Mårten Melin
Demonpassning!
Demonpassning! är tredje boken om Vanja och Livia.
Mårten Melin
Vanja och Livia är barnvakter till Tuva. Hon är jättejobbig. Häller mjöl över hela sig. Ritar med kritor på väggen. Och sliter huvudet av dockor. Hon är som ett litet monster. Kanske är Tuva besatt av en demon?
ISBN 978-91-7567-396-7
9 789175 673967
Nypon förlag
Titel: Demonpassning! Författare: Mårten Melin Illustratör: Johanna Kristiansson © 2015 Mårten Melin, Johanna Kristiansson och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 44 Lix: 17 Lättlästnivå: Från 9 år. Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial ISBN 978-91-7567-396-7
Mร RTEN MELIN
Demonpassning! Illustratรถr: Johanna Kristiansson
Nypon fรถrlag
Bรถckerna om Vanja och Livia: Vampyrjakt! Spรถkbegravning! Demonpassning!
Barnvakt Jag var på väg till affären. Mamma hade bett mig köpa mjölk. Då ropade någon på mig. – Vanja! Det var Regina. Hon bor i huset bredvid vårt, med sin man Andreas och deras barn Tuva. – Vill du vara barnvakt i morgon kväll? frågade Regina. – Åt Tuva? sa jag. – Just det, sa Regina. Vi har ju inga andra barn. 5
Jag hade passat Tuva förut. En enda gång. Hon var världens jobbigaste unge. Superbusig. Hon drog mig i håret, slängde gröt på golvet. Och ville aldrig gå och lägga sig. Aldrig mer, hade jag tänkt efter det. – Alltså, sa jag. Jag vet inte om jag kan ... – Du får tvåhundra kronor, sa Regina. – Tvåhundra? Regina nickade. Jag funderade. 6
Tvåhundra kronor är mycket pengar. Förra gången fick jag bara femtio kronor. Men skulle jag verkligen klara av det själv? Så fick jag en idé. Jag skulle be min kompis Livia följa med! – Okej, sa jag och log. – Tack och lov, sa Regina. Vi har försökt få barnvakt men ingen vill passa Tuva. Ingen som gjort det förut i alla fall. Mitt leende försvann. Regina såg det. – Men det kommer att gå jättebra! sa hon. Så klart. Vi ses i morgon klockan sju! 7
Sedan gick hon snabbt iväg. Hon ville nog inte att jag skulle hinna ångra mig. När jag kom hem ringde jag till Livia. – Hej, svarade hon. Sedan hörde jag bara ett skrik i luren. Ett långt, kusligt skrik. Det var som om någon gick av på mitten! – Vad är det som händer? ropade jag. Är du okej? – Äsch, sa Livia. Det är bara en film. Jag ska stänga av. Livia gillar läskiga filmer. – Jag ska vara barnvakt, sa jag. I morgon kväll. Vill du följa med? 8
9
– Nej, sa Livia. Jag tycker inte om små barn. De är jobbiga. Jag suckade. Skulle jag verkligen klara av Tuva själv? Men jag kunde ju inte tvinga Livia att följa med. – Du har rätt, sa jag. Och den här ungen är nog jobbigast av alla. Ett litet monster, faktiskt. – Vad sa du? sa Livia. Plötsligt lät hon intresserad. – Ja, hon är förstås inget riktigt monster, sa jag. Men hon beter sig som ett. – Jaså? sa Livia. Det blev tyst i några sekunder.
10
– Jag har ångrat mig, sa Livia sedan. Jag följer med. Vi ses i morgon! Sedan lade hon på. Varför hade hon ändrat sig?
11