1. GODA MÄN OCH ANDRA MÄN att bli de Andra – i hennes studie unga män på ett behandlingshem, varav flera är misstänkta för misshandel och narkotikabrott – kan skapa bilder av andra Andra män: där pedofilen framstår som stående längst ner i hierarkin. Och om pedofilen används för att positionera sig själv som mer moralisk eller normal i Anderssons studie så visar Keith Pringle i Fadrande, mansforskning och sexualiserat våld i Sverige att hotet om sexuella övergrepp mot barn som form av könsmarkerat våld är synnerligen frånvarande i svensk mansforskning. Det svenska perspektivet på mäns våld beaktar sällan det faktum att barn sexuellt utnyttjas av framför allt män som är bekanta med barnet, men också av män från den närmaste familjen. En av flera möjliga förklaringar till det kan vara den dominerande diskursen om goda jämställda svenska män, som skapas som nära och engagerade i sina barn. Bredvid dessa antologibidrag vill vi också uppmärksamma jämställdhetsideologins klassmässiga konnotationer. Inte minst har försöken att skapa jämställda fäder drivits av ett familjeideal som har sina rötter i den borgerliga familjens framväxt på slutet av 1800-talet (Frykman & Löfgren 1979). Detta ideal har framhävt barnets utveckling som avhängigt föräldrarnas närvaro och engagemang, ideal som föräldrar från andra klasser inte nödvändigtvis delar (Halldén 1992). Medan föräldraskapet exempelvis är en central del av medelklassmäns identitet, är den mer perifer bland arbetarklassmän, vilket enligt Lars Plantin (2007) resulterar i arbetarklassmäns lägre uttag av föräldraledighet. Maskulinitetspolitikens försök att skapa jämställda pappor genom att förmå dem att ta ut fler föräldradagar kan med andra ord förstås som en politik riktad mot arbetarklassens män, det är framför allt de som måste förändras. Det är också viktigt att påpeka att det som framställs som sociala problem bland etniska grupper eller ”invandrare” också behöver förstås i termer av klass. Exempelvis handlar utanförskapet som växt fram i storstädernas förorter i stora stycken om klass – om människors svaga relation till utbildning och arbetsmarknad (Sernhede 2002). De våldsamma upplopp i Göteborg och Malmö som unga män genomfört de senaste åren handlar därför nödvändigtvis inte enbart om en upplevelse av utanförskap baserat på etniska positioner, utan också om en position som underklass. Den polisiära och sociala hanteringen av förorternas våld kan med andra ord ses som en disciplinering av underklassens unga män (jfr Wacquant 2009). Låt oss sammanfatta idén om en god jämställd maskulinitet. Den jämställde mannen beskrivs ofta som svensk, som sprungen ur ett kollektivt värde, en historia om svenska jämställda män att berätta om för nationell och internationell publik. Den ojämställde mannen förklaras däremot inte som en del av det svenska, han förstås liksom Göran Lindberg ofta som en enskild sjuk man, eller som en del av den etniske andres kultur, som den äldre eller yngre, som den sexuellt störde, och så vidare. På så vis skulle man kunna upprätta en lång lista
13