Bild: Leif ร bjรถrnsson
Kungen i djungeln
Per Herrey Bild: Leif ร bjรถrnsson
Kungen i djungeln Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Per Herrey © Illustration: Leif Åbjörnsson Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2014 ISBN: 978-91-7577-055-0
Bästa vänner Det kanske inte var mitt i Sverige, men nästan. På en vacker plats där ängarna och skogen mötte varandra. Just där levde en ung grågås som hette Maja. Hon älskade äventyr och att upptäcka nya saker. Inte bara hålla på att leta efter mat dagarna i ända. Det fick andra ägna sig åt, tyckte hon. När ingen såg på hade Maja lämnat de andra gässen i flocken och gett sig av på sin dagliga upptäcktsfärd. Med huvudet ner� stucket i vattnet på den lilla sjön såg hon till sin stora glädje en glad fisk som simmade omkring. Fisken i vattnet verkade inte bry sig om de uppspända ögonen som ivrigt tittade på när den simmade slalom mellan det böljande sjögräset. Maja var så upp� tagen med att titta på sin nyfunne vän att hon inte hade märkt att en räv smugit sig allt närmare. Räven stannade till och stirrade med en slug blick på Maja som intet ont anande satt med huvudet under vattnet. Den slick� ade sig om munnen. Svansen rörde sig sakta som en styv båge. Som på en sekund spände räven alla musklerna och tog ett jät� tesprång rakt mot Maja. Men just som den sträckte ut sina tassar för att gripa tag om henne kom ett par älgklövar flygande genom luften och träffade den mitt i magen. Som en boll virvlade räven iväg och landade en bra bit bort i gräset. Den stackarn reste sig tilltufsad och sprang långt in i skogen. Ovetande om faran som just hotat henne tittade Maja upp ur vattnet. Ett stort leende spred sig över hela ansiktet när hon fick syn på den unga älgkalven Sven, hennes allra bästa vän.
5
– Åh, men hej Sven! Vad gör du här? – Tja, jag tänkte att det är väl bäst att titta förbi för att se hur du har det. Men du verkar ju … ha det bra. – Vet ������������������������������������������������������������� du, jag har hittat något väldigt spännande. Titta här un� der vattnet så ska du få se! Sven stoppade ner huvudet under vattnet samtidigt som Maja. Han försökte titta på henne men hon blev bara en suddig figur. Snabbt drog han upp huvudet ur vattnet. – Jag ser ingenting! – Äh, vad tråkig du är! utbrast Maja och drog ena vingen ge� nom vattnet så att en skur träffade Sven på ryggen. – Hallå där! Är det så man gör mot kompisar? Sven stampade till med ena klöven så att en våg skvätte över hela Maja. – Där fick du! Maja ruskade av sig vattnet samtidigt som hon flög upp i luf� ten. – Sisten till skogen är en padda! Med de största kliven hans unga älgkropp kunde ta, jagade Sven efter Maja i full fart. Han älskade att tävla mot henne. Om han tog i allt vad han kunde visste han att han kunde springa lika snabbt som hon kunde flyga. Sven sprang så fort att han fick tårar i ögonen. Han var så ivrig att komma först att han glömde bort vägen lite längre fram där det körde stora bilar. Maja såg lastbilen som kom åkande i full fart och ropade åt honom att stanna. Men Sven hörde inte. Allt han tänkte på var att komma före Maja bort till skogen. – Sven, STANNA! Med en blick upp i luften såg Sven att Maja stannat till. – Va, är du redan trött? Det här vinner jag lätt! hojtade han. Blixtsnabbt flög Maja ner och flaxade allt vad hon kunde mitt framför ansiktet på honom.
6
– Stanna, STOOOPPP! – Men, vad är det frågan om? flåsade Sven och saktade ner intill vägkanten precis som lastbilen åkte förbi i full fart. Vinddraget fick honom att vackla till och nästan ramla omkull. Med stora ögon stirrade han på Maja som blåst ner i diket. – Oj! Wow! Tack! Jag tror visst att du räddade livet på mig. – Ja, jag tror nog det, sa Maja och reste sig för att ruska av sig dammet. – Vi kanske ska ta det lite lugnare, sa Sven. – Jo ... eller nä, varför det? sa Maja retfullt och flög iväg bort mot skogen. – Åh, du din fuskis! ropade Sven och sprang efter så fort han kunde. Maja hade landat på stenen alldeles intill skogskanten när Sven, med flåsande andetag, kom fram och ställde sig bredvid henne. – Det där kallar jag för oschyssta metoder. – Äh, det är bara du som är en dålig förlorare, sa Maja och skrattade. Fastän hennes hjärta bankade hårt gjorde hon sitt bäs� ta för att låtsas att hon inte var det minsta trött.
7
Ingen älg vill vara utan mamma Plötsligt hördes ett stort knak inifrån skogen. – Sve-en är du där? Den bekanta rösten fick Sven att för stunden glömma bort att han just förlorat tävlingen. – Jag är här, mamma! En stor och vacker älgko visade sig mellan träden. Maja hop� pade upp på Svens rygg när han gick för att möta sin mamma. – Åh, vad håller ni på med för tokigheter om man får fråga? Sven vred på huvudet och tittade generat på Maja. – Vi upptäcker saker, svarade Maja. – Just det, fyllde Sven i med ett stort leende. Vet du vad mam� ma? Kolla här! Sven gick fram till en kvist som låg på marken. – På vadå? undrade hon. – Jag har lärt mig något nytt. Döfräckt! Svens mamma log. – Okej, låt se då! – Maja, är du beredd? ropade Sven. – Javisst, sa Maja och flög bort en bit och plockade upp en kotte i näbben. Sedan flaxade hon hårt med vingarna så att hon kom riktigt högt upp i luften. – Nu! ropade Sven. Maja släppte kotten. Med ena frambenet stampade Sven till på ena ändan av kvisten så att den flög upp i luften. Blixtsnabbt vände han sig om och sparkade till den med bakbenet så att den flög iväg som en pil rakt mot kotten och träffade den mitt på. 8
Svens mamma stod som förstenad. Hon kunde inte tro sina ögon. – Men ... men, hur har du lärt dig det där, Sven? – Tja, man har väl övat lite ... – Din lilla skojare, utbrast mamman. Du måste ha tränat mas� sor utan att jag vetat om någonting. – Du tror väl inte att det var tur, mamma? Jag kan göra det igen om du vill, sa Sven ivrigt. – Nej, jag tror verkligen inte att det var tur, men om du vill göra det igen så gärna för mig. Sven blev alldeles till sig och hade svårt att stå still. Han ville verkligen att hans mamma skulle vara stolt över honom. – Nu ska du få se på värstinggrejen! Maja plockade upp kotten på nytt och flög iväg upp i luften innan hon släppte den på Svens signal. Den här gången hade Sven hittat en lite tjockare kvist som han trampade på så att den flög upp. Han snodde runt och sparkade till med ena bakbenet och fick kvisten att snurra runt. Som en helikoptersnurra flög den iväg i full fart och slog till kotten så att den for iväg långt bort och träffade ett träd. – Ha, såg du mamma? Fräckt, eller hur? sa Sven och sprätte med benen. – Du var mig då en riktig rackare på att sparka kvist. Det har jag aldrig sett någon annan älg göra förut. – Nä, just det, sa Sven. Kul, va? – Ja, riktigt kul, sa Svens mamma och log. Men nu tror jag visst att vi måste söka skydd. Det verkar vara åska på väg. Leendet förvandlades till en orolig min. Svens mamma hann knappt prata färdigt förrän det small till rejält av en kraftig åsk� knall. I ögonvrån kunde hon se hur Sven ryckte till så att Maja höll på att ramla av. – Skynda dig, Sven, spring mot de stora stenarna, ropade Svens mamma ängsligt. Där kan ni ta skydd. 9
Sven sprang så fort han kunde genom skogen. Maja flög vid sidan av. En riktig dundersmäll lät så starkt att det blev alldeles vitt överallt. Med nosen före i den mjuka mossan föll han ihop och svimmade av. Blixten hade slagit ner i ett träd och gått vidare ut i marken där Sven sprungit. Han hade fått sig en rejäl elektrisk stöt. Snabbt flög Maja ner och ställde sig bredvid hans huvud. – Sven ... Sven! Vakna! Det tog en stund innan Sven hörde Majas rop. Det var som att hennes röst kom långt bortifrån någonstans fastän hon stod alldeles bredvid. För ett ögonblick hade smällen och blixtnedsla� get gjort att det var svårt att förstå vad som hänt. Han slog upp ögonen och såg Majas oroliga blick. – Åh, Sven ... du lever ... men jag tror det har hänt något väl� digt tråkigt. Sven såg att Maja tittade bortåt skogen med sorgsna ögon. Sakta reste han sig på vingliga ben och vände sig om. Till sin stora skräck fick han se sin mamma ligga livlös på marken. Hans hjärta bultade så hårt. Försiktigt gick han fram och buffade på henne med nosen. – Mamma! Sven buffade till henne igen. – Mamma, vakna! Men den stora vackra älgen låg helt stilla. Sven kände hur hans ögon fylldes med tårar som sakta rullade ner för hans nos. Han la huvudet mot mammans hals. Maja stod tyst bredvid med ledsna ögon. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga så hon la ut sina fjädrar bredvid Sven och kramade hans mamma. Som en stilla viskning tyckte Sven sig höra sin mammas röst. Men den verkade inte komma från hennes orörliga kropp utan snarare uppifrån. Sven lyfte på huvudet och stirrade uppåt ge� nom trädtopparna, mot himlen.
10
– Sven, du är ensam nu – men jag är med dig! Jag kommer
alltid att vara med dig!
– Maaammaaa! ropade Sven förtvivlat så att det ekade långt bort genom skogen. Du kan inte, snörvlade han ... lämna mig! Mammor ska inte lämna små älgar! Det hade börjat regna ordentligt och vattnet rann från gre� narna och studsade till när det slog i marken. Det var som om träden var ledsna och att hela skogen sörjde tillsammans med Sven. Utan att han märkt det hade hela flocken med gäss kom� mit flygande och satt nu stilla med sorgsna blickar i en ring runt Sven och hans mamma. Maja kramade om Svens ena framben med sina vingar. – Jag ska aldrig lämna dig, Sven. Det lovar jag, snyftade hon. Sakta böjde Sven ner sitt huvud. – Tack, Maja! Du är en riktig vän. Och jag ska inte lämna dig heller, bara så att du vet. Maja blundade och höll kvar sina vingar runt Svens ben. De stod där en lång stund, alldeles stilla och tysta. Ingen av gässen runt omkring sa något heller men Sven kunde känna att de bryd� de sig. Maja slog upp ögonen och tittade på Sven. – Din mamma måste vara i älghimlen nu, eller hur? – Ingen aning, men jag hoppas hon har det bra i så fall. – Jag tror det, Sven. Jag tror att hon har det väldigt bra, sa Maja.
11
Älgen Sven tycker att livet som skogens konung börjar bli lite enformigt och tråkigt. Hans stora dröm är att få komma till Afrika och bli den förste älgen någonsin som blir kung i djungeln. Sven har några välmenande vänner som säger åt honom att Afrika är inte en plats för älgar och att han riskerar att bli uppäten av lejonen om han sticker dit. Vännernas budskap verkar dock inte ha någon avskräckande effekt på Sven, tvärtom. Hur Sven faktiskt lyckas med sin bedrift är en fartfylld, rolig och spännande historia med ett gott budskap om lojalitet, vänskap och laganda. ”När Fablernas värld möter Lejonkungen får man Kungen i Djungeln, en helt enkelt underbar och oemotståndlig historia!” Josefine Lindén, lektör och författare
ISBN 978-91-7577-055-0
www.idusforlag.se
9 789175 770550