Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt omfattar alla områden som normalt ingår i grundläggande juridiska kurser. Tyngdpunkten ligger på grundläggande principer inom civilrätt, straffrätt och processrätt för att ge läsaren översiktskunskaper. De olika kapitlen har grupperats i avdelningar, inom vilka det har eftersträvats att samla regler med sakligt samband; Juridik, Familj, Avtal, Näring, Fordran, Ersättning, Straff ch Process. En strävan utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler är att Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt även ska kunna ge en förståelse för vad juridik är. Boken innehåller därför förhållandevis omfattande avsnitt om rättskällor och juridisk metod samt återkommande rättstillämpningsexempel. Bland nyheterna i denna fjärde upplaga märks bl.a. lagen om skuldsanering för företagare, de nya förenklade reglerna om ekonomiska föreningar samt ändrade regler avseende aktiva åtgärder och tidsbegränsade visstidsanställningar i arbetsrätten. Till denna bok finns en övningsbok: Juridik – Övningar, Rättsfall, Tentamen samt en ordbok: Juridik – ord och begrepp.
Konrad Lundberg Johan Schüldt Theddo RotherSchirren Anders Lagerstedt Catharina Calleman Per Jonas Nordell Annina H Persson Marcus Radetzki Josef Zila
Civilrätt Straffrätt Processrätt Konrad Lundberg Johan Schüldt Theddo Rother-Schirren Anders Lagerstedt Catharina Calleman Per Jonas Nordell Annina H Persson Marcus Radetzki Josef Zila
Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt är skriven av Konrad Lundberg, Johan Schüldt, Theddo Rother-Schirren, Anders Lagerstedt, Catharina Calleman, Per Jonas Nordell, Annina H Persson, Marcus Radetzki och Josef Zila. Författarna är verksamma vid universiteten i Stockholm och Örebro. ISBN 978-91-523-4623-5
(523-4623-5)
Juridik4_omslag_2017.indd 1
9
789152 346235
2017-06-27 14:33
Testa dina kunskaper!
Juridik-appen innehåller ett urval av materialet i övningsboken.
Övningsboken innehåller ett stort antal instuderings frågor, övningar, diskussionsfrågor, rättsfall, mallar, exempel och skrivningar.
Ordboken innehåller över 1 000 juridiska ord och begrepp sorterade i alfabetisk ordning.
Scanna QR-koden med din smartphone för att komma direkt till appen. Du behöver ha installerat en streckkodsläsare.
JUR 4_inlaga.indb 1
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 2
2017-06-22 16:38
Civilr채tt Straffr채tt Processr채tt Konrad Lundberg Johan Sch체ldt Theddo Rother-Schirren Anders Lagerstedt Catharina Calleman Per Jonas Nordell Annina H Persson Marcus Radetzki Josef Zila
ridik
ildn
utb oma
.san www
JUR 4_inlaga.indb 3
e/ju ing.s
2017-06-22 16:38
Sanoma Utbildning Postadress: Box 30091, 104 25 Stockholm Besöksadress: Alströmergatan 12, Stockholm Hemsida: www.sanomautbildning.se www.ekonomionline.se E-post: info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-587 642 10 Telefax 08-587 642 02 Förläggare: Amanda Schött Franzén Grafisk formgivning och illustrationer: Anna Markevärn Omslag: Anna Markevärn Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt isbn 978-91-523-4623-5 © 2017 K Lundberg, J Schüldt, T Rother-Schirren, A Lagerstedt, C Calleman, P J Nordell, A H Persson, M Radetzki, J Zila och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Fjärde upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Printed in Latvia by Livonia Print Riga 2017
JUR 4_inlaga.indb 4
2017-06-22 16:38
Författare Konrad Lundberg, Universitetslektor i handelsrätt vid Stockholms universitet. (1–3 kap. och 9–14 kap.) Johan Schüldt, Advokat och universitetslektor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ekonomisk familjerätt. (4, 7 och 8 kap.) Th ddo Rother-Schirren, Advokat och universitetslektor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ekonomisk familjerätt. (5, 6 och 7 kap.) Anders Lagerstedt, Universitetslektor i civilrätt vid Örebro universitet och Stockholms universitet med specialinriktning på associationsrätt. (15 kap.) Catharina Calleman, Professor i arbetsrätt vid Stockholms och Örebro universitet. (16 kap.) Per Jonas Nordell, Professor i civilrätt vid Stockholms universitet med specialinriktning på marknadsrätt och immaterialrätt. (17–18 kap.) Annina H Persson, Professor i civilrätt vid Örebro universitet med specialinriktning på sakrätt och insolvensrätt. (19–21 kap.) Marcus Radetzki, Professor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ersättningsrätt. (22–23 kap.) Josef Zila, Professor i straffrätt vid Örebro universitet. (24–31 kap.)
JUR 4_inlaga.indb 5
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 6
2017-06-22 16:38
Förord Juridik – Civilrätt, Straffrätt, Processrätt är en bok avsedd för grundläggande kurser i juridik. Vår tanke har varit att samla alla de rättsområden som normalt ingår i juridiska grundkurser i en och samma bok. För att i någon mån begränsa omfattningen av denna breda översiktsbok, har tyngdpunkterna lagts på grundläggande principer. Av pedagogiska skäl har de olika kapitlen grupperats i avdelningar, inom vilka har eftersträvats att samla regler med ett sakligt samband. En ambition, utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler, är att boken även ska kunna ge en viss förståelse för vad juridik är. Därför innehåller den ett förhållandevis omfattande avsnitt om rättskällor och juridisk metod samt återkommande rättstillämpningsexempel. Denna fjärde upplaga har uppdaterats fram till årsskiftet 2016/2017. Bland ändringarna märks bl.a. de nya och ändrade regler till följd av den nya lagen om skuldsanering för företagare i avsnittet om Fordran. I avsnittet Näring har associationsrätten uppdaterats med de nya förenklade reglerna om ekonomiska föreningar, avsnittet om arbetsrätt innehåller de nya reglerna om aktiva åtgärder och begränsningar av tidsbegränsade visstidsanställningar, samt i delarna om immaterialoch marknadsrätt har bl.a. de nya processreglerna införts till följd av den nya specialdomstolen Patent- och marknadsdomstolen. Vissa redaktionella ändringar och omformuleringar har även vidtagits för att förtydliga vissa avsnitt. Till denna bok finns två andra produkter: Juridik – Övningar, Rättsfall, Tentamen och den helt nya boken Juridik – Ord och begrepp. Övningsboken innehåller korta instuderingsfrågor, mer problemorienterade övningsfrågor och exempel på tentamensskrivningar, genomgående med lösningsförslag samt illustrationer i form av dokumentexempel m.m., rättsfall och diskussionsfrågor utan facit (som primärt avses att användas av respektive lärare som undervisningskomplement). Juridik – Ord och begrepp innehåller alla de marginalord som återfinns i denna bok. Tanken är att läsaren enkelt ska kunna slå upp ett ord – oavsett rättsområde – och hitta en kort och pedagogisk förklaring till ordet. Vår förhoppning är att läsaren av alla tre böcker ska kunna användas som komplement till varandra, för en djupare förståelse.
7
JUR 4_inlaga.indb 7
2017-06-22 16:38
För värdefulla synpunkter under arbetets gång tackar vi kollegorna Catarina Bartholdson, Vladimir Bastidas, Isak Bergdahl, Rolf Höök, Ija Fink Lundgren och Maria Steinberg. Stockholm i juni 2017 Författarna
JUR 4_inlaga.indb 8
2017-06-22 16:38
Bokens systematik Bokens olika kapitel har grupperats i avdelningar, inom vilka har eftersträvats att samla regler med ett sakligt samband. Härvid har inte alla sakliga samband kunnat beaktas. Således återfinns till exempel reglerna om fast egendom utspridda över avsnitten om äganderättsförvärv, nyttjanderätter, säkerhetsrätter och exekution. De olika konsumentskyddslagarna finns kommenterade dels i anslutning till respektive avtalstyp, dels vad gäller det marknadsrättsliga skyddet i avdelningen med huvudinriktning på näringsverksamhet. Avdelningsrubrikerna är närmast avsedda som nyckelord, inte som någon exakt beskrivning av innehållet. Sålunda återfinns i vissa avdelningar avsnitt som inte alltid brukar räknas till det området (personrätt och successionsrätt har hänförts till ”Familj”, upphovsrätt behandlas under ”Näring”) och sakrättsliga frågor behandlas i anknytning till respektive avtalstyp under ”Avtal” samt förstås i avdelningen ”Fordran”. Å andra sidan behandlas långt ifrån alla avtalstyper under ”Avtal” – en del har hänförts till ”Näring” eller ”Fordran” eller annat. Denna sorteringsprincip har resulterat i följande indelning: »» JURIDIK behandlar allmänna frågor, som inte är specifika för något visst sakområde. »» FAMILJ tar upp personrätt, samlevnadsformer, barnrätt och successionsrätt »» AVTAL behandlar allmän avtalsrätt och sådana särskilda avtal som inte hänförts till någon annan avdelning. I anslutning till äganderättsförvärv genom avtal behandlas också förvärv genom extinktiva eller originära fång, samt den speciella form av äganderätt som samägande är. Som nämnts behandlas sakrättsliga aspekter i anslutning till de obligationsrättsliga. Nyttjanderätt som avser boende har sammanförts till ett avsnitt. »» NÄRING är samlingsrubriken för associationsrätt (i anslutning vartill även stiftelser berörs), arbetsrätt, marknadsrätt och immaterialrätt. »» FORDRAN täcker kreditavtal, säkerhetsrätter och insolvensrätt.
9
JUR 4_inlaga.indb 9
2017-06-22 16:38
»» ERSÄTTNING omfattar skadestånd och försäkring. »» STRAFF och PROCESS talar för sig själva. Civil verkställighet behandlas dock inte här, utan i insolvensrätten. Tyngdpunkterna har lagts på vad man skulle kunna kalla grundläggande principer. Köplagen behandlas sålunda förhållandevis ingående, medan framställningen av konsumentköplagen och fas tighetsköpet huvudsakligen avser skillnaderna mot köplagen. På samma sätt får handelsbolag utgöra en grundmodell, mot vilken bakgrund kommanditbolag och enkla bolag relateras ganska korthugget. En del speciella områden som bedömts mindre intressanta för den breda allmänheten behandlas styvmoderligt (entreprenader, kommission) eller enbart omnämns. En ambition utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler, är att boken även ska kunna ge en viss förståelse för vad juridik är. Därav de återkommande rättstillämpningsexemplen som återfinns sist i respektive avdelning. De övningsuppgifter som fanns i tidigare upplagor utgår från och med tredje upplagan. I stället erbjuds en kraftigt utvidgad övningsbok, se närmare förordet. Hänvisningar från denna textbok till övningsboken görs genomgående i alla avsnitt där boksymbolen i marginalen till vänster förekommer.
10
JUR 4_inlaga.indb 10
2017-06-22 16:38
Innehållsöversikt Juridik
1 Rättsordningen 2 Rättskällorna 3 Rättstillämpning
Familj
4 Personrätt 5 Äktenskapsrätt 6 Samborätt 7 Barnrätt 8 Arvs- och testamentsrätt
71 73 93 97 107
Avtal
9 Introduktion till avtalsrätten 10 Allmän avtalsrätt 11 Köprätt 12 Andra äganderättsförvärv 13 Nyttjanderätt 14 Tjänster
135 139 171 221 235 253
Näring
15 Associationsrätt 16 Arbetsrätt 17 Immaterialrätt 18 Marknadsrätt
269 321 358 373
Fordran
19 Fordringsrätt 20 Säkerhetsrätter 21 Insolvensrätt
401 428 439
Ersättning 22 Skadeståndsrätt 23 Försäkringsrätt
31 39 57
473 503
Straff
24 Introduktion till straffrätten 25 Straffrättsliga grundprinciper 26 Straffansvarsgrunder 27 De straffrättsliga påföljderna 28 De enskilda brotten (brottskatalogen)
517 525 531 545 553
Process
29 Introduktion till processrätten 30 Civilprocess 31 Straffprocess
565 577 587
11
JUR 4_inlaga.indb 11
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 12
2017-06-22 16:38
Innehållsförteckning Förkortningar
jur id ik
1 Rättsordningen 1.1 Allmänna drag 1.1.1 Samspel med andra normer 1.1.2 Nationell begränsning 1.1.3 Rättsordningens utveckling 1.1.4 Sanktionssystem 1.2 Rättsreglerna 1.2.1 Innebörd 1.2.2 Rättigheter och skyldigheter 1.2.3 Rättsstat 1.2.4 Rättsområden 1.2.5 Dispositiva och indispositiva regler 2 Rättskällorna 2.1 Inhemska rättskällor 2.1.1 Författningar 2.1.2 Lagsamlingar 2.1.3 Förarbeten 2.1.4 Prejudikat 2.1.5 Doktrin 2.1.6 Sedvana 2.1.7 Annat material 2.2 EU-rätten 2.2.1 Avtal mellan stater 2.2.2 EU-rättens källor 2.2.3 Verkan i Sverige 2.2.4 Europakonventionen 3 Rättstillämpning 3.1 Inledning 3.2 Tillämpning av författningstext 3.2.1 Hur bindande är författningstexten? 3.2.2 Vad betyder författningstexten? 3.2.3 Lagtolkningsmetoder 3.2.4 Utfyllnad av luckor i lagen 3.3 Rättsfallstolkning 3.3.1 Prejudikatvärde 3.3.2 Den processuella ramen 3.3.3 Prejudikatens bindande verkan 3.4 Rättskällornas förhållande gentemot varandra
f amilj
4 Personrätt 5 Äktenskapsrätt 5.1 Inledning 5.2 Äktenskapets ingående och upplösning
25 31 31 31 31 32 33 34 34 35 36 37 38 39 39 39 41 44 45 47 48 48 49 49 50 52 54 57 57 57 57 58 59 61 63 63 63 64 66
71 73 73 73
13
JUR 4_inlaga.indb 13
2017-06-22 16:38
5.3 Egendomsordningen 5.3.1 Grundläggande principer 5.3.2 Underhållsbidrag till make 5.3.3 Giftorättsgods och enskild egendom 5.3.4 Personlig egendom 5.3.5 Särskild egendom 5.3.6 Bodelning under bestående äktenskap 5.4 Bodelning efter äktenskapsskillnad 5.4.1 Allmänt 5.4.2 Vad ingår i bodelningen? 5.4.3 Andelsberäkning 5.4.4 Lottläggning 5.4.5 Särskilda situationer 5.4.6 Bodelningsförrättare 6 Samborätt 6.1 Samboförhållandets ingående och upplösning 6.2 Samboegendom, samboavtal 6.3 Bodelning efter upplösning av samboförhållande 6.4 Övertagande av bostad i vissa fall 7 Barnrätt 7.1 Inledning 7.2 Faderskap/föräldraskap 7.2.1 Fastställelse av föräldraskap 7.2.2 Faderskap då barnets mor är gift ed en man 7.2.3 Faderskap då barnets mor är ogift ller gift/ ambo med en kvinna 7.2.4 Insemination m.m. 7.3 Adoption 7.4 Vårdnad 7.4.1 Allmänt 7.4.2 Barns boende 7.4.3 Umgängesrätt 7.4.4 Medling, avtal, verkställighet 7.5 Underhåll till barn 7.5.1 Underhållsbidrag till barn 7.5.2 Underhållsstöd 7.6 Omyndigs rättshandlingsförmåga 7.7 Regler om förmyndare, god man och förvaltare 8 Arvs- och testamentsrätt 8.1 Inledning 8.2 Arvsrätt 8.2.1 Allmänt 8.2.2 Den legala arvsordningen 8.2.3 Allmänna arvsfonden 8.2.4 Makes arvsrätt 8.2.5 Bodelning vid dödsfall 8.2.6 Förskott på arv 8.2.7 Laglott 8.3 Testamentsrätt 8.3.1 Allmänt
14
JUR 4_inlaga.indb 14
75 75 77 78 80 80 80 81 81 82 83 85 90 91 93 93 93 94 95 97 97 97 97 98 98 99 99 100 100 101 101 101 102 102 103 103 104 107 107 107 107 108 109 110 114 116 117 117 117
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2017-06-22 16:38
8.3.2 Upprättande av testamente, formkrav 8.3.3 Återkallelse av testamente, tillägg 8.3.4 Nödfallstestamente 8.3.5 Tolkning av testamente 8.3.6 Delgivning, klander och ogiltighet av testamente 8.4 Några speciella frågor 8.5 Boutredning 8.5.1 Defin tioner 8.5.2 Förvaltning av dödsboet 8.5.3 Bouppteckning 8.5.4 Arvskifte RÄTTSTILLÄMPNING – Tolkning av testamente
av t a l
9 Introduktion till avtalsrätten 9.1 Grundprinciper 9.2 Besittning 10 Allmän avtalsrätt 10.1 Avtalsslut 10.1.1 Allmänt 10.1.2 Bindande anbud 10.1.3 Acceptfrist 10.1.4 Svar på anbud 10.1.5 Passivitetsbindning 10.1.6 Anbud eller utbud? 10.1.7 Andra former för avtalsslut 10.1.8 Standardavtal 10.1.9 Preliminärer 10.1.10 Bekräftelser och fakturor 10.2 Fullmakt 10.2.1 Allmänt om fullmakt 10.2.2 Fullmaktstyper 10.2.3 Behörighet och befogenhet 10.2.4 Särskilda frågor 10.3 Ogiltighet 10.3.1 Inledning 10.3.2 Bristande avtalskompetens 10.3.3 Oriktig utformning 10.3.4 Brister i motiven 10.3.5 Otillåtet avtalsinnehåll 10.4 Avtalstolkning 10.4.1 Inledning 10.4.2 Gemensam partsvilja 10.4.3 ”Dolus-regeln” 10.4.4 Tydning 10.4.5 Generella tolkningsprinciper 10.4.6 Relevant tidpunkt 10.4.7 Utfyllnad 10.4.8 Sammanfattning
118 120 120 120 121 122 123 123 123 124 125 127
135 135 137 139 139 139 140 141 142 143 145 146 147 148 149 150 150 151 153 155 157 157 158 159 161 162 165 165 166 166 167 168 169 169 170
15
JUR 4_inlaga.indb 15
2017-06-22 16:38
11 Köprätt 11.1 Köp av lös egendom, allmänna regler 11.1.1 K öplagens tillämpningsområde 11.1.2 Parternas åtaganden 11.1.3 Säljarens dröjsmål 11.1.4 Fel i varan 11.1.5 Betalningsdröjsmål 11.1.6 Lojalitetsplikt 11.1.7 Sakrättsliga frågor vid köp 11.1.8 Allmänt om sakrätt 11.1.9 Äganderättens övergång 11.2 Konsumentköp 11.2.1 nledning I 11.2.2 Konsumentköplagen 11.2.3 Distansavtalslagen 11.2.4 Automatisk förlängning 11.3 Köp av fast egendom 11.3.1 nledning I 11.3.2 Vad är fast egendom? 11.3.3 Fastighetsregistret 11.3.4 Formkravet 11.3.5 Äganderättens övergång 11.3.6 Avtalsförpliktelserna 11.3.7 Konsumentköp av fast egendom 12 Andra äganderättsförvärv 12.1 Byte 12.2 Gåva 12.2.1 Lös egendom 12.2.2 Fast egendom 12.3 Derivativa, originära och extinktiva fång 12.3.1 nI ledning 12.3.2 Godtrosförvärv 12.3.3 Hävd 12.3.4 Herrelösa ting 12.3.5 Andra fall 12.4 Samägande
171 171 171 173 176 180 186 187 188 192 193 195 195 196 200 202 203 203 204 209 209 214 216 220 221 221 222 222 224 225 225 227 229 230 231 232
13.1 Hyra av lös egendom 13.2 Boenderätt 13.2.1 Inledning 13.2.2 Hyra 13.2.3 Arrende 13.2.4 Bostadsrätt 13.2.5 Tomträtt 13.2.6 Tidsdelat boende 13.3 Andra nyttjanderätter m.m. 13.3.1 Saklån 13.3.2 Begränsade sakrätter till fast egendom 13.4 Sakrättsliga frågor
235 236 236 237 242 243 245 246 247 247 248 251
13 Nyttjanderätt
16
JUR 4_inlaga.indb 16
235
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2017-06-22 16:38
14 Tjänster 14.1 Sysslomän 14.2 Samverkan inom handel 14.3 Konsumenttjänster 14.4 Andra materiella tjänster 14.5 Immateriella tjänster RÄTTSTILLÄMPNING – Fråga om förlikningsavtal ingåtts
när ing
15 Associationsrätt 15.1 Inledning 15.2 Handelsbolag 15.2.1 Bolagets bildande 15.2.2 Bolagets förvaltning 15.2.3 Bolagets ställföreträdare 15.2.4 Handelsbolagets och bolagsmännens ansvar gentemot tredje man 15.2.5 Vinst- och förlustfördelning 15.2.6 Uppsägning av bolagsavtalet, bolagsmans död/konkurs 15.2.7 Likvidation av handelsbolaget 15.2.8 Undantag från likvidationsplikten 15.3 Kommanditbolag 15.3.1 Bolagets bildande 15.3.2 Bolagets förvaltning 15.3.3 Bolagets ställföreträdare 15.3.4 Kommanditbolagets och bolagsmännens ansvar gentemot tredje man 15.3.5 Vinst- och förlustfördelning 15.3.6 Upplösning av kommanditbolaget 15.4 Enkla bolag 15.4.1 Bolagets bildande 15.4.2 Bolagets förvaltning 15.4.3 Bolagsmännens ansvar gentemot tredje man 15.4.4 Vinst- och förlustfördelning 15.4.5 Upplösning av det enkla bolaget 15.5 Aktiebolag 15.5.1 Allmänt 15.5.2 Bolagets bildande 15.5.3 Aktier och aktiekapital 15.5.4 Bolagets organisation 15.5.5 Kapitalanskaffning och kapitalskydd 15.5.6 Vinstutdelning och kapitalskydd 15.5.7 Bolagets upphörande 15.6 Ekonomiska föreningar 15.6.1 Allmänt 15.6.2 Föreningens bildande 15.6.3 Medlemmarna 15.6.4 Föreningens organisation 15.6.5 Föreningens upphörande 15.7 Ideella föreningar
253 253 254 257 259 261 263 269 269 270 270 271 272 274 275 276 277 278 278 278 279 280 280 281 281 282 282 283 283 284 284 285 285 286 287 290 298 300 303 303 303 304 305 306 310 311
17
JUR 4_inlaga.indb 17
2017-06-22 16:38
15.7.1 Allmänt 15.7.2 Föreningens bildande 15.7.3 Föreningens medlemmar 15.7.4 Föreningens organisation 15.7.5 Föreningens upphörande 15.8 Stiftelser 15.8.1 Allmänt 15.8.2 Stiftelsens bildande 15.8.3 Stiftelsens förvaltning 15.8.4 Stiftelsens upphörande 16 Arbetsrätt 16.1 Inledning 16.1.1 Arbetsrättens syften 16.1.2 Allmänt 16.1.3 Arbetsrättens källor 16.1.4 Praktisk tillvägagångssätt 16.1.5 n I ternationalisering 16.1.6 Arbetstagarbegreppet och personkretsen. Tillämpningsområde 16.2 Anställningsavtalets ingående 16.2.1 Allmänt 16.2.2 Förbudet mot diskriminering 16.2.3 Anställningsformer 16.3 Anställningsförhållandets rättigheter och skyldigheter 16.3.1 Allmänt 16.3.2 Lön 16.3.3 Arbetsuppgifter 16.3.4 Arbetsmiljö 16.3.5 Arbetstider 16.3.6 Ledighet 16.3.7 Rättigheter och skyldigheter vid övergång av verksamhet 16.4 Avslutande av anställningen 16.4.1 Allmänt 16.4.2 Uppsägning av personliga skäl och avsked 16.4.3 Uppsägning på grund av arbetsbrist 16.4.4 Rätt till återanställning 16.5 Facklig arbetsrätt 16.5.1 Allmänt 16.5.2 Föreningsrätten 16.5.3 Den allmänna förhandlingsrätten 16.5.4 Kollektivavtalet 16.5.5 Stridsåtgärder 16.6 Särskilda rättigheter för kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer 16.6.1 Allmänt 16.6.2 Fackliga förtroendemäns rättigheter 16.6.3 Rätt till förhandling före beslut – samverkansförhandling 16.6.4 Övriga former för information och inflytande 17 Immaterialrätt 17.1 Inledning 17.2 Upphovsrätt
18
JUR 4_inlaga.indb 18
311 311 312 312 313 314 314 314 315 315 321 321 321 321 322 324 324 326 327 327 329 331 335 335 335 336 337 339 340 341 342 342 342 345 347 347 347 349 350 351 351 353 353 353 354 356 358 358 361
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2017-06-22 16:38
17.3 Patenträtt 17.3.1 Allmänt 17.3.2 Företagshemligheter 17.4 Mönsterskydd 17.5 Känneteckensrätt 17.5.1 Allmänt 17.5.2 Varumärkesrätt 17.6 Handel med immaterialrättigheter 17.7 Sanktion och process 18 Marknadsrätt 18.1 Inledning 18.2 Konkurrensrätt 18.2.1 Syfte och begränsningar 18.2.2 Konkurrensbegränsande samarbete 18.2.3 Missbruk av dominerande ställning 18.2.4 Företagskoncentration 18.2.5 Tillämpningsområde och gränser 18.3 Marknadsföringsrätt 18.3.1 Syfte 18.3.2 Marknadsföringslagen 18.3.3 Prisinformationslagen 18.3.4 Alkohol- och tobaksreklam 18.3.5 Radio- och tv-reklam 18.3.6 Oskäliga avtalsvillkor 18.3.7 Namn och bild i marknadsföring 18.3.8 Tillämpningsområde och gränser 18.4 Process och sanktion RÄT TSTILLÄMPNING– Tolkningen av EU:s konkurrensregler enligt Europafördraget
fo r dran
19 Fordringsrätt 19.1 Allmänt om fordringars uppkomst 19.2 Allmängiltiga fordringsrättsliga bestämmelser 19.2.1 Skuldebrevslagen 19.2.2 Kvittning 19.2.3 Ränta 19.2.4 Lagen om nedsättning av pengar hos myndighet 19.2.5 Preskription 19.3 Om skuldebrev 19.3.1 Allmänt om skuldebrev 19.3.2 Löpande skuldebrev 19.3.3 Enkla skuldebrev 19.4 Speciella fordringstyper 19.4.1 Konsumentkreditlagen 19.4.2 Avbetalningsköp mellan kommersiella parter 19.4.3 Factoring 19.4.4 Betal- och kreditkort 19.4.5 Växel och check 19.4.6 Finansiella instrument
363 363 365 366 367 367 368 369 371 373 373 374 374 376 377 377 377 379 379 379 383 384 384 385 385 386 387 391
401 401 402 402 405 405 406 407 409 409 409 413 415 415 421 423 424 426 427
19
JUR 4_inlaga.indb 19
2017-06-22 16:38
20 Säkerhetsrätter 20.1 Allmänt 20.2 Panträtt i lös egendom 20.3 Panträtt i fast egendom 20.4 Företagshypotek 20.5 Legal panträtt och retentionsrätt 20.6 Återtagandeförbehåll 20.7 Säkerhetsöverlåtelse 20.8 Borgen 20.9 Rätt till redovisningsmedel 20.10 Avtal som kan användas såsom en säkerhetsrätt 21 Insolvensrätt 21.1 Inledning 21.2 Utmätning 21.2.1 Inledning 21.2.2 Förutsättningar för utmätning 21.2.3 Gäldenärens benefic um 21.2.4 Exekutiv försäljning av fast egendom 21.3 Konkurs 21.3.1 n I ledning 21.3.2 Förfarandets inledande 21.3.3 Konkursförvaltarens roll 21.3.4 Konkursansökan och konkursbeslut 21.3.5 Förvaltningen av konkursboet 21.3.6 I vilken ordning ska borgenärerna få betalt? 21.3.7 Återvinning 21.3.8 Konkursförfarandets avslutande 21.4 Företagsrekonstruktion 21.4.1 Inledning 21.4.2 Ansökan 21.4.3 Gäldenärens roll under förfarandet 21.4.4 Offentligt ackord 21.4.5 Förfarandets avslutande 21.5 Skuldsanering 21.5.1 Syfte med institutet 21.5.2 Förfarandet 21.5.3 Förutsättningar för att bevilja någon skuldsanering 21.5.4 Utredningen hos Kronofogden 21.5.5 Omprövning av skuldsanering RÄTTSTILLÄMPNING– Hur rätten förändras genom rättspraxis
ersä t tning
22 Skadeståndsrätt 22.1 Skadestånd – innebörd och syfte 22.2 Skadestånd i och utanför kontraktsförhållanden 22.3 Lagstiftning om skadestånd 22.4 Ansvarsförutsättningar 22.4.1 Skada 22.4.2 Aktiv handling alternativt ansvarsgrundande passivitet 22.4.3 Icke-förekomst av objektiv ansvarsfrihetsgrund
20
JUR 4_inlaga.indb 20
428 428 428 430 432 433 433 435 436 437 438 439 439 440 440 441 443 444 449 449 450 452 452 454 455 457 458 458 458 459 459 460 461 462 462 462 463 465 466 467 473 473 473 474 475 475 476 477
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2017-06-22 16:38
22.4.4 Adekvat kausalitet 22.4.5 Uppsåt, oaktsamhet eller brott 22.4.6 Rent strikt skadeståndsansvar 22.4.7 Ansvar för annans vållande 22.5 Skadeståndsberäkning 22.5.1 Allmänt 22.5.2 Personskada 22.5.3 Sakskada 22.5.4 Ren förmögenhetsskada 22.5.5 Kränkning 22.5.6 Några begränsningsregler 22.6 Jämkning av skadestånd 22.7 Särskilt om miljöskador 22.7.1 Allmänt 22.7.2 Tillämpningsområdet för 32 kap. MB 22.7.3 Avvikelser i förhållande till SKL 22.8 Särskilt om produktskador 22.8.1 Allmänt 22.8.2 PAL:s tillämpningsområde 22.8.3 Avvikelser i förhållande till SKL 23 Försäkringsrätt 23.1 Försäkring i stället för skadestånd 23.1.1 Allmänt 23.1.2 Trafikförsäkring 23.1.3 Patientförsäkring 23.1.4 Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) 23.1.5 Läkemedelsförsäkring 23.2 Den rättsliga regleringen av försäkringsavtal 23.2.1 Parterna 23.2.2 Olika typer av försäkringar 23.2.3 Försäkringsavtalslagen RÄTTSTILLÄMPNING– Lagtolkning inom försäkringsrätten
straff
24 Introduktion till straffrätten 24.1 Straffrättens tillkomst och ideologiska bakgrund 24.2 Straffrätten i rättssystemet 24.3 Straffrättens källor 25 Straffrättsliga grundprinciper 25.1 Bakgrund 25.2 En ultima ratio-lösning 25.3 Legalitetsprincipen 25.4 Skuldprincipen 25.5 Proportionalitetsprincipen 25.6 Humanitetsprincipen 26 Straffansvarsgrunder 26.1 Brottsbegreppet 26.2 Personlig skuld 26.3 Ansvarsfrihetsgrunder 26.4 De osjälvständiga brottsformerna
479 481 483 484 486 486 486 487 489 489 490 491 494 494
494 496
498 498 499
499
503 503 503 503 505 505 506 507 507 507 507 511 517 517 519 521 525 525 526 526 528 529 529 531 531 532 534 538
21
JUR 4_inlaga.indb 21
2017-06-22 16:38
26.4.1 Allmänt 26.4.2 Försök till brott 26.4.3 Förberedelse till brott 26.4.4 Stämpling till brott 26.4.5 Medverkan till brott 27 De straffrättsliga påföljderna 27.1 Allmänt om brottsbalkens påföljdsavdelning 27.2 Det straffrättsliga påföljdssystemet 27.3 Om straffmätning och påföljdsval 27.4 Närmare om särskild rättsverkan av brott 28 De enskilda brotten (brottskatalogen) 28.1 Struktur och systematik 28.2 Brottsbalkens brottskatalog RÄTTSTILLÄMPNING– Nödvärn
pr o cess
29 Introduktion till processrätten 29.1 Processrättens uppgift 29.2 Processrättens källor och det svenska rättsväsendet 29.2.1 Allmänt om rättsförfarandena 29.2.2 Allmän processrätt 29.2.3 Specialdomstolar 29.2.4 Allmänna reklamationsnämnden 29.2.5 Skiljeförfarande 29.2.6 Alternativ tvistelösning 30 Civilprocess 30.1 Syftet och vissa grundprinciper 30.2 Part i civilprocess 30.3 Förfarandet i tvistemål 30.3.1 Grafik 30.3.2 Stämningsansökan 30.3.3 Svaromål 30.3.4 Förberedelse 30.3.5 Huvudförhandling 30.3.6 Domen 30.3.7 Överklagande 30.4 Summarisk process 30.5 Rättegångskostnader 31 Straffprocess 31.1 Syftet och de grundläggande principerna 31.1.1 Allmänt 31.1.2 Legalitetsprincipen 31.1.3 Oskuldspresumtionen 31.1.4 Ne bis in idem 31.1.5 Offi alprincipen 31.1.6 Offentlighetsprincipen 31.1.7 Omedelbarhetsprincipen 31.1.8 Ackusatorisk och kontradiktorisk princip 31.1.9 Fri bevisprövning 31.1.10 Appelationsprincipen
22
JUR 4_inlaga.indb 22
538 539 541 542 542 545 545 546 547 549 553 553 555 559 565 565 566 566 566 569 571 572 574 577 577 579 580 580 580 581 581 582 583 584 585 586 587 587 587 588 588 588 589 589 589 589 590 590
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2017-06-22 16:38
31.1.11 A llmänhetens deltagande i rättsskipningen 31.1.12 O bjektivitetsprincipen 31.1.13 Rätten till försvar 31.2 Straffprocessrättsliga subjekt 31.3 Straffprocessens stadier 31.3.1 Översikt 31.3.2 Förundersökning 31.3.3 Rättegången 31.3.4 Överklagande och förfarande i högre instans 31.4 Straffprocessuella tvångsmedel 31.5 Summariskt förfarande i brottmål RÄTTSTILLÄMPNING– Hantering av s.k. bevisprovokation
591 591 591 592 593 593 595 596 597 598 599 601
Lagregister Litteratur Sökordsregister
605 609 6 13
23
JUR 4_inlaga.indb 23
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 24
2017-06-22 16:38
Förkortningar ABL aktiebolagslag (2005:551) AD Arbetsdomstolen AD, ADD Arbetsdomstolens domar ADR Alternative Dispute Resolution AlkL alkohollag (2010:1622) AML arbetsmiljölag (1977:1160) ARN Allmänna reklamationsnämnden ATL arbetstidslag (1982:673) AVbKöpL lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. AVLK lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden AVLN lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare AvtL lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BB byggningabalk (1736:123 1) BL lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (bolagslagen) BrB brottsbalk (1962:700) BRL bostadsrättslag (1991:614) ChL checklag (1932:131) DAL lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen) DL diskrimineringslag (2008:567) DS departementsskrivelse EEIG europeisk ekonomisk intressegruppering EFL lag (1987:667) om ekonomiska föreningar EIPO European Intellectual Property Office EKMR Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna EPC European Patent Convention EPO European Patent Organisation FAL försäkringsavtalslag (2005:104) FB föräldrabalk (1949:381) FBL fastighetsbildningslag (1970:988) FHL lag (2008:990) om företagshypotek FLL föräldraledighetslag (1995:584) FM fullmäktig FML lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen FmL fastighetsmäklarlag (2011:666) FRL förmånsrättslag (1970:979) GATT General Agreement on Tariffs and Trade (Världshandelsavtalet) GFL lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (godtrosförvärvslagen) GåvoL lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (gåvolagen) HaL lag (1991:351) om handelsagentur HB handelsbalk (1736:123 2)
25
JUR 4_inlaga.indb 25
2017-06-22 16:38
HD Högsta domstolen HfD Högsta förvaltningsdomstolen HitteGL lag (1938:121) om hittegods (hittegodslagen) HM huvudman HovR Hovrätt HRL handelsregisterlag (1974:157) ICC International Chamber of Commerce (Internationella handelskammaren) ILO International Labour Organization JB jordabalk (1970:994) JP lag (1970:995) om införande av nya jordabalken Kronofogden KFM konsumentkreditlag (2010:1846) KkrL Konkurrensverket KKV KKöpL konsumentköplag (1990:932) konkurrenslag (2008:579) KL KommL kommissionslag (2009:865) KonkL konkurslag (1987:672) Konsumentverket KOV konsumenttjänstlag (1985:716) KTjL köplag (1990:931) KöpL lag (1982:80) om anställningsskydd LAS LFR lag (1996:764) om företagsrekonstruktion (företagsrekonstruktionslagen) LKL lag (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen) lag (1994:260) om offentlig anställning LOA lag (2016:1145) om offentlig upphandling LOU LUF lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna miljöbalk (1998:808) MB MBL lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen) marknadsföringslag (200 8:486) MFL Myndigheten för internationella adoptionsfrågor MIA mönsterskyddslag (1970:485) ML NJA Nytt juridiskt arkiv Organisation for Economic Co-operation and Development OECD PAL produktansvarslag (1992:18) plan- och bygglag (2010:900) PBL Patentbesvärsrätten PBR prisinformationslag (2004:347) PIL patentlag (1967:837) PL PMD Patent- och marknadsdomstolen PMÖD Patent- och marknadsöverdomstolen PreskL preskriptionslag (1981:130) prop. proposition
26
JUR 4_inlaga.indb 26
FÖRKORTNINGAR
2017-06-22 16:38
PSL patientskadelag (1996:799) RB rättegångsbalk (1942:740) RF regeringsform (1974:152) RH Rättsfall från hovrätterna RO Reklamombudsmannen RÅ Regeringsrättens årsbok RÅ riksåklagaren RänteL räntelag (1975:635) SamboL sambolag (2003:376) SamägL lag (1904:48 s.1) om samäganderätt (samäganderättslagen) SB socialförsäkringsbalk (2010:110) SE-bolag Societas Europaea-bolag (europabolag) semesterlag (1977:480) SemL Svensk författningssamling SFS lag (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen) SkbrL skadeståndslag (1972:207) SKL SksanL skuldsaneringslag (2016:675) successionsordning (1810:926) SO Statens offentliga utredningar SOU StudlL lag (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen) Swedma Swedish Direct Marketing Association tryckfrihetsförordning (1949:105) TF tredje man TM tingsrätt TR trafikskadelag (1975:1410) TSL UB utsökningsbalk (1981:774) utsökningsförordning (1981:981) UF UNCTAD United Nations Conference on Trade and Development (FN:s specialorgan för handels- och utvecklingsfrågor) lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk URL World Intellectual Property Organization WIPO varumärkeslag (2010:1877) VmL lag (2007:528) om värdepappersmarknaden VPML World Trade Organization (Världshandelsorganisationen ) WTO VxL växellag (1932:130) yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) YGL ÅRL årsredovisningslag (1995:1554) ärvdabalk (1958:637) ÄB ÄgofrL lag (1933:269) om ägofred (ägofredslagen) äktenskapsbalk (1987:230) ÄktB
27
JUR 4_inlaga.indb 27
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 28
2017-06-22 16:38
Juridik
Kapitel 1–3: Rättsordningen, rättskällorna & rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 29
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 30
2017-06-22 16:38
1 Rättsordningen 1.1 Allmänna drag 1.1.1 Samspel med andra normer Ingen människa är en ö, sägs det. Med detta åsyftas att vi ständigt samverkar och konfronteras med andra. Ska det kunna ske utan ständiga konflikter, behövs regler som åtminstone i huvudsak accepteras av majoriteten av den större eller mindre grupp som berörs. Sådana regler kan vara av olika karaktär, till exempel sedvanliga, moraliska eller rättsliga. Med en kraftig förenkling skulle man kunna säga, att sedvanor handlar om vad vi brukar göra (fira midsommar), moral om vad vi bör göra (hälsa på bekanta) och rätten om vad vi ska göra (hålla avtal). Uppenbarligen kan samma norm återfinnas i flera av dessa regelsystem: det är även vanligt att man håller sina avtal, och de flesta tycker att man bör göra det – regeln är med andra ord inte bara rättslig (och som sådan för övrigt inte undantagslös). De olika normsystemen påverkar givetvis varandra, så att ett straffstadgande mot att köra bil berusad rimligen gör folk mindre benägna att göra det, och troligen på sikt även bygger upp en föreställning om att det är moraliskt förkastligt. Om däremot ett visst beteende blir allt vanligare, som exempelvis familjebildning utanför äktenskapet i form av samboende, kommer acceptansen av beteendet att successivt öka och rättsordningen så småningom att anpassas till den nya situationen (sambolagen 1988). För att rättsregler ska uppfattas som legitima – rimliga, rättvisa och befogade – får de inte hamna på alltför radikal kollisionskurs med gängse värderingar i samhället, allmänt rättsmedvetande. Sker det, kommer folk att försöka kringgå eller trotsa dem, och deras upprätthållande kräver i så fall en omfattande samhällskontroll. 1.1.2 Nationell begränsning Nationell rätts ordning
Rättsordningen är nationell, vilket betyder att svensk rätt gäller i Sverige, norsk rätt i Norge, saudisk rätt i Saudi-Arabien och så vidare. I federala stater av typ us a varierar dock i någon mån rättsordningarna delstaterna emellan.
1 Rättsordningen
JUR 4_inlaga.indb 31
31
2017-06-22 16:38
Internationell processrätt
Internationell privaträtt
Att rättsordningen är nationell innebär att så fort ett juridiskt problem berör flera länder, uppkommer ett antal val- eller konkurrensfrågor. Säg att en svensk importör anser att det är fel på varan, och därför vill ha skadestånd av den thailändske exportören. Kan tvisten tas upp i svensk eller thailändsk domstol, ska svensk eller thailändsk köplag tillämpas, kan en svensk dom verkställas i Thailand? Om svensk domstol är behörig att ta upp tvisten avgörs av svensk rätt. Reglerna om detta kallas något missvisande för internationell processrätt, och förutsätter normalt någon anknytning till Sverige, som att svarandeparten finns här eller har egendom här. Om svensk domstol är behörig, betyder det inte nödvändigtvis att tvisten löses med användning av den svenska köplagen: lagvalet görs enligt de svenska reglerna om internationell privaträtt. De internationella privat- och processrättsliga reglerna tillåter vanligen parterna på förmögenhetsrättens område, och särskilt i kommersiella sammanhang, att avtala om vilket lands domstol som ska döma vid en tvist och/eller vilken lag som ska tillämpas. I exemplet ovan kan det alltså leda till att svensk domstol är behörig men dömer enligt thailändsk lag. På motsvarande sätt kan i Thailand det landets regler leda till att thailändsk domstol dömer enligt svensk lag. Möjligheten för parterna att välja domstol och lag kan begränsas av bland annat hänsyn till skydd för den som vanligen är att betrakta som svagare part (till exempel konsument eller anställd) eller i familjerättsliga tvister, där det också kan finnas anledning att begränsa valfriheten. Om sedan en dom från endera landet kan verkställas i det andra, beror på om de berörda staterna gjort ett avtal om den saken, antingen med varandra, bilateralt, eller genom att båda anslutit sig till en konvention om sådant samarbete mellan flera stater, samt numera särskilt på det Eu-rättsliga samarbetet. 1.1.3 Rättsordningens utveckling Den rättsordning, det juridiska regelsystem, vi har i Sverige i dag, har en lång historisk utveckling bakom sig, där bland annat de medeltida landskapslagarna och den för riket gemensamma 1734 års lag är viktiga steg. Utvecklingen har inte skett i någon total isolering, utan under återkommande inflytande från kontinenten. Sålunda kan fortfarande, inte bara terminologiskt, spåras visst in-
32
JUR 4_inlaga.indb 32
JURIDIK
2017-06-22 16:38
flytande från den mer än tvåtusenåriga romerska rätten. Inflytande från Tyskland har periodvis varit påtagligt, som under Hansans blomstringstid. Kristendomens införande medförde en kraftig influens från den katolska kyrkans system, den kanoniska rätten. Numera påverkas den svenska nationella rätten framför allt av vårt medlemskap i Europeiska Unionen, Eu. Föränderlig rätts ordning
Rättsordningen är alltså och givetvis föränderlig över tid, och återspeglar mer eller mindre väl hur samhället faktiskt fungerar vid en given tidpunkt – eller åtminstone hur lagstiftaren önskar att det ska fungera. Ibland släpar rättsordningen efter samhällsutvecklingen, som ovan beskrevs beträffande samboförhållanden. Men lagstiftning är också verktyget för att genomföra politiskt önskade förändringar, som arbetsrättsreformen på 1970-talet, varvid rättsordningen i stället för att anpassas till redan ändrade förhållanden avser att ändra på de rådande förhållandena. Förändringstakten är olika hög inom olika rättsområden. För relationer som ingås för avsevärd tid, som äktenskap, är det inte lämpligt att spelreglerna ändras alltför ofta, annat än i detaljer, medan exempelvis skattesystemet är utsatt för frekventa justeringar. 1.1.4 Sanktionssystem
Sanktionerad rätts ordning
Karakteristiskt för rättsordningen är, att den är sanktionerad, eller snarare i sig innehåller ett sanktionssystem. Bryter man mot de grundläggande handlingsnormerna, riskerar man att drabbas av någon rättslig påföljd: den som stjäl kan dömas till fängelse, den som bryter ett avtal kan tvingas betala skadestånd. Andra sanktioner är vitesåläggande, förverkande, körkortsindragning, straffavgift, näringsförbud med mera. Sanktionssystemet upprätthålls av en mängd myndigheter: polisen griper, åklagaren åtalar, domstolen dömer, kriminalvården ”vårdar”, Kronofogden driver in betalning etc. Typiskt för moderna samhällen är att rättsordningens upprätthållande med tvångsmedel i stort sett är ett statligt monopol. Som enskilda medborgare får vi endast i mycket begränsad omfattning själva ta oss rätt. Ett av få undantag är rätten att ”å färsk gärning” ta tillbaka vad man fråntagits, ett annat är fiskerättsinnehavares rätt att frånta tjuvfiskare fångst och redskap.
1 Rättsordningen
JUR 4_inlaga.indb 33
33
2017-06-22 16:38
1.2 Rättsreglerna 1.2.1 Innebörd Rättsordningen består av en mängd rättsregler. En logiskt oangriplig definition av detta begrepp är inte helt enkel att göra. Ett genomgående drag är deras generella natur: att tjuven Andersson döms till fängelse beror inte på att regeln är riktad mot just Andersson, den gäller för alla. Typiskt är också som nyss sagts att reglerna är sanktionerade, men det är inte undantagslöst så; i den av riksdagen antagna äktenskapsbalken (ÄktB) står att ”makar ska visa varandra trohet och hänsyn”, 1:2 ÄktB, men någon (rättslig) sanktion finns inte föreskriven, lex imperfecta (ofullständig lag). Vidare kan typiska exempel anges: regeln finns i lagtext eller har faktiskt tillämpats av domstolar/myndigheter. Det senare exemplet kan tas som utgångspunkt för en praktisk definition: en regel är en rättsregel, om den tillämpas av domstol eller myndighet för dess beslutsfattande. Noga taget sträcker sig en sådan definition något för långt, då den kommer att innefatta även rena arbetsrutiner, och blir inte heller heltäckande: en ny lag är tveklöst rättsregler, redan innan någon hunnit tillämpa den. Rättsfaktum Rättsföljd
En typisk rättsregel är en generell handlingsnorm, uppbyggd av två tankeled: rättsfaktum och rättsföljd. Den som stjäl ska dömas till fängelse, den som köper ska betala. Stöld är det rättsfaktum, som utlöser rättsföljden fängelsedom, köpeavtalet utöser betalningsskyldighet. Betyder det att fenomenet fängelsedom alltså i sig är en rättsföljd? Nej, det beror på vilken regel den ingår i. Historien slutar ju inte i och med fängelsedomen: den som dömts till fängelse, ska intas i kriminalvårdsanstalt. I verkställighetsregeln är tydligen fängelsedomen det rättsfaktum, som utlöser rättsföljden anstaltsintagning (som i sin tur är ett faktum som utlöser vissa regler om hur den intagne ska behandlas). Rättsreglerna kommer tydligen på detta sätt att bilda långa kedjor, eller snarare ett nätverk, där innebörden av en viss regel är beroende av innehållet i ett antal andra regler.
Rättshandling
34
JUR 4_inlaga.indb 34
Ett annat exempel: i avtalslagen (AvtL) stadgas huvudregeln, att anbud är bindande, 1 § AvtL. Anbud är tydligen en rättshandling, en av rättsordningen tillåten åtgärd med rättsliga konsekvenser. Denna rättshandling är det rättsfaktum eller den förutsättning eller det rekvisit som har rättsföljden bundenhet som konsekvens. Bunden-
JURIDIK
2017-06-22 16:38
het vid vad? Givetvis vid anbudets uttryckliga innehåll, men dessutom vid vad som enligt lag hör till den ifrågavarande avtalstypen. Om anbudet till exempel avser ett köp, binder det utöver sin lydelse anbudsgivaren vid en mängd regler i köplagen (KöpL) eller konsumentköplagen (KKöpL).
Legaldefinitioner
Kopplingsbegrepp
Att en rättsregels innebörd inte kan fullt förstås, utan att den ses i samband med anknytande regler, är särskilt tydligt när det gäller legaldefinitioner – i författningstext gjorda begreppsbestämningar. I äktenskapsbalken stadgas: ”De två som ingår äktenskap med varandra blir makar”, 1:1 p. 2 ÄktB. Regeln säger i sig ingenting om vad det innebär att vara en make, utan det framgår av de följande reglerna om makars rättigheter och skyldigheter. Den säger heller inte någonting om hur man ingår äktenskap, utan även det regleras längre fram i balken. Make-begreppet fungerar alltså som ett mellanled mellan reglerna om hur äktenskap ingås och reglerna om vilka rättigheter/skyldigheter det medför; man kan tala om ett ”kopplingsbegrepp”. Sådana förenklar kraftigt utformningen av lagtext: i stället för att i varje enskild bestämmelse i äktenskapsbalken beskriva hela vigselproceduren, för att definiera vem som avses, används helt enkelt ordet ”make”. 1.2.2 Rättigheter och skyldigheter På ett likartat sätt fungerar begreppen rättighet och skyldighet. Äganderätt kan på ett sätt beskrivas genom hur den uppkommer (arv, köp, gåva m.m.), på ett annat definieras som vad rättsordningen tillåter den som kallas ägare att göra (använda, förbruka, sälja etc.) och förbjuder andra att göra (straff för skadegörelse och stöld m.m.) Det första utgår från de rättsfakta som skapar fenomenet (jfr att vigsel skapar makar), det andra från de rättsföljder som inträder (jfr att makar är underhållsskyldiga mot varandra). Äganderätt är ur en praktisk juridisk synvinkel helt enkelt det handlingsutrymme som rättsordningen tillerkänner den, som betecknas som ägare. Om detta utrymme bör vara större (”Avskaffa fastighetsskatten!”) eller mindre (”Egendom är stöld!”) är primärt politiska frågor. Om en rättslig relation beskrivs som en rättighet för någon eller en skyldighet för någon annan är strängt taget en fråga om ordval. Att hitta ett sammanfattande ord för att beskriva äganderätt i form av omgivningens skyldigheter låter sig visserligen inte enkelt göras,
1 Rättsordningen
JUR 4_inlaga.indb 35
35
2017-06-22 16:38
på grund av fenomenets komplexitet, men i andra fall är ”spegelförhållandet” uppenbart. Att den som fått ett banklån är återbetalningsskyldig innebär att banken har rätt att få betalt, den enes skuld är den andres fordran. Ord som rättighet och skyldighet är starkt värdeladdade. Att de i juridiska resonemang kan användas som tekniskt-logiska verktyg, i sig värderingsfria, betyder inte att rättsordningen (eller jurister) saknar värderingar. Rättsordningen bygger på, återspeglar och respekterar gängse värderingar i samhället, något som inte sällan framgår direkt av lagtexten, genom hänvisningar till skälighet, rimlighet, god sed med mera. Att resultatet ändå blir ”orättvist” i enskilda fall kan inte undvikas. Skulle låntagare slippa betala så fort de påstod sig redan ha betalt, skulle kreditväsendet braka samman, men konsekvensen kan förstås bli dubbelbetalning för den som tappat bort sitt kvitto. Skulle vi döma till fängelse utan bevis om brott, skulle vi få ett ytterst obehagligt samhälle – för att undvika det accepterar vi att vissa brottslingar faktiskt går fria. 1.2.3 Rättsstat Med det nyss sagda närmar vi oss begreppet rättsstat. Den grundläggande definitionen på en sådan, är att staten och dess organ själva faktiskt följer den gällande rättens regler, rule of law, ”rätten regerar”. I denna begränsade mening kan även en diktatur vara en rättsstat – även om där gäller dödsstraff ör felparkering. Kvalitet
36
JUR 4_inlaga.indb 36
Normalt läggs dock vanligen också i begreppet, att rättsordningen är av viss kvalitet. Det ska vara möjligt att hålla sig informerad om rättsläget, de rättsliga konsekvenserna av ens handlande ska vara förutsebara, reglerna ska tillämpas konsekvent och inte godtyckligt, rättsordningen bör ansluta sig till gängse värderingar i samhället, det ska finnas faktiska möjligheter att utöva rättigheterna även gentemot statsmakten (reell tillgång till oberoende domstolar), angrepp på person och egendom måste i rimlig omfattning förhindras och om angrepp ändå sker måste man kunna få rättelse etc. På så sätt använt blir begreppet närmast ett värdeomdöme, ett hedersbetyg på hur väl ett samhälle fungerar i rättsligt avseende. En del skulle även vilja väga in hur väl samhället fungerar i ekonomiskt avseende, som i fördelningen av välfärd.
JURIDIK
2017-06-22 16:38
1.2.4 Rättsområden Civilrätt
Offentlig rätt
När det gäller det sakliga innehållet i rättsreglerna görs en traditionell indelning i civilrätt (även kallad privaträtt) och offe tlig rätt (i vid mening). Civilrättsliga regler riktar sig i första hand till oss som enskilda medborgare, och styr hur vi ska bete oss gentemot varandra: vad kan vi avtala om och hur går det till, hur kan vi samverka i föreningar och bolag, vad gäller inom familjen makar och sambor emellan och mellan föräldrar och barn, vad händer med vår egendom när vi dör? Civilrätten kan i sin tur uppdelas i två delar: familjerätt och förmögenhetsrätt. Familjerätten består så betraktat av reglerna om äktenskap och samboende, om föräldrars relation till sina barn samt om arv och testamente. Förmögenhetsrätten handlar väsentligen om rättigheter av ekonomiskt värde, som äganderätt, panträtt, nyttjanderätt, fordringar med mera – vad innebär de, hur uppkommer de (ofta genom avtal, varför avtalsrätt är en betydande del av förmögenhetsrätten), hur kan de utövas gemensamt i bolagsform etc. Offe tlig rätt behandlar ”det allmänna”, stat och kommuner av olika slag, dess organisation, verksamhet och förhållande inbördes och till medborgarna. Hit hör statsrätt, förvaltningsrätt, skatterätt, processrätt och straffrätt samt även folkrätt (reglerna om staters förhållanden till varandra). I mer inskränkt mening avses emellanåt med offe tlig rätt endast statsrätt, folkrätt och förvaltningsrätt. En grundläggande skillnad mellan rättsområdena kan beskrivas som att civilrättens regler är ”horisontella” – de handlar om samspelet mellan de (rättsligt) jämställda samhällsmedlemmarna – och de offe tligrättsliga är ”vertikala” – de handlar om statens maktutövning över samhällsmedlemmarna. Distinktionen bygger på vem reglerna riktar sig till, vem som språkligt är adressaten. Exempelvis riktar sig stöldparagrafen till domstolen, och ålägger den att döma tjuven till fängelse; regeln är alltså offe tligrättslig i den här använda vida meningen. Den underliggande innebörden är ju ändå förstås, att det är förbjudet för de enskilda individerna att stjäla. På motsvarande sätt riktar sig köplagen till säljare och köpare, men i förlängningen åligger det förstås domstolen att tillämpa lagen vid en tvist mellan parterna. Andra beteckningar på olika rättsområden än de ovan angivna används i stor utsträckning, och då inbegrips ofta inte bara de civil-
1 Rättsordningen
JUR 4_inlaga.indb 37
37
2017-06-22 16:38
rättsliga utan även de offe tligrättsliga reglerna inom det aktuella sakområdet, till exempel när man talar om konsumenträtt, fastighetsrätt eller bankrätt. Det är i modern lagstiftning inte heller ovanligt, att en lag har regler av olika slag. Sålunda återfinns i konsumentkreditlagen (KKrL) såväl civilrättsliga, marknadsrättsliga som processrättsliga regler. 1.2.5 Dispositiva och indispositiva regler
Indispositiv
Inom civilrätten, särskilt inom förmögenhetsrätten, råder avtalsfrihet som en grundläggande princip: där rättsordningen inte direkt förbjuder det, får vi avtala med vem som helst om vad som helst, så länge vi är överens. I konsekvens med detta är åtskillig lagstiftning inom detta område dispositiv (tillåtande) – de berörda får själva avgöra om de ska följa lagens spelregler eller hitta på egna, som kanske passar dem bättre. Ett typiskt exempel på sådan lagstiftning är köplagen – den ska inte tillämpas, om annat följer av avtalet (eller av partsbruk eller sedvänja), 3 § KöpL. Lagtexten fungerar alltså närmast som ett lagstiftarens förslag på normallösning av uppkommande frågor, och de parter som föredrar andra lösningar har full frihet att skapa sådana. Lagen träder då endast i funktion på sådana punkter, som inte reglerats i avtalet, den fungerar utfyllande. Konsumentköplagen är däremot i stor omfattning tvingande till konsumentens fördel – indispositiv.
38
JURIDIK
Dispositiv
JUR 4_inlaga.indb 38
2017-06-22 16:38
2 Rättskällorna 2.1 Inhemska rättskällor 2.1.1 Författningar Hur skapas en rättsregel, var har den sitt ursprung? Det självklara svaret är, att riksdagen har lagstiftat om saken. Detta är dock som vi ska se långt ifrån den enda rättskällan. Lagtext, eller mer generellt författningar, är den grundläggande rättskällan, och den är bindande för domstolar och myndigheter. Grundlag
Lag Förordning
Det finns tre huvudsakliga grupper av författningar i Sverige, formellt skilda av vem som får besluta om dem. Grundlag stiftas eller ändras som huvudregel genom likalydande beslut av två riksdagar, det vill säga det måste äga rum ett riksdagsval mellan besluten. (Skulle det slumpa sig så, att exakt samma personer omväljs, föreligger ändå i rättslig mening en ny riksdag.) Lag stiftas eller ändras av sittande riksdag, varför flera ändringar i samma lag kan ske med korta tidsintervall. Förordning beslutas av regeringen. Det kan också vara delegerat till enskilda myndigheter att utfärda föreskrifter inom sitt verksamhetsområde. Denna terminologi genomfördes på 1970-talet, och äldre författningar med avvikande beteckningar har successivt döpts om; den av riksdagen på sin tid beslutade lösöreköpsförordningen heter sålunda numera lösöreköpslagen. Av traditionella skäl heter dock de flesta grundlagar inte ”grundlag” i sin titel, utan regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen. Yttrandefrihetsgrundlagen heter dock så. Likaså av traditionella skäl finns vissa lagar med gamla beteckningar, exempelvis äktenskapsbalken och jordabalken. Ordet lag används med flera betydelser. I juridiskt-teknisk mening är lag en specifik form av författning, men även jurister säger ofta ”lag” som ett kortare uttryck för författning över huvud taget. Dessutom används uttrycket stundom som en synonym till hela rättsordningen, vilken som vi snart ska se innehåller fler regler än de som återfinns i författningstext. Det finns även sakliga skäl till att det finns olika slag av författningar. Våra grundlagar motsvarar vad som i andra länder brukar kallas för-
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 39
39
2017-06-22 16:38
fattningen eller konstitutionen, och här regleras grunddragen i statens organisation, som regeringens, riksdagens och domstolarnas uppgifter, samt ett antal medborgerliga och mänskliga rättigheter. I lag regleras andra viktigare förhållanden som berör många, till exempel äktenskaps rättsverkningar och straffbestämmelser. Detaljföreskrifter och tillämpningsbestämmelser kan anförtros verkställighetsorgan att besluta om. Hur vi som bilister ska bära oss åt i trafiken (hålla till höger, inte köra om där sikten är skymd och så vidare) regleras i trafikförordningen, medan straffen för de grövsta övertrampen återfinns i trafikbrottslagen. Ganska självklart bildar dessa regelkategorier en hierarki, så att grundlag är överordnad lag, som i sin tur är överordnad förordning. Skulle en författning strida mot en överordnad sådan, ska den inte tillämpas av domstolar eller myndigheter. Eu-rättens plats i systemet behandlas nedan i ett särskilt avsnitt.
sf s
Nya författningar publiceras fortlöpande i en officiell publikation, Svensk författningssamling (sf s), där de identifie as utöver genom sin rubrik med en under året löpande numrering, till exempel Köplag (1990:931). I en fotnot anges de viktigaste förarbetena. (Mer om dessa i nästa avsnitt.) Efter de materiella reglerna – själva författningstexten – intas erforderliga övergångsbestämmelser: dag för ikraftträdande (som kan vara olika för olika bestämmelser), vilka äldre bestämmelser som upphävs genom de nya reglerna, i vilken mån äldre regler alltjämt ska gälla för existerande förhållanden (till exempel avtal som slutits innan förändringen trätt i kraft). Om dessa övergångsbestämmelser blir mycket omfattande, händer det att de ges i en egen lag, en promulgationslag: lagen om införande av nya jordabalken (jp) hade 62 paragrafer. Sker någon eller enstaka ändringar i en befintlig författning, publiceras normalt bara själva ändringen i ett nytt sf s -nummer. Har över tid sådana ändringar blivit många, förekommer det att lagen i fråga trycks om i hela sin då aktuella lydelse. Den behåller då sitt ursprungliga namn och sf s-nummer (oaktat att omtrycket får ett eget sådant). Görs många ändringar i ett sammanhang, ersätts ofta den gamla lagen med en helt ny. Denna får i så fall ett nytt sf s-nummer, även om den behåller det gamla namnet, som marknadsföringslagen 2008 och jordabalken 1972. I andra fall byts även namnet, som när giftermålsbalken 1988 ersattes av äktenskapsbalken.
40
JUR 4_inlaga.indb 40
JURIDIK
2017-06-22 16:38
2.1.2 Lagsamlingar För den som snabbt vill sätta sig in i vad som för närvarande gäller på ett visst rättsområde, kan sökvägen via sf s bli något omständlig. Praktiskt verksamma jurister utnyttjar därför i stor utsträckning någon icke-officiell lagsamling, där materialet sorterats och redigerats för att underlätta sökningen. Mest traditionstyngd bland sådana publikationer är Sveriges rikes lag (enligt sin undertitel 1734 års lag med därefter gjorda ändringar och tillägg), ”den blå lagboken”. Den har utkommit årsvis sedan slutet på 1800-talet och brukar utges av någon förutvarande ledamot av Högsta domstolen (ett justitieråd). Den brukade vara vad som åsyftades med uttrycket ”lagboken”, men numera finns flera publikationer som kan göra anspråk på den titeln, i det avseendet att de är i sak mycket omfattande. Varken dessa eller den klassiska lagboken är dock så fullständiga att de täcker in alla i Sverige gällande rättsregler. Karnov, Svensk lagsamling med kommentarer, innehåller som framgår inte endast själva författningstexterna, utan i anslutning till dem omfattande kommentarer av sakkunniga jurister. Samma författningar publiceras utan kommentarerna i Sveriges lagar, ”den röda lagboken” (fr.o.m. 2013 ersatt av Sveriges lag, ”den svarta lagboken”). En enklare variant är Svensk Lag, ”den gröna lagboken”, som dels saknar den service som de andra innehåller i form av hänvisningar till rättsfall och annat, dels är i sak mindre omfattande; den är utformad för att tillgodose juriststudenternas behov. Samtliga dessa verk utkommer årligen, och är då aktuella ungefär per inledningen till det år de utkommer. Eftersom det under ett normalt år kommer cirka 2 000 nummer av sf s, blir de sedan i detaljer eller i betydande omfattning delvis inaktuella redan under utgivningsåret. I de röda/svarta och gröna lagböckerna är materialet genomgående sorterat efter sakområden, som Arbetsrätt, Associationsrätt, Immaterialrätt etc. och man söker i dem med hjälp av innehållsförteckning och sakregister, eller – om man känner till sf s-numret – författningsregistret. Även den blå lagboken har givetvis dessa hjälpmedel, men därutöver är materialet sorterat på vad man får kalla ett ganska sofistikerat sätt, som kan verka störande för nybörjaren, men som för den vane användaren på olika sätt kan underlätta/snabba på sökningen.
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 41
41
2017-06-22 16:38
Sveriges rikes lag – den blå lagboken Den blå lagboken har fyra delar: Inledningen (sidnumrering med latinska siffror) Här återfinns innehållsförteckning, grundlagarna, Eu-fördraget och – av tradition, inte som gällande rätt – de troligen av Olaus Petri på 1500-talet författade Domarreglerna. ”Själva lagen” (sidnumrering med arabiska siffror) Denna del bygger systematiskt på 1734 års lag med dess indelning i ”balkar”: giftermålsbalk, ärvdabalk, jordabalk m.m. på så sätt, att upphävda balkar har ersatts på sin plats av de numera i sak motsvarande reglerna (1734 års giftermålsbalk ersätts numera av äktenskapsbalken från 1988, den gamla jordabalken av 1972 års jordabalk och så vidare) och ny lagstiftning som bedömts ha ett visst saksamband med någon gammal balk, utan att ha haft någon direkt motsvarighet 1734, har sorterats in som nya balkar (mellan äktenskapsbalken och ärvdabalken har instuckits föräldrabalken, efter jordabalken har placerats fastighetsbildningslagen och miljöbalken). De enda balkar från 1734 som fortfarande – i mycket begränsade delar – alltjämt gäller, är byggningabalken (BB) och handelsbalken (HB). Deras olika kapitel, i praktiken ofta endast rubriken på det upphävda kapitlet, utnyttjas för att sortera in den modernare lagstiftning, som ersätter eller åtminstone anknyter till de upphävda reglerna. Efter det (upphävda) 23 kap. BB om ”Huru skadedjur må fällas, så ock skall och vargagårdar hållas böra” har lagboksredaktören funnit det lämpligt att sticka in jaktlagen, jaktförordningen och lagen om viltvårdsområden, efter 1 kap. HB återfinns en mängd författningar med mer eller mindre uppenbar anknytning till köp. Detta system med instick i den löpande balktexten syns tydligt i den inledande innehållsförteckningen. Vad som inte syns i innehållsförteckningen är, att systemet med att sticka in anslutande regler i en författnings löpande text utnyttjas på en nivå till. I avtalslagen (AvtL), som återfinns direkt efter 1 kap. HB, finns mellan 1 och 2 §§ instoppad lagen med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar, efter 2 kap. om fullmakt följer före 3 kap. lagen om den särskilda fullmaktstypen prokura. Värdefull information, som även den kan förvilla
42
JUR 4_inlaga.indb 42
JURIDIK
2017-06-22 16:38
den ovane läsaren, är att efter en paragraf ofta återfinns (finstilta) hänvisningar till andra lagrum och inte minst till rättsfall (se till exempel efter 1 och 9 §§ AvtL) samt att i slutet på en paragraf, som ändrats efter lagens tillkomst, detta markeras (fetstilt) med ändringens sf s-nr (se till exempel 36 § AvtL). Bihanget (sidnumrering med arabiska siffror föregången av ”B”) Här placeras sådana regler, som inte ansetts passa in i den (modifierade) systematiken i 1734 års lag. Detta ”bihang” har under årens lopp kommit att överstiga ”själva lagen” i omfång, och här är huvudsorteringsprincipen kronologisk, dock med viss eftergift för det sakliga sammanhanget för regler som hör nära ihop. Sålunda återfinns direkt efter lagen om marknadsdomstol från 1970 de viktigaste lagarna som den domstolen har att tillämpa, som konkurrenslagen från 2008 och marknadsföringslagen från samma år – vid en strikt kronologisk ordning skulle de hamna på mer än 2 000 sidors avstånd från marknadsdomstolslagen. Register (sidnumrering med arabiska siffror förgången av ”R”) Författningsregister, alfabetiskt sakregister, samt tabeller över förändringen över tid av basbeloppet och vissa styrräntor återfinns här. När man byggt upp någon minneskunskap om vilken typ av författning som återfinns i balksystemet respektive i bihanget, kan man ofta hitta det man söker utan att behöva gå omvägen över något register, genom att helt enkelt ”snabbläddra” i lagboken, med ett öga på den sökhjälp som finns i fetstil på sidornas övre yttre hörn och anger vilken balk respektive för bihanget vilken sf s man befinner sig i. Vad gäller balkarna anges även aktuellt kapitel (siffra före kolon) och ofta även den första paragraf som börjar på sidan (siffra efter kolon). Dessutom står överst på sidorna vilken lag sidans text ingår i, när det gäller en lag som på ovan angivet sätt instuckits i den löpande balktexten. Vet man i vilken balk den sökta bestämmelsen återfinns, kan man relativt snabbt hitta rätt kapitel i den inledande innehållsförteckningen. Eftersom den i sig är cirka 25 sidor lång, är den till föga hjälp för en absolute beginner. För snabb orientering bland balkarna, kan den minnesramsa som en gång skapades efter balkordningen 1734 fortfarande vara till visst stöd: Giftas, Ärva, Jorden Bygga, Handla utan list och tvång, fly Missgärning, Straff, Utsökning och olaga Rättegång. Om inte annat kan ramsan ses som ett recept på ett någorlunda gott liv.
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 43
43
2017-06-22 16:38
Utöver de nämnda, ganska generella, lagtextsamlingarna, finns givetvis mer specialiserade, som Skatte- och taxeringsförfattningarna, eller sådana som begränsar sig till vad som är aktuellt för en viss bransch. Utöver i tryckt form kan författningar även återfinnas på internet, se till exempel www.lagrummet.se. Se övningsboken, avsnitt Juridik, för exempel på författningstexter. 2.1.3 Förarbeten Förhoppningen om att samla ett lands hela rättsordning i en heltäckande lagtext, som besvarar alla tänkbara rättsliga frågor (och helst då gör juristerna arbetslösa) har – i vart fall hittills – alltid kommit på skam. Förklaringarna är flera: dels skulle en sådan lagsamling bli ohyggligt omfattande (eller väldigt schablonmässig), dels går det inte att förutse allt som ska hända (till exempel tekniska innovationer) – det kommer alltid att uppkomma ”luckor” i lagen, dels är det mycket svårt att språkligt formulera sig fullkomligt glasklart – lagen kan behöva tolkas. Det finns följaktligen ett behov av kompletterande rättskällor vid sidan av den bindande författningstexten. I svensk (skandinavisk) juridisk metod utnyttjar man det faktum, att en lagtext inte bara plötsligt finns där, utan den har föregåtts av en mer eller mindre omfattande procedur, under vilken det diskuteras vilket problem som ska lösas, vilka praktiska konsekvenser den ena eller andra lösningen får med mera och många personer/ institutioner kan vara engagerade. Proceduren finns mer eller mindre fullkomligt dokumenterad. Det är denna dokumentation som kallas för lagens förarbeten. Vad som där sägs är inte bindande, men det kan utnyttjas för att man ska kunna förstå den slutliga författningstexten bättre. För att illustrera det sagda följer här en kort redogörelse för gången i ett vanligt lagstiftningsärende.
SOU
44
JUR 4_inlaga.indb 44
När behov av ny eller ändrad lagstiftning uppmärksammas, tillsätter regeringen på eget eller riksdagens initiativ en utredning eller kommitté. Den består av någon eller flera experter eller politiker och får närmare direktiv för sitt arbete (den ram man ska hålla sig inom). Dess arbete och förslag redovisas slutligen i Statens offe tliga utredningar, (SOU). Dessa publikationer har utöver en mer eller mindre fyndig titel ett ”personnummer” på samma sätt som sf s, alltså årtal och löpnummer (exempelvis 1997:13).
JURIDIK
2017-06-22 16:38
Utredningens förslag går på remiss till myndigheter, organisationer och andra, som kan tänkas beröras av lagförslaget och ha synpunkter. Remissyttrandena sammanställs på berört departement och skickas (när det gäller viktigare lagar) jämte utredningen på lagrådsremiss. Lagrådet utgörs av erfarna jurister (oftast ledamöter i de högsta domstolarna), och dess uppgift är att göra en juridiskt-teknisk granskning av lagförslaget: är innebörden klar, går det ihop med rättsordningen i övrigt, har nödvändiga följdändringar i annan lagstiftning beaktats och så vidare. Lagrådet har inte att bedöma förslagets politiska lämplighet (även om man någon gång blivit beskylld för att göra det, när synpunkterna inte fallit i god jord). Vanligen anpassas lagförslaget till lagrådets synpunkter. Proposition
nja
II
DS
Efter den bearbetning som remissyttrandena kan ha föranlett, är nästa steg att regeringen i en proposition överlämnar lagförslaget, med (formellt) regeringens kommentarer, till riksdagen för beslut. (Propositionernas siffe beteckning går inte efter kalenderår utan riksdagsår, 2002/03:49.) I riksdagen behandlas förslaget först i något utskott, som sedan redovisar sin ståndpunkt i ett betänkande till kammaren (riksdagen som helhet). Denna beslutar därefter om lagen ska förkastas eller – eventuellt med vissa ändringar – antas. Antagande är på grund av vårt parlamentariska system det suveränt vanligaste, och därefter utfärdas (promulgeras) lagen av regeringen. Utdrag ur viktigare förarbeten publiceras i tidskriften Nytt juridiskt arkiv, avd. II (Nja II). På www.lagrummet.se återfinns även förarbeten. Till förordningar finns vanligen inte så omfattande förarbeten som till lagar, utan endast en departementsskrivelse (DS) från berört departement. 2.1.4 Prejudikat
Prejudikat
När en lag väl finns tillkommer successivt att den faktiskt tillämpats av domstolarna, vilket kastar ytterligare ljus över dess innebörd. I den mån sådana avgöranden styr den fortsatta tillämpningen talar vi om prejudikat. (Ordet betyder egentligen bara: tidigare avgörande.) Med uttrycket praxis åsyftas i sammanhanget att det finns flera prejudikat. Dessa är inte i formell mening bindande, men vi har i praktiken en hög grad av följsamhet – det vore olyck-
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 45
45
2017-06-22 16:38
ligt om rättsillämpningen inte skulle vara enhetlig över landet, och om en underinstans (utan goda sakliga skäl) avviker från överinstansernas praxis, leder det normalt bara till att domen efter överklagande ändras. Allmän domstol
Tvister inom denna boks sakområde avgörs i de flesta fall av allmän domstol. Dess arbetsområde är kort sagt civil- och straffrätt. De allmänna domstolarna bildar en hierarki, med tingsrätterna (TR) som första instans och Högsta domstolen (Hd) som sista, med hovrätterna (HovR) som mellannivå. Tingsrätterna inrättar sig efter praxisen i den HovR de lyder under, och samtliga allmänna domstolar följer Hd:s praxis. Även Hd (som i allmänhet dömer fördelad på olika avdelningar) brukar följa sina egna prejudikat. Om en avdelning finner sig vilja avvika från Hd:s praxis brukar frågan hänskjutas till avgörande i plenum, det vill säga av Hd i dess helhet med samtliga justitieråd som deltagare i beslutet. Hd är dessutom numera huvudsakligen just en prejudikatsinstans. För att ett hovrättsavgörande över huvud taget ska sakprövas i Hd krävs först prövningstillstånd, och sådant ges i allmänhet endast när målet har som man säger prejudikatsintresse: det handlar om en oklar rättsfråga, där det behövs ett vägledande avgörande; rena bevisvärderingsfrågor (ska man tro på vittnet Andersson eller inte) kan man normalt inte besvära Hd med. Medges inte prövningstillstånd, står HovR:s avgörande fast. Numera krävs i de flesta fall, som inte rör allvarliga brott, prövningstillstånd redan i HovR. En liknande hierarki av domstolar finns för förvaltningsrättsliga mål (till exempel skattemål och körkortsmål): förvaltningsrätter (tidigare kallade länsrätter) – kammarrätter – Högsta förvaltningsdomstolen (t.o.m. 2010: Regeringsrätten). Sistainstansen är precis som Hd primärt en prejudikatinstans, där sakprövning förutsätter att prövningstillstånd beviljas. (I samband med namnbytet erhöll ledamöterna, som tidigare kallades regeringsråd, samma titel som Hd:s ledamöter länge haft: justitieråd.) För vissa frågetyper finns utanför systemen med allmän domstol och förvaltningsdomstol några specialdomstolar, som Arbetsdom stolen och Patent- och marknadsdomstolarna, dessa senare utgör dock i administrativt hänseende delar av Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt. (Mer om de nämnda specialdomstolarna i avsnitt Näring nedan, 16 respektive 17 och 18 kap. Domstolsväsendet behandlas även i avsnitt Process, 29 kap.)
46
JUR 4_inlaga.indb 46
JURIDIK
2017-06-22 16:38
Rättsfallssamlingar
För att sprida kännedom om sina prejudikat publicerar överinstanserna dessa i olika rättsfallssamlingar. För Hd:s del sker detta i det sedan 1874 utkommande Nytt juridiskt arkiv, avd. I (Nja I, eller vanligare bara Nja – eller i den blå lagboken H, efter förste utgivaren Holm). Högsta förvaltningsdomstolens domar publiceras under denna beteckning, förkortas HFD (t.o.m. 2010 Regeringsrättens årsbok, RÅ – en förkortning som i andra sammanhang står för riksåklagaren). Vad som återfinns i Rättsfall från hovrätterna (RH) framgår av titeln. Ett fjärde exempel är Arbetsdomstolens domar (a dd eller a d – det senare är dock även förkortningen för själva Arbetsdomstolen). Det finns även rättsfallssamlingar inriktade på en viss bransch. Utöver i tryckt form finns numera givetvis publicering på internet. Se övningsboken, avsnitt Juridik, för exempel på rättsfall från Högsta domstolen. 2.1.5 Doktrin
De lege lata De lege ferenda
En sammanfattande beteckning på den rättsvetenskapliga litteraturen i form av avhandlingar, artiklar, lagkommentarer, handböcker med mera är doktrinen. Mycket av den handlar förstås om beskrivningar av gällande rätt, de lege lata (om den lag som finns), men där diskuteras också hur rättsordningen bör utformas, de lege ferenda (om den lag som bör göras). Olika rättsvetenskapsmäns åsikter är naturligtvis inte i någon formell mening bindande för domstolarna, men litteraturen erbjuder många gånger en genväg till kunskap, eftersom där på ett systematiskt sätt presenteras och diskuteras såväl författningstext som förarbeten och rättspraxis (och kommenteras andra författares åsikter). Uppkommer i domstol en fråga, som inte finns reglerad i författningstext, kommenterad i några förarbeten eller tidigare prövats i domstol, kan inte domstolen avbryta målet och skicka hem parterna med en gratulation till att de lyckats hitta en fråga som det inte finns något svar på. Har frågan uppkommit, måste målet avgöras. Finns det då i doktrinen föreslagen en lösning på (det då teoretiska) problemet, är det mycket möjligt att domstolen avgör målet på det föreslagna sättet. Detta gör man då inte för att man är tvungen, utan för att man accepterar resonemanget bakom, tyngden av de skäl som anförts för lösningsförslaget.
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 47
47
2017-06-22 16:38
2.1.6 Sedvana Att folk i allmänhet brukar bete sig på ett visst sätt (fira födelsedagar, åka söderut på semester, borsta tänderna) betyder inte att det finns någon rättsregel om att man ska göra på det sättet – flertalet vanor, seder och bruk är rättsligt irrelevanta. Bruk med rättslig relevans, som hur man sluter avtal, hur de fullgörs med mera kan emellertid inom en viss grupp (en bransch) eller lokalt (en hamn) över tid ha vunnit sådan stadga, att de betraktas som bindande av de berörda – normalt nog dock inte mer bindande, än att man kan avtala om annat, det vill säga som dispositiva. I den mån rättstillämpningen accepterar den sortens regler, kan man tala om sedvanerätt. Att så ska ske framgår inte sällan av uttryckliga författningsbestämmelser, se till exempel 1 § AvtL och 3 § KöpL. Den senare bestämmelsen talar utöver om ”handelsbruk och annan sedvänja” även om partsbruk, ”praxis som har utbildats mellan parterna”; huruvida partsbruk ska betraktas som en mycket speciell sedvana, eller som ett underförstått avtal om att fortsätta på samma sätt har ingen betydelse i sak. Ett annat sätt för en sedvana att bli erkänd som rättsregel, är att domstol faktiskt använder den som lösning på en annars oreglerad fråga. Exempel på en allmänt känd och rättsligt erkänd sedvana är allemansrätten. 2.1.7 Annat material Alla jurister är inte beredda att betrakta doktrin och sedvana som självständiga rättskällor. Deras eventuella inflytande på rättsordningens faktiska innehåll går ju inte att se, förrän lagstiftaren hänvisar till dem eller en domstol tillämpar dem, och i det läget kan man ju säga att det är författningstexten respektive rättspraxis som är källan. Även myndigheters olika ”Allmänna råd” och ”Anvisningar”, som inte är formellt bindande, kan få inflytande på rättstillämpningen, till exempel som preciseringar av diverse uttryck i författningstext. Det skulle till exempel kunna vara ”oskäligt” eller stridande mot ”god banksed” att inte följa Finansinspektionens Allmänna råd.
48
JUR 4_inlaga.indb 48
JURIDIK
2017-06-22 16:38
I en mycket vid mening skulle man bland rättskällor kunna räkna in allt material, som en domstol beaktar i sina domskäl, till exempel avgöranden i en lägre instans eller i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eller annat icke bindande eller prejudicerande material. Sådant hör dock snarare till kategorin redogörelse för olika argument än till kategorin rättskällor. Detta är inte platsen för någon djupgående diskussion kring begreppet rättskällor. Man är dock inte ute på alltför tunn is, om man som typiska rättskällor räknar med författningstext, förarbeten, prejudikat, doktrin och sedvana. I vilken mån de bildar en hierarkisk struktur, med den ena överordnad den andra, och hur de samspelar med varandra, diskuteras något närmare i avsnittet Rätts tillämpning längre fram.
2.2 EU-rätten 2.2.1 Avtal mellan stater Stater gör många avtal med varandra, bilateralt eller genom anslutning till internationella konventioner med flera eller många deltagare. Avtal mellan stater kan avse köp eller annat, ungefär som om staterna vore enskilda företag. Någon staterna överordnad instans som kan framtvinga fullgörelsen av sådana avtal, eller sanktionera avtalsbrott, finns emellertid inte. Den typen av avtal har i sig ingen eff kt på den svenska rättsordningen, men andra har det.
Dualistiska system
Inkorporering
Om Sverige kommer överens med Mongoliet om att halvera tul�len på import av jak-mjölk respektive dalahästar (tänkt exempel), är det avtalet bindande för Sverige som stat, när det slutits enligt hos oss gällande konstitutionella regler (till exempel undertecknats av statsministern och godkänts av riksdagen). Med vårt traditionella dualistiska system (tvåstegssystem) betyder det visserligen att vi har lovat Mongoliet att sänka tullen, men inte att vi redan har gjort det: tulltaxan på jak-mjölk kommer fortfarande att tillämpas av den svenska tullen, den är fortfarande gällande nationell rätt. Tulltaxan sänks inte genom avtalet med Mongoliet, utan först när vi ändrar vår nationella lagstiftning. Detta andra steg, att avtalet/konventionen införlivas eller implementeras i vår rättsordning, kan tas på två sätt. Genom inkorpore-
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 49
49
2017-06-22 16:38
Transformering
Monistiskt system
ring beslutas helt enkelt att konventionstexten är svensk lag, genom transformering utformas den ”vanliga” svenska lagtexten till saklig överensstämmelse med konventionen. I många andra stater tillämpas i stället ett monistiskt system, innebärande att så fort det internationella avtalet är slutet, utgör dess sakinnehåll en del av den gällande nationella rätten. Vårt medlemskap i Eu innebär att vi i det sammanhanget i stor omfattning fått uppge vårt dualistiska synsätt. Exempelvis innebär den nedan kommenterade principen om direkt eff kt att vissa Eu-rättsliga regler kan tillämpas utan att Sverige inkorporerat eller transformerat dem genom svensk lagstiftning. 2.2.2 EU-rättens källor Den nuvarande Europeiska unionen har en mer än halvsekellång utvecklingshistoria och dess organisation och beslutsformer är inte helt okomplicerade. En översiktlig och förenklad bild av Eu:s rättsordning kan se ut som följer.
Primärrätten
Med primärrätten avses de fördrag mellan medlemsstaterna som skapat och reglerat samarbetet, som Romfördraget 1958, Lissabonfördraget 2009 och de olika anslutningsfördragen med nya medlemsstater. Med en försiktig analogi skulle dessa kunna kallas för Eu:s grundlagar eller konstitution. De kan endast ändras genom nya avtal mellan de berörda staterna, inte av Eu:s beslutsorgan, och detta kan bli både omständligt och tidsödande.
Sekundärrätten
Sekundärrätten utgörs av de inom Eu tillkomna rättsakterna (författningarna). Beslutsgången kan – mycket förenklat – beskrivas som att kommissionen föreslår, parlamentet godkänner och ministerrådet beslutar. Sekundärrätten måste givetvis hålla sig inom primärrättens ramar.
Förordningar
De i detta sammanhang viktigaste typerna av rättsakter är förordningar och direktiv. Förordningar är generell lagstiftning, direkt tillämplig som gällande rätt i varje medlemsstat, bindande för såväl stater som enskilda. Direktiv riktar sig till medlemsstaterna, och ålägger dem att, inom viss övergångstid, utforma sina nationella rättsordningar på visst sätt, exempelvis ge konsumenter ångerrätt eller anställda lönegaranti. På vilket sätt detta görs
Direktiv
50
JUR 4_inlaga.indb 50
JURIDIK
2017-06-22 16:38
är upp till respektive medlemsstat, och stater vars rättsordningar redan uppfyller direktivets krav behöver inte vidta några åtgärder alls. Publicerade förarbeten av svensk modell är inte brukliga på kontinenten och inte heller inom Eu. Det är däremot brukligt att rättsakter före den egentliga författningstexten inleds med en preambel, ett företal där bakgrund till och syften med rättsakten kortfattat anges. Trots att preambeln inte är bindande, används den för att tolka innehållet i rättsakten. Vid implementering av direktiv har den svenske lagstiftaren möjlighet att utforma förarbeten, men dessa blir av naturliga skäl i allmänhet avsevärt mindre omfattande än vid ”egen” lagstiftning. EU-domstolens praxis
Förhandsbesked
Eu-domstolens praxis är mycket betydelsefull i sammanhanget, inte minst när det gäller tolkning av primärrätten. Att domstolen inte kan ändra i denna är klart, men det tolkningsutrymme som finns har utnyttjats, på ett sätt som nog i vissa fall kan beskrivas som inte bara en precisering utan en utvidgning, i vart fall jämfört med vad fördragens ordalydelse utan vidare ger vid handen. Domstolens prejudikat är formellt bindande, och inte som Hd:s bara bör, utan ska efterföljas.
I den omfattning som Eu-rätten är gällande rätt i medlemsstaterna, uppkommer frågan om dess tillämpning i första hand vid tvister i de nationella domstolarna. För att tillämpningen inte ska utvecklas olika inom olika stater, kan – i vissa fall ska – den nationella domstolen inhämta ett förhandsbesked från Eu-domstolen om den aktuella bestämmelsens rätta tolkning. Härigenom kan enhetligheten i rättstillämpningen inom Eu upprätthållas.
Eu-rättsliga frågor diskuteras givetvis i den rättsvetenskapliga lit-
teraturen. Skälen för att anse doktrinen som en egen rättskälla i detta sammanhang är dock avsevärt svagare, än när det gäller den nationella svenska rätten. Eu-domstolen hänför sig i sina domskäl i ringa eller ingen mån till litteraturen, och att den – som någon gång kan bli aktuellt i svensk domstol – skulle avgöra en fråga med stöd enbart i doktrin är knappast tänkbart. Lokala sedvanor har föga betydelse för Eu-rätten, som ju ska vara densamma i hela unionen. En annan sak är att kommissionen, när man förbereder ny lagstiftning, söker efter en för medlemsstaterna
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 51
51
2017-06-22 16:38
”minsta gemensamma nämnare” i meningen regler som är anpassade till vad som är vanligt, om man så vill ”sedvanligt” i medlemsstaterna. Allmänna principer
Ibland anges som en specifik Eu-rättskälla de allmänna principer, som utvecklats av Eu-domstolen: lojalitet, proportionalitet, eff ktivitet, förutsebarhet med mera. Skälet för att betrakta dem som en egen rättskälla är närmast att de ska genomsyra all Eu-rättstillämpning, alltså även vad gäller förordningar och direktiv där principerna inte kommit till direkt uttryck. Det är dock domstolspraxis som har fastlagt principerna, och Eu-domstolen har härvid stött sig på primärrätten, om inte alltid på dess bokstav så på dess ”anda”. Vissa allmänna rättsprinciper återfinns i (nästan) alla medlemsländers rättsordningar, och betraktas av domstolen som en sorts unionsgemensam konstitutionell sedvana. 2.2.3 Verkan i Sverige Att exempelvis Eu:s förordningar gäller i Sverige, utan att det i varje fall behöver bekräftas av riksdagen, möjliggörs juridiskt genom 10:5 regeringsformen (RF), enligt vilken riksdagen ges rätt att delegera lagstiftningsmakt till Eu. Denna delegationsrätt har sedan utnyttjats genom Eu-lagen. Att Eu-rätten är överordnad den nationella rätten om en kollision skulle inträda, är accepterat av medlemsstaterna för ordinära författningar, för Sveriges del lagar och förordningar. Att detta företräde skulle överskugga även staternas konstitutioner, som Eudomstolen uttalat, är inte oomstritt. För Sveriges del har vi hittills undvikit problemet, genom att i förekommande fall snällt ändra grundlagen – det har då inte rört någon hjärtefråga utan mer handlat om teknikaliteter. Eftersom primärrätten ger Eu-domstolen suverän tolkningsrätt, är även dess praxis överordnad nationell rätt.
Direkt effekt
52
JUR 4_inlaga.indb 52
Hur påverkas innehållet i vår interna rättsordning av Eu på så sätt, att enskilda kan åberopa de ifrågavarande rättigheterna i nationell domstol; i vilken mån har de direkt eff kt? Att förordningar har den betydelsen har redan sagts. (Ordet förordning kan i svenskt juridiskt språkbruk dels syfta på en lagen underordnad författning utfärdad av regeringen, dels på en lagen överordnad rättsakt från Eu – dessutom finns som nämnts en grundlag som har den
JURIDIK
2017-06-22 16:38
beteckningen). Direktiv måste däremot på något sätt implementeras. Har så inte skett under den tillåtna övergångstiden, kan de emellertid ändå få direkt eff kt, enligt vad Eu-domstolen fastslagit. Detta förutsätter, utöver att tiden gått ut, att bestämmelsen är klar och precis samt ovillkorlig, dessutom som huvudregel att den är ”vertikal” (ger enskild rättighet gentemot staten).
Direktivkonform tolkning
Samma kriterier kan ge bestämmelser i primärrätten direkt eff kt, till exempel åtagandet av medlemsstaterna redan i Rom-fördraget att inte uppställa nya handelshinder. Principen om direktivkonform tolkning innebär att den nationella rätten så långt möjligt ska tolkas i enlighet med direktivet, även om detta inte har direkt effekt. Samma princip, då betecknad konventionskonform tolkning, tillämpas för övrigt generellt i Sverige visavis sådana konventioner som vi anslutit oss till, utan att ha genomfört steg två i den dualistiska metoden, till exempel Fn:s barnkonvention. Eu har tydligen ett visst inslag av överstatlighet, genom att där beslutade regler blir bindande för Sverige utan att vi behöver (eller ens har rätt att) särskilt godkänna dem, och genom att beslut i ministerrådet numera i stor omfattning tas med majoritet – vi har alltså inte någon generell vetorätt (veto= lat. jag förbjuder). Rent konkret har vårt medlemskap medfört, att vi som nämnts ovan gjort några närmast tekniska justeringar i grundlag. Vidare gäller alla förordningar alltså som svensk lag – de har som alla Eu:s rättsakter en officiell version på varje medlemsspråk, alltså även på svenska. På civilrättens område har nyare lagstiftning i många fall varit helt eller delvis en implementering av något Eu-direktiv (till exempel konsumentkreditlagen, aktiebolagslagen). Vårt sätt att tolka lagar (varom något mera nedan) har i förekommande fall påverkats av principen om direktivkonform tolkning. Vissa av Eu-domstolen utvecklade principer, som de om proportionalitet och förutsebarhet, beaktas även utanför det direkt Eu-rättsliga området. Domstolar har vid några tillfällen åsidosatt de svenska rättsreglerna såsom stridande mot Eu-rätten. Svenska domstolar har i tveksamma fall begärt förhandsbesked av Eu-domstolen, dock inte i samma utsträckning som de flesta andra medlemsstater. (Ett skäl att undvika begäran om förhandsbesked är att proceduren förlänger processen med upp till två år.)
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 53
53
2017-06-22 16:38
I praktiken uppkommer frågan om svensk rätts förenlighet med Eu-rätten i första hand i ett konkret mål eller ärende i svensk domstol eller myndighet. I civilrättsliga mål blir det då i sista hand Hd som tar ställning till frågan, genom att tillämpa den svenska regeln eller inte. Frågan kommer under vägen upp till Eu-domstolens bedömning, om någon av instanserna begärt ett förhandsbesked. Ett sådant förhandsbesked innebär inte att Eu-domstolen avgör målet i sak, utan är enbart ett auktoritativt besked om hur Eu-rätten ska tillämpas i sammanhanget. Annars uppkommer frågan om en medlemsstats rättsordning är förenlig med Eu-rätten genom att kommissionen väcker talan mot staten i Eu-domstolen för att man anser att dess rätt strider mot Eu-rätten eller att ett direktiv inte införlivats rätteligen. 2.2.4 Europakonventionen Icke att förblanda med Eu är Europarådet, Europadomstolen och Europakonventionen. Europeiska rådet är Eu:s högsta organ, och består av medlemsstaternas högsta politiska befattningshavare (president, statsminister och motsvarande). Europarådet är en samarbetsorganisation med 47 europeiska länder som medlemmar. Den antog 1950 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen. Samtliga medlemmar har tillträtt konventionen, Sverige 1952, och majoriteten av dem även de senare utfärdade tilläggsprotokollen. Europadomstolen
För att upprätthålla konventionen tillskapade man Europadomstolen, där enskilda kan väcka talan mot staten, som om den fälls kan åläggas att betala skadestånd. I sak handlar konventionen bland annat om rätten till liv, förbud mot tortyr, skydd för privatliv och egendom, tillträde i rimlig tid till prövning i opartisk domstol av civil rights – det sistnämnda begreppet är avsevärt vidare än vad vi i Sverige menar med civilrätt. Sveriges tillträde till konventionen innebar att vi tog steg 1 i vår dualistiska metod. Något steg 2 ansågs inte nödvändigt, i den trygga – som det visat sig felaktiga – förvissningen om att vår rättsordning naturligtvis inte kränkte några mänskliga rättigheter. Sedan vi ett antal gånger fällts i domstolen har vi på ett antal punkter ändrat vår lagstiftning – bland annat ökat möjligheten till domstolspröv-
54
JUR 4_inlaga.indb 54
JURIDIK
2017-06-22 16:38
ning av ärenden som traditionellt ankommit på myndigheter, förändrat sammansättningen av vissa tidigare partssammansatta domstolar (dock – ännu – inte av ad ), kortat tiden för anhållande utan domstolsprövning. År 1994 togs så steg 2 genom inkorporering av konventionen som svensk lag. Samtidigt förbjöds i regeringsformen införande av konventionsstridiga författningar. Regleringen innebär att konventionen är överordnad svenska förordningar, och att lagar senare än 1994 inte ska tillämpas om de strider mot konventionen, eftersom de i så fall även strider mot grundlag. Mot den bakgrunden synes det föga troligt att en domstol skulle upprätthålla en äldre konventionsstridig svensk lag, även om det är formellt tillåtet enligt den nationella rätten – det skulle i vart fall innebära att Sverige begick ytterligare ett konventionsbrott. Konventionen har tagit ytterligare en väg in i svensk rätt, nämligen via Eu. Eu som sådan är visserligen inte ansluten till konventionen, men samtliga Eu:s medlemsstater är det, och Eu-domstolen har förklarat de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen – liksom enligt Fn:s deklaration i ämnet – vara en del av Eu-rätten. (Sedan 2010 pågår den komplicerade beslutsproceduren för EU:s formella anslutning till Europakonventionen. I ett avgörande från slutet av 2014 har emellertid EU-domstolen funnit en sådan anslutning icke förenlig med EU-rätten, närmast för att EU då skulle ställas under utomståendes kontroll med risk för att åläggas sanktioner. Huruvida anslutningsprocessen härefter kan fortskrida, framstår som ytterst osäkert.)
2 Rättskällorna
JUR 4_inlaga.indb 55
55
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 56
2017-06-22 16:38
3 Rättstillämpning 3.1 Inledning Jurister arbetar med olika saker och olika metoder. Att forska i juridik är en sak, att utforma lagtext och avtal en helt annan, att tillämpa den gällande rätten på faktiskt uppkommande frågor en tredje. Den sistnämnda aspekten ska i det följande få en kort beskrivning. Det betyder närmast att det är domstolarnas sätt att arbeta som är aktuellt. Gällande rätt
En praktisk definition av gällande rätt är: så skulle en domstol döma, om den fick frågan. Någon kännedom om detta arbetssätt krävs, för att man ska kunna göra en rimlig prognos inför en eventuell rättegång, eller över huvud taget för att bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Ett kriterium på en rättsstat är rättssäkerhet, och ett moment i sådan är i sin tur förutsebarhet. Nu kan ju förutsebarheten aldrig bli total – i så fall skulle det inte behövas några processer, och det skulle inte finnas några domstolsavgöranden, och därigenom ingenting att förutse; moment 22. Antalet processer begränsas ändå av en ofullständig förutsebarhet: bedömer man sina möjligheter att vinna som måttliga, undviker man rättegång och söker någon annan lösning. Domstolarnas arbetssätt är följaktligen inte bara av internt intresse, utan av relevans för potentiella parter i en rättegång, för dem som ska ge juridiska råd i det ena eller andra sammanhanget, för alla som vill bilda sig en uppfattning om gällande rätt.
3.2 Tillämpning av författningstext 3.2.1 Hur bindande är författningstexten? Författningstexten är den enda formellt bindande nationella rättskällan. Denna eff kt är dock underkastad vissa begränsningar. En underordnad författning ska inte tillämpas, om den står i strid mot en överordnad. En formell lagregel utan sanktion (makar ska vara trogna) kan naturligtvis följas i praktiken av de berörda, men kan inte tillämpas av domstol, i den meningen att någon kan tvingas följa den (med rättsliga medel).
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 57
57
2017-06-22 16:38
Vidare händer det någon gång att lagtexten föråldras så mycket, att den på grund av hur verkligheten numera ser ut faktiskt inte til�lämpas längre, utan att den formellt upphävts; den blir obsolet. Ett historiskt, inte betydelselöst, exempel på detta är framväxten av vårt demokratiska och parlamentariska styrelseskick, som fram till 1970 skedde om inte i strid mot så vid sidan av 1809 års regeringsform, som allt eftersom slutade tillämpas.
Reduktionsslut
En äldre författning kan, utan att den upphävs formellt, anses ha ersatts av en nyare författning i samma ämne. Någon enstaka gång tillåter sig en domstol (vanligen i så fall den högsta instansen) härutöver ett regelrätt reduktionsslut, alltså att döma i direkt strid mot den tillämpliga lagens ordalydelse. Härtill fordras goda skäl, som att lagtexten blivit så vid, att den kommit att omfatta fall som upp enbart faller utanför syftet med lagen. 3.2.2 Vad betyder författningstexten? Ovan påstods att författningstext kan behöva tolkas. (När i detta avsnitt fortsättningsvis för korthets skull används ordet ”lag” avses författning i största allmänhet, om inte av sammanhanget framgår att den mer specifika författningstypen åsyftas.) Det finns flera anledningar till detta. Någon gång kan det bero på att stadgandet är så gammalt, att uttryckssätten kommit ur bruk; innebörden av ”säljer man tvem ett” eller ”vangömmo” står kanske inte omedelbart klar för en modern läsare. Lagstiftning inom tekniska områden tarvar tekniska uttryck; ”motorfordon” är ett begrepp med stor användning i trafiklagstiftningen, men härmed avses inte allt som rör sig med hjälp av motor, till exempel inte gräsklippare eller leksaker. Vad just gäller trafiklagstiftningen finns en hel lag, som enbart innehåller legaldefinitioner av relevanta begrepp, vägtrafikdefinitionslagen. Av den kan bland annat utläsas, att vissa rullstolar räknas som cyklar – något överraskande kanske för lekmannen. Vidare utvecklas i juridiskt språkbruk för att kommunikationen ska kunna förenklas (mellan dem som behärskar språkbruket) vissa facktermer. Att de är just facktermer framgår emellanåt av att de uppträder i latinsk språkdräkt (culpa = vårdslöshet eller försumlighet). Många gånger är de dock uttryck som används även i andra
58
JUR 4_inlaga.indb 58
JURIDIK
2017-06-22 16:38
sammanhang, men som för jurister har en specifik innebörd, oftast mer precis än i vardagsspråket; se till exempel begreppen behörighet – befogenhet i avsnittet om fullmakt längre fram. Vidare använder lagstiftaren mycket ofta rent värderande uttryckssätt: skäligt, väsentligt, uppenbart missförhållande, synnerliga skäl med mera. Hur sådana uttryck ska appliceras på verkligheten kan inte enbart utläsas av själva ordet. Det kanske största tolkningsproblemet ligger nog i språkets allmänna vaghet; vad menas till exempel med ett så banalt ord som ”bostad” – innefattas en nybyggd villa som ingen ännu flyttat in i, avses även ett uppslaget campingtält, är hundkojor och björniden bostäder för sina invånare? 3.2.3 Lagtolkningsmetoder Bokstavstolkning
Det sagda innebär att man inte alltid kommer så långt med en bokstavstolkning (att förstå orden enligt deras lexikala innebörd, punkt–slut), även om det under historiens förlopp funnits förhoppningar om att hela lagen skulle kunna läsas så (och juristerna därigenom bli överflödiga). Mången gång är det i och för sig möjligt: ”I denna hiss får samtidigt färdas högst 8 personer” bereder inga större tolkningsproblem, bortsett möjligen från den marginella förekomsten av siamesiska tvillingar. Vad ett ord betyder beror ofta på sammanhanget: ordet ”får” har två helt olika innebörder i satsen ”Får och getter får förvaras i …”. Att i överdriven mån eftersträva en bokstavstolkning riskerar dock att leda till en stelbent och formalistisk rättstillämpning.
Restriktiv tolkning
Begrepp som ”bostad” går däremot enligt vad ovan antytts inte ens att bokstavstolka på ett intellektuellt hederligt sätt. Man kan då göra en försiktig eller restriktiv tolkning, det vill säga begränsa sig till ordets kärnområde, sådant som ”alla” kan vara överens om hör dit, till exempel av människor faktiskt permanent bebodda byggnader, som också är avsedda för detta ändamål. Tillämpningsområdet för en bestämmelse med detta bostadsbegrepp blir tydligen relativt litet; bland annat utesluts tält, fritidshus och hundkojor. Man kan också tänka sig att ”töja” på begreppet, så att det även inbegriper sådant som kanske inte vid en första titt ingår, till exempel utnyttjat campingtält, fritidshus och hotellrum, varvid man i så
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 59
59
2017-06-22 16:38
Extensiv tolkning
Teleologisk metod
fall gör en vid eller extensiv tolkning. Den aktuella bestämmelsen får då ett förhållandevis omfattande tillämpningsområde, även om man inte går så långt som till fågelholkar och rävgryt. Begreppen bokstavstolkning, restriktiv tolkning och extensiv tolkning är enbart beskrivningar, som inte i sig säger någonting om varför man ska använda den ena eller andra metoden. Valet görs vanligen med en teleologisk metod, varmed avses att man beaktar lagens syfte eller ändamål. Någon gång kan detta utläsas direkt i lagen; marknadsföringslagen (Mfl ) inleds med en portalparagraf, som inte säger någonting direkt om vad man får och inte får göra i sammanhanget, utan endast deklarerar syftet med lagen: enkelt sagt att främja god och motverka dålig marknadsföring. Ibland kan man ”läsa mellan raderna”: nödvärnsrätten är något större för bostäder än för kontor, 24:1 brottsbalken (BrB). Den principiella skillnaden mellan bostäder och kontor är närmast den, att bostaden hör till privatlivet och kontoret till yrkeslivet. Accepterar man detta som att privatlivet är mer skyddsvärt än yrkeslivet, skulle det motivera att den utvidgade nödvärnsrätten gäller även fritidshus och för tillfället använt campingtält. Det innebär inte att man kan få bostadsbidrag för campingtältet. Bostadsbidragen har helt andra syften, närmast att hjälpa till med de grundläggande basbehoven, ”existensminimum”, och utges endast för vissa typer av permanentbostäder. Ordet ”bostad” kan alltså ha litet olika innebörd i olika lagar. Detsamma gäller många vardagliga begrepp, oundvikligt på grund av språkets vaghet. Om däremot ett visst ord har olika innebörd på olika ställen i samma lag, är lagen olyckligt skriven: bostadsbegreppet i straffbestämmelsen för hemfridsbrott, 4:6 BrB, ska vara detsamma som i nödvärnsparagrafen. Annars är det som antytts ovan skandinavisk teknik att söka stöd i förarbetena. Härvid går man nog i praktiken i första hand på propositionen, för där återfinner man inte bara regeringens ståndpunkter, utan även referat från utredningen och väsentliga remissyttranden samt i förekommande fall lagrådets yttrande. Har riksdagen gjort ändringar i förslaget måste man dock gå till riksdagstrycket för att få kommentarer till dessa.
60
JUR 4_inlaga.indb 60
JURIDIK
2017-06-22 16:38
I förarbetena kan man återfinna förklaringar på vad som avsetts med det ena eller andra uttryckssättet, samt inte minst skälen bakom det slutliga förslaget, motiven. Typiskt sett tillmäts senare förarbeten försteg framför tidigare, så att riksdagens uttalanden gäller före regeringens, som i sin tur gäller före utredningens, men man kan inte säga detta helt kategoriskt – ibland kan ett förarbetsuttalande förefalla mindre genomtänkt eller överspelat av senare utveckling av verkligheten eller rättsordningen. Numera beaktas också de ovan nämnda principerna för direktivkonform och konventionskonform tolkning, som dock inte innebär något krav på att avvika från lagens ordalydelse. Men hur gör man om principerna kolliderar med förarbetsuttalanden? Med tanke på den ökade respekt för konventioner som är en tendens under senare år, är en rimlig gissning att förarbetena får ge vika, i vart fall om de är äldre än konventionen eller kolliderar med ett Eu-direktiv. Förarbetena kan inte heller sätta tydlig lagtext åsido. När en domstol ska välja en av flera tänkbara tolkningsvarianter, beaktas utöver vad som hittills nämnts också konsekvenserna. Skulle en viss tolkning medföra stora praktiska problem – till exempel att normala konsumenter i praktiken skulle få mycket svårt att utöva sina rättigheter – undviker man den om möjligt. 3.2.4 Utfyllnad av luckor i lagen
E contrario Ex analogia
Om resonemanget så långt leder till att en viss bestämmelse är til�lämplig, kommer den att användas för avgörandet i målet. Men om den förevarande situationen skiljer sig något från den lagreglerade, samtidigt som det finns likheter? Låt säga att man kan få statligt stöd till en viss verksamhetstyp, uppgående till 50 procent av kostnaderna. En person ansöker om sådant stöd till en sådan verksamhet, men han gör det i förväg, innan några kostnader uppkommit. Han behöver stödet för att kunna komma igång, och kan presentera en rimlig kalkyl över kostnaderna, men lagen har inga regler om förskott – och heller inget förbud mot förskott. Den beslutande myndigheten står inför valet att tillämpa lagen motsatsvis, e contrario eller analogt (på samma sätt), ex analogia.
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 61
61
2017-06-22 16:38
Utfyllnad
Legalitetsprincipen
Retroaktivitet
Det förstnämnda tänkesättet innebär, att eftersom situationen är en annan än den i lagen beskrivna, måste lösningen bli en annan, det vill säga inget bidrag (ännu). Det andra sättet går ut på att eftersom situationen är så lik den lagreglerade, är det rimligt med samma lösning, det vill säga bidrag utgår (i förskott). Båda resonemangen är fullkomligt logiska, och valet görs med samma typer av stöd som finns vid val av tolkningsmetod, inte minst det teleologiska synsättet. Nu är vi dock utanför tolkningsområdet och ägnar oss åt en utfyllnad av en lucka i lagen. Det ska nämnas att vid tillämpning av straffbestämmelser är analogislut förbjudna, ett utslag av den så kallade legalitetsprincipen. Tekniken används däremot inte sällan inom civilrätten, till exempel för att hitta lösningar vid avtalstvister rörande i lag inte närmare reglerade avtalstyper, genom att efterlikna de köprättsliga (mycket utförliga) reglerna. En speciell typ av ”tidsmässig analogi” i form av retroaktivitet, innebär att en lag tillämpas på situationer, som inträffat före lagens ikraftträdande. Även detta är förbjudet inom straffrätten enligt legalitetsprincipen, och för den delen förbjudet även inom beskattningsrätten (såvitt gäller till den tilltalades respektive den skattskyldiges nackdel). eu -domstolen accepterar inte utan goda skäl retroaktivitet över huvud taget, eftersom sådan strider mot principen om förutsebarhet. Både resonemang analogt och e contrario bygger på att det finns en lagregel som ligger åtminstone i närheten av det fall som är under prövning. Saknas det, får domstolen stödja sig på mer allmänna resonemang, som principerna om avtalsfrihet, att det som inte är förbjudet är tillåtet med mera, alltså en sorts mer avlägsna analogier. Regler som återfinns i de flesta lagreglerade avtalstyper – som till exempel att väsentliga avtalsbrott berättigar till hävning, medan smärre sådana inte gör det – kan betraktas som allmänna principer, analogt tillämpliga i inte lagreglerade avtalstyper. Det är dock rimligt att inte göra analogier från speciella undantagsregler utanför deras ordalydelse. Tänkbart är att ett inte lagreglerat fenomen ändå diskuterats i några förarbeten. Finns en sedvana ligger det nära till hands att använda den som dispositiv rätt. Någon gång finns inget annat än doktrinuttalanden i rättskälleväg, men praktiska konsekvenser kan ju alltid övervägas och peka ut en riktning. Finns rättsfall kring lik-
62
JUR 4_inlaga.indb 62
JURIDIK
2017-06-22 16:38
nande frågor, kan man kanske hitta någon ledning där. Ibland söker man ledning i hur frågan lösts i utländsk rätt, särskilt i rättsordningar som står vår egen nära, som de norska och danska.
3.3 Rättsfallstolkning 3.3.1 Prejudikatvärde Finns ett prejudicerande rättsfall om samma fråga, som nu är uppe till bedömning, är det ovan beskrivna arbetet redan gjort, och vi har som nämnts i praktiken en hög grad av följsamhet hos underinstanserna. Man talar bland jurister om rättsfalls prejudikatvärde, varmed oftast åsyftas hur efterföljansvärt fallet är. Härvid brukar som skäl för ett lägre prejudikatvärde anföras sådant som att domen inte var enhällig, att motiveringen är dålig eller svårbegriplig, att domen leder till praktiska svårigheter, eller att vederbörande författare helt enkelt ogillar resultatet. Oavsett vad doktrinen anser om prejudikatvärdet, följs dock prejudikaten normalt till 100 procent, inte bara varannan gång för att prejudikatvärdet är så lågt. Ett annat sätt att se på frågan om prejudikatvärde, är att försöka bilda sig en uppfattning om hur användbart fallet är för den fortsatta rättstillämpningen. Ur den synpunkten har ett prejudikat som svarar på ett ofta uppdykande problem ett högt prejudikatvärde, även om rösterna var tre mot två i Hd. En enig, djupsinnig och elegant dom har däremot ett måttligt praktiskt prejudikatvärde, om den rör en fråga som är så speciell, att den aldrig kommer att dyka upp i domstol igen. Det följande resonemanget rör publicerade prejudikat från Hd, men är i tillämpliga delar i stort sett relevant även när det gäller andra överinstanser. 3.3.2 Den processuella ramen När det handlar om att dra slutsatser av ett Hd-avgörande, måste man till en början ta hänsyn till vad som kan kallas ”den processuella ramen”: domstolen får inte besluta om saker som inte ingår i processen. I brottmål betyder det att man inte kan döma till straff för annat än vad som ingår i åklagarens gärningsbeskrivning, det
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 63
63
2017-06-22 16:38
vill säga det faktiska handlande som den tilltalade påstås ha utfört. Däremot kan domstolen rubricera gärningen annorlunda än vad åklagaren gjort, till exempel som egenmäktigt förfarande i stället för som snatteri, och döma till ett annat – (eventuellt) strängare – straff n vad som yrkats. I förmögenhetsrättsliga tvister måste domen hålla sig inom ramen för parternas talan: man kan inte döma ut något annat eller mera än vad käranden yrkat, och inte mindre än vad svaranden medgett. I familjerättsliga mål kan hänsynen till barnets bästa medföra en utgång som inte yrkats. I överinstanserna tillkommer den begränsningen, att målet kanske inte överklagats i sin helhet: överinstansen får då bara döma i de överklagade delarna. Har bara ena parten överklagat, får man inte ändra till den partens nackdel, även om det vore i sak befogat. I förmögenhetsrättsliga mål gäller den principen (förbud mot reformatio in peius) fullt ut, i brottmål gäller den till förmån för den tilltalade. Att Hd inte ändrar en viss del av HovR:s dom behöver alltså inte betyda att man delar HovR:s uppfattning, utan kan bero på att Hd:s prövning inte omfattade den frågan. Man kan i så fall inte dra några som helst slutsatser om Hd:s uppfattning i den delen. I den processuella ramen ligger ytterligare en begränsning i domstolens handlingsutrymme. Domen grundas inte så mycket på vad som verkligen hänt (det vet man sällan helt säkert), och inte heller utan vidare på vad parterna påstår har hänt, utan på vad som anses bevisat i målet. Även detta kan skilja mellan instanserna, så Hd kan döma tvärtemot HovR även när man har samma åsikt om rättsfrågan, för att man drar andra slutsatser av bevisningen. Även detta måste man vara uppmärksam på, när man försöker dra slutsatser av prejudikatet. 3.3.3 Prejudikatens bindande verkan I engelsk rätt, där rättsutvecklingen historiskt sett väsentligen har skett genom domstolspraxis, i mindre omfattning genom författningar (i modern tid har författningar fått större betydelse), anses prejudikaten bindande. För att kunna avvika från praxis behöver domaren då finna någon omständighet i sitt fall, som gör det an-
64
JUR 4_inlaga.indb 64
JURIDIK
2017-06-22 16:38
norlunda än prejudikatsfallet, distinguish the case. De delar i prejudikatet som anses bindande, är de skäl som anförs för utgången, ratio decidendi. Uttalanden av annat slag i domen, obiter dictum, anses inte bindande. I doktrinen har anförts att vi ska se på Hd:s domar på motsvarande sätt, det vill säga att obiter dictum saknar prejudikatintresse. Åsikten kan ifrågasättas.
Rättsfallet Nja 2007 s. 962 (OBS! att siffran efter årtalet inte anger referatets nummer, utan den sida där referatet börjar!) handlade om en viss relativt kort reklamationsfrist fick åberopas gentemot ett par makar (konsumenter), med i så fall den konsekvensen att de framfört sina klagomål för sent för att kunna få rättelse. Makarna invände häremot dels att klausulen inte ingick i avtalet (om ”inkorporering” av standardavtal, se närmare i avsnittet Allmän avtalsrätt), dels att den i vart fall var oskälig och därför inte giltig. Hd förde först ett längre resonemang om oskäligheten, som utmynnade i att klausulen inte var oskälig i sammanhanget. Därefter gick man över till inkorporeringsfrågan, där man kom fram till att eftersom klausulen åberopats först i efterskott, var den inte en del av makarnas avtal. De hade därför inte klagat för sent. Oskälighetsresonemanget är tydligen helt onödigt för domen – hur det än ligger till med oskäligheten ingick ju klausulen inte i avtalet, och kunde därför hur som helst inte binda makarna. Resonemanget är alltså helt obiter dictum. Att Hd avsätter sin pressade arbetstid till detta kan inte rimligen betyda annat, än att man menar att resonemanget ska kunna tjäna till ledning för den framtida rättstillämpningen, och man behöver knappast tvivla på att det kommer att utnyttjas av underinstanserna den dag de ställs inför samma problem.
Emellanåt uppkommer i Hd frågan, om man inte bör ändra sin egen praxis. Som nämnts ovan i avsnittet om rättskällorna är det normala i sådana fall att Hd sammanträder och dömer i sin helhet, i plenum. Det händer dock att en enskild avdelning avviker, vanligen då därför att man anser praxisen föråldrad. Att underinstanserna avviker från Hd:s praxis är som påpekats flera gånger ovanligt, och beror nog oftast på att man anser sig kunna distinguish the case eller anser praxisen föråldrad. Någon gång uppträder en regelrätt kollision.
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 65
65
2017-06-22 16:38
En för närvarande aktuell fråga är, om det svenska systemet med både straff och straffavgift för vissa skattebrott strider mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning. Hd har tidigare fastslagit att så inte är fallet (under vissa förutsättningar). Emellertid har ett par hovrätter därefter i domar kommit till motsatt slutsats. Detta innebär tydligen dels att hovrätterna tolkar konventionen annorlunda, dels att man anser den överordnad såväl svensk lag som Hd:s praxis. I ett förhandsavgörande år 2013 har EUdomstolen uttalat att systemet med straff och skattetillägg i princip innebär dubbelbestraffning (i vilket fall det strider mot såväl EU-rätten som Europakonventionen). Härefter tillämpas antingen strafftillägg eller straff, och HDhar beviljat resning i en mängd fall av ådömd dubbelbestraffning. När det gäller att dra slutsatser från ett prejudikat, ska man vara mycket försiktig med e contrario-slut. Att Hd åberopat fem omständigheter till stöd för sitt beslut, betyder inte att det inte kunde ha räckt med fyra eller tre (eller en) av dem – man kan mycket väl åberopa allt som talar för utgången, ”övermotivera”. Frågan om det hade räckt med tre omständigheter säger en sådan dom ingenting om.
3.4 Rättskällornas förhållande gentemot varandra Hur de olika rättskällorna förhåller sig till varandra är tydligen inte helt enkelt att säga. Som en grundprincip kan anges att författningstext är överordnad de andra, som normalt fungerar förtydligande och kompletterande. Inom kategorin författningstext finns i sin tur en viss hierarkisk ordning. När källorna kolliderar med varandra blir det hela mer komplicerat. Det råder sålunda ingen enighet mellan jurister om Eu-rätten har företräde framför svensk grundlag eller om Europakonventionen har företräde framför (äldre) svensk lag (eller för den delen grundlag). Har Hd gjort ett reduktionsslut, torde underinstanserna fortsättningsvis rätta sig efter det, och i sådana fall har rättspraxis i praktiken fått företräde framför författningstexten (tills lagstiftaren ingriper). På motsvarande sätt kan ett Hd-fall ta udden av tidigare förarbeten, och i sin tur kanske överspelas av senare förarbeten, defini-
66
JUR 4_inlaga.indb 66
JURIDIK
2017-06-22 16:38
tivt av senare lagstiftning. En köprättslig sedvana ska enligt köplagen beaktas, men en sedvana i meningen ”så gör vi alltid” kanske underkänns av Hd, därför att den inte anses framväxt genom ett samspel mellan jämbördiga parter, utan bara återspeglar en stark avtalsparts faktiska möjligheter att ensidigt diktera avtalsvillkoren, eller är i något avseende oskälig. Att prejudikat inte är formellt bindande illustreras bland annat av hovrätternas trots i dubbelbestraffningsfrågan. Eftersom de tänkbara praktiska konsekvenserna är argument för hur rätten ska tillämpas, är tydligen inte bara information om rättsliga frågor av betydelse, utan även information om och bedömningar av den faktiska verkligheten. Någon genomgående hierarkisk och tydlig struktur är svår att se; snarare kan man tala om ett samspel mellan olika typer av material. Vilken vikt som tillmäts viss information i sammanhanget beror förstås inte enbart på från vem informationen härrör, utan inte minst på vad informationen går ut på i sak: är det ett väl underbyggt faktapåstående eller en personlig åsikt? Det går kanske inte ens alltid att göra en klar principiell skillnad mellan material som konstituerar en rättsregel, material som diskuterar en rättsregel och material som beskriver den faktiska verkligheten. Testa dina kunskaper på avsnittet Juridik genom frågor i övningsboken.
3 Rättstillämpning
JUR 4_inlaga.indb 67
67
2017-06-22 16:38
JUR 4_inlaga.indb 68
2017-06-22 16:38
Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt omfattar alla områden som normalt ingår i grundläggande juridiska kurser. Tyngdpunkten ligger på grundläggande principer inom civilrätt, straffrätt och processrätt för att ge läsaren översiktskunskaper. De olika kapitlen har grupperats i avdelningar, inom vilka det har eftersträvats att samla regler med sakligt samband; Juridik, Familj, Avtal, Näring, Fordran, Ersättning, Straff ch Process. En strävan utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler är att Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt även ska kunna ge en förståelse för vad juridik är. Boken innehåller därför förhållandevis omfattande avsnitt om rättskällor och juridisk metod samt återkommande rättstillämpningsexempel. Bland nyheterna i denna fjärde upplaga märks bl.a. lagen om skuldsanering för företagare, de nya förenklade reglerna om ekonomiska föreningar samt ändrade regler avseende aktiva åtgärder och tidsbegränsade visstidsanställningar i arbetsrätten. Till denna bok finns en övningsbok: Juridik – Övningar, Rättsfall, Tentamen samt en ordbok: Juridik – ord och begrepp.
Konrad Lundberg Johan Schüldt Theddo RotherSchirren Anders Lagerstedt Catharina Calleman Per Jonas Nordell Annina H Persson Marcus Radetzki Josef Zila
Civilrätt Straffrätt Processrätt Konrad Lundberg Johan Schüldt Theddo Rother-Schirren Anders Lagerstedt Catharina Calleman Per Jonas Nordell Annina H Persson Marcus Radetzki Josef Zila
Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt är skriven av Konrad Lundberg, Johan Schüldt, Theddo Rother-Schirren, Anders Lagerstedt, Catharina Calleman, Per Jonas Nordell, Annina H Persson, Marcus Radetzki och Josef Zila. Författarna är verksamma vid universiteten i Stockholm och Örebro. ISBN 978-91-523-4623-5
(523-4623-5)
Juridik4_omslag_2017.indd 1
9
789152 346235
2017-06-27 14:33