9789144097381 by Smakprov Media AB

PERSPEKT IV PÅ HISTORIA EN INT RODUKT ION T ILL HIST ORIEST UDIER Henrik Ågren (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38333 ISBN 978-91-44-09738-1 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Gianni Tortoli/Getty Images Printed by Dimograf, Poland 2015

INNEHÅLL

Inledning 7 Henrik Ågren 1 Människan och naturen 13 Gunnel Cederlöf

Tid och rum i flera discipliner 15 Den globala utmaningen 19 Modernitet och exploatering av naturresurser 23 Nationens natur och ekologisk nationalism 30 Litteratur 32 2 Levnadsförhållanden 35 David Gaunt

Det statistiskt-komparativa perspektivet 35 Familjemönster 37 Det demografiska perspektivet 42 Arbetsfördelningen 49 Litteratur 53 3 Genus 55 Karin Hassan Jansson

Genusbegreppet 56 Genus strukturerar formella regler 58 Genus strukturerar idéer och normer 61 © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Innehåll

Genus strukturerar samhällets organisering 66 Genus strukturerar människors identiteter och upplevelser 70 Litteratur 73 4 Sociala grupper 75 Lars Kvarnström

Några inledande definitioner 76 Social gruppering över tid 79 Slavsamhällena 81 Feodalism och förmodernitet 82 Det moderna samhället 84 Sociala grupper, identitet och identifikation – konklusion 86 Litteratur 87 5 Teknik och vetenskap 89 Arne Kaijser

Vad är teknik och tekniska system? 90 Kontinuitet eller förändring? 92 Hur sprids teknik? 95 Hur utvecklas ny teknik? 96 Vad är förhållandet mellan teknik och vetenskap? 100 Hur utvecklas tekniska system? 101 Hur har infrasystem påverkat samhälle och natur? 103 Varför är teknik en så manlig domän? 106 Ger teknikhistoria nya perspektiv? 108 Litteratur 111 6 Ekonomi 113 Ronny Pettersson

Vad är ekonomi? 113 Drivkrafter för ekonomisk förändring i historien 114 Ekonomins betydelse för historiska samhällen 120 Den industriella revolutionen och den stora divergensen 120 Handel och marknader 124 4

Innehåll

Från vind och oxe till ånga 127 Ekonomiska organisationsformer: hushåll och företag 131 Staten som ekonomisk aktör 133 Litteratur 137 7 Politik och organisering 139 Thomas Lindkvist

Olika samhällen 140 Stat 142 Stadsstater, kungariken, imperier, republiker 143 Våld, konflikt och konsensus 146 Stat och krig 147 Legitimering av makt 149 Administration, förvaltning och ämbetsmän 150 Släktskap 151 Parlament och folkförsamlingar 152 Feodalism och absolutism 154 Nation, nationalism och föreställda gemenskaper 156 Medborgare 157 Slutord 158 Litteratur 159 8 Religion och ideologi 161 Yvonne Maria Werner

Den kulturhistoriska vändningen och religionen 164 Religion i det medeltida samhället – fundament och värdegrund 165 Andligt och världsligt 165 Klosterliv 168 Reformation, religionskonflikter och konfessionsbildning 170 Protestantismen – individualisering och statskontroll 171 Katolsk reformation 173 Konfessionalisering och formering av konfessionskulturer 174 Kyrka och religion i det moderna samhället 176 Religiös väckelse, kyrklig mobilisering och kristen mission 179

Innehåll

Feminisering och maskulinisering 180 Kristendomen och de moderna ideologierna 182 Sammanfattande utblick 185 Litteratur 186 9 Föreställningsvärld 189 Marie Lindstedt Cronberg

Tillvaron som en dragkamp mellan Gud och djävulen 189 Begreppet föreställningsvärld 192 En 5 654 år gammal värld 193 En föreställningsvärld baserad på naturvetenskapens rön 194 Världens avmystifiering 195 Mentalitetshistoria 197 Berättelsebegreppet och människans föreställningsvärldar 200 Muntliga kulturers föreställningsvärldar 201 Kulturhistorikern och forskningsuppgiften 203 Litteratur 204 10 Globalhistoria 205 Hans Hägerdal

Inledning: en skärva av det förflutna 205 Begrepp och definitioner 207 Komparation, kulturtransfer eller sammanflätad historia? 209 Forskarens dilemman 211 Frågan om Västerlandets dominans 212 Postkolonialism och kontaktzoner 216 Biologisk interaktion – ett globalhistoriskt tema 218 Litteratur 221 Författarpresentationer 223

KAPITEL 1

Människan och naturen Gu n n e l Ce de r l öf *

När boken Silent Spring (Tyst vår) landade på bokhandelsdiskarna 1962 gav det eko i vida kretsar. Det var inte första gången som någon varnat för konsekvenserna av att sprida gifter i mark och vattendrag. Men Rachel Carson gjorde det så väl underbyggt, kritiskt och engagerat att många inom de tidiga miljörörelserna daterar sitt eget engagemang till dagen då den boken publicerades. Carson skrev om den tysta våren. Våren då inga fåglar sjöng eftersom insekterna de levde av bar på DDT som sprejats från flygplan över åkrarna. Tusentals fåglar låg döda i drivor. En akut situation fick henne att gräva efter uppgifter om vad som hade hänt, och det stannade inte vid fåglar och insekter. De fördröjda effekterna på människor som utsätts för bekämpningsmedel genom maten förorenar en hel värld, skrev hon. För Carson var relationen mellan människa och natur självklar. Den var gränslös, livsviktig och djupt förankrad i det förflutna. Sveriges största miljöskandal inträffade bara några år efter publiceringen av Silent Spring. Den skedde i skånska Teckomatorp under 1960-talet när kemiföretaget BT Kemis förorenade utsläpp förgiftade Braån. Och den växte i omfattning när det visade sig att företaget hade grävt ner hundratals tunnor med kemikalier på sin mark. Inom ett par år läckte tunnorna klorfenoler och fenoxisyror. Marken och vattnet förgiftades, växter dog och människor blev sjuka. Saneringsarbetet pågår fortfarande, efter snart fyra decenniers konflikter, protester och förlikning. Spåren efter människors ingrepp i naturen har efterverkningar långt in i framtiden. Människan har genom historien alltid påverkat och formats av sin omgiv* Tack till Anneli Ekblom och Gustav Cederlöf för värdefulla kommentarer till texten.

Gunnel Cederlöf

ning och de naturgivna sammanhang hon lever i. När relationen är så nära som den mellan kemikalierna i dricksvattnet och luften, och de människor som andas luften och dricker vattnet, då är sambandet förhållandevis enkelt att kartlägga. Men när människans påverkan på naturen pågått över sekler, genom livsmönster som blivit en del av samhällets sätt att fungera, och konsekvenserna blivit globala – då blir plötsligt sambanden svårare att urskilja. När vi registrerar varmare klimat, smältande glaciärer och stigande havsnivåer, då handlar det inte längre enbart om människans historia, då talar vi om geologisk tid. Studiet av människans och naturens förflutna har länge varit skilda åt. I takt med att de moderna vetenskaperna vuxit fram så har kontinentaldrift, vulkanutbrott och klimatets skiftningar varit uppgifter för forskare inom naturvetenskaperna. Och medan biologer har studerat människans fysik så har humanister och samhällsvetare ägnat sig åt människans sociala liv genom historien. Men det har inte alltid varit givet att skilja forskningen om människan och naturen åt, som om naturen och människans sociala liv fungerar oberoende av varandra. På 400-talet f.Kr. flyttade den grekiske läkaren Hippokrates sjukdomarna från gudarnas domäner och förklarade att de i stället skulle ses som en följd av miljön som människor levde i och en konsekvens av människans livsföring och mathållning. Den grekiske filosofen Aristoteles, som var verksam på 300-talet f.Kr. såg samband mellan klimat och statsskick. På 1300-talet e.Kr. formulerade historieskrivaren Ibn Khaldûn hur den fysiska miljön och klimatet påverkade människans karaktär. Han var verksam inom den arabiska Medelhavsvärlden, och hans tankar känns igen hos en upplysningsfilosof som Montesqieu. I dag när jordens medeltemperatur stiger till höga nivåer har människan återigen kommit i centrum för forskningen om klimatet. En naturvetare som har beskrivit sambandet på ett nytt sätt är Paul Crutzen. Han fick nobelpriset i kemi 1995 och har sedan dess använt sin auktoritet till att varna för den katastrof som väntar när mänskligheten blivit en egen naturkraft. När människan började använda fossila bränslen i industriell skala och effekterna av växthusgaser blev globala inträdde en ny geologisk epok enligt Crutzen: den antropocena epoken. Förhållningssättet är alarmistiskt och blev snabbt förankrat i de globala klimatdiskussionerna. Crutzen menar att människan har lagt sig i den naturliga evolutionen och driver därmed jorden som vi känner den mot sin undergång. Framtida generationer kommer inte att kunna leva 14

1 Människan och naturen

under förhållanden som liknar våra. När mänskliga samhällen påverkar ekosystem i planetär skala, då kan vi med Crutzens forskning som exempel säga att det är orimligt att studera människans sociala historia skild från naturhistorien. Hans naturvetenskapliga kunskap är förankrad i en historisk analys, och hans budskap till naturvetare är att om vi ska förstå klimatet så måste vi också förstå mänsklighetens historia.

Tid och rum i flera discipliner Det är inte enbart historiker som arbetar med miljöhistoria. Det är ett mångvetenskapligt fält där forskare inom många discipliner samarbetar. Intresset för relationen mellan människa och natur, och strävan efter att öka kunskapen om den relationen genom att undersöka det förflutna, är det som förenar dem. Undersökningarna kan handla om så vitt skilda fenomen som hur landskap formas av samspelet mellan människa och natur i mycket långa tidsperspektiv, från mänsklighetens ursprung till tidig historisk tid, om industrialisering och kolonial exploatering av skogar, hav, mineraler och odlingsmark, och om maktförhållanden och lagstiftning som reglerar tillgången till mark och naturresurser. Det kan röra frågor om hur människors identiteter har formats av en geografisk plats och hur människor har läst in mening och värderingar i specifika landskap – en naturens idéhistoria. Det finns studier om hur naturen och människors relation till den framställs i litteratur, konst, musik, arkitektur och många andra uttrycksformer. Många studier behandlar också hur samhällen, stater, organisationer och företag vill förändra naturen eller människors tillgång till den för att uppnå vissa mål, det vill säga policy, styrning och planering. Frågor ställs till det förflutna också när studien handlar om nutiden. För att kunna förstå samtiden så behövs historien som referens. Historisk tid spelar roll och också tidsperspektiven undersöks. När den franske historikern Fernand Braudel publicerade en studie om Medelhavsvärlden (La Méditerranée et le Monde Méditerranéen à l’Epoque de Philippe II, 1949) bröt han ny mark. Dels drog Braudel upp nya och betydligt större avgränsningar för en geografisk region som länge hade fokuserat på det ”europeiska” Medelhavet, dels problematiserade han relationen mellan tid och rum på ett nytt sätt. Braudel var en av de ledande historikerna inom den franska Annalesskolan. Deras forskning gav ett nytt perspektiv inom historisk forskning, och © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Gunnel Cederlöf

skolbildningen etablerades under och mellan de två världskrigen. Annales historikerna intresserade sig för socialhistoria i en tid när den politiska historien dominerade inom historieforskningen. I stället för att prioritera kungar, krig och politiska händelser lyfte de fram undersåtarnas liv, deras ekonomiska villkor, kulturella föreställningar och familjeliv. De visade att människors föreställningsvärldar, deras mentalitet förändrades långsamt, trots brutala händelser och samhälleliga trauman. I sina studier av människans relation till miljön ville Braudel flytta fokus från den politiska händelsehistorien till den stora historiska väven, till kontexten, helheten och de långa långsamma förändringarna i det förflutna. Braudel utgick från Medelhavsregionens geologiska förutsättningar. Nästan halva boken ägnas åt bergen, slättlandet, kusterna, havet och öarna. Han betonade att regionen är en fysisk enhet med både klimathistoria och mänsklig historia. Trots detta så skiljer han områdena norr och söder om havet åt – det afrikanska Medelhavet är lika viktigt som det europeiska. Braudel förklarade att han skrev en ”havets historia”. När han talar om tiden så talar han om dess rytm och tempo. Det handlar om historiska skeendens olika varaktighet. I geografin ser han den långsamt föränderliga verkligheten, den ”nästan tidlösa historien” – la longue durée – den långa varaktigheten. Ett urberg flyttas inte så lätt. Parallellt med den långsamma tidsrytmen ser han också ett skeende som närmar sig individen genom människans gemensamma, kollektiva historia. Socialhistorien med människor i centrum rör sig i ett annat tempo och bör studeras genom strukturer, argumenterade Braudel. Förändringar är antingen trögrörliga eller snabba. Braudel skiljer de stora strukturerna i ekonomiska system, stater, samhällen och civilisationer från hastiga växlingar i individers historia och i unika händelser. I hans modell finns det därför tre nivåer av tid. De samverkar med varandra och är tre sätt att se samma sak. Tillsammans bildar de en ”total historia”. När historiker i dag på 2000-talet börjar ta intryck av geografers arbeten om den fysiska naturen och laborera med olika skalor som används för att förstå förändringar och förhållanden i naturen, då har de användning av Braudels arbete. Geograferna var tidigt ute bland de forskare som i dag anses ha präglat miljöhistorisk forskning. Samtidigt som Annaleshistoriker öppnade nya fält inom socialhistorien så studerade geografer, arkeologer och kvartärgeologer i Skandinavien sambanden mellan människa och miljö. 16

1 Människan och naturen

I USA utmanade geografen Carl Sauer den dominerande forskningsinriktningen inom geografin. Han studerade landskapets former och de krafter som skapat dem, det vill säga landskapets morfologi eller geomorfologi. Till skillnad från tidigare forskning visade han hur också människan och inte enbart naturkrafter påverkat landskapets former. Han talade om ett ”kulturlandskap” när ordet geografi i dagligt tal betydde naturgeografi utan att ordet behövde specificeras, och han gick till attack mot den naturdeterminism som dominerade ämnet. För Sauer var det viktigt att studera människans relation till naturen och sätten på vilka människan har påverkat landskapet genom historien. Han konstaterade att med undantag för de mest extrema klimatzonerna så fanns det inte en plats på jorden som inte påverkats av mänskligt liv och han tog växtligheten som exempel. Växter påverkar varandra och människan påverkar växtlivet. De växter som kan anpassa sig, mutera, och skapa hybrider då människan omformar landskapet kommer att dominera landskapet över lång tid, argumenterade han. Omvänt skulle vi kunna säga att om historiker ska förstå människans förflutna utifrån Sauers resonemang, då måste de också förstå och tolka landskapet. Sauer var nestorn för nordamerikansk kulturgeografi och humanekologi. En av hans yngre kollegor var Clarence Glacken. Denne gick ännu tydligare över disciplingränsen mellan geografi och historia när han skrev idéhistoria. Hans Traces on the Rhodian Shore (1967) är en studie av västerländsk, snarast europeisk, idéhistoria om hur filosofer förstått naturens ordning och förhållandet mellan natur och kultur. Glacken följde debatterna från det antika Grekland via kristen medeltida teologi till 1700-talets upplysningstänkande och naturhistoria. Hans världsbild var därför begränsad till den europeiska sfären. Men vi skulle också kunna säga att den omfattade hela den då kända världen sedd ur ett europeiskt perspektiv. Hans förhållningssätt till forskningsfältet uttrycker en del av kärnan i miljöhistoria: En forskare i geografisk idéhistoria … som håller sig inom gränserna för sin disciplin han klunkar i sig en tunn välling eftersom dessa idéer nästan alltid kommer från breda undersökningar om ursprung och naturens liv, om människans natur och om jordens fysiska och biologiska egenskaper. Av ren nödvändighet så kommer studierna från många forskningsfält. (Rhodian Shore, xiii, min övers.)

Gunnel Cederlöf

En historiker som gått över ämnesgränsen i motsatt riktning har plötsligt blivit dagsaktuell. Det är den franske historikern Emmanuel Le Roy L adurie. I dag växer klimathistoria som forskningsfält, och geografer, geologer, oceanologer och historiker samarbetar i studier om väderfenomen som El Niño. Le Roy Ladurie konstaterade redan på 1960-talet att ”klimatet har en historia” och den måste studeras åtskild från antropocentrisk historia. Men att skriva historia som inte sätter människan i centrum betydde inte att historiker skulle lämna klimatstudier till naturvetenskapen. Med hjälp av historiska skriftliga källor, kartor och bilder studerade Le Roy Ladurie Alpernas glaciärer. Han visade hur långsamma klimatförändringar över långa tidsperioder fick glaciärerna att växa fram och krympa tillbaka. Han var speciellt intresserad av ”den lilla istiden” och särskilt perioden 1550–1850. Då var glaciärerna mycket större än i dag. Medeltemperaturen sjönk drastiskt. Med hjälp av reseskildringar och bildmaterial kunde Le Roy Ladurie kartlägga hur människors sociala och ekonomiska liv påverkades under lång tid av klimatförändringarna. De orsakade stora översvämningar och byar krossades under den framvällande isen. Skördarna minskade och människor flyttade. Först mot slutet av 1800-talet började en bestående tillbakagång när glaciärerna krympte. Le Roy Ladurie ses fortfarande som en pionjär inom det han själv kallar ”ekologisk historia”, där han sammanför klimatets och människans historia. Han och Annaleshistorikerna har inspirerat dagens forskare inom historisk ekologi till att studera mikrohistoria inom ramen för mycket komplexa skeenden, som en motvikt till den mer generella miljöhistorien. Le Roy Ladurie fastställde inga omedelbara samband mellan klimatets långsamma förändringar och enskilda händelser i det förflutna. Ekologisk historia är alltför komplex. Det är för många händelser, sammanhang och fenomen som påverkar relationen mellan natur och människa för att vi ska kunna peka ut ett enskilt orsakssamband. Le Roy Ladurie skulle till exempel aldrig ha påstått att askmolnen efter ett vulkanutbrott på en ö i Indonesien orsakade Napoleonkrigens utgång 1815. Men han skulle mycket väl ha kunnat säga att askan som förmörkade himlen och kylde ner jorden bidrog till svår missväxt, vilket i sin tur påverkade hur människor i Frankrike agerade de åren. Den ekologiska historien har ett ”kluster av variabler” där det finns otaliga sociala, ekonomiska och politiska faktorer som inte kan reduceras till enkla förklaringar. 18

1 Människan och naturen

Den globala utmaningen Under 1960- och 1970-talen, när Le Roy Laduries bok kom ut, svepte en politiskt radikal våg genom den intellektuella debatten. Efterkrigseuropa hade byggts upp och världen satt som fastgjuten i det kalla krigets skruvstäd. Kapprustningen började ta fart. Miljörörelsen växte också fram i det klimatet. Rachel Carsons bidrag om miljögifter följdes senare av en högljudd kritik av USA när Agent Orange sprejades över Vietnams skogar för att träden skulle tappa bladen och avslöja var FNL:s gerillaförband gömde sig. Växter och människor förgiftades. Det var en tid när självständighetskamp i det koloniserade Afrika började skörda segrar medan latinamerikanska stater drogs in under diktaturer. I USA protesterade den svarta befolkningen mot grov diskriminering på grund av hudfärg, och rasbegreppet naglades fast i den biologiska kroppen. Också historikerna påverkades av sin samtid. I Latinamerika formulerade ekonomer och historiker teorier om kontinentens ekonomiska beroende av globala centrum i den industrialiserade delen av världen. Enligt beroende skolans modell tillhandahöll Latinamerika naturresurser, arbetskraft och en marknad för industrivaror medan centrum utvecklade avancerade och diversifierade ekonomier. Något senare bildade historiker i Indien en analytisk skola som studerade bondebefolkningens underordning under samhällets övre skikt och den indiska ekonomins beroende av den brittiska kolonialmakten. Den fick namnet Subaltern Studies. Båda skolbildningarna riktade stark kritik mot dominerande historiska forskningslägen som de identifierade med västerländska akademiker och universitet. Trots att det fanns europeiska och nordamerikanska forskare företrädda bland beroende teoretikerna och inom Subaltern Studies så blev det snabbt en polariserad debatt mellan syd och nord, och öst och väst. I de debatterna tog miljöhistorisk forskning en ny vändning. Frågor om statens roll och makten att förfoga över naturresurser ställdes i centrum. Kolonialmakters och auktoritära staters rovdrift på naturen och människors rättigheter blev ämnet och ingången till en diskussion som kom att dominera historisk forskning under två decennier. De debatterna har varit avgörande inte minst för en forskningsgren som politisk ekologi. Indisk historieforskning är ett bra exempel. Den indiska kontinenten hade varit under brittisk kontroll under tvåhundra år. Nu granskades © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Gunnel Cederlöf

tidigare historisk forskning om kolonialtiden både i ljuset av en radikal maktanalys och med fokus på naturresurser. Två nyskapande artiklar av historikern Ramachandra Guha och ekologen Madhav Gadgil kom att ge eko i många efterföljande studier. De kontrasterade Indien före och efter det koloniala maktövertagandet och siktade framför allt in sig på tiden efter 1850. Då växte det brittiska imperiet snabbt och järnvägsnätet byggdes för att länka de indiska storstäderna till varandra och gruvor och bomulls produktion till hamnstäderna. Bomull, timmer och mineraler skeppades ur från Indien till fabriker i Storbritannien. Guha och Gadgil kallar skeendet för en ”vattendelare” i den indiska skogshistorien och ett ”exempellöst angrepp” på skogarna. Miljontals träd av de mest värdefulla träslagen kapades för att användas till järnvägssyllar och bränsle. Stora skogsområden i norra och västra Indien kalhöggs. När skogsdepartementet skapades 1865 var den främsta anledningen att tillgången till timmer skulle säkras, och en femtedel av kontinentens yta lades under departementets kontroll. Många människor i skogarna tvångsförflyttades eller hindrades genom hårda restriktioner från att använda de skogar de levde i. Guhas och Gadgils arbeten var början till en lång rad studier om kolonial resursa nvändning, ursprungsbefolkningars rättigheter och statlig politik och policy. Den kritiska diskussionen var inte unik för koloniserade länders historia. Liknande processer har studerats i Europa, Australien och Norda merika, och nyare arbeten fokuserar koloniala erövringar i Sibirien, Arktis, Nya Zeeland, Västasien och Kina och hur dessa ideologiskt motiverades av kolonial makterna (läs t.ex. Cronon 1991; Bravo & Sörlin 2002; Elvin 2004; Robin 2007; Hölzl 2010; Brooking & Pawson 2010; Mikhail 2013). Imperier och miljöförhållanden ligger i en mening mycket nära varandra. Båda är gränslöst blinda för nationer och nationalstater. Imperier slukar stora skillnader mellan människor, politiska system, samhällsorganisationer, religioner och ekosystem. Imperiers styrka sitter inte i likriktning. Natur fenomen gör heller inte halt vid geopolitiska gränser. När det brittiska imperiet nått sin största utsträckning i början av 1900-talet kom det att omfatta ungefär en femtedel av jordens landmassa och lika stor andel av världens befolkning. Det omslöt stora områden i Nordamerika, Afrika, Asien och Australien, och gjorde också mindre avtryck i Oceanien och Latinamerika. Som politiskt och ekonomiskt imperium etablerades det inom jordens alla klimatzoner. Trots det är det förvånansvärt lite historisk forskning som rört 20

1 Människan och naturen

sig över nationalstatsgränser inom det som en gång var ett imperium och ännu mindre mellan kontinenterna. En global miljöhistoria där ingen kontinents förflutna prioriteras framför andras och där inte enbart europeiska tänkare får utrymme har dröjt. Influenserna från omvärlden saknades inte i de tidiga amerikanska verken, även om förhållandet mellan USA och världen utanför landets gränser ofta framstår som motsägelsefullt. Den tidigare nämnde Glacken arbetade vid Berkeley i Kalifornien där miljöorganisationen Sierra Club grundades 1892, av bland andra naturalisten och naturvårdaren John Muir. Naturen var både universell och gränslös, men skrevs snart in i en nationell historia. Här fanns långt senare den starkaste delen av den amerikanska rörelsen mot Vietnamkriget. Den större diskussionen var i alla delar global. Men utgångspunkten var västerländsk. Efterföljare till Glacken, som Richard Drayton och Donald Worster, rörde sig ett kvarts sekel senare fortfarande inom den sfären. Men hos dem och andra författare är en global problematik närvarande. För att ge några exempel: I Nature’s Government (2000) konfronterade Drayton den moderna vetenskapen med den imperialism i vilken den var inbäddad, och Worsters argument drevs av tanken att jordens ekologi är formad av människans kultur, ibland så hårt att naturen utarmas. I Dust Bowl: The Southern Plains in the 1930s (1979) analyserade Worster hur den djupa ekonomiska depressionen på 1930-talet i USA sammanföll med svår torka och de omfattande miljöproblem som följde av moderna jordbruksmetoder på den amerikanska prärien. Allt tyngre maskiner plöjde upp slätternas gräs och enorma sandstormar ödelade markerna. Worster har fortsatt att arbeta med frågor om hur människan anpassar naturen till samhällets behov och hur naturen bäst skyddas från exploatering. I Nature’s Economy (1985) diskuterade han hur synen på ekologi och ekologiska samband har förändrats inom vetenskapen och i vissa stycken gjort det allt svårare att vårda naturen. Donald Hughes ekologiska världshistoria An Environmental History of the World (2001) bröt av mot den västerländska koncentrationen inom den generella miljöhistorien genom att göra fallstudier i olika delar av världen och diskutera dessa inom olika centrala teman. I kontrast till alla dem som lyft fram hur människan manipulerat och styrt naturen för egna syften argumenterade andra historiker att det framför allt var naturen som satte gränser för människan. Alfred Crosbys Ecological Imperialism (1986) fick en genomslagskraft inom miljörörelsen som liknade © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Gunnel Cederlöf

den Silent Spring hade haft på 1960-talet. Crosby var själv djupt engagerad i den amerikanska medborgarrättsrörelsen och svarta studenters rättigheter. Som många andra historiker studerade han europeisk imperialism och kapitalism med fokus på ekonomisk exploatering och slaveri. När han integ rerade ytterligare en dimension i analysen av den europeiska dominansen i världen – den biologiska – så skärptes debatten. Inom en gigantisk tidsram argumenterade han att då kontinentaldriften bröt upp superkontinenten Pangea för 180–200 miljoner år sen och olika kontinenter började formas så skildes de ekologiska förutsättningarna för biologiskt liv åt. Livsbetingelser för flora och fauna, och därmed för mänskliga samhällen, utvecklades olika på de olika kontinenterna. Den totala uppsättningen organismer, kontinenternas och regionernas ”biota”, utvecklades olika. Konsekvenserna blev dramatiska långt senare, när européer seglade över Atlanten på 1500-talet och organismer inom olika biota kom i kontakt med varandra. Spanjorer och portugiser tog inte endast soldater och vapen med sig. De liksom andra européer migrerade framför allt inom den tempererade zonen och kunde därmed ta med djur och växter som grisar, boskap, sockerrör och vete över havet. Samtidigt introducerades också de sätt på vilket kolonisterna producerade mat på de amerikanska kontinenterna under de följande fyrahundra åren. Crosby kallade det ett ”neo-Europa” som etablerades där européerna utgjorde majoritetsbefolkning. Och dit människor och djur flyttade följde smittsamma sjukdomar med. Mot dem hade den inhemska befolkningen inte den immunitet som européerna fått efter att ha levt med dessa virus under oräkneliga generationer. Slavarbete och rovdrift skördade många liv i Central- och Sydamerika. Men den ojämförligt främsta orsaken till den amerikanska ursprungsbefolkningens död under européernas framfart var sjukdomar som smittkoppor, mässling och röda hund. Femhundra år efter Columbus ankomst till Amerika summerade Crosby sina argument för en ny och alternativ syn på orsakerna och konsekvenserna av européernas erövring av de amerikanska kontinenterna i Germs, Seeds, and Animals (1994). Populationsekologen Jared Diamond, tog intryck av Crosbys idéer, men drev själv argumenten i en annan riktning i Guns, Germs, and Steel (1997). Han utgick ifrån frågan hur det kom sig att mänskliga samhällen på olika delar av jorden levde så olika liv – från lågteknologiska jägar- och samlarsamhällen på isolerade öar och i djupa skogar till ett högteknologiskt liv i industrialiserade samhällen. Han menade att människor 22

1 Människan och naturen

utvecklar de tekniker som behövs för att leva ett gott liv under de naturgivna omständigheter som råder där de bor. I vissa regioner gavs bättre förutsättningar för teknisk utveckling och specialisering än i andra. Eurasiens fördel jämfört med Australien och Afrika söder om Sahara låg både i den geografiska utsträckningen väst–öst, så att människor kunde flytta inom en bekant klimatzon. Idéer och teknik spreds därmed snabbt, och det fanns många lämpliga näringsrika växter och djur att domesticera. Diamonds bok blev snabbt populär i bokhandeln, och han kan sägas ha öppnat ämnet för en bredare publik. Men hans starka betoning av geografiska förutsättningar som förklaring till långa historiska processer har givit honom kritiker. Många forskare betraktar hans bok som ett uttryck för ”geografisk determinism”, där naturförhållanden avgör mänskligt liv och historisk förändring. Andra tycker att den är eurocentrisk eftersom han gör Europa och västvärlden till en mall för historisk utveckling. Diamond intresserar sig över huvud taget väldigt lite för hur maktförhållanden skapar olika ekonomiska villkor i världen. I Diamonds argument blir Europas koloniala erövringar snarast en konsekvens av naturgivna omständigheter som gynnade en sådan expansion, inte en följd av en aggressiv handelsekonomi, slavhandel eller krigföring. Kritikerna menar också att Diamond underskattar människans förmåga att omforma naturen efter egna behov.

Modernitet och exploatering av naturresurser Under 1970- och 1980-talen dominerades forskningen av ett perspektiv där kolonialmakter ställdes mot en koloniserad befolkning och en ekonomi som gynnade Europa, som två motsatta parter i en konflikt om exploatering av resurser och arbetskraft. Trots den så skarpt tudelade analysen kunde studierna vara mycket nyanserade. Arbeten med andra utgångspunkter, som lyfte fram hur individer eller sociala grupper inom den koloniserade befolkningen kunde avancera med stöd av en kolonial ekonomi ansågs försvara eller vara blinda för den koloniala regimens handlingar. Kritiken var ofta ideologisk snarare än empirisk. De som argumenterade för en tudelad konflikt pekade också ofta ut kolonialmakten som ond och den koloniserade befolkningen som god. Konflikter inom befolkningen tonades ner eller sades ha hanterats inom en social organisation som var mycket äldre än kolonialmakten, en samhällsorganisation där det fanns ett samförstånd som gynnade konflikt © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Gunnel Cederlöf

lösning inom stater och kungadömen. Den positionen fick kritik för att romantisera förkoloniala förhållanden och förenkla den politiska och ekonomiska utvecklingen under koloniala styren så mycket att konflikter som ställde olika grupper inom befolkningen emot varandra blev obegripliga. Inom det spänningsfältet bröt Richard Groves studie Green Imperialism (1995) ny mark. Han studerade hur en tidig miljökritik växte fram under 1600- och 1700-talen för att resultera i hårdhänta skogsskyddsprogram under 1800-talet. Medvetenheten om naturens sårbarhet formades när botaniker och medicinare reste med olika uppdrag i tropikerna. Det var en insikt som växte i ett samspel mellan europeisk och inhemsk kunskap om naturen. Redan under de tidiga koloniala erövringarna oroade sig vetenskapsmännen över konsekvenserna för människans överlevnad på grund av hennes förmåga att föröda naturen. Långfärderna över haven skapade nya praktiska problem när besättningsmännen dog av felnäring och sjukdomar som följde av ensidig mat och dåligt vatten. Dåtida medicinsk forskning ägnade mycket tid till att undersöka hur människans hälsa påverkades av luftens och vattnets kvalitet, och när mark erövrades i tropiska områden hamnade klimatet i fokus. Det var nödvändigt att göra stopp under så långa resor för att fylla på förråden. Men förhållandena var osäkra längs exempelvis den afrikanska kusten. Därför blev hållpunkterna västerut öde eller glest bebodda öar i Atlanten, som Saint Helena, Madeira och Cap Verdeöarna. Öarna lockade inte enbart som platser för att skaffa mat till sjömännen. Snart bosatte sig européer på öarna för att producera den mat som skeppen behövde. Samtidigt som europeiska grödor introducerades blev öarna en källa till kunskap om flora och fauna i tropiska områden. Botaniker och medicinare fick vetenskapliga uppdrag av universiteten i Europa och av handelskompanierna som ville få kontroll över tillgången på värdefulla växter som kryddor, ädla träslag och medicinalväxter. Monarker kunde också stödja resorna för att förstärka statskassan i kameralistisk anda och intressena kunde korsbefrukta var andra. Jordbruk och manufaktur kunde stödjas samtidigt som utgifterna från statskassan skulle begränsas. Linné var en av dem som drevs av en strävan att mobilisera resurser för landets bästa för att åter göra Sverige till en stormakt. På ett mycket systematiskt sätt samlade hans lärjungar in och ordnade växter och grödor som skulle introduceras i hemlandet. Resorna hade också högre syften. De kan ses i ljuset av människans strävan 24

1 Människan och naturen

efter att återfinna det förlorade Eden – Guds skapelse som borde finnas kvar, oförstörd, trots människans syndafall. Som ett bildligt uttryck återspeglas Eden i så vitt skilda uttryck som litteratur, konst, teater och trädgårdar. Där fanns beskrivningar av överflödande tropiska landskap. Bildspråket var både resultatet av fantasier om en exotisk värld och en produkt av all den kunskap om tropikernas biologiska liv som samlades in. Grove beskriver det som en drivkraft sida vid sida med betydligt mer materiella ekonomiska incitament för den europeiska expansionen redan på 1600- och 1700-talen. Men snart skrevs också larmrapporter om en växande ekologisk katastrof på de öar där europeiska skepp lade till. Skogar försvann när de höggs ner till virke och bränsle, och getter, får och grisar som hade introducerats av européerna åt upp allt som kom i deras väg. Den i dag smått mytiska fågeln dront var ett lättfångat byte på Mauritius. Tunga, klumpiga och utan flygförmåga blev drontarna till ett vandrande skafferi för sjöfarare som lade till vid ön under 1600-talet. Redan före européernas ankomst var drontens livsvillkor förmodligen sköra. När också getter, grisar, hundar och råttor, som ofta följde med européernas skepp, åt drontens ägg dog den snabbt ut. ”Dead as a dodo” säger man på engelska. Om något är dött som en dront så är det definitivt och totalt utrotat. Produktionen på många av öarna drevs med importerad slavarbetskraft, vilket resulterade i återkommande matbrist när trycket på jordarna blev för hårt. Avskogning och plantageekonomi hade särskilt skadliga effekter på Kanarieöarna, Madeira och Mauritius. Kritiken växte och fortplantade sig vidare in i rapporter från andra regioner i Asien och Amerika. Även i Europa ökade trycket på naturen när befolkningen växte, jordbruket expanderade och stora mängder timmer togs ur skogarna. Men i jämförelse med den europeiska situationen så växte problemen betydligt snabbare och med alltmer katastrofala konsekvenser i den koloniala periferin. Groves slutsats är att tropikerna och de koloniserade territorierna blev platsen där grunden för den moderna miljömedvetenheten växte fram under 1600-talet. Här formulerades de tidiga moderna klimatteorierna under 1700talet, och här genomfördes de tidigaste och mest hårdhänta skogsskyddslagarna av koloniala regimer under 1800-talet. Groves ansats har följts av många studier som å ena sidan är kritiska till kolonial exploatering, både ur ekologiskt och politiskt perspektiv, och å den andra sidan löser upp den skarpa dikotomin mellan kolonialmakten med alla dess representanter och © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Gunnel Cederlöf

koloniserade territorier och folk. I Groves studie är vetenskapsmännen både bekymrade över kolonialmakternas övergrepp på naturen och är samtidigt en del av den expansion som var beroende av deras kunskap för att erövringarna skulle kunna säkras och fortsätta. Vi kan samtidigt dra paralleller till betydligt äldre historia då mänskliga samhällen har utvecklats på ett sådant sätt att de undergrävt förutsättningen för sin egen existens. Det har oftast gällt jordbrukande samhällen där befolkningstrycket och odlingen av jordarna ökat långt utöver vad ekologin kan bära. Induscivilisationens nedgång cirka 1500 f.Kr. förklaras inte längre med invasioner från nordväst, utan framför allt av försaltning av jordarna, klimatförändringar och förändrade flodsystem. Nedgången av så skilda imperier som Västrom och Hanimperiet i Kina diskuteras i liknande termer. Groves studie ger oss en anledning att reflektera över hur historiker i vidare mening har hanterat miljöhistoriska frågor inom kolonialhistorien. Det ger också en möjlighet att omvärdera Europas och västvärldens inre utveckling i relation till koloniseringen av de resursrika kontinenterna utanför den europeiska sfären. Det kan framstå som paradoxalt att den historiska omvandling som drevs av ett allt intensivare tryck på naturresurser och arbetskraft, koloniala erövringar, industrialisering och kapitalisering av produktionen, också var den period då analysen av processerna i naturen och av människans sociala liv skiljdes åt inom den moderna vetenskapen. Det finns anledning att diskutera hur utnyttjande av natur och av människor var två sidor av de moderna industrisamhällenas framväxt. Utvecklingsproblem – inte minst i kolonierna – gavs företrädesvis tekniska och administrativa lösningar. Billig arbetskraft räckte långt, men kunde inte ersätta en produktion som krävde teknisk utveckling i allt större omfattning för att fortsätta expandera. Kraft omvandlades till rörelse ur ånga, och energi utvanns ur strömmande vatten. Ångmaskiner och vattenkraftverk revolutionerade fabriksproduktion och transporter. Storskaliga agrara reformer genomfördes, och avkastningen från jordbruksmark förbättrades genom utdikning och nya bevattningssystem. Omvandlingen medförde omfattande ingrepp i naturen och i människors livsvillkor. Den har studerats både som ett uttryck för koloniala erövringar, där resurserna tagits från kolonier till kolonialmakternas metropoler, och för relationen mellan de industrialiserade städerna och den omgivande landsbygden inom dessa länder. William 26

1 Människan och naturen

Cronons bok Nature’s Metropolis: Chicago and the Great West (1991) hör till ett av de mer inflytelserika arbetena i den senare genren. Historiker har haft olika, ofta rakt motsatta uppfattningar om huruvida den här utvecklingen har varit bra eller dålig för de koloniserade länderna. Några menar att det varit en nödvändig medicin för en nästan döende patient (men utan gå att djupare in på sjukdomsorsaken i ländernas ekonomier). Andra påpekar att kolonierna har varit experimentverkstäder där kolonialmakterna hårdhänt har kunnat skapa vinster ur produktion och arbetskraft på ett sätt som aldrig hade varit möjligt i hemlandet. Historikers debatter om de storskaliga bevattningssystemen är ett bra exempel som har innehållit alla nyanser. De infördes framför allt i Indien av brittiska ingenjörer på 1800-talet – en kontinent som har sett flera tusen år av olika bevattningssystem. Några författare har visat hur kanalsystem i centrala Indien försaltade jordarna och orsakade vattensjuka marker. Det förstörde traditionella brunnar samtidigt som det skapade öar av välstånd bland krisdrabbade bönder. Rohan D’Souzas studie av östra Indien visar hur hela ekosystem upphörde att fungera. Floderna i Orissas delta i östra Indien svämmade över under monsunperioderna och årsrytmen för jordbruket i regionen var beroende av monsunregnen. När floderna dämdes upp i kanaler kunde översvämningarna bli okontrollerbara, och monsunberoende övergick till sårbarhet. Samma typ av kanalsystem tolkades av andra författare som en modernitetens förtrupp, som förmått bönder att anpassa sin produktion till ny teknik och till en mer dynamisk ekonomi. Det som enligt de förra författarna sades ha krossat en inhemsk ekonomi till förmån för en kolonial, menade de senare ha varit ett ekonomiskt framgångsrecept med nödvändiga sociala kostnader för många bönder. I Nature and Power: A Global History of the Environment (2008) ger Joachim Radkau en global översikt i ett längre tidsperspektiv. Många av floderna i Europa var också beroende av att kunna svälla ut säsongsvis över stora landområden. Rhenfloden var en av de största. I dag rinner den från hög höjd i Schweiz alper längs gränsen mellan Frankrike och Tyskland, och genom västra Tyskland ut till deltat i Hollands låglänta slätter. Dess naturliga skönhet har varit en källa till mycket konst, poesi och prosa genom århundradena. Men floden är en mänsklig konstruktion, enligt historikern Marc Cioc. De senaste tvåhundra åren har förändringarna varit så omfattande att det inte längre går att känna igen vattendraget från äldre beskrivningar. Flodbäddens vegetation är i stort sett borta, likaså det © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Bokens redaktör är Henrik Ågren, professor i historia vid Uppsala universitet. Övriga medverkande är Gunnel Cederlöf, Marie Lindstedt Cronberg, David Gaunt, Hans Hägerdal, Karin Hassan Jansson, Arne Kaijser, Thomas Lindkvist, Lars Kvarnström, Ronny Pettersson och Yvonne Maria Werner, samtliga verksamma universitetslärare och forskare.

PERSPEKT IV PÅ HISTORIA Historien ser olika ut beroende på vilket perspektiv vi anlägger. Historiker är i allt väsentligt överens om vilka händelser och processer som har ägt rum i det förflutna, men hur de beskrivs eller vad de anses betyda varierar beroende på just perspektiv. Poängen med den här boken är att lyfta fram faktorer och begrepp som är viktiga för att förstå komplicerade sammanhang. Boken innehåller tio kapitel som vart och ett tar upp ett specifikt tema: • • • • • • • • • •

Människan och naturen Levnadsförhållanden Genus Sociala grupper Teknik och vetenskap Ekonomi Politik och organisering Religion och ideologi Föreställningsvärld Globalhistoria

I kapitlen blandas abstrakta och översiktliga resonemang med konkreta. På så vis kan läsaren knyta de allmänna och de specifika diskussionerna till varandra och förstå det lilla genom det stora och det stora genom det lilla. Därmed hoppas författarna kunna bidra till förståelsen att historia är något både svårare, djupare, roligare och mer intressant än bara kunskap om enskilda fakta ur det förflutna. Boken är främst avsedd för grundutbildningen i historiska ämnen vid universitet och högskolor.

Art.nr 38333