Lyssnandets och seendets villkor Pedagogisk dokumentation - dvd bok
Christina Wehner-GodĂŠe
Lyssnandets och seendets villkor Pedagogisk dokumentation – DVD bok Christina Wehner-GodÊe
ISBN 978-91-47-11462-7 ©2011 Christina Wehner-Godée och Stockholms universitets förlag (1:a upplagan) ©2013 Christina Wehner-Godée och Liber AB (2:a upplagan) Grafisk form: Eva Spångberg Omslag: Karin Gandini/Gandiniforma Omslagsfoto: Karin Gandini Andra upplagan 1 Tryck: Polen 2013
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUSavtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 kundservice.liber@liber.se
Innehåll
Förord
7
Inledning
11
Vad står det i styrdokumenten om pedagogisk dokumentation?
14
Bedömning, individuella utvecklingsplaner och pedagogisk dokumentation
15
Vad skiljer pedagogisk dokumentation från traditionella observationer?
17
Mötet med Reggio Emilia
19
Introduktion till DVD och bok
20
Seendets villkor
25
Barnens värld, vår bild av barnet och kulturmöten
26
Styrdokument och olika ställningstaganden
29
Teori – kunskap – lärande
32
Pedagogens roll – miljö – innehåll
33
Lyssnandets villkor
36
Gemensamma mål och värden i Reggio Emilia
37
Empati och estetik i pedagogisk verksamhet
38
Att utmana ögat och ett lyssnande med alla sinnen
42
Ömsesidigt lärande med hjälp av spegelneuroner
43
Exempel på ”synfostran” i ett ömsesidigt lärande
45
Dokumentationens villkor
48
Ett kollektivt verktyg
49
Dokumentationsmetod och process
50
Pedagogisk dokumentation – videosekvens och spaltdokumentation
52
Första tillfället 53 Andra tillfället 53 Tredje tillfället – exempel på en spaltdokumentation 54
Berättelse, nya reflektioner och idéer
61
Berättelse 62 Nya reflektioner med hjälp av litteratur och idéer om hur barnen kommer vidare 65
Växla fokus och nya läsningar
68
Barnen, platsen och materialen i fokus
69
Genus i fokus
76
Olika ämnesområden i fokus
81
Fokus på förbindelser med bild, matematik och musik 81 Fokus på förbindelser med biologi, fysik och teknik 92 Fokus på förbindelser med att ”språka”, läsa och skriva 103
Pedagogisk dokumentation i förskolan
120
Ett barn har hundra språk
121
Estetiken som förbinder
122
Didaktiska ställningstaganden
123
Upprepa eller utmana för att förändra
125
Pedagogisk dokumentation som verksamhetsutvärdering
126
Avslutande sammanfattning
128
Referenslista
130
DVD innehåll Röd avdelning 1–2 år
Blå avdelning 2–3 år Gul avdelning 4–5 år
Slangar Pedagog: Anna-Carin Dahlberg Barn: Teo Elora Amalee Caesar Elmin
Verktyg Pedagog: Veronica Alinder Barn: Yousif Pavja Peter Monika Isabella
Skogen Pedagoger: Gunnel Borden Lisa Norberg Barn: Benjamin Paulus Rjiad Wilma Hugo Dan Alexander Mattias O
Xylofon Barn: Elmin Elora
Tejp Barn: Naima
Snäckor Pedagog: Johanna Appelquist Barn: Wilma Rand
Sand Barn: Teo Elmin Amalee Elora Kevien
Speglar Barn: Elias
Lastpallar 1 Barn: Emanuel Olivia Paulus Mattias O Rijad
Kartonger Barn: Sid Abraham Nova Abnet
Bilbanor Barn: Andonis Ture Ebrima Yousif Cassius Isabella Monika Simon Elias Naima
Lastpallar 2 Barn: Ebba Simon Erika Yazmine Vilja
Röd avdelning 1–2 år
Blå avdelning 2–3 år Gul avdelning 4–5 år
Vatten Pedagog: Anna-Carin Dahlberg Barn: Abraham Nova Teo Elora
Lera Pedagog: Alicia Smith-Iresjö Barn: Andonis Elias
Lerfigurer Pedagog: Lisa Norberg Barn: Ebba Erika Mattias P Hugo
Rutschkana Pedagog: Anna-Carin Dahlberg Barn: Amalee Abraham Teo Elora Kevien
Namn Pedagog: Therese Karlsson Barn: Monika Fanny Andonis Elias Naima Ture
OH Pedagog: Johanna Appelquist Barn: Mikael Mattias P Emanuel
Tecken Pedagog: Johanna Appelquist Barn: Rand Erika Ebba Mikael Paulus
Ett hjärtligt tack till alla pedagoger och barn. Utan er generositet och medverkan hade denna DVD-bok aldrig blivit till.
7
Förord
Varför just pedagogisk dokumentation? Den frågan har jag fått ett antal gånger under mitt yrkesverksamma liv. Jag har haft möjligheten och förmånen att introducera och utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation i Lärarutbildningen i Stockholm (nu Stockholms Universitet) tillsammans med Gunilla Dahlberg, Elisabeth Nordin-Hultman, Hillevi Lenz Taguchi och andra kolleger. Inspirationskällan har varit de kommunala förskolorna i den nord italienska staden Reggio Emilia och det dokumentationsarbete som alla involverade i förskoleverksamheten där har utvecklat under mer än 40 års tid. När Gunilla Dahlberg var på besök i förskolor i Reggio Emilia 1989 noterade hon att pedagogernas sätt att observera skiljde sig från de svenska. Den form av dokumentation hon såg var pedagogisk och kollektiv, till skillnad från det svenska sättet, som då var utvecklingspsykologiskt, normativt och inriktat på de enskilda barnen. I Reggio Emilia fick alla – barnen, andra pedagoger och föräldrar – ta del av och diskutera dokumentationerna. Olika former av dokumentation användes som verktyg för att förverkliga den pedagogiska filosofin och det förhållningssätt som Carlina Rinaldi, då pedagogista i Reggio Emilia, benämnde ”Pedagogy of listening” (Rinaldi, 2006a). Lyssnandet handlade inte enbart om hörseln, utan om att ”lyssna med alla sinnen” och att genom dokumentationen synliggöra detta ”lyssnande”. Dokumentationerna användes även till att kollektivt utvärdera verksamheten i förhållande till de ställningstaganden medarbetarna gjort tillsammans och den värdegrund de formulerat. Gunilla Dahlberg började benämna denna form av dokumentation som pedagogisk dokumentation, för att poängtera att det fanns en skillnad mellan begreppen dokumentation och pedagogisk do-
8
kumentation utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv. I förskolan, som det här handlar om, innebär arbetet med pedagogisk dokumentation att ta ställning till förskoledidaktiska frågeställningar som varför, vad, när och hur (Dahlberg, Moss & Pence, 1999). I ett nystartat projekt som pågick 1993 – 1996, ”Pedagogik i en föränderlig värld” (se t.ex. Jonstoij, 2010), förde Gunilla Dahlberg in begreppen pedagogisk dokumentation och ”Pedagogy of listening” – som i Sverige kom att översättas till ”lyssnandets pedagogik”. I projektet användes och utvecklades begreppen i förhållande till svensk traditionell förskolekultur. Vea Vecchi, som var ateljerista i förskolan Diana i Reggio Emilia, blev inbjuden av projektansvariga för att vidareutveckla tankarna kring pedagogisk dokumentation. När projektet Pedagogik i en föränderlig värld startade arbetade jag tillsammans med Gunilla Dahlberg i lärarutbildningen. Studenter som gjorde sin verksamhetsförlagda utbildning på förskolor deltog i projektet. Jag blev då uppmärksammad på sättet som studenterna började dokumentera på och reflektionsarbetet kring dokumentationerna, vilket fick mig att börja fundera vidare kring dokumentationsarbete. Det var inte enkelt att införa denna form av dokumentation i lärarutbildningen. Studenterna var överhuvud taget inte vana att observera och dokumentera. Några studenter antecknade men långt ifrån alla. Deras intresse handlade mest om vad pedagogerna gjorde, dvs. den blivande egna yrkeskåren, och mindre om barnens kommunikation med omgivningen. Det dokumentationsverktyg jag har försökt utveckla är att videofilma. När jag 1986 började videofilma barn i olika förskoleavdelningar insåg jag vilka fördelar videofilmning har som dokumentationsverktyg framför andra medier. Jag kunde välja att fokusera på barnens uttryck, vad som hände inomhus lika väl som utomhus, pedagogernas arbete eller t.ex. den pedagogiska miljön. Det blev möjligt att följa olika processer och se om samma videosekvens många gånger och utifrån olika fokus. Jag gjorde hela tiden nya upptäckter och lärde mig mycket om mitt eget och andras lärande. Samtidigt började jag använda videodokumentationerna i lärarutbildningen, för att visa exempel på barns samspel och lärande. Jag upptäckte
9
under visningarna att studenterna inte orkade se några längre videosekvenser. De var vana vid en helt annan sorts film med snabba klipp och sammanhängande berättelser. Mina kolleger och jag saknade kortare videosekvenser på barn i förskoleverksamheten som kunde visas under ett lektionspass. Vårt syfte med videosekvenserna var att de lärarstuderande skulle vänja sig vid att först fokusera på barnen och vad de höll på med, och sedan reflektera över vad som skulle vara meningsfullt att göra som pedagog. Videosekvenserna skulle också kunna användas för att öva sig i att dokumentera, lära sig mer om barn, vidga seendet genom att försöka se videosekvensen ur andra perspektiv eller fokusera på olika områden. Under många års tid har jag burit på idén att ha korta redigerade videosekvenser att utgå ifrån tillsammans med skriven text, som handlar om barns vardag i förskolan. Många kopplar pedagogisk dokumentation till projektarbete och glömmer bort att dokumentera de små vardagshändelserna. Som jag ser det är det där vi kan börja söka efter kunskap om barns lärande och få idéer till projekt som är meningsskapande för barnen. Möjligheten att förverkliga mina tankar fick jag först när jag slutat som lärarutbildare och kunde ägna mig åt att videofilma och skriva på heltid. Nu hoppas jag att den här ”DVD-boken” ska vara till nytta och glädje för de lärarutbildare, studenter och verksamma lärare i förskola och förskoleklass som vill använda sig av pedagogisk dokumentation, för att tillsammans öka barnens möjligheter att skapa mening i sitt lärande och på så sätt förbättra kvalitén i verksamheten. Ett stort tack till Gunilla Dahlberg för att du har gjort svåra teorier begripliga och användbara. Din teoretiska skärpa har hjälpt till att bygga broar mellan verksamheten i Reggio Emilia och olika verksamheter i Sverige. Det har gjort det möjligt för tankar och idéer att färdas mellan våra olika kulturer. Det i sin tur har gjort att jag på ett gränsöverskridande sätt har kunnat pröva delar av ett alternativt pedagogiskt förhållningssätt som ständigt är i förändring. Ett stort tack till Vea Vecchi, Carlina Rinaldi och Geovanni Piazzo för att ni har gjort er verksamhet synlig genom alla bilder, berättelser
10
och tolkningar. Ni har på så sätt lyckats kommunicera och sätta ord på ert viktiga demokratiska förändringsarbete tillsammans med barn och pedagoger. Vi i Sverige är dessutom oerhört privilegierade som har direkt översättning från italienska till svenska av Anna Barsotti, med specialkunskap inom förskoleverksamheten, och av Karin Gandini, båda tvåspråkiga. Tack för att ni har gjort det möjligt för oss att försöka förstå verksamheten i de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Under arbetets gång har Elisabeth Nordin -Hultman, Susanna Ekström, Anna Palmer, Malin Kjellander och Ingela Elfström läst, kritiskt granskat och kommit med konstruktiva kommentarer. Gunnar Zetterberg och Per Sätterberg har hjälpt mig att redigera videofilmerna och producerat DVD:n och Marie-Anne Colliander och Christina Lenz har redigerat boken. Alla har bidragit till att jag har kunnat förverkliga min dröm om att kunna dela med mig av mina kunskaper både i film och skrift, inpackade i en DVD-bok. Tack!
11
Inledning
Några barn snickrar och jag videofilmar. Då hör jag någon komma i korridoren bakom mig och ser att Elias är på väg fram mot en spegelhörna. Han ser så målmedveten ut att jag blir nyfiken, vänder mig om och börjar filma. Videosekvens: Speglar Avdelning: Blå 2–3 år Barn: Elias
Elias går fram till en burk som står på golvet mellan speglarna.
Han skjuter in burken en bit och klättrar upp på den. Sedan sträcker han sig upp på tå och tar tag med båda händerna i översta kanten på spegeln. Han vänder ansiktet mot mig och ler. Samtidigt släpper han taget med ena handen och tappar balansen. Burken välter, han ramlar ner och sätter sig på stjärten. Elias reser sig och för burken fram mot hörnet igen. Han klättrar upp, sträcker sig så långt det går och försöker nå översta kanten på spegeln igen utan att lyckas. Då sätter han foten på burken och för ut den en bit från spegeln. Han gör ett nytt försök att klättra upp på burken, tar tag i kanten och vinglar lite när burken rör sig. Han hittar balansen, dröjer kvar några sekunder i den lyckade positionen och hoppar jämfota ner från burken. Sedan springer han snabbt därifrån.
Exemplet är en sammanställning av en spaltdokumentation från en dokumentation som finns med på DVD:n – se mer om spaltdokumentation nedan. ”Vad är det Elias håller på att utforska?” hinner jag tänka sam tidigt som jag är imponerad över den utmaning han ger sig själv.
12
Elias är precis så lång att han når översta kanten på spegelramen när han står på tå och sträcker ut sig i sin fulla längd. Han måste ha gjort någon form av bedömning av sin egen kroppslängd relaterat till spegelns höjd, och att det skulle vara möjligt att nå översta ribban. Jag undrar hur han kan flytta ut burken exakt så långt att det går att kliva upp, hålla balansen och ta tag i spegelramen? Hela episoden har bara tagit några minuter och jag frågar mig: Pågår det ett mätande i barngruppen? Är det här matematik? Det finns många olika sätt att dokumentera en händelse som denna, men det finns också många olika sätt att tänka och förstå den här händelsen, vilket jag kommer att ge exempel på längre fram i boken. Dokumentation kan i förskolesammanhang betyda både digitalt och analogt material som samlats in och sammanställts. En dokumentation kan inbegripa allt från portfolio, videofilm, foto, ljudupptagningar, intervjuer, anteckningar, loggbok till testprotokoll, men säger ingenting om hur materialet kan användas, reflekteras kring eller tolkas. Risken blir då stor att dokumentation enbart kommer att handla om val av metod och att man då missar poängen med att använda dokumentationen i ett pedagogiskt förändringsarbete. Begreppet pedagogisk dokumentation omfattar så mycket mer. Det handlar om dokumentation som ett analysverktyg i ett pedagogiskt sammanhang och hur de pedagogiska ställningstaganden man gör får betydelse för att utveckla verksamheten. Det omfattar både ett kollektivt och ett enskilt lärande där man räknar med att pedagoger och barn lär av varandra, av material och platsen man vistas på. Det är ett verktyg som bygger på ett reflektionsarbete tillsammans med barn, pedagoger och föräldrar i den egna förskolan (Lenz Taguchi, 2000). Dokumentationen som sådan blir först pedagogisk när den används i ett pedagogiskt sammanhang. I en sådan process är det också möjligt att synliggöra såväl olika sätt att handla som olika teoretiska tankar som utgångspunkt för diskussion i ett kollektivt pågående förändringsarbete. Genom pedagogisk dokumentation är det även möjligt att överskrida och demokratisera förskolans verksamhet och ge institutionerna möjlighet att vinna en ny legitimitet
13
i samhället, menar författarna Dahlberg, Moss och Pence (2002, s. 217). Pedagogisk dokumentation handlar om att utbyta erfarenheter i ett kollektivt möte. I mötet med kolleger ”lägger man” dokumentationer av olika händelser ”på bordet”. Man får på så sätt ett konkret material att diskutera och reflektera kring. När alla deltagarnas tolkningsbidrag av det som ”ligger på bordet” synliggörs, bidrar alla till den egna lärprocessen och till det gemensamma lärandet. Det är viktigt att allas bidrag får samma värde. Att arbetet med pedagogisk dokumentation har kunnat spridas till förskolor, högskolor och universitet över hela landet beror till stor del på ett omfattande nätverksarbete, där studenter och/eller pedagoger har utbytt erfarenheter, såväl teoretiskt som praktiskt (se t.ex. Bernemyr, 2010). Det kollektiva lärandet handlar inte bara om pedagogernas arbete utan lika mycket om barnen och hur de arbetar tillsammans i grupper. När pedagogerna ”lyssnar in” och dokumenterar vad som händer i verksamheten förhåller de sig till barnens olika utforskande processer och vad som händer mellan barnen när de befinner sig i mindre grupper – s.k. lärandegrupper. I Reggio Emilia lägger de ”fokus på gruppen, och hur individer rör sig på, interagerar, bidrar och lär sig från ’andras sätt att lära’.” (Seidel, 2006, s. 311). Detta ”grupplärande” och hur barnen interagerar sinsemellan synliggörs genom dokumentation. När en pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen. Den kan även användas som underlag för föräldrasamtal och bedömning av kvaliteten i förskolan. Den gör det också möjligt att anpassa verksamheten till samhällsförändringar, enligt min erfarenhet. Men det tar tid och kraft att lära sig dokumentera såväl rent tekniskt/metodiskt som pedagogiskt/filosofiskt och teoretiskt. Det kan också vara känslomässigt påfrestande att gå in i ett reflektions- och tolkningsarbete. Samtidigt blir arbetet så mycket mer meningsskapande för både barn och pedagoger. Det handlar om att våga möta sina invanda tankar och ifrågasätta dem, att tillsammans med pedagoger, barn och föräldrar synliggöra olika
14
tolkningar. Vi är beroende av varandras lyssnande och seende för att kunna skapa ny kunskap om barns lärande och om vårt eget arbete. Detta är vad pedagogisk dokumentation handlar om. Ett kooperativt menings- och kunskapsskapande innebär att vi tillsammans tar ansvar för att förstå, planera, organisera, ge förutsättningar, observera och dokumentera, och med utgångspunkt i den pedagogiska dokumentationen göra nya ansvarfulla val med barnen eller kollegorna. (Åberg & Lenz Taguchi, 2005, s. 88)
Vad står det i styrdokumenten om pedagogisk dokumentation? Pedagogisk dokumentation nämns för första gången i officiella dokument som ett exempel på dokumentation som utvärderingsverktyg i förslag till läroplan för förskolan, Att erövra omvärlden (SOU 1997:157, s. 95). Förskolan fick efter reformen 1998 sin första läroplan (Lpfö 98), som blev det första steget i det samlade utbildningssystemet för barn och ungdom. Pedagogisk dokumentation skrevs in i förordet till Läroplan för förskolan (Lpfö 98) och beskrivs i ”Allmänna råd och kommentarer – Kvalitet i förskolan”, som ett verktyg för att synliggöra verksamheten och att användas som bedömningsunderlag av verksamhetens kvalitet och utvecklingsbehov. I Lpfö 98 formuleras målbeskrivningarna som ”mål att sträva mot”, där det understryks att det är den pedagogiska verksamheten som ska bedömas och inte det enskilda barnets resultat (Lpfö 98, s. 9). Här skiljer sig förskolan från skolan, som har uppnåendemål med individuella bedömningar av eleven som är relaterade till kunskapsmålen i läroplan för grundskolan. Dessa bedömningar ligger sedan dessutom till grund för betygsättning av eleverna i de högre åldrarna. Skolverket väljer att ha kvar skillnaden i målbeskrivning när de 2010 ändrar i den förordning som kommer att träda i kraft i juli 2011 (Skolverket, 2010). Pedagogisk dokumentation har i revideringen av läroplanen för förskolan (2010) ändrats till enbart doku-
Lyssnandets och seendets villkor Vad innebär det att lyssna med alla sina sinnen? Hur kan vi lära oss att ifrågasätta våra traditionella värderingar, och hur påverkar detta vår perception av omgivningen? Det här är ett interaktivt läromedel: en bok och en DVD med korta videosekvenser från tre förskoleavdelningar med barn 1 -5 år. Syftet med videosekvenserna är att du ska lyssna, se och skärpa alla sinnen, och öva på hur pedagogisk dokumentation kan gå till. Författaren diskuterar villkoren för vårt lyssnande och seende. Det vi först ser i en videosekvens säger ofta mer om oss själva och vårt eget tänkande. Christina Wehner-Godée demonstrerar med flera exempel hur vi kan byta ”glasögon” och växla fokus mellan olika företeelser i ett identiskt sammanhang; vad framträder med tanke på genus, olika ämnesområden och pedagogisk miljö? Författaren använder pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att möta och ifrågasätta invanda tankar. Hon exemplifierar med olika videosekvenser hur man kan göra en spaltdokumentation, reflektera, tolka och göra teorianknytningar. Hur kan pedagogerna tillsammans med barnen utveckla lärandet och förbättra kvalitén i verksamheten? En pedagogisk dokumentation kan bli navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen. Boken och DVD:n vänder sig till lärarutbildare, studenter och verksamma lärare i förskola och förskoleklass. Christina Wehner-Godée är läromedelsförfattare och har undervisat i didaktik och media vid Lärarhögskolan i Stockholm, nuvarande Stockholms universitet. Hon tilldelades 2004 års Malaguzzi-pris för gränsöverskridande arbete och nya tankar kring professionsutbildning.
Best.nr 47-11462-7 Tryck.nr 47-11462-7