Uppe i rymden utanför fönstren tindrade stjärnorna likt strösockret på en vaniljmunk medan chokladraketen for förbi. Gubben pekade på en prick rakt fram som blev allt större och sa: "Det är dit vi ska, där är Calypso Colombia".
Stjärnorna blev allt färre och snart var raketen omgiven av stora fluffiga moln istället. Den lilla gröna gubben landade raketen på ett högt berg. När barnen tog sig ur och kände marken under sina fötter, möttes de av en doft av hallon. Marken var alldeles mjuk och rosa.
"Välkomna hit, ni står just nu på ett geléhallonberg och det ni ser framför er är Calypso Colombia", sa den lilla gröna gubben.
"Skynda er nu, vi måste hem till Pepparkaksgumman. Vi är redan sena", sa gubben och kanade ner från berget.
Ylva-Lie och Knut kanade efter.
De gick över Klubbåkern, genom Glassbyn och över några polkagrisbroar till innan...
...allt runt omkring dem blev svart och doftade lakrits.
Plötsligt såg de något springa snabbt mellan de svarta träden i Lakritsskogen.
