Issuu on Google+


MARTIN BOGREN Bokfรถrlaget Max Strรถm


5


7


11


12


17


25


26


27


Det var här jag växte upp. När jag var barn längtade jag härifrån. Till något som var större, något som var mer. Byn var begränsande och världen där utanför ett väntande äventyr. Jag har återvänt hit nu. Med kameran som ursäkt – för att söka efter minnen. För att förstå den längtan bort som jag kände under uppväxten. Jag började fotografera för snart fyra år sedan. Raggarna och moppegängen vid kiosken. Åkrarna på slätten och människorna. Jag envisades med att få min historia berättad – om litenheten, inskränktheten, om ett trångsynt byfolk, och om mitt avståndstagande till allt detta. Här mötte jag en gammal man som samlar på gräsklippare och en ung flicka som vill lämna byn för sina drömmar. Jag mötte en mor i en EPAtraktor, och en liten osäker pojke, så lik mig på något sätt, som lekte bland bilvraken på gården. Och jag ville fotografera er. För att det var något jag kände igen. Jag kände igen mig själv, och i dessa möten började ett återvändande och en försoning infinna sig. Historier från barndomen gjorde sig hörda – om längtan bort och om en nedtryckt revolt, om drömmar och om olycklig ungdomskärlek och om mig själv. Ett ömt farväl till barndomen, ungdomen och till byn tog vid. Några hus har rivits och andra har byggts, men ändå tycks allt så välbekant. En gata, en port, en spricka i en stentrappa och buskagen borta vid folkparken. Små fragment påminner mig om det som varit, och minnet fyller i luckorna och gör allt levande och verkligt igen. Jag blundar och allt blir tydligt. Från början fanns det fyra gårdar. Mellan dem möttes fem vägar och i den korsningen byggdes en handelsbod och en by uppstod. Här vid femkorset satt ölgubbarna och berättade historier för varandra när jag var barn: Lövet brukade komma in på banken vid lunchtid, livligt pratande med alla. ”Är han här? Är Direktören inne?” ropade han till kassörskorna.

33


De log generat och sänkte blicken. Han pratade högljutt med kunderna och efter ett tag dök bankdirektören upp. ”Tjenare Lövet!” morsade han. Lövet vände sig om och nickade. ”Kan du låna mig några hundringar?” Direktören förklarade att banken inte lånade ut pengar på det sättet. Att det behövdes pantbrev, säkerhet i form av hus. Lövet brukade käfta med honom ett tag, varpå han blinkade mot kassörskorna och lämnade lokalen. Flickorna log. Lövet fanns där som ett inslag i den grå vardagen och gav folket i byn något att tala om. I parken står eken kvar. Här klättrade vi i träd och ristade in våra namn i barken. Maria klättrade högre än någon annan. Hon var min allra första fjälla. Hon hade långt mörkt hår och var den sötaste flicka jag sett när hon började i vår klass i fyran. Hon slogs ofta och en gång gav hon en kille i sexan rejält på flabben. Det var hon och jag och jag var stolt. En eftermiddag tog Maria mig med in på toaletten. ”Kom!” sa hon och låste dörren. Hon tog fram en ask med tamponger, fnissade generat och höll upp en mellan fingrarna. Hennes ögon tindrade av spänning. Jag såg på den vita bomullsstaven och fnissade också. ”Vad är det?” frågade jag. Maria berättade vad det var och om hur tjejer blöder en gång i månaden. Där nere! Senare den hösten hittade vi ett paket kondomer i hennes pappas nattygsbord. Vi låste ofta in oss på toaletten den hösten och delade den största av hemligheter. Någon gång provade jag en kondom, såg med misstro på arrangemanget och trodde aldrig att jag skulle komma att växa i den. Vi var tillsammans ett år innan hon flyttade. På eftermiddagarna låg vi på hennes säng och övade oss för den värld som skulle komma några år senare. Men det visste vi inte då.

34


Martin Bogren är uppvuxen i Skåne och bor numera i Malmö. Hans arbeten har ställts ut i såväl Skandinavien som USA, Frankrike, Polen och Italien. År 2008 publicerade han fotoboken Ocean som fick juryns hedersomnämnande av Svenska Fotobokspriset 2009 och dessutom flera priser och omnämnanden i internationella fotografiska sammanhang. Martin Bogren grew up in Sweden’s southernmost Skåne province and lives in Malmö. His work has been exhibited in Scandinavia, the United States, France, Poland and Italy. In 2008 he published Ocean, a photography book that won honourable mention in the 2009 Swedish Photobook Award as well as several prizes and commendations in international photography circles. Tack/Thanks: Stefan Bladh, Susanne Bogren, Kent Klich, Patric Leo, Anders Petersen, John Webb,Thomas Wågström Ett speciellt tack till alla bybor i Skurup med omnejd som tålmodigt givit mig förtroendet att fotografera er. To everyone in the village of Skurup and its surroundings: A special word of thanks for patiently and trustingly allowing me to photograph you.

© Bokförlaget Max Ström 2011. © Foto/Photo Martin Bogren. Översättning/Translation Kim Loughran. Design Patric Leo. Kopiering/Prints Martin Bogren, Stefan Bladh. Repro Linjepunkt, Falun. Tryck/Print Graphicom 2011. ISBN 978-91-7126-230-1. www.maxstrom.se


9789171262301