vahlne Westerhäll

Den här boken är inriktad på grunder vid utredningsarbete inom social­ tjänsten, såsom begrepp och principer i utredningsarbetet samt frågor om logik och källkritik. Författarna diskuterar olika arbetssätt och poängterar vikten av saklighetskrav för uppgifter som behandlas i utredningen. I boken presenteras också olika sätt att analysera utredningsmaterial, vilka olika problem och felkällor som man ofta stöter på, samt vad man kan tänka speciellt på vid bedömning och beslut.

Boken tar upp relevant juridik inom området och har även en kognitions­ psykologisk profil, vilket innebär ett fokus på tänkande hos såväl utredare som källor i utredningsarbetet. Boken är lämplig både för grundutbildning för socionomstuderande och för yrkesverksam socialtjänstpersonal. Andra som kan ha nytta av boken är klienter, engagerade anhöriga och ombud vid socialtjänstens utredningar, men även personal vid utrednings­ och behand­ lingshem.

Bo Edvardsson är docent i psykologi, leg. psykolog och docent i socialt arbete.

Han har mer än 30 års erfarenhet av att utbilda, forska och handleda inom socialt arbete, och av stora mängder klientkontakter och sakkunniggransk­ ningar av utredningar inom socialtjänstens område.

Lotta Vahlne Westerhäll är professor i offentlig rätt med inriktning på social­ rätt vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

ISBN 978-91-40-68330-4

9 789140 683304