26
Att bli Steve Jobs
andra helt naturligt tog avstånd ifrån. Men han kunde också vara en lojal vän, och en stödjande mentor. Han kunde visa prov på stor vänlighet och äkta medkänsla och var en uppmärksam och kärleksfull far. Han hyste en stark tro på betydelsen av det arbete han hade vigt sitt liv åt, och hoppades att de som stod honom nära fann sina arbeten lika betydelsefulla. För att vara en person som »höjde sig så över det mediokra«, som hans vän Ed Catmull, VD på Pixar uttryckte det, hade han så klart också djupt mänskliga känslor, styrkor och svagheter. En sak som jag alltid har gillat med affärsjournalism, och som jag lärt av de bästa kollegorna jag arbetat med, är att det alltid finns en mänsklig sida i industrivärlden trots att den till synes helt präglas av kalla beräkningar. Redan medan Steve var i livet insåg jag att det där stämde in även på honom – ingen jag skrivit om har varit lika lidelsefullt engagerad i de egna produkterna som han. Men det var först medan jag skrev den här boken som jag förstod hur mycket Steve Jobs privatliv och yrkesliv överlappa de, och hur mycket det ena påverkade det andra. Man kan inte riktigt förstå hur Steve kom att bli vår generations Edison och Ford och Disney och Elvis, allt i en, förrän man har detta klart för sig. Det är det som gör historien om hans återkomst i ny skepnad så fascinerande. Mot slutet av vår första intervju följde Steve mig ner genom N e X T: s prydliga och blanka korridorer till utgången. Vi småpratade inte. Som han såg saken var vårt samtal avslutat. När vi skildes åt sa han inte ens adjö. Han bara stod där och såg ut genom glasdörren mot infarten till parkeringsplatsen på Deer C reek Road där ett arbetslag installerade en 3D-version av N e X T: s nya logga. När jag körde därifrån stod han fortfarande kvar och glodde på sin hundratusendollarlogotyp. Han kände in i märgen, som han skulle ha uttryckt det, att han stod i begrepp att göra något stort. I själva verket hade han förstås ingen aning om vad som väntade.