9789100118938

rebeck a edgren aldén tinni ernsjöö r appe

Albert Bonniers Förlag

Skriet från kärnfamiljen.indd 3

09-01-23 14.22.05

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-011893-8 © Edgren Aldén, Rebecka / Ernsjöö Rappe, Tinni, 2009 Illustrationer Anna Torsteinsrud Tryck WS Bookwell, Finland 2009

Skriet från kärnfamiljen.indd 4

09-01-23 14.22.05

Innehåll

Jämställdhet – värsta smörjmedlet 7 En mamma är en mamma är en mamma 15 Köp nya superpusslet – nu extra många bitar! 26 Generalproblemet kvarstår – barnen 32 Livet som småbarnsmamma – en deltidshistoria 42 Att växla ner 45 Back to Bullerbyn 49 Den onda Martha Stewart 56 Plan B – hoppa av eller starta eget 62 Vaggvisa på 2000-talet: Otryggare kan ingen vara 71 Shoppa dig korkad 75 SKULD – för vems skull? 81 Walk the talk 90 Lev som 70-talsmamman! 100 Glad, kåt och tacksam? 110 Bråka för husfridens skull 118 Jämställt också för pappas skull – faktiskt 126 En feltolkad försäkring 134 Den romantiska kärnfamiljen 151 Jämställdheten och pengarna 158 Skilsmässa – världens grej 162 Jämställda för barnen 165 För näringslivet … 171 … och för hela samhällets skull 174

Skriet från kärnfamiljen.indd 5

09-01-23 14.22.05

Vad är det som stoppar oss? 176 Den verkliga balansjakten 189 Konsten att slingra sig undan de manliga sysslorna … 196 Så hur gör man? 204 Litteraturlista­ 223

Skriet från kärnfamiljen.indd 6

09-01-23 14.22.05

Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet

Jämställdhet – värsta smörjmedlet

Prioritera, balansera, livspussla, downsiza, sluta curla, välj, välj bort, var närvarande.

Yada yada yada.

Visst kräks man nästan när man hör alla begrepp som dagens småbarnsfamiljer peppras med så gott som dagligen?

Alla dessa ord som ekar i våra huvuden, som viner över våra middagsbord, som står i tidningarna varenda dag.

Att det är svårt att få till det i livet är ingen överdrift.

Hur är man närvarande och balanserad när man är trött och har stressat hem från jobbet, barnen är kinkiga efter en dag på dagis, det ligger tvätt i hela soffan och middagen ska fixas?

Och hur ska man veta vad tusan som ska prioriteras bort?

Kompisarna? Heltidsjobbet? Tvätten? Relationen?

Va? Vi i dagens föräldrageneration får ofta höra att vi gapar efter för mycket. Att vi minsann inte kan få allt. Att vi måste välja bort. Budskapet till oss är: GÖR OM! Som sagt: var god prioritera, balansera, livspussla, downsiza, sluta curla, välj, välj bort, var närvarande.

7

Skriet från kärnfamiljen.indd 7

09-01-23 14.22.05

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

Yada yada yada.

Och vi suger i oss.

Och väljer desperat bort.

Det vanligaste är att kvinnorna väljer bort heltidsjobbet.

Och fritidsintressen. Männen i sin tur väljer oftast bort kontakten med barnen och tar på sig uppgiften att dra in stålar till boet.

Och tillsammans väljer man bort förhållandet, romantiken, sexlivet. Det där som gör att man verkligen vill fortsätta tillsammans. Är inte det synd?

När man faktiskt kan få allt! Vi kan ju få familj, karriär och samtidigt leva ett socialt liv.

Tricket stavas jämställdhet. Demokrati på hemmaplan.

Handen på hjärtat, hur är det egentligen med jämställdheten hemma hos er? Hur står det till med arbetsfördelningen? Är ni såna där moderna och jämställda personer?

Ja, hur funkar det i praktiken bakom hemmets fyra väggar?

Bär ni småbarnsårens bördor på ett rättvist sätt? Delar ni på glädjeämnena? Har ni lika bra kontakt med barnen?

Vem gör vad? Vem gör mest? Vem offrar sig? Vem har flest idéer om hur vardagslivet ska levas? Vem har mest livsstilsångest? Vem har rätt och vem har fel? Vem ligger i mest? Vem är mest aktiv i pusslandet och kampen för att få allt att gå ihop? Vem oroar sig mest? Vem av er bär på mest dåligt samvete?

Skitjobbiga frågor, eller hur?

8

Skriet från kärnfamiljen.indd 8

09-01-23 14.22.05

Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet

Det tycker vi som skrivit denna boken också. För ska sanningen fram så är vi lika goda kålsupare som de flesta andra. Det här med könsroller är en kamp. Yttre tryck likaså. Vi är de första att erkänna att vackra hem, mysiga trädgårdar, coola barnkläder och härliga hembakade bröd är farligt lockande. Vi har stått på barrikaderna och ropat om kvoterad föräldraledighet, lika lön och jämställda förhållanden i många år nu. Samtidigt har vi dagligen kämpat med egna konservativa och sunkiga idéer som hur en bra mamma är och hur en bra pappa beter sig. Vi har utmanat, bråkat, bakat bullar, haft orimliga idéer om hur julen ska gestaltas, hämtat tidigt på dagis, hämtat sent på dagis, jobbat heltid, jobbat deltid, blandat saft, läst godnattsagor, läst forskningsrapporter, delat föräldraledigheten (nåja, ganska lika i alla fall), gråtit över att det är så stökigt hemma, läst, pratat, föreläst, diskuterat och skrivit om jämställdhetsfrågor i småbarnsfamiljen sen vi själva blev mammor för sisådär sex–sju år sen.

Och samtidigt som vi genom åren har skrivit massor av artiklar om jämställdhet där vi kritiserat den smygpropaganda för hemmafrulivet som många av dagens månadsmagasin lever på (hemkokta marmelader, såpskurade golv, den vita, tvättbara – så praktiskt! – soffan), så har vi förmodligen också fyllt på stresskontot hos oräkneliga mammor (och pappor) genom vårt arbete på tidningarna Mamas och Family Livings redaktioner. Det var där, bland tapetprover, fräna barnkläder och allehanda inredningstips, som vi lärde känna varandra och började prata om hur 9

Skriet från kärnfamiljen.indd 9

09-01-23 14.22.05

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

mångfacetterad verkligheten är för feminister som lever i typiska kärnfamiljer och jobbar på inredningstidningar. Så komplexa är vi. Ha ha ha. Men allvarligt talat: Så komplext är ämnet. Vi inser att det här med könsroller och trender är ett kletigt och svårgenomträngligt problem. Visst vill vi vara jämställda, moderna kvinnor. Men vi vill såklart också vara bra mammor. Ha vackra hem och snygga kläder.

Laga god mat. Hinna träffa våra vänner. Plantera perenner i trädgården. Göra karriär.

Och så bryter vi ihop och börjar om. Hur var det nu?

Vad är vad? Vad vill jag? Vad är yttre press? Hur jämställt lever vi egentligen? Står ett inredningsintresse i vägen för drömmen om ett jämställt liv? Hjälp.

Vi sitter alla fast i könsrollsklistret. Men det kan bli bättre. Det måste bli bättre.

För det finns ingen anledning att sluta prata om jämställdhet bara för att det är krångligt och kämpigt. För vad är alternativet? Gråtande utarbetade kvinnor som inte tycker att de räcker till för ens en bråkdel av det som de önskar att de räckte till för? Ytterligare en generation duktiga flickor som växer upp med orimliga krav på sig själva?

Fler pappor som axlar försörjningsbördan på bekostnad av det allra viktigaste: kontakten med kidsen? Ännu fler skilsmässor, ännu fler utbrända?

Nä, som vi ser det finns det bara vinnare i den jämställda familjen. Och, kära läsare, vem du än är: feministisk förälder med arbetsfördelningen nogsamt uppspaltad 10

Skriet från kärnfamiljen.indd 10

09-01-23 14.22.05

Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet

därhemma på kylskåpsdörren, hemmamamman som tycker att samhället borde strunta i dina personliga val, karriärmamman som tycker att omgivningen borde låta bli att värdera dina val, hemmapappan som vill ha cred, karriärpappan som tjänar stålar till familjen därhemma, en helt vanlig knegande förälder som kämpar för att livet ska fungera ungefär hela tiden, en duktig morfar, utmattad mormor, skeptisk farmor, hederlig farfar eller en helt vanlig svenne banan-människa som är helt ointresserad av jämställdhet men som någonstans i ditt inre anar att något inte är riktigt rättvist i vårt samhälle – så lyssna, vi tror att jämställdhet kan göra allas liv lite bättre. Det är synonymt med kärlek, demokrati, medbestämmande och en rad andra klämkäcka men inte desto mindre fina ord som hälsa, humor och gott humör. För oss är jämställdhet förstås inte att det kön som nu offrar sig ska ersättas av ett annat kön som offrar sig istället – utan helt enkelt ett sätt att ge alla individer i en familj lika mycket utrymme. I gengäld får man fler familjemedlemmar som mår bra och har ork över för kul grejer. För visst är det roligare att leva med, och att vara, en person som är glad, mår bra och känner sig respekterad och glad än en bitter och uttröttad person på gränsen till sammanbrott? Och dessutom: Vad vill vi visa för våra barn?

Jo, att vi alla har makt över våra egna liv! Att alla individer i en familj är lika mycket värda, varje människas tid, fritid, jobb är lika mycket värt. Jämställdhet handlar om makten att bestämma över sitt eget liv. Att ingen människa 11

Skriet från kärnfamiljen.indd 11

09-01-23 14.22.06

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

är till för någon annan. Är det inte det vi vill lära våra barn?

Det känns faktiskt extra aktuellt och viktigt just nu, i en tid då den traditionella kvinnorollen är starkare än någonsin. Hur kommer det sig att vi sitter hemma och ler åt makalöst smaklösa figurer som Al Bundy eller Homer Simpson år 2009? Hur kommer det sig att det nio gånger av tio är mamman i en familj som tycker att det är nödvändigt att vänta några månader med inskolning på dagis?

Hur kommer det sig att det är mamman som bär på skuld gentemot barnen, trots att hon i genomsnitt lägger mer tid på familjen? Hur kommer det sig att en mamma tänder ljus för att mysa till familjemiddagen, har koll på om det finns vantar till barnen då november närmar sig och ser till att hålla reda på födelsedagar? Hur kommer det sig att samma mamma uppfordrande sneglar på pappan om något blinkar på bilens kontrollpanel, eller om en hylla rasat ner därhemma, och hur kommer det sig att risken för att en kvinna ska lämna sin man ökar om han blir arbetslös (och alltså inte kan försörja sin familj) och inte tvärtom?

Och hur kommer det sig att skulden riktas mot mamman i en familj om familjen inte lever upp till förväntningar: håller någorlunda städat, lämnar in dagis- och skollappar i tid, inte hämtar alltför sent? Och mot pappan om familjen drabbas av ekonomiska problem, färgen på huset flagar eller om hans sexlust tryter?

Vi kan konstatera att många män inte har koll på vantförrådet, kanske inte väljer exakt rätt sorts balla barnkläder 12

Skriet från kärnfamiljen.indd 12

09-01-23 14.22.06

Jä mstä lldhet – vä rsta smör j medlet

eller drar igång pepparkaksbaket i lagom tid före jul. Det kan upprepas hur många gånger som helst. Problemet är att det liksom blir lite självuppfyllande, att vi skapar en mall för pappor att kliva in i. Jo, men jag är ju pappa: då behöver man inte anstränga sig så mycket. Likaså kan vi skrattande konstatera att en mamma inte har en susning om var verktygslådan står, eller hur man rensar avloppet eller byter spolarvätska, men att hon är en otrolig kycklingmamma som alltid är orolig när barnen är utom synhåll, och även då återskapar vi en begränsad kvinnoroll som liksom axlas automatiskt av de flesta kvinnor.

Så: Hur ska man göra då?

Och vad är målet?

Jo, att båda tar ansvar. Båda är medspelare. Att båda vet det mesta och delar på det mesta. Något som inte kommer att leda till att alla därhemma är lika trötta, utan att en i familjen förmodligen är lite mindre trött. Alltså: Att alla orkar mer.

I många hem är uttrycket ”för husfridens skull” lika med att kampen om rättvisa läggs på hyllan. Tusentals kvinnor har motat bort känslan av orättvisa och den kämpaglöd som kanske pyr nånstans med just de orden. Men vi borde tänka precis tvärt om: jämställdhet för husfridens skull!

Ja tack!

Många kapitel i den här boken inleds med en liten berättelse hämtad från verkliga livet. De är tagna från våra och 13

Skriet från kärnfamiljen.indd 13

09-01-23 14.22.06

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

våra vänner och bekantas liv, fast anonymiserade. Känn igen dig, eller känn dig som en bättre människa. Välj själv.

14

Skriet från kärnfamiljen.indd 14

09-01-23 14.22.06

En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a

En mamma är en mamma är en mamma

Det är december, julstressen i full gång. På förskolan är de sena med att annonsera vilken dag och tid som det årliga julspelet, där alla barn på förskolan uppträder, ska äga rum. När informationen väl är uppsatt på anslagstavlan brister Anna, Joel och Lovas mamma, ut i en jättesuck.

Tiden råkar vara just densamma som ett viktigt möte hon har haft inplanerat sedan flera månader, och det är för nära inpå för att hon ska kunna styra om vare sig den ena eller den andra aktiviteten.

Vad göra?

Anna gör det hon måste göra: förklarar för barnen att hon inte kan komma på julspelet. ”Men pappa kommer att vara där”, säger hon.

Barnen blir upprörda. Jätteledsna. De gråter. Anna känner skuld ända in i märgen. Hon lider. Att hon är med på julspelet är viktigt både för henne och barnen. Hon känner oro för vad personalen på förskolan kommer att tycka om hennes val, och är noga med att förklara att hon tycker att det vore bra om viktiga datum kunde planeras långt i förväg 15

Skriet från kärnfamiljen.indd 15

09-01-23 14.22.06

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

så föräldrarna har en chans att anpassa sina kalend­rar, och hon känner obehag över vad de andra barnens föräldrar kommer att tycka om att hon inte är där, att hon väljer jobbet framför julspelet.

Anna är gift, och hon och Patrik, hennes man, hämtar och lämnar på dagis varannan dag.

Tror någon att situationen hade sett likadan ut om det var Patrik som hade ett viktigt möte samtidigt som julspelet?

Vad hade varit annorlunda?

Hmmmm. Vi frågar Patrik. Han hade tyckt att det hade varit tråkigt om han hade missat julspelet. ”Supertråkigt.”

Men han hade inte känt någon skuld. Han hade inte oroat sig för vad de andra föräldrarna skulle tycka, och han hade inte ens funderat på att be förskolepersonalen att fixa ett tidigare schema. Troligtvis, resonerar Patrik, hade barnen inte heller blivit ledsna om han inte hade kunnat komma.

De hade bara sagt okej.

Anna och Patrik är ett par som aktivt försöker leva jämställt. Det är inte lätt, tycker de. Det svåraste, som Anna ser det, är det faktum att Patrik har ett jobb som han verkligen gillar och att han vägrar gå ner på deltid. Alltså kan hon inte heller göra det, resonerar hon. För då skulle hon plötsligt bli den som tar mest ansvar för barnen och hemmet, och det vill hon inte. Därför jobbar båda heltid.

De bor i innerstaden för att slippa lägga tid på pendling, de tjänar relativt gott med pengar och kan därför köpa hjälp med städningen och de saxar rättvist med sin arbetstid: En av dem går till jobbet i ottan för att kunna hämta i 16

Skriet från kärnfamiljen.indd 16

09-01-23 14.22.06

En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a

någorlunda tid på eftermiddagen, medan den andra lämnar för att sedan jobba längre på eftermiddagen. Att hämta i någorlunda tid betyder före klockan fem, berättar Anna.

Hon tycker att deras upplägg fungerar halvbra, hon längtar efter mer tid med barnen. Patrik tycker att det hela funkar fint. Man kan ju fråga sig varför paret har så olika syn på lösningen. Vad tror du?

När vi var små, på 70-talet, fanns det en rolig historia som gick varm i de svenska hemmen. Den handlade om en familj som hade en älskad hund som hette Tarzan, och hunden dog och mamman var så orolig för hur barnen skulle ta det. När hon berättar säger barnen bara ”jaha”.

Mamman förklarar igen. Alla barnen brister ut i våldsam gråt. ”Är Tarzan död? Vi tyckte du sa farsan!”

Ha ha ha. Alla skrattade. Minsta femåring var med på noterna.

Minns ni?

Den historien var poppis ungefär samtidigt som teckningarna i Gunilla Dahlgrens Lilla fruntimmersboken blev allmängods och klistrades upp på vart och vartannat kylskåp av kvinnor i våra mammors generation. Tyvärr är en hel del av dessa skämtteckningar fortfarande ganska kul.

Till exempel en, där en kvinna står nyduschad, inrullad i en handduk och ropar: ”Gustaf, har jag några rena trosor?”

Det är ett rätt talande citat, eller hur? Kanske inte för just dig – för hemma hos er så delar ni faktiskt på tvätten … Men för väldigt många är det i alla fall ungefär 17

Skriet från kärnfamiljen.indd 17

09-01-23 14.22.06

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

precis vad som ligger väldigt långt borta: nämligen att han har koll på huruvida det finns några rena underkläder till henne. Att han någonstans i bakhuvudet har arkiverat om det ligger en hög med ren tvätt nånstans som det finns lite rena trosor i (för det hade han nämligen för några dar sen räknat ut att det snart inte skulle finnas, och därför hade han i förbifarten hystat in en tvätt).

Ett kul citat? Ganska, va?

Eller är det ett citat som uttrycker mansförakt? Ja, det tycker säkert vissa – varför skulle inte en man klara av att hålla koll på hennes underkläder? Vi tycker snarare att citatet, precis som situationen med julspelet och den roliga historien om Tarzan, uttrycker förväntningar på könsroller. Konstruerade könsroller. För hur länge har det funnits tvättmaskiner? Hur länge har det funnits en idé om rena trosor varje dag? Hur många barn skulle inte bli förtvivlade om deras pappa dog? Och hur kommer det sig att en tvååring och en femåring redan har uppfattat att det är konstigare och sorgligare om en mamma uteblir från ett julspel än om en pappa uteblir?

Vad handlar det här om?

Det hela är komplicerat. Vår bok handlar i princip om detta – om förväntningarna på våra olika könsroller och hur vi utan att tänka på dem lever upp till förväntningarna, alternativt går runt och mår dåligt när vi inte gör det.

Erkänn att det vore en dröm om våra barn en dag tittade oförstående på oss när vi visar skämtteckningen om trosorna, eller om de överhuvudtaget inte förstod poängen 18

Skriet från kärnfamiljen.indd 18

09-01-23 14.22.06

En m a m m a ä r en m a m m a ä r en m a m m a

med den där ganska vidriga historien om Tarzan. Och tänk den dagen då en pappas närvaro på ett julspel skulle duga lika bra som mammas, både i barnens och i omgivningens ögon.

Det vore en dröm, och därför är det värt att försöka förverkliga den. Vilken revolution! Det är hög tid att förstå att en nytvättad trosa faktisk är politisk. En mammas skuld likaså. I åratal har vi vetat att jämställdheten blir ett verkligt problem där hemma först när barnen kommer, men lik förbaskat blir man lamslagen av storheten i problemet ändå när familjen utökas och kvinnan blivit mamma och mannen förvandlats till pappa. För tragiskt nog är det just i den heterosexuella kärnfamiljen som våra könsroller får grogrund och kan frodas. Det är som en pjäs som vi stiger in i, tydliga roller som är lätta att känna igen, enkla att spela, svåra att genomskåda. Och, kan tyckas, omöjliga att frigöra sig från. Det är i den klassiska kärnfamiljen vi axlar förväntningarna på hur en bra mamma är och hur en bra pappa är. Och hur ett bra hem ska se ut, hur en fungerande fritid ser ut och hur den lagom perfekta julen ska firas. Och hur en flicka ska uppfostras och hur en pojke ska uppfostras. Som om vi lekte i våra gamla Lundby-dockhus. ”Hej då! Nu går pappa till jobbet. Kom nu, lilla Maja, vill du hjälpa mamma att duka, för snart kommer pappa hem.”

Det är bara det att nu är det på riktigt.

19

Skriet från kärnfamiljen.indd 19

09-01-23 14.22.06

sk riet fr å n k ä r n fa mil j en

Vi må ha växt upp i ett land som sägs vara världens mest jämställda och som är som värsta globala förebilden när det kommer till jämställdhet och föräldravänlighet. Vi har världens mest generösa föräldraledighetsvillkor, nästan gratis barnomsorg och utländska feminister tror att de ska svimma av lycka när de ser alla barnvagnsrullande pappor på gatorna.

Så vad gnäller vi över?

Oj, oj, oj. Det finns massor att gnälla över och försöka förändra. Vi ser ju att vi inte får ihop det. Vi lyckas inte leva jämställt, trots goda intentioner. Från båda håll. Och vi får inte ihop det där berömda livspusslet. Inte utan att göra ännu större avkall på jämställdheten än vad vi redan gör – mamman går ner på deltid efter föräldraledigheten till exempel.

Men svaret kan ju inte vara att ge upp kravet på jämställdhet. Ännu mer. Hoppa av jobbet. Återgå till ett hemmafrusamhälle. Vi kan ju inte fortsätta inpränta orättvisa ideal i våra barn. Så, vi gnäller inte. Vi försöker hitta en lösning på problemet. Hur kan Ju högre utbildningsnivå desto mer oenighet vi klara av att leva ett om fördelningen av hushållsarbetet.” harmoniskt liv utan att Det visar Mikael Nordenmarks forskning om bråk och roll- en av oss ger upp sina konflikter som presenteras i boken Jämställdhetens pris. krav på rättvisa?

Kanske är det först när vi har kommit så långt i jämställdhetskampen som vi har gjort i Sverige som de riktiga orättvisorna visar sig? Vi har ingenting att gömma oss bakom, ingenting uppenbart som förklarar varför det ser ut som det gör.

”

20

Skriet från kärnfamiljen.indd 20

09-01-23 14.22.06