Migrationens kontraster Arbetsmarknadsrelationer, Schleswig-Holstein-aktionen och tyskorna vid Algots i BorĂĽs under 1950-talet
Johan Svanberg
nordic academic press
Svanberg for print.indd 3
2016-08-25 10:39
Innehåll Förord
9
Förkortningar
11
1. Kvinnliga migranter i Schleswig-Holstein-aktionen
13
2. Krigsförlustens erfarenhetsrum
55
3. Flyktinghjälp eller arbetskraftsrekrytering?
93
Övergripande syfte Schleswig-Holstein-aktionen Tidigare forskning Disposition och frågeställningar Teoretiska och metodologiska utgångspunkter Migrationer i naziregimens och krigets spår Berättelser om flykten undan Röda armén Berättelser om livet i Schleswig-Holstein Emigration – en tänkbar lösning? Sammanfattande diskussion
Beredningen för utländsk arbetskraft och tyska migranter Den västtyska arbetslösheten och migrationspolitiken Migrationsprojektet på AMS:s bord Erfarenheter att falla tillbaka på Schleswig-Holstein-aktionen förankras Schleswig-Holstein-aktionen förbereds Fördelningen av migranterna Migrationsprojektet utvidgas Migrationsprojektet utvidgas igen Ett mellanstatligt arbetskraftsavtal? ”Utlandet föredrar bara den bästa arbetskraften” Sammanfattande diskussion
Svanberg for print.indd 5
15 16 19 37 40 56 66 79 88 90
94 97 102 104 107 116 122 126 129 134 136 138
2016-08-25 10:39
4. En konfektionsbransch i otakt
143
5. Algots i tekostaden Borås
197
6. Migrationer och lokala arbetsmarknadsrelationer
245
7. Migrationer och interaktionsprocesser
287
8. Konflikt och samförstånd på Algots
327
Konfektion, Beklädnads och Schleswig-Holstein-aktionen Arbetsgivarna och konkurrensen om arbetarna En bransch i otakt med konjunkturen Mot en ny ekonomisk kris 1957–1958 års ekonomiska kris Sammanfattande diskussion Migrationsstaden Borås Den dominanta berättelsen om direktör Algot Johansson Löpandebandsarbete – grund för en motberättelse Arbetsprocessen efter andra världskriget Efterkrigsexpansion och personalomsättning Sammanfattande diskussion Fackliga organiseringssträvanden ”Sontagaffären” Beklädnadsavdelningen och Schleswig-Holstein-aktionen Textilavdelningen och Schleswig-Holstein-aktionen Sammanfattande diskussion Utvandringsintresset Krav och uttagning Resan till Sverige Tidiga intryck av Sverige Lägenhetslivet och företagspaternalismen Sammanfattande diskussion
Möten med fabriksmiljön Möten med fackföreningen Konflikter i arbetet Kristendenser, organiseringsproblem och migrationsrestriktivitet Nyrekryteringar, avskedanden och ålder Positiva berättelser i kontrastens sken Sammanfattande diskussion
Svanberg for print.indd 6
145 157 163 180 185 190 198 206 213 224 228 241 246 251 265 278 283 288 290 298 300 311 323 328 339 344 350 357 364 370
2016-08-25 10:39
9. Migrationens kontraster
375
Summary
403
Noter
421
Källor och litteratur
465
Internationella arbetsmarknadsrelationer Migranternas bakgrunder och resan till Sverige Nationella arbetsmarknadsrelationer Lokala arbetsmarknadsrelationer Migranternas interaktioner i BorĂĽs
Svanberg for print.indd 7
378 382 384 390 398
2016-08-25 10:39
Förord Att skriva ”andraboken” innebär lite andra utmaningar i jämförelse med att få klart avhandlingen. Efter forskarutbildningen är det lätt att dras in i många intressanta och ofta roliga, men likaså tidskrävande, uppgifter vid sidan av skrivarbetet: i undervisning, föredrag, ansökningar, skilda arbetsgrupper eller diverse administration. Det formella stödet från handledare och doktorandseminarium är borta. Under de senaste åren har jag dock haft privilegiet att få ägna en stor del av min arbetstid åt forskning, med stöd av ett väl tilltaget juniorforskarbidrag från FAS/Forte. Jag har också haft förmånen att få behålla mycket av den gamla uppbackningen. Båda mina före detta handledare – och nuvarande mentorer – och min närmaste kollega och vän från doktorandtiden har läst manuset i olika versioner och gett ytterst värdefulla synpunkter. Stort tack Lars Olsson, Lars Ekdahl och Jesper Johansson! Forskningsprojektet ”Arbetskraftsrekrytering till en könssegregerad arbetsmarknad” har varit förlagt till Historiska institutionen vid Stockholms universitet. Tack alla kollegor som intresserat har frågat om projektet, och tack alla som jag har haft förmånen att få samarbeta med i undervisningen! Vid ett par tillfällen har jag presenterat kapitelutkast vid institutionens olika seminarieserier. Tack alla närvarande för många viktiga anmärkningar! Vid ett tillfälle var Pär Frohnert särskild kommentator. Vid institutionen har därutöver Bo Persson och Bill Sund läst kapitelutkast noga och gett initierade synpunkter. Tack Pär, Bo och Bill! År 2015 publicerade jag en artikel från projektet i antologin Muntlig historia – i teori och praktik, med Malin Thor Tureby och Lars Hansson som redaktörer. Tack Malin och Lars för kommentarer som jag även har haft stor nytta av i arbetet med denna bok! Projektet har presenterats på konferenser i Göteborg, Trier, Glasgow, Stockholm, Peking, Sankelmark, Wien, Landskrona och senast i Valencia. Tack alla pålästa kommentatorer och övriga åhörare för konstruktiv kritik och frågor! Med stöd av ”Nils-Eric Svenssons stipendium för att främja utbytet av yngre forskare i Europa” tillbringade jag höstterminen 2014 vid Humboldt-Universität zu Berlin. Tack alla kollegor vid Nordeuropa-Institut för fyra lärorika månader!
9
Svanberg for print.indd 9
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
Ett stort tack riktas till er tyskfödda kvinnor och män som har tagit er tid för att berätta om era liv. Utan era berättelser om migration och arbete hade inte den här boken varit möjlig att skriva. Den hade heller inte gått att skriva utan god hjälp från arkivarier på såväl tyska som svenska arkiv. Jag vill dessutom tacka Textilmuseet i Borås som frikostigt har låtit mig låna bilder, samt personalen vid Nordic Academic Press som har varit behjälplig under slutskedet av arbetet. Forskningsprojektet har godkänts av Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm. Tryckningsbidrag till föreliggande bok har utgått från Magnus Bergvalls stiftelse, Stiftelsen Lars Hiertas Minne, Åke Wibergs stiftelse och Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur. Nästan sist men inte minst, mina vänner Danny, Martin och Tomas: tack för distraktion från akademin och för att gliringarna om mitt ”arbete” faktiskt har blivit åtminstone något mindre frekventa än under mitt förra bokprojekt! Allra sist men inte minst, mina kära föräldrar, bröder och min älskade Emelie: tack för all uppmuntran på vägen, för att ni alltid finns där och älskar mig också! Stockholm, sommaren 2016 Johan Svanberg
10
Svanberg for print.indd 10
2016-08-25 10:39
kapitel 1
Kvinnliga migranter i Schleswig-Holstein-aktionen I början av hösten 1949 besökte Ludwig Preller Sverige i egenskap av minister för arbetsmarknad, ekonomi och transport i det västtyska förbundslandet Schleswig-Holstein. Tillsammans med sin socialdemokratiske partikamrat, socialminister Gustav Möller, sonderade han möjligheten att låta arbetslösa ungdomar migrera till Sverige för yrkesutbildning och en tids arbete. Detta tyska initiativ mynnade ut i vad den svenska Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), på tidstypiskt byråkratspråk, benämnde ”Schleswig-Holstein-aktionen”. I januari 1951 var 43 svenska företag godkända som mottagare av drygt 800 tyska ungdomar. Migranterna var mellan 16 och 25 år gamla och en bred majoritet var kvinnor. Under det följande året kom ytterligare ungefär 1 200 tyska kvinnor och män i samma ålder till Sverige för att arbeta och få någon form av yrkesutbildning. Då var migrationsprojektet vidgat till att omfatta även andra delar av Förbundsrepubliken Tyskland (BRD, Västtyskland) än Schleswig-Holstein.1 Vid tidpunkten för Schleswig-Holstein-aktionen hade andra världskrigets svenska flyktingmottagning sedan flera år tillbaka övergått i aktiv arbetskraftsrekrytering. I den snabbt heta efterkrigskonjunkturen började svenska arbetsgivare redan under sensommaren 1945 leta arbetare från Norden. Samtidigt inledde de svenska arbetsmarknadsmyndigheterna samarbeten med arbetsförmedlingsorganen i grannländerna. År 1946 tillsatte regeringen den partssammansatta Beredningen för utländsk arbetskraft (BUA) och under det följande året ingicks mellanstatliga arbetskraftsavtal med myndigheter i Italien och Ungern och med ockupationsmakterna i Österrike angående sudettyska arbetare.2 Mellan 1945 och 1950 fördubblades antalet utrikes födda i Sverige och steg från 100 000 till 200 000. Under den följande tioårsperioden, fram till 1960, ökade antalet till 300 000. Antalet tyskfödda i landet ökade
13
Svanberg for print.indd 13
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
under samma period från cirka 13 300 år 1945, till 21 600 år 1950 och till 37 500 år 1960.3 Under det första efterkrigsdecenniet var en majoritet av migranterna som kom till Sverige kvinnor. År 1950 var till exempel 57 procent av alla utrikes födda i landet kvinnor. Två tredjedelar av dem var ensamstående, vilket belyser att de överlag var unga och primärt kom till Sverige för att arbeta. Ur den synpunkten var Schleswig-Holstein-aktionen representativ för hur migrationen till Sverige såg ut åren kring 1950. Under hela perioden från krigsslutet och fram till 1970-talets ekonomiska krisår, då arbetskraftsinvandringen minskade kraftigt, fanns det fler utlandsfödda kvinnor än män i Sverige. I synnerhet var migrationen från Finland, Norge och just från Västtyskland kvinnligt präglad; år 1950 gick det 142 tyska kvinnor på 100 tyska män i Sverige. Vissa andra nationella grupper var däremot manligt dominerade, till exempel den italienska och den jugoslaviska som företrädesvis ökade i storlek under 1960-talet. De här båda nationella grupperna var emellertid jämförelsevis små. I synnerhet var antalet italienare och jugoslaver få i jämförelse med de många finska migranterna, men även i relation till de norska och tyska. År 1970 fanns det ungefär 235 000 finländare, 44 500 norrmän och 42 000 tyskar i Sverige, mot 34 000 jugoslaver och 7 500 italienare.4 Likväl är det de manligt dominerade grupperna som vanligtvis har fått symbolisera den omfattande arbetskraftsmigrationen till Sverige, både i forskningen och i mer allmänna föreställningar och berättelser om svensk efterkrigstid. Avsaknaden av genusperspektiv på arbetskraftsinvandringen till Sverige har framförallt understrukits av ekonomhistorikern Paulina de los Reyes: ”Arbetskraftsinvandraren med verkstadsarbetaren som typfall har dock fortfarande en orubbad plats i den svenska historieforskningen”, skriver hon i en artikel som i det närmaste har samma aktualitet idag som när den publicerades 1998.5 Samma kritik upprepades 2013 av ekonomhistorikern Soheyla Yazdanpanah. I likhet med de los Reyes påpekar hon att varken den arbetslivshistoriska eller den feministiskt inspirerade forskningen, som annars ägnat mycket kraft åt att analysera kvinnors arbetssituation, har ”visat något större intresse för invandrarkvinnors arbete och arbetsvillkor i Sverige”. Generellt hävdar Yazdanpanah att invandrade arbetarkvinnors historia ännu inte är ”nedtecknad som en del av Sveriges allmänna historia”, utan enbart ”som en fragmentarisk parallell skugghistoria”.6
14
Svanberg for print.indd 14
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
Övergripande syfte Dels reser det köns- och etnicitetsmässigt ojämna migrationsmönstret intressanta frågor, dels är frånvaron av invandrade arbetarkvinnor i den stora berättelsen om svensk efterkrigstid ett motiv för att skriva om deras erfarenheter. Med utgångspunkt i Schleswig-Holstein-aktionen intresserar jag mig främst för hur migrationsprocesser och migrationserfarenheter har könats och etnifierats, hur unga kvinnors och unga mäns migrationer har styrts i olika riktningar. Med 1950-talet i blickfånget är syftet med boken tvådelat. Det övergripande syftet är att undersöka hur en ifråga om kön, etnicitet, ålder och klass segregerad svensk arbetsmarknad återskapades och förändrades av aktörer på olika samhällsnivåer i samband med migrationsprocesser, och att studera hur migrationerna och sorteringsmekanismerna konkret påverkade berörda människor i arbetslivet. Jag analyserar, för det första, den internationella nivån där politiker och tjänstemän kom överens om premisserna för Schleswig-Holstein-aktionen, och för det andra den nationella nivån i Sverige där arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer diskuterade migrationsvillkoren tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheter. För det tredje studerar jag den lokala nivån där fackliga funktionärer mötte arbetsgivare i vardagen och enskilda migranters levnadsberättelser hade sin grund. Min strävan är att behandla migrationen till Sverige under 1950-talet i ett gränsöverskridande arbetsperspektiv, där makro-, meso- och mikrostrukturer ingår i analysen. Särskilt fokus riktas mot arbetsplatsrelationerna vid och kring konfektionsindustriföretaget Algot Johansson AB i Borås (Algots) och dess rekrytering av unga tyska kvinnor för sömnadsarbete. Under 1950-talet var Algots Sveriges största klädfabrik och förmodligen den mest rationaliserade. Ambitionen är följaktligen att tillföra ny kunskap om arbetsmarknadsrelationer, arbetsrelaterade migrationer, aktiva arbetskraftsrekryteringar och arbetsprocesser i konfektionsindustrin. Jag studerar Schleswig-Holstein-aktionens bakgrunder, förhandlingarna kring dess omfattning och inriktning, de faktiska uttagningarna i Västtyskland, arbetsplaceringarna och påföljande arbetsplatsrelationer i Sverige. I ett samhällshistoriskt perspektiv är studien tänkt att vara ett bidrag till den samlade kunskapen om arbetsmarknadens funktionssätt under en tidsperiod då den så kallade svenska arbetsmarknadsmodellen tog fastare form. Målsättningen är samtidigt att med relationella och intersektionella utgångspunkter bidra
15
Svanberg for print.indd 15
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
teoretiskt till diskussionen om hur migrationer påverkar människors positioner i makt- och arbetsmarknadshierarkier och möjligheter att forma sina livssituationer.
Schleswig-Holstein-aktionen År 1949 blev Förbundsrepubliken Tyskland en självständig stat, vilket innebar ansvar att handskas med de enorma sociala och ekonomiska problem som landet brottades med sedan andra världskriget. Arbetslösheten var hög, trångboddheten liksom den generella bristen på allehanda handelsvaror en del av vardagen. Den efterkrigsmisär som miljontals människor levde i kunde brytas på allvar först under 1950-talets andra hälft, ett drygt decennium efter att kriget tog slut. Schleswig-Holstein, i det nordvästra gränslandet mot Danmark, hörde till de tyska områden som var särskilt svårt utsatta. Före krigsutbrottet 1939 bodde ungefär 1,6 miljoner människor i förbundslandet, ett invånarantal som ökade mycket fort mot krigets slutskede. Först anlände ett par hundra tusen människor som flydde undan de allierades bombräder mot Hamburg 1943. Med flykt- och fördrivningsprocesserna i Centraloch Östeuropa, från och med hösten 1944, accelererade inflyttningen. I slutet av juli 1946 satte den brittiska ockupationsmakten förvisso i stort sett stopp för fler ”organiserade” transporter österifrån till denna del av det besegrade Tyskland, men flyktingar och fördrivna fortsatte ändå att komma om än i en sinande ström. När det fria Västtyskland proklamerades i maj 1949 hade invånarantalet i det agrart präglade Schleswig-Holstein ökat till mer än 2,7 miljoner. Det var en ökning med nästan 70 procent i jämförelse med förkrigstid. Flyktingar, fördrivna och den sedan tidigare inhemska befolkningen kom därmed att konkurrera om alltför få arbetstillfällen och bostäder. I september 1949 var nästan 190 000 personer utan arbete i förbundslandet, varav 110 000 utgjordes av flyktingar och fördrivna.7 Aktiv utvandringspolitik var en strategi som myndigheterna i Schleswig-Holstein försökte använda för att möta arbetslöshetsgisslet och bostadsbristen – problemen skulle exporteras. I början av hösten 1949 sonderades, som sagt, möjligheten att sända i alla fall några hundra ungdomar till Sverige. Förhoppningen var att de skulle erbjudas en ordentlig yrkesutbildning och att de efter en viss tids arbete i utlandet skulle kunna återvända till det sönderbombade Västtyskland och delta i återuppbyggnadsarbetet. I initialskedet handlade Schleswig-Holstein-
16
Svanberg for print.indd 16
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
aktionen till viss del även om ideologisk (om)skolning. De tilltänkta migranterna var födda i början av 1930-talet och därmed uppväxta och fostrade i den nazistiska diktaturen. Vid den här tidpunkten var det fortfarande en ganska vedertagen föreställning i Sverige att nazismen inte var död i Tyskland, utan grasserade i arbetslöshetens ruinlandskap och i flyktinglägren. I AMS formulerades detta såsom att det ”väsentliga problemet för tillfället var att öppna utbildningsvägar, så att man undgick de sociala vådor, som sysslolösheten gav upphov till”.8 I linje därmed kopplades tyska ungdomars migration till Sverige samman med ett uttalat demokratiseringsprojekt. Den svenska organisationen Samarbetskommittén för demokratiskt uppbyggnadsarbete (SDU), med Einar Tegen och Alva Myrdal i ledningen, involverades i den tidiga planeringen av aktionen. En ambition från SDU:s sida var att ungdomarna genom kompletterande utbildning i anslutning till arbetsplatserna skulle (om)fostras till goda demokrater under vistelsen i Sverige.9 Omkring 600 av de drygt 800 arbetstillstånd som i januari 1951 var godkända av AMS inom ramen för Schleswig-Holstein-aktionen gällde textil- eller konfektionsarbeten (teko). Av de resterande gällde cirka 100 för arbete i tändsticksindustrin och övriga i ett par porslinsfabriker, gummiindustrier samt några för unga män i metall- och verkstadsindustrin och på ett skånskt slakteri. Några arbetsgivare tog emot en handfull tyska ungdomar medan andra erbjöd utbildning och anställning åt betydligt större grupper. Algots hade till exempel då tillstyrkts att anställa 50 unga tyska kvinnor.10 Under 1951 fick ju Schleswig-Holstein-aktionen också en direkt fortsättning inom vad AMS, på sitt vanliga byråkratspråk, benämnde ”kollektiv överföring i enskilda företags regi”. Bland de ytterligare cirka 1 200 utlandsfödda ungdomar som därigenom erbjöds någon form av yrkesutbildning och arbete i Sverige fick Algots en andra rekrytering godkänd, gällande ytterligare 40 unga kvinnor i Schleswig-Holstein.11 Uppenbarligen var ledningen för Algots nöjd med dessa tyska arbetare. År 1956 valde företagsledningen att rekrytera ännu en stor grupp i Schleswig-Holstein bestående av drygt 60 kvinnor och 1956–1957 rekryterades därtill ett hundratal kvinnor från Österrike. Sammantaget rekryterade alltså Algots omkring 250 tyskspråkiga kvinnliga arbetare mellan 1950 och 1957, företrädesvis i Schleswig-Holstein (se kapitel 4 och 8). För många av ungdomarna som värvades i Schleswig-Holstein inbegrep migrationsprocessen flera steg. Bland dem som togs ut för arbete i Sverige fanns både ungdomar som tillsammans med sina familjer hade
17
Svanberg for print.indd 17
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
flytt eller fördrivits från Central- och Östeuropa i krigets kölvatten och ungdomar uppväxta i Schleswig-Holstein. Migrationerna rörde sig således i gränslandet mellan filantropisk svensk flyktingmottagning och pragmatisk arbetskraftsrekrytering. För de som var födda i Central- och Östeuropa började migrationen med flykt och fördrivning, och med uppehället i nordvästra Tyskland som ett steg på vägen före utvandringen till Sverige. För en del blev uppehället i Sverige i sin tur ett steg på vägen mot vidare migration, tillbaka till Schleswig-Holstein eller kanske till andra och mer industrialiserade delar av Västtyskland. Till en början hade alltså Schleswig-Holstein-aktionen en del humanitära förtecken. Det handlade om att öppna nya vägar för arbetslösa ungdomar in på arbetsmarknaden, att skapa möjligheter för yrkesutbildning och till arbetslivserfarenheter. Det rörde sig i planeringsstadiet om demokratisk fostran. Sett i backspegeln är det emellertid uppenbart att aktionen mynnade ut i pragmatisk svensk arbetskraftsrekrytering. En tjänsteman på AMS menade exempelvis, med facit i hand, att aktionen ”tog sikte på huvudsakligen sådana arbetsområden, där vederbörande arbetstagare efter kort upplärningstid varit fullt användbar för ifrågavarande arbetsuppgifter”.12 Någon demokratiskola i organiserade former blev det aldrig heller för tyskorna på Algots. De rekryterades för att sy kläder, inget annat. Under 1940-talets andra hälft hade arbetskraftsrekryteringen till Sverige i hög utsträckning varit inriktad på att finna redan utbildade yrkesarbetare, åtminstone sett till de statligt organiserade aktionerna. Både de svenska arbetsmarknadsmyndigheterna och fackföreningsrörelsen motsatte sig då att företagarna rekryterade så kallade okvalificerade arbetare, i varje fall utanför Norden. Men under tidigt 1950-tal började denna restriktion luckras upp. Med tillstyrkan från de fackliga organisationerna började AMS, i begränsad omfattning, bifalla rekrytering av outbildade tempooch grovarbetare till svenska företag som ansågs vara särskilt viktiga för ”folkförsörjningen” eller tillhörde den exportorienterade delen av näringslivet. I det sammanhanget fungerade Schleswig-Holstein-aktionen som en form av brygga, från den tidiga rekryteringen av yrkesarbetare till den alltmer omfattande rekryteringen av tempoarbetare. Många företagare i Sverige betraktade nämligen aktionen som ett sorts prejudikat: AMS tillät i Schleswig-Holstein-aktionen rekrytering av okvalificerad arbetskraft. Efter aktionen hade myndigheten därför, som den själv påpekade, svårt att försvara ”sin principiella restriktivitet beträffande intagning av andra än yrkesvana utländska arbetare”.13 Därmed var Schleswig-Holstein-
18
Svanberg for print.indd 18
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
aktionen en viktig, men numera ganska bortglömd, del i utvecklingen av efterkrigstidens svenska invandrings- och arbetsmarknadspolitik. Schleswig-Holstein-aktionen kan vidare betraktas som ett avstamp mot den mer omfattande arbetskraftsmigrationen från Västtyskland till Sverige under 1950-talet över huvud taget. Hösten 1950 och under 1951 värvades ungefär 5 000 tyska industriarbetare, utöver de 2 000 redan nämnda ungdomarna.14 Parallellt rekryterades därutöver ett stort antal tyska kvinnor för arbete som hembiträden. En grupp bestående av drygt 700 tyskor ”överfördes” – som AMS kallade det – för det ändamålet från läger i Danmark i slutet av 1940-talet, och mellan 1952 och 1954 rekryterades mer än 900 hembiträden genom AMS:s samverkan med arbetsmarknadsorganen i Västtyskland och Österrike. Flera tusen tyska kvinnor – oklart hur många – migrerade dessutom till Sverige på eget bevåg för att arbeta i välbeställda svenska hem. Av de 9 132 utlandsfödda hembiträden som var arbetsanmälda i Sverige i juli 1954 var 4 529 från Tyskland.15 Schleswig-Holstein-aktionen var följaktligen en del av den tyska femtiotalsmigrationen till Sverige, vilken i sin tur var en del av den omfattande arbetskraftsmigrationen till Sverige under de tre första efterkrigsdecennierna. I ett ännu vidare perspektiv var aktionen en del av de omfattande efterkrigsmigrationerna i Europa. Således anknyter den här studien främst till de migrationshistoriska och arbetarhistoriska forskningsfälten.
Tidigare forskning Den genuskritik som Paulina de los Reyes och Soheyla Yazdanpanah framfört mot svensk migrationsforskning kan ses som ett eko av en internationell forskningsdebatt. I mitten av 1980-talet hade tidskriften International Migration Review ett temanummer om migration och genus. Flera författare påpekade då att studier om kvinnliga migranter förvisso ökade i antal, men konstaterade samtidigt att dessa inte fick något genomslag i migrationslitteraturen mer generellt; den typiske arbetskraftsmigranten förutsattes implicit vara en man, medan kvinnan underförstått betraktades som beroende och efterföljande.16 Antropologerna Patricia R. Pessar och Sarah J. Mahler påpekade nästan två decennier senare att problemet med forskningen, som i alla fall försökte lyfta fram kvinnor, var att den saknade ett maktperspektiv och en förståelse av genus som en social konstruktion: kvinnliga migranter adderades bara till (den manliga) migrationshistorien.17
19
Svanberg for print.indd 19
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
Migrationsforskarna Marlou Schrover och Deirdre Moloney menar vidare att de flesta studier som säger sig fokusera genus och migration i själva verket fortfarande enbart är böcker om kvinnliga migranter. De hävdar att begreppet intersektionalitet ofta förespråkas i debattartiklar men sällan appliceras empiriskt. Därtill betonar Schrover och Moloney att mycket av den tillgängliga litteraturen om migration och genus har den privata sfären och familjelivet i synfältet på bekostnad av arbetslivet, till skillnad från studier om manliga migranter som oftare handlar om arbete. Bland de undersökningar som ändå fokuserar kvinnliga migranters arbetslivserfarenheter finns det slutligen, hävdar de, ett oproportionellt stort intresse för hembiträden: ”The huge concentration of research has given domestic service a greater importance than it has in reality and diverts attention away from migrant women’s work in other sectors.”18 Rekrytering av kvinnliga migranter för industriarbete har alltså inte tilldragit sig särskilt stort forskningsintresse. Historisk migrationsforskning är ett fält som har vuxit i Sverige sedan 1990-talet. Samtidigt har den arbetarhistoriska forskningen utvecklats genom ett ökat intresse för migrationsfrågor. De migrations- och arbetarhistoriska fälten har därigenom berikat varandra. När det gäller möten och relationer mellan migranter och andra människor i det svenska samhället, liksom migranters möten med institutioner och organisationer i Sverige, finns det numera många studier att anknyta till. När det gäller efterkrigstidens arbetskraftsmigrationer har den svenska statens aktiva roll, arbetsmarknadsparternas inflytande och invandrade arbetares situation på den svenska arbetsmarknaden undersökts. I viss utsträckning har även den tyska efterkrigsinvandringen uppmärksammats.
Staten, arbetsgivarna och arbetskraftsmigrationen Mottagandet av ett par hundra tusen flyktingar till Sverige under andra världskrigets senare del är en viktig bakgrund till arbetskraftsrekryteringen i andra länder efter kriget. Historikerna Lars Olsson och Mikael Byström visar i sina respektive studier hur krigets flyktingar förvaltades som en resurs i arbetsmarknadspolitiken och hur flyktingarna placerades av ansvariga tjänstemän i branscher med särskilt stor efterfrågan på arbetare. Ofta skedde utplaceringarna i samverkan med intresserade arbetsgivare, samtidigt som de norska och danska flyktingkontoren i Sverige gavs stort inflytande över den praktiska arbetsförmedlingen. Olsson skriver att det hos arbetsmarknadsmyndigheterna fanns ”en stor
20
Svanberg for print.indd 20
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
beredskap för att försöka knyta ihop den filantropiska flyktingpolitiken med arbetskraftspolitiken”. När efterfrågan på arbetskraft sedan fortsatte att stiga efter krigsslutet hade flyktingarna, genom idogt arbete i skogsbruk, lantbruk, industrier och privata hem, visat svenska myndigheter och företagare hur den upplevda bristen skulle kunna lösas genom aktiv rekrytering av arbetare i andra länder.19 Krigets flyktingmottagning och den aktiva arbetskraftsrekryteringen efter kriget ska därför betraktas som två överlappande och sammantvinnade processer. Som Byström nyanserat påpekar såg de ekonomiska, politiska och sociala kontexterna olika ut för flyktingmottagningen och arbetskraftsinvandringen. Arbetskraftsinvandrarna var till skillnad från flyktingarna efterfrågade redan när de kom till Sverige. Aktiv rekrytering och flyktingmottagning var två olika typer av företeelser, där de involverade aktörerna hade olika motiv.20 Likväl grep de två företeelserna in i varandra. Det är symptomatiskt att AMS ansvarade för både den kollektiva arbetskraftsrekryteringen och uttagningen av kvotflyktingar till Sverige under 1950-talet. Ofta värvades arbetare i samma länder som flyktingarna valdes ut ifrån, ibland till och med i samma läger. En alltför strikt uppdelning mellan kategorierna arbetskraftsmigranter och flyktingar är följaktligen problematisk. Precis som historikern Malin Thor understryker är en sådan kategorisk tudelning konstruerad i ett mottagarperspektiv: Om en person kallades arbetskraftsmigrant eller flykting kunde bero mer på hur och inom ramen för vilket avtal som personen kom till Sverige än på hans eller hennes bakgrund och lämnade levnadssituation. När flyktingarna betraktades som arbetsföra fick de arbeta jämsides med dem som rekryterades till Sverige som arbetare.21 Byström visar också hur den offentliga arbetsförmedlingen för flyktingarna under andra världskriget gled över i förvaltning av arbetskraftsinvandring direkt efter kriget. Redan under sensommaren och hösten 1945 utvecklades rutiner för arbetsrelaterad migration från Norge, Danmark och Finland. Personer därifrån som ville arbeta i Sverige skulle helst anmäla sitt intresse till respektive ansvarig myndighet i hemlandet som sedan hade att göra ett första urval av de sökande, på liknande sätt som de norska och danska flyktingkontoren hade haft inflytande över arbetsförmedlingen av norrmän och danskar under kriget. Myndigheterna i Norge, Danmark och Finland skickade därefter namnlistor till Statens arbetsmarknadskommission (SAK, det vill säga föregångaren till AMS), som i sin tur granskade det rådande sysselsättningsläget i samverkan med berörda fackliga organisationer och remitterade godkända ansökningar
21
Svanberg for print.indd 21
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
till länsarbetsnämnderna. Myndigheterna i de nordiska grannländerna informerades slutligen om vilka personer som erbjöds arbeten i Sverige.22 Byström menar att det är uppenbart att SAK uppmuntrade denna typ av kollektivt organiserad arbetskraftsinvandring framför en mer oreglerad och enskild migration. Migranter som kom till Sverige på vinst och förlust ville SAK undvika så långt som möjligt. De som migrerade utifrån de fastslagna rutinerna erbjöds därför vissa fördelar. Arbetare som förmedlades genom de offentliga instanserna garanterades fria arbetskläder, lunch de första arbetsdagarna och en liten fickpeng vid ankomsten. I de här rutinerna kan, hävdar Byström, formerna för den senare arbetskraftsrekryteringen utanför Norden skönjas.23 Utvecklingen var alltså processuell, från krigets arbetsförmedling bland flyktingarna i Sverige, över den tidiga efterkrigstidens arbetskraftsmigrationer till Sverige, till de statligt organiserade rekryteringskampanjerna utanför Norden från och med 1947. I min avhandling Arbetets relationer och etniska dimensioner framkommer hur flyktingmottagningen och arbetskraftsrekryteringen kunde överlappa varandra åren efter andra världskriget. Där studerar jag, för det första, relationen mellan Verkstadsföreningen (VF) och Metallindustriarbetareförbundet (Metall) i frågor som på olika sätt berörde den stora efterfrågan på arbetskraft och arbetskraftsrekryteringen från krigsslutet och in på 1950-talet. För det andra, och mer specifikt, undersöker jag estniska arbetare vid karossfabriken Svenska Stålpressnings AB i Olofström. Företaget rekryterade ester både bland de omkring 25 000 flyktingar som kom över Östersjön till Sverige under hösten 1944 och direkt från västtyska flyktingläger i början av 1950-talet. Världskrigets flyktingar och de aktivt rekryterade arbetarna från samma land blev arbetskamrater i Olofström. I avhandlingen kopplar jag samman rekryteringen av utlandsfödda arbetare under efterkrigstiden med rationaliserings- och effektiviseringsprocessen i industrin. Ofta rekryterades migrantarbetare till de mest degraderade arbetsuppgifterna samtidigt som förändringar av arbetsförhållandena innebar ökad användning av löpande band, ackordslöner och en stressigare arbetsmiljö i allmänhet, vilket i sin tur spädde på personalomsättningen.24 Även om övergången från de sena krigsårens flyktingmottagning till efterkrigstidens aktiva arbetskraftsrekrytering var flytande, markerar de bilaterala arbetskraftsavtal som svenska myndigheter ingick 1947 med Ungern, Italien och ockupationsmakterna i Österrike symboliskt Sveriges övergång från att ha varit ett utvandringsland till att bli ett
22
Svanberg for print.indd 22
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
utpräglat invandringsland. Genom dessa avtal tog den svenska staten ett organisatoriskt grepp om arbetskraftsmigrationen, även från länder utanför Norden. Forskningen om den rekrytering som följde 1947 års avtal antyder hur migrantarbetarna dirigerades av den svenska staten ut på arbetsmarknaden efter könssegregerande och etniska principer. Journalisten och författaren Arne Järtelius refererar till exempel i sin bok om den italienska arbetskraftsinvandringen en skrivelse från SAK, där myndigheten förordar manliga arbetare till den svenska varvs-, järn- och metallindustrin och kvinnliga arbetare till tekoindustrin och restaurangbranschen.25 Historikern Attila Lajos betonar på liknande sätt i På rätt sida om järnridån? att både ungerska män och kvinnor värvades till det svenska jordbruket i enlighet med 1947 års avtal, fast till olika arbetsuppgifter.26 Likaså rekryterades ju kvinnor specifikt för hembiträdesarbeten, inte bara från Västtyskland och Österrike utan även från de nordiska grannländerna. Att arbetskraftsinvandringen på längre sikt resulterade i etnisk och könsmässig arbetsdelning även på företagsnivå visas av sociologerna Carl-Ulrik Schierup och Sven Paulson. I något generaliserande ordalag belyser de en etnisk hierarki vid Volvo i Göteborg, med svenskar i toppen, finländare i mitten och jugoslaver i botten. Därutöver påvisar de en könsarbetsdelning som innebar att kvinnor och män från samma nationella grupp överlag arbetade med olika uppgifter vid tidpunkten för deras tvärsnittsundersökning (1989).27 Hur den faktiska rekryteringen och dirigeringen på den svenska arbetsmarknaden konkret gick till, eller hur denna etniska och könsmässiga styrning motiverades av involverade aktörer, analyseras emellertid inte ingående av någon av dessa forskare. Den etniska arbetsdelningen och migrantarbetares generella underordning på den svenska arbetsmarknaden fungerar som utgångspunkt för sociologen Denis Frank i Staten, företagen och arbetskraftsinvandringen. Där letar han efter mekanismer som reproducerar koncentrationen av vissa arbetarkategorier i särskilda typer av arbeten. En slutsats är att arbetsgivare tenderar att, så att säga, följa upptrampade stigar och kopiera varandras rekryteringsstrategier. Ifråga om den jugoslaviska migrationen under 1960-talet hävdar Frank att det fanns en stark tendens bland företagsledningar att fortsätta rekrytera jugoslaver när de en gång börjat med detta. För dessa företagsledningar hade kategorin ”jugoslav” förbundits med egenskaper som ansågs önskvärda i tunga och underordnade industriarbeten. [… Jugoslaver]
23
Svanberg for print.indd 23
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
accepterade utan större klagomål de slitsamma och underordnade arbetsuppgifter som det ofta var frågan om, och det skilde dem från många svenskfödda personer.
Vid sidan av företagsledningar som drivande i arbetskraftsmigrationen, och som centrala medskapare av den etniska arbetsdelningen, lyfter Frank fram AMS:s nära och korporativa relation med de fackliga organisationerna som en viktig faktor i formandet av invandringspolitiken.28 Frank är dock primärt intresserad av hur etnicitet förbinds med vissa arbetaregenskaper, varför undersökningen är tämligen könsblind. Även ekonomhistorikern Olle Jansson fokuserar arbetsgivare och arbetsmarknadsmyndigheter. I en avhandling som syftar till att studera koncentrationen av migrantarbetare i den svenska metall- och verkstadsindustrin under de två första efterkrigsdecennierna genomför han en fallstudie med en länsarbetsnämnd i blickfånget, och en annan vid företaget Bulten i Hallstahammar. Jansson visar hur branschen ifråga gynnades av myndigheterna. AMS reglerade invandringen genom att avgöra vilka (utomnordiska) migranter som fick arbetstillstånd och för vilka yrken. På så sätt styrdes migrationerna mot sektorer där arbetarna ”förväntades ge den största samhällsekonomiska nyttan”. Större företag som räknades till exportindustrin premierades, särskilt när det gällde den invandring som följde 1947 års avtal. Därigenom medverkade myndigheterna till en omstrukturering på den svenska arbetsmarknaden, varpå en stor andel av migranterna hamnade vid stora företag i den tunga industrin. De större industriföretagen hade också bättre möjligheter att på egen hand genomföra ganska kostsamma rekryteringsprojekt utomlands än mindre företag med begränsade resurser. De stora företagen kunde därtill lättare använda redan anställdas sociala nätverk för vidare rekrytering.29 Annars cirkulerar mycket av diskussionen i Janssons avhandling kring frågan om migrantarbetarna ska betraktas som komplementär arbetskraft, som anställdes för mer kvalificerade arbetsuppgifter där det inhemska utbudet verkade otillfredsställande, eller om de var ersättningsarbetskraft, som rekryterades för arbeten som svenskfödda helst undvek. Sammantaget visar författaren att migrantarbetarna användes för att både möta ett underskott på vana yrkesarbetare, och för att fylla ständiga vakanser vid mer okvalificerade arbetsuppgifter; arbetskraftsinvandringen var både komplementär och ersättande. I det sammanhanget visar han emellertid även att olika nationella grupper användes för att möta olika typer av efterfrågan. De aktivt rekryterade arbetarna från Kontinentaleuropa
24
Svanberg for print.indd 24
2016-08-25 10:39
kvinnliga migranter i schleswig-holstein-aktionen
anställdes oftare för mer kvalificerade arbeten, medan inomnordiska migranter generellt användes vid ”intensifieringen i produktionen och för mindre kvalificerade arbeten”, och inte sällan fick ”arbetsuppgifter som ingen annan ville ha”. På Bulten anställdes italienare som kvalificerade svarvare, medan finländare anställdes i botten av hierarkin, i smedjan där arbetsmiljön var sämst.30 Därmed påminner Janssons resultat om slutsatserna i Schierups och Paulsons tvärsnittsundersökning. Det kan dock tilläggas att den finska gruppen var betydligt större än den italienska, sett till den svenska arbetsmarknaden i stort, vilket följaktligen torde innebära att arbetskraftsmigranterna ändå primärt utnyttjades som ersättningsarbetskraft.
Arbetsmarknadens parter och arbetskraftsmigrationen Den stora efterfrågan på arbetskraft efter 1945 förändrade förutsättningarna och maktrelationerna på den svenska arbetsmarknaden och är central för att förstå relationen mellan arbetsmarknadens parter. I min egen avhandling, i ekonomhistorikern Torbjörn Lundqvists studie Arbetsgivarpolitik under full sysselsättning och i ekonomhistorikern Joacim Waaras avhandling Svenska Arbetsgivareföreningen och arbetskraftsinvandringen 1945–1972 visas hur det heta arbetsmarknadsläget skapade lojalitetsproblem i arbetsgivarleden. Som arbetsgivarkarteller försökte därför såväl Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) som den största branschorganisationen, Verkstadsföreningen, begränsa de svenska företagens inbördes konkurrens om tillgängliga (manliga) arbetare. Alla enskilda företags försök att locka till sig arbetare från andra företag motarbetades kraftigt av arbetsgivarnas största organisationer. En enhetlig arbetsgivarlinje eftersträvades och de höll efter lönetaket. Inom VF bojkottades företag som bröt lojaliteten och som exempelvis betalade för höga löner, och de hotades med ekonomiskt kännbara sanktioner om de inte rättade in sig i ledet. Rekrytering av utlandsfödda arbetare var utifrån arbetsgivarorganisationernas synvinkel den snabbaste och till synes mest framkomliga vägen för att utöka den sammantagna arbetskraftsstyrkans storlek i Sverige; rekryteringen i andra länder var bland annat en företagarstrategi som syftade till att motverka arbetsgivarnas inbördes överbudskonkurrens och den påföljande löneglidningen med löneökningar utöver avtalen.31 För många anställda innebar däremot den stora efterfrågan på arbetare en möjlighet att söka sig bort från de minst attraktiva arbetsplatserna.
25
Svanberg for print.indd 25
2016-08-25 10:39
migrationens kontraster
Arbetarnas representanter såg ”bristen” på arbetskraft som någonting relativt. Ledarna i Metall argumenterade att det främst var företag med stressig och dålig arbetsmiljö eller undermåliga löne- och anställningsförhållanden som hade problem att rekrytera det efterfrågade antalet arbetare. Ibland var detta också företag som erbjöd de anställda usla bostäder i företagsägda kvarter. Om bara förhållandena förbättrades skulle mycket av bristen försvinna, hävdade Metalls ledning. Vidare argumenterade många fackliga företrädare principiellt för att inhemska ”reserver”, i form av gifta svenska kvinnor, äldre arbetare, lätt yrkesskadade och handikappade, skulle utnyttjas mer på den svenska arbetsmarknaden hellre än att invandringen skulle ökas. Till en början motsatte sig därför åtminstone Metall utomnordisk rekrytering i organiserad form, när frågan fördes på tal 1946.32 Historikern Jesper Johansson belyser emellertid skillnaden mellan Landsorganisationens (LO) retorik och praktik när det gällde hur den stora efterfrågan på arbetskraft borde lösas. Även om LO-ledningen, i likhet med Metall, förespråkade inhemska ”reserver” framför arbetskraftsinvandring innebar rådande ideal om den manlige familjeförsörjaren att synen på i synnerhet gifta kvinnors förvärvsarbete var ytterst tvetydig. I praktiken förhöll sig LO passivt avvaktande in på 1960-talet ifråga om gifta kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Johansson visar att det inom LO existerade tydliga föreställningar om vilka som tillhörde den primära respektive de sekundära arbetarkategorierna. De riktiga arbetarna – den primära kategorin – var yngre eller medelålders svenskfödda män, medan de sekundära kategorierna – arbetskraftsreserven – utgjordes av just gifta svenska kvinnor, men även av äldre svenska män, lätt yrkesskadade och handikappade samt migrantarbetare av båda könen. Under rådande förhållanden på den svenska arbetsmarknaden verkar de fackliga företrädarna i praktiken ha låtit arbetsgivarna välja mellan de sekundära kategorierna, så länge den primära kategorin inte täckte efterfrågan.33 Metalls skepsis till 1947 års avtal tonades likväl ner vid ingången till 1950-talet. Åtminstone accepterade förbundet arbetskraftsrekryteringen om den bedrevs under restriktiva och villkorade former. Förbundsledningen insåg tämligen fort kopplingen mellan ökad migration och ökad välfärd för dess medlemmar. I realiteten slöt Metall upp bakom önskemålet från metall- och verkstadsindustrins arbetsgivare, att yngre eller medelålders invandrade män var att föredra framför inhemska grupper i arbetsmarknadens utkanter. Därmed fanns det sammanfallande intressen mellan ett fackförbund såsom Metall, en arbetsgivarorganisation såsom
26
Svanberg for print.indd 26
2016-08-25 10:39