9789147113033

I dagens föränderliga och globaliserade värld blir kunskapen om samspel, grupprocesser, social påverkan, fördomar, moraluppfattningar och kulturella värderingar allt viktigare.

Den här boken ger en bred introduktion till socialpsykologi och tar upp både psykologiska och sociologiska perspektiv. Den beskriver socialpsykologisk forskning och teorier genom att presentera en rad klassiska experiment, men den tar också upp de allra senaste forskningsrönen.

I denna andra upplaga av boken är närmare två tredjedelar av innehållet nyskrivet, även om boken i huvudsak spänner över samma ämnes- och temaområden som tidigare upplaga. Vid sidan om de klassiska socialpsykologiska frågorna ger boken nya insikter i spörsmål som exempelvis rör kulturskillnader, tillförlitligheten i vittnesutsagor, beteendeförändringar vid hälsofrämjande kampanjer och idrottspsykologisk forskning – kort sagt, här redovisas ett mångfasetterat tvärkulturellt forskningsområde.

Klaus Helkama har under lång tid verkat som professor i socialpsykologi vid Helsingfors universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde är värderingar och moral. Han har varit medlem av redaktionsrådet för European Journal of Social Psychology och för Journal of Community and Applied Social Psychology. Han

Socialpsykologi – en introduktion

Socialpsykologi – en introduktion

Socialpsykologi – en introduktion

har också innehaft gästprofessurer, bland annat vid universitetet i Genève och högskolan i Paris.

Bokens övriga författare är professorer och universitetslektorer vid Helsingfors universitet och Tammerfors universitet.

Upplaga 2

Best.nr 47-11303-3 Tryck.nr 47-11303-3

9789147113033c1c.indd 1

Upplaga 2

Klaus Helkama

universitetet La Sapienza i Rom, samt verkat som forskningschef vid EHESS-

Klaus Helkama • Rauni Myllyniemi • Karmela Liebkind Johanna Ruusuvuori • Jan-Erik Lönnqvist • Nelli Hankonen Tuuli Anna Mähönen • Inga Jasinskaja-Lahti • Jukka Lipponen

10/04/17 1:15 PM

Socialpsykologi – en introduktion ISBN 978-91-47-11303-3 © 2000, 2017 Författarna och Liber AB © 2017 All Rights Reserved. Authorised translation from the Finnish language edition published by arrangement with Edita Publishing Ltd. Originalets titel: Johdatus sosiaalipsykologiaan Förläggare: Emma Stockhaus Redaktör och projektledare: Cecilia Björk Tengå Översättning: Marianne Enebäck Omslag: Fredrik Elvander Omslagsbild: Shutterstock Ombrytning: Fredrik Elvander Produktionsledare: Jürgen Borchert Andra upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina, 2017

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.

BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

9789147113033b1-352c.indd 2

10/04/17 12:30 PM

Innehåll

Förord

8

1. Socialpsykologins fält Litteratur

10

16

2. Socialpsykologins historia

17

Socialpsykologins uppkomst 17 Behaviorismen och de andra skolorna 1920–1960 21 Den kognitiva revolutionen och den europeiska socialpsykologin 23 Socialpsykologins kris och lösningar på den 27 Litteratur 29

3. Människans socialpsykologiska utvecklingshistoria Machiavelli kontra Vygotskij 31 Kulturens utveckling och förändring 35 De sociala relationernas elementära former Litteratur 42

30

40

4 Socialisation och utveckling av det moraliska tänkandet

43

Socialisationsmiljöer 44 Den tidiga barndomens betydelse 47 Inlärning 49 Två generella synsätt gällande socialisation 52 Den kulturhistoriska skolan 52 Den kognitiva utvecklingens perspektiv 55

Moralisk socialisation 58 Utveckling av självbehärskning enligt den kulturhistoriska teorin 60 Moralbedömningens utvecklingsstadier 62

Litteratur

67

3

9789147113033b1-352c.indd 3

10/04/17 12:30 PM

Innehåll

5. Personlighet

68

Vad är personlighet och personlighetspsykologi?

Egenskapsteorier 69 Hur mäter man personlighetsdrag? 71

68

Vad ska man mäta? 71 Hur ska man mäta? 74

Finns det personlighetsdrag? 75 Vad kunde personlighetspsykologin och socialpsykologin ge varandra?

Litteratur 85

6. Emotioner

79

86

Emotioner och socialt beteende 86 Emotionernas struktur och innebörd 87 Emotionernas biologiska funktionalitet 89 Emotionernas sociala natur 90 Empati 92 Emotioner i mänskligt samspel 93 Moraliska emotioner 95 Gruppemotioner 96 Litteratur 98

7. Aggressivitet och altruism Aggressivitet

99

99

Är människan av naturen ett aggressivt djur? 100 Aversiva upplevelser och aggressivitet 102 Inlärning av aggression 104 Aggressivitet hos män och kvinnor 105 Aggressivitet som gruppfenomen 106 Situation och ”ondska” 109 Kan aggressivitet reduceras? 110

Altruism

112

Sinnesstämning och hjälpande 115 Hjälpandets situationsbundenhet 116 Normbaserat hjälpande 118

Litteratur

121

8. Social kognition Scheman

122

122

Skript och stereotypier 123

Tillgång till och aktivering av scheman 127 Scheman och vittnesutsagor 129

Attributioner

131

Motsvarighetskonklusioner, orsaksscheman och kovariansmodell 131

4

9789147113033b1-352c.indd 4

10/04/17 12:30 PM

Innehåll

Attributionsfel och förvrängningar 134 Ansvarsattributioner 135 Depression och inlärd hjälplöshet 137

Andra fel och villfarelser i social informationsbearbetning Intryck av andras personlighet 139 Litteratur 141

9. Människans självuppfattning och identitet Självuppfattning

138

142

142

Självuppfattningens natur 142 Källor till självkännedom och självuppfattningens innehåll 143 Självuppfattningens struktur 145

Motiv för identitetsbyggandet 146 Självmedvetande, självkänsla och självreglering

150

Självmedvetande 150 Självkänsla 152 Självreglering och uppföljning av det egna beteendet 153

Hur grupptillhörigheten och kulturen påverkar vår självuppfattning 154 Personlig och social identitet 154 Kulturens inverkan på vår självuppfattning och identitet 157

Identitet som inre berättelse och social handling Litteratur 160

159

10. Attityder, beslutsfattande och beteendeförändring Attityder

161

161

Vad är attityder? 161 Balansteorin 162 Attityder, människorelationer och gruppmedlemskap 163 Hur mäter man attityder? 164 Sambandet mellan attityder och handlingar 165

Att påverka attityder 168 Övertalande kommunikation och dess inverkan på beteendet 168 Attitydförändring till följd av tvång eller sporrande 172

Beslutsfattande, motivation och handling 175 Beslutsfattande 175 Kontroll 176 Motivation 176

Reglering av handlingar 179 Implementeringsintentioner och handlingsplanens förverkligande 180 Egen uppföljning och utvärdering av handlingar 182

Interventioner för beteendeförändring 183 Systematisk planering av program för beteendeförändring 184 Tekniker för beteendeförändring 186

Litteratur

189

5

9789147113033b1-352c.indd 5

10/04/17 12:30 PM

Innehåll

11. Social interaktion

190

Förmågan att samspela är en artegenskap hos människan 192 Social ordning och det sociala beteendets regelmässighet 194 Situationsbunden interaktion som självständigt forskningsobjekt med egna lagar 196 Att inta deltagarposition i interaktionen 197 Gester, blickar och ansiktsuttryck ingår i samtalet 200 Verbal kommunikation: samtalet och dess regelmässigheter 202 Kommunikation genom ett tekniskt medium 206 Att förena perspektiv i kommunikationsforskningen 208 Avslutningsvis 209 Litteratur 209

12. Social påverkan

210

Ofrivillig social påverkan 210 Att utföra handlingar inför publik: socialt underlättande 210 Sociala normer och social jämförelseteori 211

Avsiktlig social påverkan

214

Metoder för beteendepåverkan: övertalning och samtycke 214 Minoritetens inflytande 216 Lydnad: Milgrams experimentserie 218

Litteratur

222

13. Grupper och grupprocesser

223

Grupparbete 225 Olika typer av uppgifter för grupper 228 Grupparbetets effektivitet 229 Problemlösning i grupp 230 Grupprelaterade strukturer och processer 231 Gruppens emotionella relationer och kohesion 231 Normer 232 Transaktivt minne 233

Ledarskap

234

Ledarstil, person och situation 234 Ledarskap och rättvisa 237 Beslutsfattande i grupp: normalisering och polarisering 240 Gruppdiversitet 243

Litteratur

243

14. Fördomar och grupprelationer

244

Fördomsfullhet 245 Följder av fördomsfullhet och diskriminering 249

6

9789147113033b1-352c.indd 6

10/04/17 3:32 PM

Innehåll

Att förklara fördomsfullhet på individnivå 250 Att förklara fördomar på gruppnivå 252 Att förbättra relationer mellan grupper Information och utbildning 259 Nya kategoriseringsgränser 259 Kontakt mellan grupper 261

258

Bättre förståelse genom att förena teorier Litteratur 265

15. Massbeteende

264

266

Olika typer av massfenomen 266 Massrörelser 266 Masshändelser 268

Sammansmältning med gruppsjälen: masspsykologins klassiker 269 Moderna studier av massans socialpsykologi 270 Gruppen försvagar individualiteten 271 Masshändelser är gruppfenomen 272 Social identitet och massbeteende 274 Från åsiktsyttring till politisk påverkan 275

Massornas mysterium 277 Litteratur 278

16. Kultur, värden och socialt beteende

279

Sociala representationer 280 Kultur och personlighet 282 Värden och värderingar 284 Värdenas cirkulära struktur 286 Värden, val och handling 289 Global värdehierarki 291 Kulturernas tre värdedimensioner 293 Socialpsykologin som vetenskap 296

Litteratur

297

Ordlista 298 Referenser 310 Personregister 341 Sakregister 345

7

9789147113033b1-352c.indd 7

10/04/17 12:30 PM

Förord Den nya upplagan av boken Socialpsykologi – en introduktion återspeglar utvecklingen mot ökad bredd och mångsidighet inom den socialpsykologiska forskningen, såväl i Norden som internationellt. På svenska (och på finska) har det utkommit en stor mängd litteratur i läroboksform som tar upp t.ex. vardagslivets socialpsykologi och socialpsykologins historia, men det finns fortfarande behov av ett allmänt introduktionsverk, och detta behov strävar den föreliggande boken att fylla. I de olika kapitlen presenteras intressant och tillämpbar socialpsykologisk kunskap producerad utgående från ett vetenskapligt förhållningssätt och med hjälp av relevanta forskningsmetoder. Medan det inom den anglosaxiska socialpsykologin ofta varit vanligt att inta en antingen–eller-ståndpunkt ifråga om angreppssätt, dvs. att välja antingen en kvantitativ–experimentell eller en kvalitativ–hermeneutisk forskningsansats, så har vi med denna bok i enlighet med en lång nordisk tradition haft som mål att presentera båda dessa. Vi tror att detta både–och-perspektiv, en dialog mellan den kvalitativa och den kvantitativa ansatsen, på längre sikt leder fram till bättre socialpsykologisk kunskap.

Tyngdpunkterna i boken avspeglar hela den nordiska socialpsykologins centrala forskningsområden. Exempelvis social utveckling, värden, personlighet och relationer mellan grupper ges mera utrymme i den här boken än i en sedvanlig anglosaxisk lärobok. Eftersom vi har som mål att också ge läsaren en historisk tillbakablick så ingår även ett kapitel som berör massfenomen, vilket nuförtiden saknas i de anglosaxiska introduktionsverken. Bokens struktur har inte förändrats i någon högre grad i denna upplaga men texten är genomgående uppdaterad. Kapitel 8, som behandlar sociala kognitioner, har i den nya svenska upplagan utökats med ett avsnitt gällande scheman och vittnesutsagor.

I samband med översättningen till svenska har källmaterialet i möjligaste mån anpassats till svenska förhållanden. Även om alla författare har kommenterat varandras texter, så fördelas ansvaret för kapitlen på följande sätt: • kapitel 1, 2, 4 och 8 – Klaus Helkama • kapitel 3 – Klaus Helkama och Rauni Myllyniemi • kapitel 5 – Jan-Erik Lönnqvist • kapitel 6 – Johanna Ruusuvuori, Rauni Myllyniemi och Klaus Helkama • kapitel 7 – Rauni Myllyniemi (aggression) och Klaus Helkama (altruism) • kapitel 9 och 14 – Karmela Liebkind, Tuuli Anna Mähönen och Inga JasinskajaLahti • kapitel 10 – Nelli Hankonen och Tuuli Anna Mähönen

8

9789147113033b1-352c.indd 8

10/04/17 12:30 PM

Förord

• • • • •

kapitel 11 – Johanna Ruusuvuori kapitel 12 – Rauni Myllyniemi, Nelli Hankonen och Klaus Helkama kapitel 13 – Klaus Helkama och Jukka Lipponen kapitel 15 – Rauni Myllyniemi kapitel 16 – Klaus Helkama och Jan-Erik Lönnqvist

Vi vill tacka Viivi Mäkinen och Aura Suova för deras värdefulla hjälp med att finslipa boken. Vårt tack går också till översättaren och andra som bidragit till denna utgåva.

Helsingfors i mars 2017 Författarna

9

9789147113033b1-352c.indd 9

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

E

n kort definition av socialpsykologi är att denna vetenskap utforskar samspelet

mellan människor och lagbundenheterna i gruppfenomen. Socialpsykologin hör till samhällsvetenskaperna och tillämpar i likhet med andra vetenskaper särskilda termer för att beskriva de fenomen de undersöker. Ett och samma fenomen kan naturligtvis vara föremål för ett flertal vetenskapers intresse. Vi kan föreställa oss den nuförtiden vedertagna förlossningssituationen där pappan är närvarande. En förlossning av detta slag kan vara av intresse för samtliga humanvetenskaper, dvs. de vetenskaper som övergripande studerar människan och hennes situation. En zoolog skulle kunna jämföra beteendemodeller hos hanar i släktet homo sapiens med hur andra hanar bland primaterna agerar när deras avkomma föds. En historiker skulle kunna undersöka i vilken grad pappor varit närvarande vid förlossningar förr jämfört med idag. En sociolog vore exempelvis intresserad av sambandet mellan förekomsten av detta slags förlossningar och arbetsfördelningen mellan könen i olika samhällen, en ekonom kunde studera vilken inverkan pappans närvaro vid förlossningen haft på sjukhusens utgiftskonto, medan en språkvetare kunde utreda när ordet förlossning första gången förekommit i olika språk. En statsvetare kunde kanske vara intresserad av hur anhängare till olika politiska partier ser på pappans närvaro.

Socialpsykologins fält kan åskådliggöras genom att man granskar vilka aspekter av en förlossning som socialpsykologin skulle fokusera på. Varje människa betraktar självfallet saker och ting ur sin egen synvinkel, och på samma sätt betraktar varje vetenskap en företeelse på sitt sätt. Marcel Proust, Virginia Woolf och Vilhelm Moberg skulle beskriva förlossning på helt olika sätt. Nedan följer en beskrivning av en inte helt vanlig förlossning, först på vanlig prosa och därefter i socialpsykologiska termer.

Två unga makar, Mia och Mikael, som flitigt deltagit i en föräldrautbildning, kommer sent en kväll till sjukhuset för att få sitt första barn. Efter sedvanliga inskrivningsrutiner visas de in i förlossningsrummet och Mia kopplas till ett antal instrument som ska ge exakt information om tillståndet hos både babyn och modern. Förlossningen förefaller till en början utvecklas normalt. En medelålders, bastant barnmorska som följer med händelseförloppet och talar lugnande till makarna finns på plats. Emellanåt tittar även den jourhavande läkaren in i rummet; han är en ung man som verkar inåtvänd och till synes mer intresserad av journalen än av Mia och Mikael. Det är första gången Mikael är med vid en förlossning och han är osäker på om han ska göra någonting utöver att hålla Mia i handen. Han följer kurvan som beskriver fostrets hjärtfunktion och tycker att den ser ganska flack ut. Mikael blir orolig men försöker dölja sin oro eftersom han har hört berättas om pappor som svimmar och bara är

10

9789147113033b1-352c.indd 10

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

i vägen under förlossningen. Men han frågar ändå försynt barnmorskan om kurvan är normal. Barnmorskan konstaterar att elektroderna förmodligen inte sitter ordentligt fast ocht att mätinstrumenten inte alltid fungerar.

Efter hand börjar det emellertid verka som om förlossningsförloppet trots allt inte är helt normalt. Barnmorskan och läkaren diskuterar om förlossningen borde påskyndas med något slags ”dropp” vilket gör Mikael ännu oroligare, men tack och lov är Mia alldeles lugn.

Droppet sätts in, men förefaller inte ha effekt och Mikaels oro växer eftersom babyns hjärtkurva fortfarande bara beskriver en rak linje. Får babyn verkligen tillräckligt med syre?

Läkaren har nu stannat kvar i rummet, vilket för Mikael tyder på att allt inte är som det ska. Läkaren står borta vid väggen och bläddrar i sina papper och Mikael har svårt att få kontakt med honom. Barnmorskan verkar emellertid lugn, vilket lugnar även Mikael.

Fyra-fem timmar har förflutit sedan Mia och Mikael kom till sjukhuset, men förlossningen har inte framskridit. Mikael börjar undra om den unge läkaren behärskar situationen. Förmodligen är babyns hjärna redan förstörd av syrebrist. Mikael kommer att tänka på att Mias kusin tjänstgör som avdelningsläkare vid samma sjukhus och har lovat att ställa upp vid behov. Mikael funderar över om det nu är dags att hänvisa till kusinen eller om det vore förhastat. Även om den unge jourhavande läkaren uppenbarligen inte är kompetent för sin uppgift så passar det sig ju inte att förödmjuka honom. Å andra sidan är barnets hälsa självklart mycket viktigare än känslorna hos en läkarspoling. Mikael börjar bli arg.

Mikael diskuterar saken med Mia, men försöker undvika att oroa henne. Han påminner om läkarkusinen, men makarna gör bedömningen att det tillsvidare inte är någon fara å färde. Barnmorskan har helt klart tagit ledningen. Efter ett tag bestämmer hon att ett blodprov ska tas av babyn för att se att allt är som det ska. Läkaren instämmer och börjar provtagningen.

Men det hela verkar inte leda till någonting. Minuterna går och den unge läkaren kämpar på men ideligen går någonting snett. Mikael blir allt nervösare och även barnmorskan visar tecken på nervositet. Hon föreslår att en annan läkare tillkallas. Denne kommer till slut och tar provet på några sekunder. Han försäkrar Mia och Mikael att det inte finns någon anledning till oro. Inom kort föds barnet och det visar sig att det haft en ovanligt kort navelsträng. Tvärtemot Mikaels fruktan är barnet helt friskt. barnet utvecklas normalt, går ut skolan med goda betyg i 18 års ålder och börjar studera socialpsykologi vid universitetet.

Ovanstående episod belyser nästan alla ämnesområden inom socialpsykologisk forskning. Varför blir Mikael arg? Ilska är en emotion och emotioner diskuteras i kapitel 6. Mikaels kännedom och förväntningar på förlossningen kallas med en socialpsykologisk term schema, medan hans observationer och tolkningar av personerna och situationen är exempel på s.k. social kognition. När Mikael funderar över vad läkarens beteende beror på – är han alltid eller bara vid detta tillfälle så inåtvänd eller behärskar han inte sitt yrke – handlar det om attribution. Social kognition samt bl.a. scheman och attribution granskas i kapitel 8.

Mia och Mikael har från olika håll, kanske av sina föräldrar, vänner och arbetskamrater och naturligtvis också på barnavårdscentralen, informerats om vad det innebär att vara förälder och hur en förlossning går till. Läkaren och barnmorskan har i något skede bestämt sig för att söka sig till vårdsektorn, de har uppfyllt inträdeskraven, fått sin utbildning, gjort sin praktik och inlett sin yrkeskarriär. Att vara

11

9789147113033b1-352c.indd 11

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

förälder, läkare och barnmorska är roller i samhället och inlärningen av dessa roller kallas socialisation. Barnavårdscentralen, vännerna, arbetskamraterna och parets egna föräldrar är socialisationsagenter som socialiserar Mia till mor och Mikael till far.

Under den unge läkarens yrkesmässiga socialisationsprocess kan hans professor ha utgjort en socialisationsagent som har domderat: ”Den som kallar på bakjouren har ingen plats på detta sjukhus.” När Mikael försöker föreställa sig hur situationen ter sig ur Mias eller läkarens perspektiv, säger man inom socialpsykologin att han tar deras roller eller sociala perspektiv. Utvecklingen av en sådan förmåga att ta andras roller eller sociala perspektiv är ett led i människors sociala utveckling. Socialisation och social utveckling belyses närmare i kapitel 4.

Vårt exempel innehåller många individuella avsikter, beslut och handlingar: Mikael avser att kontakta Mias kusin, barnmorskan, beslutar att blodprov ska tas av babyn, och läkaren tar blodprovet. I kapitel 10 diskuteras på vilket sätt sociala faktorer påverkar handlingar och beslutsfattande. Man kan t.ex. ställa sig frågan om Mikael hade varit mera benägen att kontakta kusinen om han utformat en s.k. implementeringsintention (exempelvis: ”jag tar upp saken kl. 2.30 om situationen inte har förändrats”). Vidare kan man ställa sig frågan om den unge läkaren hade klarat sin uppgift bättre om han inte haft publik i form av Mikael och barnmorskan, vilket kan beskrivas med hjälp av begreppet socialt underlättande (se kapitel 12).

Kanske kommer Mikaels erfarenheter att påverka hans attityd till läkare och barnmorskor, och förlossningar i allmänhet. Attityder och attitydförändringar diskuteras i kapitel 10. En förlossning kan även ses som ett skådespel där samtliga fyra medverkande – Mia, Mikael, läkaren och barnmorskan – innehar roller som styr deras samspel. I kapitel 11 granskas olika former av social interaktion, exempelvis verbal och icke-verbal kommunikation, och begreppet deltagarram definieras: vi orienterar oss efter andras närvaro med hjälp av hur vi riktar blicken, placerar oss i rummet samt genom våra gester och vår kroppshållning.

Om Mikael hade gett efter för sin impuls att säga något oförskämt till läkaren hade han handlat aggressivt. Om han ger Mia ett glas vatten handlar han altruistiskt eller åtminstone prosocialt. Kapitel 7 handlar om aggression och altruism. De som medverkat vid förlossningen kan även betraktas som en temporär smågrupp där varje medlem har sin roll och status. När Mikael inte riktigt vet hur han ska agera kan han sägas ha en diffus roll, medan det faktum att läkaren, som förväntas ha en ledande roll, inte har situationen helt under kontroll kan beskrivas som en rollkonflikt. Dessa termer behandlas inom temat gruppdynamik i kapitel 13.

Ett sjukhus är en organisation sammansatt av ett flertal grupper. Läkaren och barnmorskan representerar vid förlossningstillfället inte endast roller, de tillhör även sociala kategorier. Interaktionen mellan läkaren och barnmorskan är inte enbart ett beteende mellan individer, utan även ett beteende mellan grupper eller sociala kategorier vars lagbundenheter redovisas i kapitel 14. Om vi dessutom frågar oss vad som kännetecknar Mia, Mikael, barnmorskan och läkaren som unika individer, olika alla andra, handlar det om frågor som i kapitel 5 och 9 förknippas med begreppen

12

9789147113033b1-352c.indd 12

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

personlighet, självet och identitet. Hur värnar exempelvis en ung läkare om sin självkänsla om han upplever en potentiell förödmjukelse?

De enda områden inom socialpsykologin som vårt exempel inte lyckas täcka är massbeteende, som redovisas i kapitel 15, och kulturskillnader, som behandlas i kapitel 16. Om vi utökade vår berättelse med en plötslig brand i sjukhuset och föreställde oss att de fyra personerna i panik flyr mot närmaste utgång, kunde vi även ta itu med detta klassiska ämnesområde inom socialpsykologin. Och om vi skulle besöka ett sjukhus i Peking för att ta reda på hur kineserna Yu och Lin beter sig vid en förlossning jämfört med nordborna Mia och Mikael, så skulle också den nyaste grenen inom socialpsykologin ingå i bilden.

Det är lätt att märka att socialpsykologins språk ligger rätt nära vårt vardagsspråk. Detta är ganska naturligt eftersom socialpsykologin studerar områden som tangerar vårt vardagsliv. Socialpsykologin kan även beskrivas som studiet av relationen mellan individen och samhället. Var finns ”samhället” i vårt exempel? Om vi parallellt med en modern förlossning i Sverige föreställer oss en förlossning hos en homo sapiens i en grotta under stenåldern, utan tillgång till experter jämförbara med läkare eller barnmorskor eller mer komplicerad teknologi än vassa stenar, kan man säga att allt det som situationen utökats med efter stenåldern är ”samhället”.

Människorna har organiserat sitt samarbete till komplicerade sociotekniska system i likhet med ett sjukhus, där avsevärda kunskaper och färdigheter krävs av de medverkande. Vi vet inte hur en stenåldersman uppfattade en förlossning, men vi vet att han inte hade tillgång till sådan oroande information om fostrets tillstånd som här bekymrar Mikael då han ser kurvorna på instrumenten men inte kan tolka dem utan läkarens och barnmorskans hjälp. Samhället fungerar alltså som en förmedlande länk i individens relation till andra människor och även till den naturliga miljön, och denna förmedling ökar fortlöpande både teknologiskt och institutionellt (Eskola 1982; McNeill & McNeill 2006).

I socialpsykologin kan man granska fyra olika analysnivåer (Doise 1982) och därmed förtydliga förhållandet mellan individen och samhället. Låt oss ta som exempel sambandet mellan människorelationer och attityder.

1. På den intraindividuella analysnivån handlar det om hur människor uppfattar sociala fenomen, exempelvis hur de som individer uppfattar sociala relationer. Den s.k. balansteorin (Heider 1958) är en typisk teori på denna analysnivå, som försöker förklara ”de relationer individer etablerar med varandra”. Det handlar om förväntningar, modeller eller ”vardagsteorier” som människan har om dessa relationer. Balansteorin beskriver strukturen i denna vardagsteori genom att formalisera, dvs. genom att med ett abstrakt schematiskt språk framföra påståenden som ”jag gillar människor som jag upplever hör ihop med mig eller som delar min uppfattning”, ”jag gillar inte människor som är annorlunda eller som inte delar mina åsikter”, ”mina vänners vänner är även mina vänner”, ”mina vänners fiender är mina fiender” osv. I detta sammanhang kan ett av balansteorins påståenden pre-

13

9789147113033b1-352c.indd 13

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

senteras: om vi betecknar ”mig själv” med p, en annan människa med o och föremålet för deras åsikter med x och upplevd samhörighet med en obruten linje, kan en lagbundenhet som inom balansteorin gäller relationer mellan individer (”jag gillar människor som delar mina åsikter”) presenteras såsom i nedanstående figur.

P

O

X Figur 1.1 Balansteorins påstående ”jag gillar människor som delar mina åsikter” i schematisk framställning.

På samma sätt som en algebraisk formel (t.ex. (x+y)2 = x2 + 2xy + y2) gäller oavsett vilka heltal vi ersätter x och y med, hävdar balansteorin att varje person p upplever den p-o-x-situation som framställs i figuren som psykologiskt balanserad, oberoende av vem o är, vilken omständighet eller person x står för och (nästan) oberoende av vilka positiva känslor eller vilken upplevd samhörighet de relationer som utmärkts med en linje representerar.

2. På den följande analysnivån, dvs. den interindividuella eller situationsrelaterade nivån kan man granska ”de relationer som individer etablerar med varandra” på så sätt att man beaktar den omedelbara sociala situationen, exempelvis om två personer som interagerar är ense eller oense, men inte den sociala ställning individerna har utanför situationen. Newcomb (1961) utförde ett klassiskt experiment för vilket han rekryterade studerande som inte kände varandra att dela studentbostad. Efter ett halvår hade det uppstått vänskapsband i enlighet med balansteorin så att de som hade liknande värderingar och attityder hade blivit vänner.

3. Därpå följande analysnivå, nivån för positioner eller relationer mellan grupper, innebär att man beaktar även individernas positioner eller de sociala kategorier som de tillhör. Exempelvis är det inte säkert att balansteorins hypoteser längre stämmer då det handlar om en överordnad och en underordnad person i en verklig organisation. Som ett exempel på en analys på detta plan kan vi granska en undersökning som berör lärares sociala relationer i Finland och i Frankrike (Alapuro 1996). Alapuro klassificerade dessa relationer med hjälp av två egenskaper: känner läraren relationens andra part redan från barndomen och vilken social ställning har denna person? Undersökningens resultat belyser den effekt våra gruppmedlemskap har på våra sociala relationer: i Finland fanns det lärare som klättrat uppåt på den sociala rangskalan men som fortfarande upprätthöll kontakten med

14

9789147113033b1-352c.indd 14

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

personer från sin enkla barndomsmiljö. Däremot hade franska lärare från enkla förhållanden brutit dessa band. I båda länderna hade lärare med borgerlig bakgrund för sin del kontakter med människor i samma sociala ställning som de själva. Men medan dessa sociala relationer i Finland var huvudsakligen nya och hade etablerats under skol- och studietiden, var de i Frankrike till stor del ett arv från barndomsmiljön.

4. När vi söker förklaringar till de skillnader Alapuro fann mellan Finland och Frankrike kommer vi till nästa analysnivå som Doise kallar den ideologiska nivån.

Alapuro hänvisar också till denna nivå men inte med samma namn. Efter att först ha konstaterat att observationerna berättar något om klasstrukturer och social rörlighet i det finländska och det franska samhället, uttrycker han tanken om att de principer som strukturerar det sociala rummet kan vara olika. Alapuro stannar för tolkningen att begreppet ”akademisk utbildning” i Finland är en allmän samhällelig klassificeringsprincip som formar det sätt på vilket de undersökta finländska lärarna etablerar sociala relationer.

Begreppet ”akademisk utbildning” är uttryckt i socialpsykologiska termer en social representation. På den ideologiska analysnivån beskriver sociala representationer innehållet i samhällets gemensamma vardagstänkande och det idéförråd som skapar gemensamma föreställningar om samband mellan olika fenomen i samhället (Moscovici 1988). Begreppet ”akademisk utbildning” är otvivelaktigt en sådan representation som strukturerar vardagsverkligheten i det finländska samhället. (Alapuro konstaterade att en motsvarande term är svårfunnen i det franska språket, vilket tyder på att begreppet uttryckligen beskriver det finländska samhället.)

Vilken är förklaringen till att de lärare som kom från enkla miljöer fortfarande upprätthöll kontakten med sin icke-akademiska barndomsmiljö i Finland men inte i Frankrike? En förklaring är att det finländska samhället kulturellt är mycket mer homogent jämfört med det franska. I Finland är akademisk utbildning inte en stämpel som skulle skilja ut de utbildade från de som har lägre utbildning eftersom kunskap och bildning traditionellt har varit en gemensam sak inom alla samhällsklasser, som inte heller inbördeskriget rubbade. ”Allt medan mången tysk arbetare ansåg det vara både onödigt och fördärvligt att slarva bort flera år i skolan, så gjorde den finländska arbetarfamiljen efter sina förluster i inbördeskriget stora uppoffringar för att utbilda en Varma Kosto till student medan Samuel Oinos gelikar stövlade på i bibliotek och på arbetarinstitut”, skriver Klaus Mäkelä (1985, s. 256) i en artikel i vilken han analyserar de kulturella variationerna och strukturerna i samhället. Undervisning på högre nivå har också varit tillgänglig för dem som inte själva fått ta del av sådan, i den meningen att akademisk utbildning har framstått som ett verkligt och realistiskt alternativ för deras barn.

Skillnaden på det ideologiska planet mellan Finland och Frankrike kunde beskrivas på ett mer generellt plan, exempelvis med hjälp av Hofstedes (2001) värde-

15

9789147113033b1-352c.indd 15

10/04/17 12:30 PM

1. Socialpsykologins fält

dimension maktdistans eller Schwartz (2011) värdedimension hierarki. Med dessa dimensioner kartlägger forskarna kulturskillnaderna mellan länder. I länder som kännetecknas av betydande maktdistans eller hierarki uppfattas maktfördelning och värdeskillnader som någonting naturligt och önskvärt. I Finland är maktdistansen och hierarkin mycket mindre än i Frankrike (se kapitel 16).

Skillnaderna i maktdistans åskådliggörs väl av den erfarenhet som en finländsk forntidsforskare gjorde under arkeologiska utgrävningar i Italien, ett land som är mer hierarkiskt än Finland: ”För oss demokratiska nordbor kan den ståndsindelning som fortfarande råder vid en utgrävning och även generellt på arbetsplatser förefalla ofattbar. Var och en verkar veta sin plats samt klär sig, talar och agerar enligt detta.

Den akademiska ledningen förväntas inte etablera relationer med övriga anställda”.

(Castrén 1995, s. 141–142) Ska våra exempel då tolkas som att en teori på den intraindividuella analysnivån, exempelvis balansteorin, inte längre kan tillämpas vid analys av lagbundenheter i mänskliga relationer på någon annan analysnivå? Nej, inte nödvändigtvis. Tolkningen kan mycket väl vara att balansteorin som allmän tankemodell gäller överallt, men att de olika analysnivåerna preciserar dess tillämpningsområde i olika situationer och i olika samhällen. Dessa nivåer konkretiserar i en given situation vad det innebär att ”p och o hör ihop eller är likadana”. I Frankrike medför p:s och o:s olika utbildningsnivå att p och o så tydligt ”är åtskilda” att det faktum att p och o tillhör samma uppväxtmiljö inte längre förenar dem med känslomässiga band. I Finland däremot, och antagligen i hela Norden, hindrar inte olika utbildningsnivåer dem som är släkt eller har varit vänner i barndomen att känna samhörighet med varandra.

God socialpsykologisk forskning förenar olika förklarings- och analysnivåer. Den intraindividuella analysnivån ligger uppenbart nära psykologin, medan den ideologiska nivån ligger nära sociologin. Därför faller det sig naturligt att uppfatta socialpsykologin som en vetenskap som förenar psykologi och sociologi, som en ”brovetenskap” (Eskola 1982). Socialpsykologin kan på ett naturligt sätt bygga broar till alla vetenskaper som studerar människan.

Litteratur Kuusela, P. & Saastamoinen, M. (red.) (2014). Hyvän elämän sosiaalipsykologia. Toimijuus, tunteet ja hyvinvointi. Helsingfors: UniPress.

Myyry, L., Ahola, S., Ahokas, M. & Sakki, I. (red.) (2014). Arkiajattelu, tieto ja oikeudenmukaisuus. Helsingfors universitet, socialvetenskapliga institutionen.

Suoninen, E. Pirttilä-Backman, A.-M., Lahikainen, A.R. & Ahokas, M. (2010). Arjen sosiaalipsykologia. Helsingfors: WSOYpro.

16

9789147113033b1-352c.indd 16

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins historia

S

ocialpsykologin är i sin nuvarande form en mångskiftande och mångfasetterad

vetenskap. Dess olika riktningar förenas av intresset för gemensamma frågeställningar: Hurdan är människans sociala natur? Hur ser relationen mellan individen och samhället ut? Hur uppstår människornas värderingar och attityder? Kan konflikter mellan grupper elimineras? De forskare som kallar sig socialpsykologer är emellertid inte eniga om svaren på dessa frågor. De är inte särskilt eniga i en enda grundläggande fråga inom sin vetenskap – inte ens om huruvida vår kunskap om människans sociala verksamhet egentligen har ökat under de hundra år som socialpsykologin funnits till.

Man kan föreställa sig den moderna socialpsykologin som en jättelik vävstol där tiotusentals vävare arbetar samtidigt. Några väver ett mönster tillsammans, andra ett annat, en tredje grupp ett tredje, några repar upp väven från ena änden osv. Om man ur fågelperspektiv kunde betrakta den väv som vuxit fram under årtionden, skulle man kunna urskilja ett antal klara och kraftiga fortgående mönster och inslag. Å andra sidan kunde man också tänkas finna att något inslag på något ställe försvinner för att sedan återkomma på nytt långt senare. Vi ska nu ägna oss åt en granskning av det inslag som bestått (eller åtminstone utövat inflytande) fram till våra dagar – av sådana komponenter och tankemodeller i den socialpsykologiska människobilden som har format socialpsykologiska teorier och forskningsprogram.

Socialpsykologins uppkomst Ordet ”socialpsykologi” uppträdde för första gången i den italienska tidskriften Il Politecnico år 1864 i en artikel ”Antitesen som en socialpsykologisk metod” skriven av Carlo Cattaneo. Enligt Cattaneo föds nya idéer inom vetenskap och filosofi då människor i nära samspel med varandra är av olika åsikt. Socialpsykologin var huvudsakligen en ”psykologi om förenade medvetanden”, psicologia delle menti associate. Denna tanke försvann emellertid snart för att senare återkomma i den europeiska socialpsykologin under benämningen sociokognitiv konflikt (kapitel 4).

Det som sker i omgivningen påverkar otvivelaktigt samhällsvetarens tänkande mycket mera djupgående än tänkandet hos företrädare för andra vetenskaper. Så reflekteras den politiska utvecklingen i Europa även i socialpsykologins första tid:

17

9789147113033b1-352c.indd 17

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

problemen formas av den politiska turbulensen i närmiljön. Dessutom får de första socialpsykologiska lärorna också sin prägel av de tänkesätt och filosofier som är centrala inom andra områden.

Relationen mellan individ och samhälle kan granskas på åtminstone tre sätt: 1. genom att jämföra olika samhällen och kollektiv, 2. genom att studera individen i olika sociala situationer och 3. genom att skärskåda individens utveckling i dennes sociala miljö. Något förenklat kan man säga att dessa tre synsätt är förknippade med tre av socialpsykologins ursprungsformer inom tre olika europeiska kulturkretsar.

1. Den tyskspråkiga Folkpsykologin (Völkerpsychologie) företrädde ett jämförande betraktelsesätt. Den tyska 1800-talsfilosofin betonade själslig samhörighet mellan kollektiv, i synnerhet mellan folk som förenades av samma språk. Individen uppfattades i egenskap av medlem av folket som en del av folksjälen, vilken utvecklas och möjliggör civilisation. Folkpsykologin utforskade manifestationer av folksjälen eller folkandan – i språket, mytologin, religionen, konsten, litteraturen och rättsväsendet.

Den första socialpsykologiska tidskriften var Zeitschrift für Völkerpsychologie und Sprachwisseschaft, på svenska Tidskrift för folkpsykologi och språkvetenskap, vilken grundades av Moritz Lazarus och Hermann Steinthal 1860 och utgavs fram till år 1890. Tidskriftens namn återspeglar det starka samband som man vid denna tid ansåg föreligga mellan folkandan och språket. Folkpsykologins främste representant var den experimentella psykologins fader, Wilhelm Wundt (1832–1920). Wundt grundade världens första psykologiska laboratorium där man ingående utredde bl.a. relationerna mellan egenskaper hos fysikaliska stimuli och de sinnesförnimmelser samt perceptioner de framkallade. Dessa relationer kunde beskrivas med hjälp av lagar som framställdes matematiskt. Tyskland var det ledande landet inom experimentell psykologi och doktorander från hela världen formligen välde in i Wundts laboratorium. Wundt trodde dock inte att alla psykiska fenomen kunde undersökas naturvetenskapligt, dvs. experimentellt. De ”högsta” psykiska funktionerna, såsom tänkandet och viljestyrda minnesfunktioner, var så uttalat – för att använda ett modernt begrepp – kulturrelaterade att de måste utforskas ”själsvetenskapligt”.

Wundt hade redan i unga år bestämt sig för att viga första delen av sitt liv åt forskning inom experimentell psykologi och den senare delen åt folkpsykologisk forskning. Detta gjorde han också. Varför ville Wundt inte kalla folkpsykologin för socialpsykologi trots att detta redan introducerats i tyska språket? Eftersom

18

9789147113033b1-352c.indd 18

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

han hade klassisk bildning undvek han facktermer sammansatta av både latin (latinets socius ’kamrat’) och grekiska (grekiskans psykhe ’själ’ och logos ’lära’). Termen socialpsykologi utgick likväl med segern.

Under sitt livs sista decennier publicerade Wundt verket Völkerpsychologie i tio delar. Där behandlas samband mellan språk, myter och sedvänjor samt mänsklig verksamhet i ett jämförande perspektiv. Den skotske socialpsykologen Gustav Jahoda (1992) torde vara en av de få människor idag som kan säga att han läst Wundts verk (men även han medger att han endast läst den i huvuddrag).

Hans bedömning är att man i dessa tio band inte kan finna särskilt mycket av socialpsykologiskt intresse. De är fulla av detaljerade beskrivningar av språkliga särdrag, religiösa uppfattningar och sedvänjor hos olika folk – uppgifter som Wundt hade hämtat ur rapporter från lingvister och antropologer. Resultatet blev snarare ett uppslagsverk i stil med en encyklopedi än nya folkpsykologiska teser. Även om folkpsykologin inte direkt kom att påverka socialpsykologins utveckling, lämnade den efter sig den eviga frågan om man i människans sociala handlande kan finna samband mellan orsak och verkan eller om det bör förstås själsvetenskapligt, såsom Wundt förmodade. Även om talet om en folksjäl idag förefaller säreget, låg begreppet folksjäl under förra århundradet nära det som vi nuförtiden menar med kultur. Ett annat inslag från folkpsykologin i den socialpsykologiska väven är alltså tanken att individens sociala värld och samspel med andra inte går att förstå om man inte beaktar deras kulturella tillhörigheter.

2. Under de 60 år då Wundt författade sina imponerande verk (i genomsnitt 2,5 sidor om dagen, har historieskrivare inom psykologin räknat ut) förvandlades Tyskland från ett lapptäcke av små självständiga furstendömen till en enhetlig europeisk stormakt. Det är lätt att dra paralleller mellan de tyskspråkiga folkpsykologernas vetenskapliga intresse, att jämföra olika kulturer, och Bismarcks politiska manövrer för att skapa ett sammanhängande tyskt rike. Det är lika lätt att upptäcka vilka politiska händelser som inspirerade de fransmän och italienare som utvecklade masspsykologin. De fyra revolutioner som skakade Frankrike mellan åren 1789 och 1871 var ingalunda några oblodiga palatskapningar: varje gång gick stora folkmassor ut på gatorna och förstörde, brände och mördade.

Masspsykologins upphovsmän (som presenteras närmare i kapitel 15) frågade sig hur det är möjligt att en i vardagen ganska lugn och förnuftig Jaques Dupont i en folkmassa blir obehärskad och våldsbenägen. Det var naturligt att söka förklaringar inom medicinen och psykiatrin, i begrepp som smitta och suggestion.

Suggestion var ett modefenomen inom psykiatrin i Frankrike på 1800-talet och dess väsen var föremål för hårda tvister. För masspsykologin innebar den en behändig förklaringsmodell till varför Jacques Dupont som medlem i en folkmassa började uppträde som en sömngångare eller hypnotiserad, sjukligt och

19

9789147113033b1-352c.indd 19

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

onormalt, rent av kriminellt. Italienarna var framför allt sysselsatta med psykologin bakom kriminella beteenden; italienaren Cesare Lombroso hade ju grundat kriminologin i mitten av 1800-talet. Scipio Sighele undersökte den kriminella gruppen i sitt verk La folla delinquente.

Massornas psykologi har blivit en etablerad del av socialpsykologin. Trots att suggestionen numera har förlorat sin ställning som allmän förklaringsprincip, förblev den populär långt in på 1930-talet och trängde även in i den stora allmänhetens medvetande.

3. I Storbritannien och på andra håll i den anglosaxiska världen inträffade inga större omvälvningar i samhället under 1800-talet; snarare pågick en jämn utveckling. Därför var det inte konstigt att den första läroboken i socialpsykologi på engelska utgick från individens utveckling och formulerade den här vetenskapens grundläggande problem som det att ”samhället moraliskt fostrar individen som föds till samhället, denna varelse vars icke-moraliska samt rent egoistiska avsikter är så mycket större än några som helst altruistiska strävanden”.

McDougalls An Introduction to Social Psychology (1908) hade hämtat sina starkaste influenser från Darwins utvecklingslära, vilken i grunden hade reviderat den europeiska människans människosyn. McDougall och många andra synade den europeiska individens sociala handlande utifrån begreppet instinkt. Begreppet hade självfallet hämtats från Darwin. McDougalls ”instinkt” var emellertid ganska olik det nuvarande biologiska begreppet instinkt (som utmärks av att den instinktiva handlingen gång på gång upprepas schablonmässigt likadant och inte påverkas av inlärning). Enligt teorierna från seklets början var instinkter flexibla och mottagliga för omgivningens påverkan. Delvis på grund av detta förlorade de sitt vetenskapliga anseende och sin användbarhet, då man för all slags sociala handlingar snabbt formulerade en motsvarande instinkt. På samma sätt försvann ”suggestion” från den socialpsykologiska vokabulären sedan begreppet efter hand kom att bli synonymt med all ”social påverkan”.

Trots att instinkten som ett socialpsykologiskt grundbegrepp redan på 1920-talet upphört att existera, hölls bl.a. McDougalls resonemang om att moralutveckling innehåller tre huvudsakliga skeden vid liv och fick fortsatt inflytande. Först styrs individens handlingar av belöningar och bestraffningar, därefter av att hon accepteras av andra människor och slutligen av de ideal hon själv anammat. Även den fråga som McDougall själv ställde, på vilket sätt samhället påverkar individens moralutveckling eller socialisation, är fortfarande ett av socialpsykologins fundamentala problem (se kapitel 4).

20

9789147113033b1-352c.indd 20

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

Behaviorismen och de andra skolorna 1920–1960 McDougalls människobild var mycket mer biologiskt baserad än folkpsykologins människobild men lämnade fortfarande utrymme för människans särart jämfört med djuren. Efter det första världskriget försköts tyngdpunkten för socialpsykologins utveckling till USA. Där utgick en stor del av den socialpsykologiska forskningen från behaviorismens uppfattning om vetenskapen och människan. Inom behaviorismen är endast det iakttagbara vetenskapligt. Eftersom det enda iakttagbara i människans verksamhet är beteendet, medan syften, tankar och emotioner inte är det, måste psykologin (även socialpsykologin) enligt denna lära begränsas till utforskning av beteendet. Människans beteende antogs följa samma inlärningslagar som djurens. I behavioristens värld existerar följaktligen endast beteenden, med andra ord reaktioner på observerbara händelser, s.k. stimuli.

Den behavioristiska människosynen står så till vida i samklang med vårt vardagsförnuft att den förmodar att individen strävar efter att få belöningar och undvika bestraffning – bägge orden uppfattade i mycket vid mening. Hypotesen att människor i verkligheten inte kan förväntas ha några som helst intentioner eller någon vilja strider mot vårt vardagsförnuft. Människan skulle alltså väsentligen vara en ”inlärningsmaskin”. I kapitel 13, där grupprocesser behandlas, torde man kunna finna några förklaringar till det förbluffande faktum att den amerikanska socialpsykologin under 40 år grundades på en så mekanistisk människosyn.

Behaviorismen skrotade Wundts varningsord om att människans sociala liv inte kan utforskas experimentellt och naturvetenskapligt. En gestalt som i hög grad påverkat socialpsykologin, amerikanen George Herbert Mead (1860–1931), tog däremot detta ad notam och försökte kombinera ett naturvetenskapligt och själsvetenskapligt betraktelsesätt (se kapitel 5). Även ryssen Lev Vygotskij (1896–1934), som i likhet med Mead ansåg att språk och kommunikation är centrala faktorer för utvecklingen av det mänskliga tänkandet, överbryggade det naturvetenskapliga och själsvetenskapliga synsättet. Medan Mead grubblade över hur självet och samhällsordningen kommer till under social interaktion, fokuserade Vygotskij på hur viljestyrd uppmärksamhet, minne och tänkande utvecklas som ett resultat av interaktion. I jämförelse med Meads människobild hade Vygotskijs en ytterligare dimension i och med att han såg språket (och de andra symbolsystemen i kulturen) som arbetsredskap, vilka till en början används i samarbete med andra och sedan internaliseras till nya psykiska funktioner (kapitel 3 och 4). Vygotskij och hans medarbetare (bl.a. Alexandr Lurija) utförde även kvalificerade experiment för att bevisa teserna inom denna kulturhistoriska skola.

Vygotskij tog även intryck av fältteorin och gestaltpsykologin. Dessa skolor har inom socialpsykologin framför allt representerats av Kurt Lewin (1890–1947) och Solomon Asch (1908–1996). Inom dessa två närstående tankeriktningar var man

21

9789147113033b1-352c.indd 21

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

inte primärt intresserad av huruvida språket föds ur sinnet (eller själen), såsom Wundt trodde, eller sinnet (själen) ur språket, såsom Mead och Vygotskij postulerade. Sinnets existens uppfattades som en självklarhet och man frågade sig hurdana krafter som påverkar individens målinriktade verksamhet och på vilket sätt detta sker. Tankemodellen härstammar från fysiken: ett kraftfält är en helhet där varje enskild del får sin betydelse av helheten. Individer och grupper utgör spänningssystem och deras handlingar ska förstås utgående från balansen mellan krafter. De individuella målsättningarna ger upphov till ett spänningssystem.

Vi kan exempelvis föreställa oss två studenter, A och B, som går en kurs i socialpsykologi och får samma betyg. Ett halvt år senare har A totalt glömt bort gruppdynamikens lagbundenheter medan B fortfarande kan nästan allting. Hur är detta möjligt, A och B har ju hittills haft precis lika god framgång i studierna? Ett fältteoretiskt svar kunde vara att de två har olika mål. A hade som enda mål att klara sin tentamen och när målet uppnåtts upphörde behovet att bevara kunskapen om gruppdynamik. B råkade vara scoutledare och för henne tjänade insikterna i gruppdynamik två syften, dels att klara tentamen, dels strävan efter effektivt ledarskap. I A:s och B:s livsrum (life space) fick ”samma” del olika innebörd.

På samma sätt granskades i Lewins fältteori grupper i egenskap av kraftfält, där olika aktioner (ledarstilar, att uttrycka avvikande åsikter, mönster för beslutsfattande m.m.) åstadkommer spänningar av olika slag samt försök att lösa upp dem. Asch försökte för sin del genom sina klassiska experiment visa hur gestaltprincipen (att helheten är större än summan av dess delar) framträder när vi bildar oss uppfattningar om den omgivande sociala verkligheten och om andra människor. Innebörden i ett uttalande beror på vem som gör det, hävdade Asch (aktören och hans budskap utgör en helhet). Asch bevisade detta genom att be sina försökspersoner i USA att med egna ord förklara innebörden i t.ex. Thomas Jeffersons påstående ”Enligt min uppfattning är ett litet uppror då och då nyttigt och lika nödvändigt i den politiska världen som stormar är i den fysikaliska”. Till en grupp sade man att åsikten anförts av Jefferson, till en annan att den härstammade från Lenin. Samma uttalande gavs olika innebörd beroende på vem som hade gjort det. I Jefferson-gruppen tolkades ”ett litet uppror” oftast som en önskan att väcka debatt, i Lenin-gruppen kopplades ”uppror” ganska regelmässigt till ”revolution” (och epitetet litet lämnades obeaktat).

Under tiden mellan världskrigen var socialpsykologin en utpräglat nordamerikansk vetenskap, och den förstärktes av att psykologer som Lewin och Asch hade emigrerat från Europa till USA. I deras, och delvis även i behavioristernas forskning, kombinerades för första gången teoretiskt tänkande och experimentell forskning. Socialpsykologiska experiment hade visserligen utförts alltsedan 1890-talet, men Vygotskij, Luria, Lewin och Asch var de första som utformade sina försök så att man med hjälp av dem kunde klargöra hållbarheten i stora konkurrerande teoretiska synsätt. Socialpsykologins vetenskapliga identitet började under 1950-talet struktu-

22

9789147113033b1-352c.indd 22

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

reras på grundval av en experimentell metod med vars hjälp man visade att mänskligt handlande är situationsbundet. Även om de ovan skisserade människobilderna dominerade den amerikanska socialpsykologins huvudfåra under 1950-talet, utgjorde utgångspunkterna för forskningen ett lika mångfasetterat och kontroversiellt spektrum som det verkliga livet.

Under 1930-talet började man exempelvis bedriva jämförande socialisationsforskning där man letade efter skillnader mellan olika kulturer beträffande människors sociala beteende och attityder till bl.a. barnuppfostran.

Begreppet attityd lanserades första gången av sociologerna Thomas och Znaniecki i boken The Polish Peasant in Europé and America (1918–1920) där författarna definierade attityder som den ”subjektiva sidan av kulturen”. Enligt Thomas var just attityder socialpsykologins främsta forskningsobjekt. Från att ha varit egenskaper hos en kultur eller ett kollektiv blev attityder egenskaper hos individen när man under 1920-talet började mäta dem. Kulturen erbjöd objekt för attityder, och individernas attityder till dessa objekt antogs variera från ”mycket positiva” till ”mycket negativa”. Amerikanen L.L. Thurstone utformade de första attitydskalorna där objekten bl.a. var krig och fred samt kyrkan. Även om attityder traditionellt har varit endast ett av socialpsykologins forskningsobjekt har de fortlöpande utgjort en ganska central del. Detta kan möjligen spegla den stora historiska omvälvning som skedde under socialpsykologins första år: de våldsamma massor som den lilla makteliten under slutet av förra seklet fruktade hade inom loppet av några decennier blivit läs- och skrivkunniga, röstberättigade medborgare som hade synpunkter på samhället och vars åsikter hade betydelse för politik och handel. Attitydforskning fokuserar i själva verket på individen som medborgare och konsument, inte som t.ex. medlem i en familj eller smågrupp.

Den kognitiva revolutionen och den europeiska socialpsykologin År 1959 publicerade lingvisten Noam Chomsky en artikel där han obestridligt bevisade att ett barn inte kan lära sig ett modersmål på det sätt som den behavioristiska inlärningsteorin beskriver språkinlärning – inlärningsteorin kan inte förklara barnets förmåga att förstå och producera satser som är helt nya för barnet. Behavioristerna kom aldrig med något genmäle.

Den kognitiva revolutionen hade startat år 1957 också inom socialpsykologin.

Då utgavs ett arbete av Lewins elev, Leon Festinger: A Theory of Cognitive Dissonance (Teorin om kognitiv dissonans). Festinger förklarade i sin bok en mängd olika forskningsresultat utgående från lagbundenheten att människan vinnlägger sig om att undvika informationsmässig inkonsekvens, kognitiv dissonans. Strävan att undvika och reducera dissonans leder bl.a. till attitydförändringar hos individen.

23

9789147113033b1-352c.indd 23

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

Några år senare redovisade Festinger tillsammans med sina medarbetare ett experiment där han erhöll resultat som stod i samklang med hans egen teori men som såg ut att gå stick i stäv med den behavioristiska inlärningsteorin: människan förändrar sina attityder mindre ju mer hon belönas för att uttrycka sina attityder.

I ett klassiskt experiment (Festinger & Carlsmith 1959) lät man försöksperson till en början vrida om 48 knappar på ett stort bräde; varje knapp skulle vridas i 90 grader och detta gjordes om och om igen under 15 minuter. Därefter fick de ett annat bräde försett med vertikalställda pinnar. Försökspersonerna skulle trä trådrullar på alla pinnarna. Man mätte den tid det tog och arbetet pågick under en kvart.

Innan försökspersonerna lämnad rummet bad försöksledaren dem säga till nästa person att experimentet var intressant och roligt. Vissa försökspersoner fick en dollar för att uttala denna lögn, andra fick 20 dollar. Försökspersonerna förflyttade sig sedan till en annan plats för att utföra ett till synes annat experiment där man bl.a. frågade dem vad de tyckt om uppgifterna de utfört i det föregående experimentet.

Gruppen som fått 20 dollar tyckte att uppgifterna var lika tråkiga som kontrollgruppen, som hade utfört samma uppgifter men inte behövt komma med en lögn efteråt.

De som bara fått en dollar bedömde uppgifterna som mycket intressantare.

De teoretiska argumenten för resultaten är följande: De som fick 20 dollar upplevde ingen dissonans. Deras kognitioner ”jag sade att uppgiften var rolig fast det inte stämde” och ”jag fick 20 dollar” var samstämmiga – 20 dollar var ett tillräckligt yttre motiv för en lögn. För de som fick bara 1 dollar var summan inte ett tillräckligt yttre motiv för ett beteende som gick stick i stäv med deras attityd; de nödgades reducera dissonansen genom att ge handlingen ett ”inre motiv”; de förändrade sin attityd till uppgifterna och uppnådde därmed kognitiv balans: ”jag sade att uppgifterna var roliga och (eftersom) de var roliga”.

DET SOCIALPSYKOLOGISK A EXPERIMENTET: Det ovan beskrivna experimentet kan åskådliggöra terminologin för ett socialpsykologiskt experiment. I experimentet testar man vanligtvis en hypotes, ett antagande om ett kausalt samband: ”x är orsaken till y”. I detta fall alltså: ”ett otillräckligt motiv för det egna beteendet, dvs. att ljuga (kognitiv dissonans), är orsaken till attitydförändringen”. Berättigandet, dvs. den möjliga orsaken, är den oberoende variabeln, som man manipulerar i experimentet, dvs. variabeln antar olika ”värden”; 1 dollar är ett otillräckligt yttre motiv, 20 dollar innebär ett tillräckligt berättigande. Attitydförändringen dvs. effekten kallas med experimentets terminologi beroende variabel. Denna borde vara beroende av den oberoende variabel som försöksledaren kontrollerar. Festinger och Carlsmith åstadkom i sitt experiment otillräckligt och tillräckligt yttre motiv (dissonans/konsonans) genom att variera den penningsumma som försökspersonerna ersattes med. Det fanns alltså två experimentgrupper. Kontrollgruppen var ”ingen lögn”, varvid det inte uppstod behov att reducera dissonansen, dvs. hitta på något yttre motiv för det

24

9789147113033b1-352c.indd 24

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

egna beteendet. Beroende variabel var attityden till experimentet. Denna mättes med hjälp av en intresse- och rolighetsskala.

Med operationalisering av variabler avser man åtgärder (operationer) med vars hjälp den oberoende och beroende variabeln kan anges i mätbar form. Den oberoende variabeln – tillräcklig yttre motivering – har exempelvis varit storleken av ett straff som man hotar försökspersonen med. Barn har med hot om straff, strängt eller lindrigt, förbjudits att leka med en för dem attraktiv leksak. Beroende variabel har varit bedömningen av leksakens attraktivitet eller procentandelen i olika grupper av barn som leker med denna leksak.

För att undvika att det till experiment- och kontrollgrupp utses olika slags försökspersoner, placerar man försökspersonerna i grupper genom randomisering eller slumpmässigt urval. Randomisering är ett centralt kännetecken för experimentella upplägg. Eftersom olika delar av experimentet kan påverka varandra kan man systematiskt variera i vilken ordning de görs (detta problem förekom inte i det beskrivna experimentet). Med en sådan balansering (counterbalancing) kan man granska exempelvis att attitydmätningen före känsloinventeringsuppgiften inte aktiverar (se kapitel 8) vissa känslor mera än andra, då känsloinventeringen i den andra gruppen görs före attitydmätningen.

Vissa typiska fel kan försvaga experimentets tillförlitlighet, dvs. dess reliabilitet och validitet. Försökspersonerna är vanligtvis frivilliga och vill hjälpa vetenskapen och forskarna till framgång. Utan att denne märker det själv kanske försöksledaren med sina gester och miner avslöjar hur han förväntar sig att försökspersonen ska handla. Även experimentupplägget som sådant kan ge en antydan om vilken hypotes man önskar få stöd för. Välvilliga försökspersoner reagerar lyhört på sådana ledtrådar i experimentet (demand characteristics). Effekten av dessa minskar man genom att själva experimentproceduren utförs av en assistent som inte känner till hypoteserna som testas.

Då försökspersonen vet att han observeras väcks utvärderingsängslan (evaluation apprehension) som leder till en tendens att handla på socialt önskvärt sätt. Social önskvärdhet (social desirability) utgör naturligtvis ett hinder för att forskaren ska erhålla sanningsenliga uppgifter om exempelvis egoistiskt eller skenheligt beteende. Men även dessa kan man undersöka på ett etiskt godtagbart sätt med anonymitetsskydd (se Lönnqvist, Irlenbusch & Walkowitz 2014).

Den experimentella socialpsykologiska forskningen regleras av ett etiskt normsystem som förutsätter att undersökningsplanen godkänns av en institutions (t.ex. ett universitets) etiska nämnd. I allmänhet behöver man få ett informerat samtycke (informed consent) av försökspersonerna. Deltagarkandidaten ska informeras om alla de aspekter av undersökningen som kan tänkas påverka hens benägenhet att medverka. Ett viktigt led i socialpsykologiska experiment är också debriefing.

Under denna ”avrapportering” förklaras undersökningens syfte uttömmande och man svarar uppriktigt på försökspersonens alla frågor.

25

9789147113033b1-352c.indd 25

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

I alla vetenskaper som forskar om människan, inklusive socialpsykologin, fick synen på människan som en inlärningsmaskin ge vika för synen på människan som en varelse som aktivt bearbetar information. Eftersom alla de processer som används när man inhämtar och bearbetar information – uppmärksamhet, varseblivning, minne och tänkande – utgör olika delar av kognition, har man börjat kalla den radikala förändring som ägde rum vid övergången mellan femtio- och sextiotalet för den kognitiva revolutionen. En annan milstolpe i den kognitiva revolutionen inom socialpsykologin vid sidan om Festingers teori om kognitiv dissonans var den från Österrike bördige Fritz Heiders bok som utkom 1958 (med det något vilseledande namnet): The Psychology of Interpersonal Relations. Heider försökte där systematisera den vardagsteori (den s.k. naiva psykologi) som vi omedvetet tillämpar när vi tolkar såväl andra människors handlingar som våra egna – på samma sätt som en skapare av grammatik systematiserar de regler enligt vilket språket brukas.

Teorin om kognitiv dissonans och Heiders naiva psykologi var de främsta teorierna inom socialpsykologin under 1960- och 1970-talen. De gav upphov till omfattande experimentell forskning. Trots att dessa två teorier hade en gemensam kognitiv bakgrund framhävs lite olika aspekter i deras människosyn. I dissonansteorin granskas människan som en ”motiverare” med ett behov att finna kognitiva motiv för allt hon gör, oavsett om handlingen kan motiveras förnuftsmässigt eller ej. Människan är en rationaliserande, men inte nödvändigtvis rationell varelse. I Heiders naiva psykologi är synvinkeln en annan: människan är en ”lekmannapsykolog”, på sätt och vis en forskare som försöker förklara de psykologiska företeelser hon varseblir. Intresset riktas å ena sidan mot de regler (teorier) som den naiva forskaren tilllämpar, å andra sidan mot de situationer där man klart kan konstatera att hon drar felaktiga slutsatser.

På 1960-talet var USA det ledande landet inom socialpsykologi och hit sökte sig européer på samma sätt som amerikaner på 1800-talet sökte sig till Wundts laboratorium i Tyskland. Amerikanerna konstaterade att man i Europa kände bättre till de socialpsykologiska studier som utfördes i USA än de studier som utfördes vid universitet som låg hundra eller tvåhundra kilometer längre bort, och de hjälpte sina socialpsykologiska kolleger i Europa att grunda en egen förening, European Association of Experimental Social Psychology, år 1966. Den amerikanska socialpsykologin kom sålunda att på ett kännbart sätt påskynda uppkomsten av en konkurrerande riktning. Den europeiska socialpsykologin har förhållit sig särdeles kritiskt till den amerikanska individcentreringen. Individens socialitet har varit ett centralt inslag i den europeiska socialpsykologins människosyn. I Henri Tajfels sociala identitetsteori granskas individen som en medlem i en grupp samt konsekvenserna av att en individ klassificerar sig själv som tillhörande en grupp. Den sociala identitetsteorin är i grunden kognitiv socialpsykologi men granskar även relationer mellan grupper och gruppernas ställning i samhället (se kapitel 9 och 14). Ett annat europeiskt angreppssätt är Serge Moscovicis teori om sociala representationer. I denna teori riktas

26

9789147113033b1-352c.indd 26

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

intresset mot hur värderingar, idéer, tankar och sedvänjor formas i vardagens kommunikation (kapitel 16).

Socialpsykologins kris och lösningar på den Socialpsykologin var fram till början av 1970-talet väsentligen en både amerikansk och experimentell vetenskap. Wilhelm Wundts påstående att endast elementära psykiska funktioner kan utforskas experimentellt föreföll slutligen ha gått i graven. Men tvisten mellan det naturvetenskapliga och det själsvetenskapliga betraktelsesättet, det som sökte orsakssamband och det som försökte förstå, blossade upp på nytt.

Man ska inte analysera hur situationer påverkar individernas beteende, utan hur individerna ger dessa situationer betydelser, lydde Rom Harrés och Paul Secords (1973) programförklaring för socialpsykologin som kallas etogeni. Socialpsykologi är samtida historia, proklamerade Kenneth Gergen (1973/1991) i sin omdebatterade skrift. Enligt honom förändras socialpsykologins lagbundenheter med tiden och är dessutom mottaglig för ”upplysningseffekter”: då människor via vetenskapen lär känna dessa lagbundenheter kan de börja agera emot dem.

Som motvikt till den experimentella huvudfåran utvecklade den kritiska socialpsykologin sina egna metoder och angreppssätt med egen begreppsapparat. Utgångspunkten för Gergens sociala konstruktionistism var att de fenomen som socialpsykologin undersöker är produkter av sociala processer vilka framför allt är språkliga. Då fenomen har artikulerats i social växelverkan inom ramen för språkliga konventioner kan de också förändras – konstruktionismen har betonat synen på den socialpsykologiska kunskapens frigörande och ”empowering” (självstärkande) aspekter, då den är bunden till tid och plats. Michael Billigs (1987) retoriska socialpsykologi tog avstamp i antikens retorik och granskade hur människor påverkar varandra, men uppfattade inte attityder som något bestående, utan som argument i en debatt. Det centrala för de olika riktningarna inom den kritiska socialpsykologin är vad man gör med språket, medan de som har löst krisen genom att tillägna sig ett alternativt angreppssätt talar om den språkliga vändningen. Ett betraktelsesätt som fått bred spridning är diskursanalysen (Potter & Wetherell 1987) och med diskurs (ett enhetligt sätt att tala) avses då alla former av talad kommunikation, såväl formell som informell, och alla former av skrivna texter. Den narrativa inriktningen (Hänninen 1999) har utvecklats för analys av texter som har formen av berättelser som människor förmedlar om sig själva och om andra.

Socialpsykologins huvudfåra (t.ex. Hewstone, Stroebe & Jonas 2012) bygger fortfarande på utförandet av experiment. Den rådande uppfattningen är att socialpsykologin genom sina lyckade tillämpningar för att lösa stora samhälleliga problem och genom sin metodologiska utveckling har visat att krisen är övervunnen.

27

9789147113033b1-352c.indd 27

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

Den kritiska och den traditionella socialpsykologin har i flera länder gått skilda vägar, men i vissa länder har de två inriktningarna närmat sig varandra. Flera företrädare för den kritiska socialpsykologin anser att socialpsykologins kunskapsbas kan öka och ackumuleras och behöver inte begränsas till betydelser bundna till tid och rum. Utgångspunkten i den här boken är att det finns en social verklighet om vilken vi med hjälp av olika teoretiska och metodologiska angreppssätt kan erhålla kunskap av olika slag, liksom kartor skapade för olika ändamål. Om dessa kartor kan vi inte säga att den ena är sannare än den andra – även om någon karta kan visa sig vara felaktig.

Inom organisationer har man använt sig av socialpsykologi redan på 1930-talet, då man lade märke till ett intressant fenomen när man undersökte Western Electrics fabrik i Hawthorne. Syftet var att studera hur arbetarnas produktivitet påverkades av förändringar i den fysiska arbetsmiljön. Sådana förändringar hade inte någon inverkan, men istället upptäckte man Hawthorne-effekten, dvs. det faktum att arbetarna var medvetna om att de observerades fick dem att ändra sitt beteende, i detta fall att arbeta effektivare. Kurt Lewin, ”den praktiska teoretikern”, påvisade med sina forskarkolleger i många fältexperiment på 1940-talet exempelvis hur ett gemensamt gruppbeslut fick människor att anamma nya matvanor och hur deltagandet i beslutsprocessen angående en organisationsförändring höjde produktiviteten mer än förändringar som beordrats uppifrån. Lewin tog i bruk begreppet aktionsforskning som utmärks av att de som undersöks själva deltar i förändringen inom den grupp eller organisation det gäller (Marrow, 1969). Grupprelationer, hälsa och utbildning har varit de områden inom vilka utnyttjandet av socialpsykologiska forskningsresultat har ökat mest.

I Finland upprättades de två första professurerna i socialpsykologi i början av 1960-talet, då socialpsykologin expanderade överallt. Finland hann före Frankrike vars andra professur i socialpsykologi upprättades 1966. Den finländska forskningen inriktade sig i begynnelsen på social interaktion och gruppdynamik, senare på relationer mellan grupper, attityder och social utveckling. Kännetecknande för den finländska socialpsykologin har varit den experimentella forskningens ringa betydelse i relation till intresset för samhälleliga problem. Ett utmärkande drag har också varit en brokig mångfald av angreppssätt, så att ingen riktning har varit dominerande.

Den som studerar socialpsykologi ska alltså inte vänta sig någon färdig, homogen kunskapsstruktur utan en samling tänkesätt och forskningsresultat, vilka samtliga på sitt sätt säger någonting om relationerna mellan individen, gruppen och samhället.

För att återgå till liknelsen om en väv är studier i socialpsykologi på sätt och vis att väva sig en egen väv, att välja ut och bearbeta tillgängligt stoff.

28

9789147113033b1-352c.indd 28

10/04/17 12:30 PM

2. Socialpsykologins his toria

Litteratur Farr, R. M. (1996). The roots of modern social psychology 1872–1954. Oxford: Blackwell.

Helkama, K. (2003). Sosiaalipsykologian arvot ja identiteetti 40 vuoden perspektiivistä. I verket: Tuija Seppälä (red.): 40 vuotta sosiaalipsykologian identiteettiäetsimässä (s. 3–52). Socialpsykologiska institutionen, Helsingfors universitet.

Jahoda, G. (2007). A history of social psychology. Cambridge: Cambridge University Press, Lahikainen, A-R., Suoninen, E., Järventie, I. & Salonen, M. (red.) (2012). Sosiaalipsykologian sukupolvet. Tammerfors: Vastapaino.

29

9789147113033b1-352c.indd 29

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska utvecklingshistoria

U

tforskningen av människans utvecklingshistoria åskådliggör många av socialpsy-

kologins lagbundenheter. Forskare, liksom andra människor, handlar i enlighet med sina tankemodeller, dvs. scheman, oftare än de tror (kap. 8). En dominerande tankemodell har varit att djuren kan rangordnas på en stege enligt utvecklingsgrad, och överst på stegen skulle naturligtvis människan befinna sig: schimpansen står högre upp på utvecklingsstegen än hunden, alltså schimpansen överträffar hunden i allt. Men undersökningar har visat att hunden förstår människans gester bättre än schimpanser. Ett annat dominerande tankeschema har handlat om ”naturlig” kontinuitet: Om schimpansmödrarna inte låter andra honor ta hand om sina ungar så är det intima bandet mellan mor och barn en av naturen dikterad lagbundenhet, som när den följs leder till gynnsam utveckling. Om schimpansflockarna är aggressiva och dödar andra apor, så måste detta också vara orsaken till människans krigiska natur. När man å andra sidan undersöker vilka kännetecken som skiljer människan från djuren har forskarna tagit människan till sin ingrupp och tenderat att överdriva skillnaderna mellan människan och andra primater (utgruppen) (kapitel 7 och 14) och förringa andra djurs kognitiva och språkliga förmågor och nyansrika känsloliv.

Ovan nämnda tankemodeller har vederlagts av ny forskning. Låt oss exempelvis granska människans utvecklingshistoria ur denna synvinkel, med miljöanpassning som ett nyckelbegrepp – vare sig miljön är naturen eller skapad av människan.

Våra närmaste släktingar bland primaterna är de s.k. människoaporna: orangutangen, gorillan, bonobon och schimpansen. Av dessa står schimpansen och bonobon människan allra närmast. Enligt nuvarande uppfattning skilde sig vägarna för de utvecklingslinjer som ledde till människoaporna respektive till hominiderna, dvs. människan, för ungefär 5–7 miljoner år sedan, alltså mer än miljoner år efter det att dinosaurierna dog ut på jorden. Homo erectus var den människoart som levde i Afrika för 1,8 miljoner år sedan och som alla nu levande människor härstammar från. Homo sapiens dök upp för 200 000 år sedan. De första föremål eller artefakter såsom vapen, verktyg och smycken som framställts av människan har daterats till tiden för 50 000 år sedan. De äldsta grottmålningarna, som upptäcktes år 1995

30

9789147113033b1-352c.indd 30

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska ut vecklingshis toria

i Chauvetgrottan i Frankrike, är ungefär 30 000 år gamla. Skriftsystem började utvecklas för omkring 5 000 år sedan.

Fastän bonoboerna och schimpanserna genetiskt sätt står lika långt från människan har schimpansen länge uppfattats som en modell att jämföra människa med.

Orsaken kan vara att schimpanserna är mycket mera aggressiva och intoleranta gentemot sina artfränder än bonoboerna vars förhållningssätt är mera avspänt. Forskning som utförts under de två senaste decennierna har visat att det vid sidan av likheterna mellan människa och schimpans också finns avgörande skillnader som kan förklara människans utbredning över hela jordklotet.

Forskningen gällande såväl schimpanser som andra primater har försvagat tron på människan som unik. Människan är inte den enda varelse som kan framställa verktyg, för att inte tala om att använda dem: även schimpanser använder sig av redskap på många sätt och har också förmåga att i viss mån bearbeta dem för särskilda ändamål. Människan är inte heller ensam om sin förmåga till symbolisk kommunikation: man har kunnat lära en del schimpanser och gorillor att använda symboliska tecken, dock inte ord som i det talade språket utan i form av teckenspråk. Schimpansen Washoe lyckades man lära 160 tecken och med hjälp av dem kunde den bygga kombinationer av flera tecken. Schimpansen och människan har också båda en ”medvetandeteori”, theory of mind (se kapitel 4).

Vår kunskap om schimpansernas samhällen har ökat avsevärt som resultat av långvarig fältforskning av bland andra Jane Goodall (1986, 1991). Schimpanserna lever i afrikanska skogsområden i grupper om 30–40 individer med skiftande sammansättning. De ger intrycket av att vara individualister som vandrar omkring som de behagar, ibland ensamma, ibland i par och ibland slår de sig samman till större grupper. I det sociala livet bland de schimpanser som lever i sin naturliga miljö kommer två organisationsprinciper till synes: dominanshierarkier och familjegrupper.

Hierarkierna är framför allt resultat av hanarnas sociala styrkedemonstrationer, familjen som grupp består av honorna och deras avkommor.

Machiavelli kontra Vygotskij Konkurrens och samarbete är något som kännetecknar alla primaters samhällen.

En del forskare har antagit att det är konkurrensen som är kraften bakom den sociala intelligensens utvecklingshistoria. Enligt denna ”machiavellistiska” hypotes angående social intelligens har de individer som genom sin klipskhet överlistat andra varit bättre rustade att föra utvecklingen framåt. Vygotskij ansåg däremot att det är samarbete människor emellan och den kulturella utveckling som det medför samt användningen av redskap, artefakter, som är det centrala i utvecklingen av social intelligens. Michael Tomasello och hans kolleger har med hjälp av tiotals experiment kunnat samla bevismaterial som stöder Vygotskijs hypotes. Enligt denna hypotes var konkurrens till en början den kraft som drev primaternas utveckling framåt, men se-

31

9789147113033b1-352c.indd 31

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska ut vecklingshis toria

nare har de egenskaper i fråga om social kognition som är kännetecknande just för människan varit förknippade med samarbete. Detta gäller färdigheter som behövs för att skapa komplicerad teknik, kulturinstitutioner och symbolsystem. Människans särart kommer till uttryck när man jämför socialkognitiva färdigheter hos ettåriga människobarn med människoapor, speciellt schimpanser.

Schimpanserna förstår vad andra ser, men bara i vissa situationer, nämligen när det är fråga om tävlan. Detta kan påvisas med hjälp av ett experimentupplägg i vilket ett djur i lägre rang får tävla med ett dominant djur om mat. I vissa situationer kan djuret med lägra rang se matbiten, i andra inte, medan den dominante inte ser matbiten på grund av ett hinder. De underordnade utnyttjar konsekvent situationen då den dominante inte har möjlighet att se maten, men undviker matbiten då denne kan se den.

Då man med schimpanser utförde ett experiment som handlade om att följa en annans blick för att hitta mat gömd under en skål eller ask, lyckades de i regel inte.

I andra experiment lärde man schimpanser att be om mat av människor (som visade var maten fanns). Sedan utsattes de för ett val mellan en människa vars ögon var övertäckta och en annan vars mun var täckt. Schimpanserna tiggde om mat på samma sätt. Så gick det också när den ena människan hade ett ämbar över sitt huvud och den andra bar ämbaret på axeln. Det verkar alltså som om schimpanserna inte förstår innebörden i att titta på partnern när denne försöker samarbeta. Människobarn klarar sig däremot bra i såväl i tävlings- som samarbetssituationer.

I naturen pekar schimpanser inte ut saker för varandra, förvånansvärt nog eftersom de ibland har konstaterats signalera om faror. Man har utfört experiment med schimpanser så att de har flera skålar framför sig och sedan gömmer en människa en matbit i en av skålarna. En annan människa som är hjälparen, visar för apan genom att luta på skålen att matbiten finns i den. Efter denna uppvärmningsfas placerar ”gömmaren” maten i en av skålarna och hjälparen visar med sin blick eller genom att peka med sitt pekfinger var matbiten finns. 14 månader gamla människobarn väljer med stor sannolikhet rätt skål, men schimpanserna klarar inte uppgiften bättre än om slumpen skulle avgöra. De förstår inte vad det innebär att peka ut eller visa. ”Att förstå innebörden av en pekningsgest förutsätter en förståelse av mera generell art, att andra kan vilja hjälpa oss eller berätta för oss saker som de antar att har att göra med våra syften”, säger Moll och Tomasello (2007, 644).

Om schimpanserna däremot utsätts för en mer tävlingsinriktad version av samma experiment så klarar de nog av uppgiften. Om hjälparen i stället för att peka på skålen försöker ta i den (alltså med alla fingrar, inte bara med pekfingret) och misslyckas, så väljer schimpanserna den rätta skålen. Schimpanserna är alltså skickliga på att förstå syften som är förknippade med föremål men förstår inte kommunikationsavsikter – som för sin del anknyter till den andras avsikt att göra något.

Människornas samarbete och schimpansernas samarbete skiljer sig från varandra på ett grundläggande sätt. Medan människor har en uppfattning om ett gemensamt mål så koordinerar schimpanserna sitt beteende enbart genom att reagera på

32

9789147113033b1-352c.indd 32

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska ut vecklingshis toria

varandra. I ett experiment utredde man hur schimpanser som uppfostrats av människor handlade i samarbetssituationer. En människa och en schimpans försökte till exempel tillsammans lösa problemet med att få ut en godbit ur en apparat. Schimpanserna kunde i denna situation bra koordinera sitt eget beteende med människans handlingar. Men då människan plötsligt upphörde med sitt handlande så försökte schimpanserna inte en enda gång få människan att fortsätta aktiviteten tillsammans, trots att de borde ha varit mycket motiverade att komma åt godbiten.

I motsvarande situation var beteendet hos människobarn mellan 1,5 och 2 år helt annorlunda. Då den vuxna upphörde att utföra uppgiften försökte alla barn få den vuxna att fortsätta, exempelvis genom att ta personen i handen och dra honom eller henne till apparaten. Människobarnen hade bundit sig vid det gemensamma målet vilket schimpanserna inte hade.

Att dela produkten av ett samarbete. På basis av experiment och observationer kan

man påstå att människan är den enda primat som samlar näring i ett genuint samarbete. Man har konstaterat att schimpanser samarbetar då de jagar apor, men att det är ett undantag som bekräftar regeln. Forskare (Hamann m.fl.) har på grund av detta gjort antagandet att redan små barn försöker dela jämt mellan sig det ”byte” som de har kunnat få genom samarbete, medan schimpanser inte gör så. De konstruerade en apparat som två barn skulle dra i samtidigt för att apparaten skulle leverera en belöning. Fyra belöningsleksaker var synliga för dem men när de dök upp ur apparaten så fick det ena barnet tre leksaker medan det andra fick bara en. (1) I samarbetsupplägget måste barnen dra tillsammans för att belöningarna skulle dyka upp, medan belöningarna i upplägget ”inget arbete” låg färdigt framme (3 för det ena barnet och 1 för det andra). (2) I en annan version av experimentet ville man utreda effekten av arbete i sig jämfört med samarbete och inget arbete. Upplägget var för övrigt detsamma men barnen drog var för sig i sin apparat så att inget samarbete krävdes (arbete parallellt). (3) I experimentets tredje version berättade man genast i början för barnen att man fick pröva bara en gång. På detta sätt ville man kontrollera om resultaten i den tidigare samarbetssituationen möjligen hade påverkats av att det ena barnet förväntade sig att det andra barnet inte skulle samarbeta i kommande försök om man inte delade bytet jämnt. I den tredje versionen jämförde man bara samarbete och arbete parallellt (experimenten 4, 5 och 6 i figur 3.1).

I experimenten jämförde man beteendet hos barn i åldern 2–3 år med barn i samma ålder, samma kön och på samma förskola. I experiment 1 deltog 48 barn, i experiment 2 deltog 144 barn och i experiment 3 deltog 48 barn. Schimpanserna var 12 till antalet och deras beteende jämfördes med 12 schimpanspar, av vilka den ena i paret var från den egna gruppen.

Resultaten visade att både 2-åriga och 3-åriga människobarn delade belöningarna jämnt mellan sig oftare efter upplägget ”samarbete” än i upplägget ”inget arbete” (experiment 1 i figur 3.1). Till skillnad från 2-åringarna delade 3-åringarna oftare bytet jämnt mellan sig efter samarbete än efter uppläggen med parallellt eller

33

9789147113033b1-352c.indd 33

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska ut vecklingshis toria

inget arbete (experiment 2). I experiment 3 ledde likaså samarbete jämfört med parallellt arbete oftare till att barnen delade belöningen jämnt. Hos schimpanserna inverkade samarbete inte alls på jämn fördelning, det förekom också mycket sällan att de delade bytet jämnt mellan sig.

Människobarn och schimpanser verkar alltså reagera olika när det gäller att dela på produkten av ett samarbete. Enligt det här experimentet är den första rättviseprincip som uppträder i individutvecklingen den att deltagandet i ett samarbete kräver att bytet delas jämnt.

Proportionen jämn fördelning

Experiment 1

Experiment 2

1,00

1,00

0,75

0,75

0,50

0,50

0,25

0,25

0,00

2 år

3 år

0,00

2 år

3 år

Proportionen jämn fördelning

Experiment 3 1,00

1,00

0,75

0,75

0,50

0,50

0,25

0,25

0,00

0,00

3 år Samarbete

Exp. 4

Parallellt arbete

Exp. 5

Exp. 6

Inget arbete

Figur 3.1. Proportionen jämn fördelning bland barn i 2–3 års ålder (experimenten 1–3) och schimpanser (experimenten 4–6) i försöksuppläggen samarbete, parallellt arbete och inget arbete (Hamann, Warnecken, Greenberg & Tomasello 2011).

Människomödrar och apmödrar. Den brittiska etologen John Bowlby var den första som med eftertryck underströk de första levnadsårens betydelse för barnets utveckling. Bowlby hade rätt i många avseenden, men han misstog sig ifråga om en sak. Han antog att det mellan människoapor och människor finns kontinuitet i vården av avkomman, men i detta avseende skiljer sig människor och schimpanser på väsentligt sätt från varandra. Schimpanserna vakar svartsjukt över sitt barn och lå-

34

9789147113033b1-352c.indd 34

10/04/17 12:30 PM

3. Människans socialpsykologiska ut vecklingshis toria

ter ingen annan i flocken beröra eller vårda det. Så gör också andra primater – utom människan.

Då man i jägar- och samlarsamhällen har gjort observationer av vilka som kelar och jollrar med sina småbarn har man konstaterat att mamman visst inte vårdar sin baby ensam. I Kalahariöknen i Afrika lever !Kung-stammen och här händer det lika ofta att en baby får något föremål att leka med av sin mamma som av någon annan vårdande person. När man observerar spädbarnens interaktion med alla sina interaktionspersoner, syskon, kusiner, fäder och andra vuxna, har man konstaterat att andra än modern jollrar och leker med dem oftare än mödrarna, ända från barnets första levnadsdagar.

Människoapans baby tillbringar hundra procent av sin tid tillsammans med sin mamma. Man har aldrig observerat att apmammor som lever i naturen skulle ge sin baby till en annan aphona för att ammas, till skillnad från samhällen av jägare och samlare i vilka detta har konstaterats förekomma till 87 procent. ”Då människomödrarna tolererar andra i högre grad efter förlossningen måste det bero på att de litar på att andra runt omkring dem har välvilliga avsikter. Tilliten är tillräcklig för att övervinna den tvångsmässiga vaksamhet som man universellt har konstaterat att förekommer hos nya apmödrar”, skriver antropologen Sarah Hrdy (2009, s. 79) som är en banbrytare på detta område. Hos jägare och samlare finner man samma, specifikt mänskliga samarbetsbenägenhet som Tomasello och hans forskargrupp har påvisat experimentellt.

Kulturens utveckling och förändring Under loppet av nästan 190 000 år, från det att människorna uppenbarade sig tills man hittade på att bruka jorden och sköta boskap, fick människorna sin föda genom att jaga och samla. Ungefär för 50 000 år sedan tog människans utveckling ett stort kliv framåt när det parallellt med naturmiljön började utformas en kulturmiljö bestående av artefakter – grottmålningar och föremål. Föremålsvärldens uppkomst vid sidan av naturmiljön baserade sig på människornas samarbetsförmåga. Figur 3.2. illustrerar den ekokulturella ram inom vilken man studerar människans nuvarande psykologiska utveckling och gör jämförelser olika kulturer emellan (Berry m.fl. 2011, 14). I figurens övre vänstra hörn finns naturmiljön eller den ekologiska miljön. Det mänskliga kollektivets interaktion med denna kan beskrivas dels som en biologisk och dels som en kulturell anpassning.

35

9789147113033b1-352c.indd 35

10/04/17 12:30 PM

I dagens föränderliga och globaliserade värld blir kunskapen om samspel, grupprocesser, social påverkan, fördomar, moraluppfattningar och kulturella värderingar allt viktigare.

Den här boken ger en bred introduktion till socialpsykologi och tar upp både psykologiska och sociologiska perspektiv. Den beskriver socialpsykologisk forskning och teorier genom att presentera en rad klassiska experiment, men den tar också upp de allra senaste forskningsrönen.

I denna andra upplaga av boken är närmare två tredjedelar av innehållet nyskrivet, även om boken i huvudsak spänner över samma ämnes- och temaområden som tidigare upplaga. Vid sidan om de klassiska socialpsykologiska frågorna ger boken nya insikter i spörsmål som exempelvis rör kulturskillnader, tillförlitligheten i vittnesutsagor, beteendeförändringar vid hälsofrämjande kampanjer och idrottspsykologisk forskning – kort sagt, här redovisas ett mångfasetterat tvärkulturellt forskningsområde.

Klaus Helkama har under lång tid verkat som professor i socialpsykologi vid Helsingfors universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde är värderingar och moral. Han har varit medlem av redaktionsrådet för European Journal of Social Psychology och för Journal of Community and Applied Social Psychology. Han

Socialpsykologi – en introduktion

Socialpsykologi – en introduktion

Socialpsykologi – en introduktion

har också innehaft gästprofessurer, bland annat vid universitetet i Genève och högskolan i Paris.

Bokens övriga författare är professorer och universitetslektorer vid Helsingfors universitet och Tammerfors universitet.

Upplaga 2

Best.nr 47-11303-3 Tryck.nr 47-11303-3

9789147113033c1c.indd 1

Upplaga 2

Klaus Helkama

universitetet La Sapienza i Rom, samt verkat som forskningschef vid EHESS-

Klaus Helkama • Rauni Myllyniemi • Karmela Liebkind Johanna Ruusuvuori • Jan-Erik Lönnqvist • Nelli Hankonen Tuuli Anna Mähönen • Inga Jasinskaja-Lahti • Jukka Lipponen

10/04/17 1:15 PM