IBLAND ÄR DET ALLTID SAMMA SAK Robert Myhreld 1
ROBERT MYHRELD Ibland är det alltid samma sak
3
Till min fru Magdalena. Tack till min familj och mina kamrater som stö�at när det varit som svårast. Ta hand om er, alla sjuka där ute. Ni kämpar mer än vad som är rimligt.
Ett dårhjons marginalanteckningar Föreliggande text är sammanförda anteckningar som först såg dagens ljus i form av en följetong på sociala medier. Lite är putsat, somligt har tagits bort, annat lagts till. På det stora hela är det här sex veckor marginalanteckningar i kronologisk ordning från en allmänpsykiatrisk vårdenhet. A� jag hamnade där kom närmast som en chock eftersom jag faktiskt hade försökt ta mig i kragen och tänka positivt. Om du som läser de�a själv befinner dig i mörkret kan delar av boken vara tunga a� läsa. Kom ihåg a� det finns hjälp a� få om du går i tankar a� skada dig själv på något vis. Försök a� finna styrka a� be om hjälp, för den finns a� få. A� det här över huvud taget skrivs bär vi�ne om det.
»Ljus finns ändå.« – Emilia Fogelklou
Inskrivning Efter fyra läkarutlåtanden, en klok och tråddragande psykolog samt sju timmar på psykakuten leds jag av en vänlig vårdare till avdelningen för personer med bipolär sjukdom. Inte första gången jag är här. Även nu utan tvång. Får rum nummer fem. Det är e� singelrum, men där står också en reservsäng med e� blå� och lä� transparent plastöverdrag. En bår? Duschen är slanglös, draperi finns det inget och överlag krävs en del fantasi för a� ta livet av sig här. Något jag ändå inte ämnar göra. Det är hur som helst alltid för sent för det, som E.M. Cioran konstaterat, även om jag inte riktigt förstår vad han menar.
8
Fem minuter in på vistelsen På en avdelning får man både se och höra somt man inte ser eller hör någon annanstans. Inte i denna koncentration. Jag överhör två patienter: »Jag skulle till psykiatrin för a� få tillåtelse a� åka på semester. I stället fick jag tvångsvård.« Så kan det gå. E� brutet ben är e� brutet ben är e� brutet ben, medan en rämnande själ är metafysik som måste kategoriseras. Den här semestern kan ändå bli något. Strax över hundralappen för logi, kost, sällsynt sällskap och fria mediciner.
* Han är kvar i personalstyrkan, den numer sju år äldre herren som var här när jag kom hit första gången och sa a� allt skulle bli bra.
* Sällan erfar jag en så stark kärlek till Människan som här. Det är i svagheten vi framträder som tydligast. Alla runt mig har varit barn. Alla här har lidit orimligt mycket. Många som försökt men inte lyckats komma in här har dö� för egen hand. Likaså personer som varit här innan mig. Kanske kommer någon som är här just nu bära hand på sig själv i framtiden. Det finns för få sängar.
* Från e� av rummen hörs resignerad skrikgråt från en patient vars liv inte leker. Någon annan förban-
9
nar i telefonen de ungdomar som rökt hasch i hennes trappuppgång. Ordagrant: »Jag punkt är punkt så punkt jävla punkt arg utropstecken.« Hörlurarna kommer a� frälsa mig. Det luktar sur yoghurt i uppehållsrummet.
* Fick e� visitkort av en medpatient. Hon handlar med fina drycker, främst import.
* Ivan Karamazov hade ändå perspektiv på tillvaron, en viss levnadskunskap: Vet du vad, jag sa� just här och sade till mig själv: även om jag inte tror på livet, även om jag ge� upp hoppet om en kär kvinna, ge� upp hoppet om en tingens ordning och istället blivit övertygad om a� allting bara är e� förvirrat, fördömt och kanske rent satanistiskt kaos och även om jag kommer a� få uppleva alla tänkbara fasansfulla besvikelser, som kan drabba en människa – kommer jag ändå a� vilja leva, och när jag nu en gång få� smak för den här bägaren, tänker jag inte låta mig ryckas från den, förrän jag tömt den i bo�en. Jag får nöja mig med en kaffe med mjölk, fe�halt 3,5 procent, den röda.
10
* Inget stör läslusten lika mycket som e� ej tidsbestämt läkarsamtal. »De vill berä�a om medicinjusteringen.« Bestämd form. Spännande. Det finns saker jag kommer motsä�a mig. Hur ska man säga det utan a� framstå som alltför motspänstig, omedgörlig? Maktskillnaden mellan Vetenskapens verkställare och Dårhjonet med sin egen lilla upplevelse. Vi får se vad de tänkt ut. Relationen mellan patient och läkare, en livlina som patienten måste vårda ömt. Undvika a� trampa läkaren på tårna, väga orden på pillervåg, anbringa rä� ansiktsu�ryck, ha lagom mycket tryck i handslaget. (Det blev inte så blodigt. Knappast någon mirakelkur, men vem behöver det. En skvä� urin på elden för a� få den a� fräsa till räcker.)
* Hört: »Rostad majs! Vad är det för något?«
* Erfarenheten från tidigare besök fick mig a� ta med en mycket kort och därmed harmlös USB-sladd och en powerbank. Nu behöver jag inte be personalen om a� få telefonen laddad i e� rum särskilt avsa� för ändamålet.
* Avdelningen för bipolära är för tillfället rä� lugn. Inga scener, inte en endaste skandal – än så länge
11
ska tilläggas. Tror a� en ylande psykos från någon krake hade livat upp.
* Så in i vassen skönt a� man inte förväntas småprata.
* Malou i bakgrunden skapar ju inte direkt grogrund för e� »tillfrisknande«. Citationstecken på grund av a� man inte blir frisk i den mening man kanske tänker vid sjukdomstillstånd. Bipolär sjukdom är en trogen vapendragare, från insjuknande till graven. Ofta välkomnar graven en tidigare än genomsni�sbefolkningen. Tjugo procent för a� vara mer exakt. En av tre med bipolär sjukdom försöker minst en gång under si� liv på jorden a� för egen hand hamna under den.
12
Ny dag Nu studsade en maniker fram ur något skrymsle. Äntligen. Min bedömning är a� X (vi kallar henne X framöver) borde ha få� tyngre sängkläder. Inte något a� skriva hem om egentligen, personen är mycket energisk, pratar mest hela tiden, frågar alla i personalen om hon kan få en macka — innan frukost! Hur vågar hon! Om X kommer hit ska jag be henne ta lite valium. Nu står X och knackar på en dörr jä�elänge. Ni förstår min belägenhet! X vill plötsligt ha e� tjockt skrivblock. Krav! Mina förslag? Bältning och psykokirurgi. Jag skojar. Nu vill X inte ha det längre. Vill ha den där mackan egentligen. X berä�ar för personalen vad de gör för fel, vilket visar sig vara allt. X ombeds a� sä�a sig i soffan i stället. Mycket bra. Nu börjar X prata i telefonen. Det här kommer bli en eldstorm. »Var är min penna?« frågar X. X går fram till en patient och bedyrar sin kärlek. Så vackert a� jag nästan trillar ur soffan. Okej, nu går X fram till mig. Herre i min arma själ, så här mycket har jag aldrig någonsin hört någon få ur sig på så kort tid. De�a kan vi fastslå: X älskar mig. X initierade en tävling som gick ut på a� vara tyst och ha tråkigt. Fem sekunder krävdes för mig a� ro hem segern. X kallar mig för Pru�is. Först var det Hampus.
13
X sparkade mig i ändalykten när jag hämtade kaffe för a� X var sur på mig till följd av min vinst. X kastade i tristess bort boken jag läste. Också en typ av recension antar jag. X pratade om a� »ha tid« (för något). Jag undrade vad tid är. X blev må�ligt road av frågan. X säger a� vi inte är något. Gillar tanken. Jag berä�ade a� jag tänker a� vi är en parentes av härsket piss. X säger a� vi inte är sjuka, men a� vi ska skriva upp alla sjukdomar i världen på e� papper. Jag säger a� jag ska gå och vila. X blir sur, även om det mest är e� poserande, och ropar »fuck you!« efter mig. Det tackade och bockade jag för, såklart. Summa summarum: jag fick väl vad jag bad om häromdagen. Uppdatering: sov lite, gick ut och sa�e mig. X gick förbi och slet mig i håret. Jag är ju inte en sämre pedagog än a� jag sa »så får man inte göra«. Sen gick X in i en annan persons rum. Tror a� X fick på nöten. Personalen har fullt sjå.
14
Ny dag »Vet ni var alla bipolära brukar hänga?« »Från taket.«
* En sufisk mystiker, minns inte namnet, svarade på frågan: »Nej men tjena, länge sen, hur är läget?« »Hur står det till med folk, som äro uppå hafvet, och skeppet har förlist, och hvar och en af folket på en planka? Fasansvärdt! Sådan är min belägenhet.«
* »Vad jobbar du med?« »Socialpedagog på e� psykiatriboende.« En stunds tystnad.
* Ur Den tappre soldaten Švejks äventyr under världskriget av Jaroslav Hasek: När Švejk senare beskrev livet på dårhuset gjorde han det i ovanligt lovprisande ordalag: ”Jag vet verkligen inte varför dårarna är arga för a� dom hålls inspärrade där. Man kan krypa omkring naken på golvet och tjuta som en schakal och väsnas och bitas. Om man gjorde så ute på stan skulle folk bli förvånade, men där är det hur vanligt som helst. Det finns en frihet där som inte ens socialisterna nånsin har kunnat drömma om. Där kan man till och med ge sig ut för a� var Gud fader eller jungfru Maria eller påven eller kungen av England eller hans majestät
15
kejsaren eller den helige Václav ... Allra mest från ve�et var en herre som gav sig ut för a� vara sextonde delen av ”O�os konversationslexikon” och bad alla a� dom skulle slå upp honom och leta rä� på ordet ‘kartonghäftmaskin’, annars var han förlorad. Han lugnade sig inte förrän dom sa�e tvångströjan på honom. Då var han nöjd för a� han trodde a� han hade kommit i bokbindarpressen och bad dom skära till honom modernt.
16
Ny dag Vid pass två i na� sprang en ung person runt på avdelningen och skrek. Mi� tålamod som jag övat upp med arbete inom kundtjänst, på en camping, som pedagog i skolmiljö, inom psykiatrin och i allmänhet genom oturen av a� ha fö�s, prövas nu till det y�ersta. Nu är klockan halv fyra, hon verkar nöjd för denna gång. Hon är rä� sjuk. Vi är några som visar oss ute på det slagfält som är avdelningen. Vi vill ha yoghurt med müsli. En vill ha melatonin men verkar inte få det eftersom det inte står på ordinationslistan från läkaren. Jag förstår frustrationen, det är mig veterligen en hyfsat harmlös sömnmedicin, men papper är hårda. En annan vill ha min telefon för a� ringa e� samtal. Hon gömmer sig bakom e� munskydd och lirkar in e� par Mariannehårdingar. Jag lämnar inte ut den, behöver den själv. Misstänker a� hon kom till avdelningen medan jag sov. Få är imponerade över sakernas tillstånd just nu.
* Jag behöver sömn. Brist på sömn ger förr eller senare under dagen onödigt mycket trö�hetskryddad ångest och då vill jag mest lämna jordelivet.
* Morgon: de lät mig sova lite längre. Vaknade av mig själv halv nio och trodde frukos�iden var
17
förbi. Ni anar paniken. Det är en tradition jag vill upprä�hålla när jag befinner mig här: torkade plommon i yoghurten. Vore i sanning y�erst försmädligt om något patrask fulat ut sig till den grad a� personalen vetat varken upp eller ner och glömt a� väcka folk.
* Hon som ville låna min telefon si�er i soffan och pratar för sig själv. I brist på telefon gissar jag.
* Tjuvlyssnade på e� lågmält samtal mellan två skötare angående en patient. En gnu�a oprofessionellt och säkert e� sekretessbro�, men vafan – tack för det! Jag förstår dem fullständigt. Hur som helst: de dividerade om huruvida en av de nyanlända hade hoppat från tredje eller �ärde våningen. Petitesser. Jag och hon taltes vid lite senare och när hon såg Putin på teven rullade hon i väg med sin rullstol och undrade vad fan som är fel med världen. Föredömligt.
* Alla gör vi misstag i livet. Mi� var a� bli kliniskt galen.
* En gång i tiden föraktade jag touchscreen. Jag fick panik av a� använda de icketaktila tangenterna på min iPod. Om man nu använder ordet taktil så — gör man? Nu är de oumbärliga för mi� skriv- och visabehov. 18
* Ur journalen: Patienten blev inlagd inom slutenvård p g a svår depression episod med suicidala tankar och planer. Hög ångest som hindrar patienten från a� fullfölja vardagliga rutiner. Uppgivenhet. Försämrad sömn. Fortsa� inneliggande för stabilisering.
19
Jag står och ser på världen genom gallret; jag kan, jag vill ej slita mig från gallret, det är så skönt a� se, hur livet sjuder och kastar höga böljor upp mot gallret, så smärtsamt gla� och lockande det ljuder, när skra� och sånger komma genom gallret. Det skiftar ljust av asp och al och björk, där ovanför står branten furumörk, den friska doften tränger genom gallret. Och över viken vilket präktigt sken, i varje droppe är en ädelsten, se, hur det skimrar härligt genom gallret! Det vimlar båtar där och ångare med hornmusik och muntra sångare och glada människor i tusental, som draga ut till fest i berg och dal; jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut och dricka liv, om blo� för en minut, jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret! Förgäves skall jag böja, skall jag rista det gamla obevekligt hårda gallret - det vill ej tänja sig, det vill ej brista, ty i mig själv är smi� och nitat gallret, och först när själv jag krossas, krossas gallret. - En ghasel - Gustaf Fröding
Det övriga är tills vidare tystnad —
Widegrens förlag www.widegrens.com © Robert Myhreld 2024 Omslagsillustration: Daniel Richey Första upplagan, första tryckningen Tryckt i Szczecin 2024 ISBN 978-91-988853-0-9
På psyk är duschen slanglös, Prinsessan uppvarvad, X och Hawaii delar på en Bounty medan Robban nästan blir upphetsad av Max Blechers intensiva varseblivning av intigheten. En patient vill sälja Italien. Vårdaren Bosse Bicep flexar sina ögonstenar. Nicka med bara! Säg inte vad du egentligen tänker på (ketamin, elbehandling, Utvägen). Välkommen till psyket, ett reservat som det talas tyst om i Sverige. Platsen där galenskap, motsträvighet, arbetsskygghet – ja, mänsklighet – fortsatt finner livsrum i ett samhälle som annars premierar arbetsvilja, högt tempo och social foglighet. Robert Myhrelds dagboksanteckningar är en välbehövlig paus från normaliteten, en mörk men också kärleksfull inblick i det som drabbar ungefär var tredje person någon gång i livet: att må så psykiskt illa att man behöver akut hjälp. Och hjälp finns att få. Ibland är det alltid samma sak vittnar om just det.
Widegrens förlag ISBN 978-91-988853-0-9
9
789198 885309 >