9789198784619 by Smakprov Media AB

Berättelser om småländska designmöbler 1900–1999

JOHAN SJÖBERG

FÖRORD Johan Sjöberg 4–5 1900-TALET 6–7 Strömsholmen Knut Knutson 8–13 1910-TALET 14–15 ”Häradshövdingen” Jonatan Jahn 16–17 1920-TALET 18–19 Pinnstolar 5262 Ulrika Ruding 20–23 1930-TALET 24–25 Nr. 905 B Sigrid Eklund Nyström 26–29 Kastor, Pollux och ett skåp Petter Ekelund 30–35 ”BB-stolen” och Gräshoppan Hedvig Hedqvist 36–41 GA-1 och GA-2 Jonathan Jahn 42–45 Barskåp nr 59 Christer Björk 46–47 Lovö Johan Sjöberg 48–51 ”Lund-stolen” Hedvig Hedqvist 52–55 Arbetsstol, vilstol, liggstol Hedvig Hedqvist 56–61 Skåp nr. 1219 Sigrid Eklund Nyström 62–63 Advokaten Jakob Sjögren 64–65 Ulla Carl-Göran Alneng 66–69 1940-TALET 70–71 Svensk Fur Ingvar Wadskog 72–75 Lilla Åland Martin Johansson 76–79 Karmstol Jonatan Jahn 80–83 Stol 41 Petter Ekelund 84–87 Solfjädern Camilla Behrer 88–91 1950-TALET 92–93 Krus Brita-Lena Ekström 94–97 Nr. 614 fåtölj Sigrid Eklund Nyström 98–99 Spindeln Kenneth Ståhl 100–103 Trille Johan Sjöberg 104–105 Stol nr. 234 Andreas Siesing 106–109 Bågen Benny Hermansson 110–113 String Rebecka Tarschys 114–119 Palett och Krok Brita-Lena Ekström 120–123 Träskål Brita-Lena Ekström 124–125 Kurva och Lamino Brita-Lena Ekström 126–131 Thema Brita-Lena Ekström 132–135 Bohem Tony Nilsson 136–137 Arabesk Jonas Ihreborn 138–139 Favorit 104 Benny Hermansson 140–143

innehåll

3 innehåll Cavelli Andreas Siesing 144–147 Bellamie Jakob Volther 148–149 1960-TALET 150–151 Asserbo Syskonen Wadskog 152–155 Singoalla Tony Nilsson 156–159 Småland och Vilstad Brita-Lena Ekström 160–163 Bip/Barnbarn Dan Gordan 164–165 Jetson Hedvig Hedqvist 166–169 S70 Kenneth Ståhl 170–175 Dikken Hans Ehrich 176–179 Säng Höglund Dan Gordan 180–183 1970-TALET 184–185 Etcetera Jan Ekselius 186–191 1980-TALET 192–193 Concrete Jonas Bohlin 194–199 Gestalten och Solitär Dan Gordan 200–207 Solo XL Kenneth Ståhl 208–211 Planka Kenneth Ståhl 212–215 ”ASF” fåtölj Jonas Bohlin 216–217 Älgskinnsfåtöljen Mats Theselius 218–223 Slottsbacken Jonas Bohlin 224–225 National Geographic Mats Theselius 226–235 1990-TALET 236–237 Aluminiumfåtöljen Mats Theselius 238–243 Tronen Mats Theselius 244–247 Ono Love Arbén 248–251 Länstolen Nirvan Richter 252–255 Avocado Eero Koivisto 256–259 Cinema Gunilla Allard 260–263 Stockholm II Hans Ehrich 264–265 Skylark, Tango och Rock’n Roll Sigurdur Gustafson 266–271 MER FAKTA 272–309 PRODUKTER 310–372 FORMGIVARE 374–388 FÖRETAG 390–396 FLER MÖBELFABRIKER 498–401 UTSTÄLLNINGAR 402–409 LITTERATUR 410–412 TACK 414–415

En skattkista för framtiden

Jag är en ekorre i grunden, har alltid varit en samlare. Allt från gamla aktiebrev till fantastiskt glas från det småländska glasriket. Men kring 2010 tog mitt samlande en ny väg. Jag hade nyligen lämnat Svenssons i Lammhult, som jag utvecklat under många år, och jag såg hur fina möbler försvann till utlandet. Det blev en ögonöppnare – och jag ville rädda det småländska kulturarvet.

Och så tog det fart. Någon stor vision fanns inte, snarare utvecklade det sig från dag till dag. Nej, jag hade ingen aning om vilken omfattning detta skulle få.

Mitt samlande började med svenska möbler, men ganska snart insåg jag att det var ett alldeles för brett område. Så jag vässade siktet ytterligare och svenska designmöbler från Småland blev min inriktning.

Som den första möbeln i min samling räknar jag en möbelskulptur av Mats Theselius, som jag köpte i början av 90-talet. Han gjorde den av tolv osäljbara Ivar-hurtsar från Ikea som han köpt för 1 kr/st. Sockeln var densamma som på hans välkända National Geographic-hylla som tillkom i samma veva. Ivar dussin, heter den.

Naturligtvis anade jag inte att skåpet var början på en ny samling, men så var det. Och på den vägen har det fortsatt. Jag är ju både samlare och möbelnörd.

Historien om min samling och den här boken kan också sägas ha börjat i Stockaryd där jag växte upp. Här startade farfar 1922 hyvelbänksfirman Sjöbergs och både han och pappa – och resten av familjen – var snickare. Så känslan för trä och möbler har alltid funnits med mig.

Men den ursprungliga berättelsen om de småländska möblerna börjar egentligen på 1850-talet. Det är då som Henriette Killander på Hooks herrgård i Småland beställde den första svenska pinnstolen av snickaren Daniel Ljungquist i Svenarum. Det var en modell av amerikanskt ursprung som snabbt blev populär bland andra snickare och i sin förlängning födde den småländska möbelindustrin. Handgjorda allmogemöbler ersattes nu av arkitektritade designmöbler. Och nu startade de en efter en: Nässjö Stolfabrik, Svenska Möbelfabrikerna, Gemla

Fabriker, Lammhults Möbel, Karl Andersson & Söner, Stolab, Bruno Mathsson, Källemo, Swedese, Ikea… Ja, det var i Småland det hände.

Från Hooks herrgård utanför Vaggeryd är det för övrigt drygt 10 mil genom skogen ner till Huseby bruks gamla snickerifabrik utanför Växjö. Det är där min möbelsamling visats ett par år. Och tänk, här om året kom jag över

en pinnstol som kan räknas till en av de äldsta i landet, tillkommen just i Svenarum. Och mycket talar för att den är tillverkad av Daniel Ljungquist själv. Stolen har också fått en liten plats i den här boken fast den är tillverkad långt före 1900, då den här boken egentligen startar. Ett litet undantag som bekräftar regeln kan vi säga.

Hur många möbler som ingår i samlingen? Jag vet faktiskt inte, jag slutade räkna vid 1 000-strecket. Så fler än så är det. I den här boken har jag samlat ungefär 600 av dem, de flesta stolar. Av dessa har jag gett 61 möbler extra stort utrymme, både vad gäller bild och text. För dessa texter svarar en rad möbelhistoriker, skribenter med specialintresse och företagsledare i möbelvärlden. Liksom flera formgivare som skriver och berättar om sin egen möbels tillkomst: Jag riktar mitt stora tack till dem alla! Se vidare sid 414.

Med facit i hand önskar jag ibland att jag bara hållit mig till stolar och sluppit att släpa på en massa tunga skåp och otympliga soffor. Stolar, fåtöljer och pallar är enklare att flytta runt. Bland favoriterna kan jag nämna Carl Bergstens fina caféstol som togs fram hos Gemla till en utställning i Norrköping 1906 och solfjäderformade pinnfåtöljen Bågen av Sven Engstrand och Gunnar Myrstrand för Nässjö Stolfabrik 1952. Den senare en i mitt tycke perfekt förening av trä, luft och fantasi. Och så förstås Bengt Rudas Cavelli-fåtölj från 1958, en dyrgrip från Ikea som jag köpte härom året.

Ja, det är något visst med stolar. Det har visserligen sagts att stolen är en ganska onödig konstruktion. Vår kropp mår möjligen bättre av att sitta på huk, och hos nomadfolk och i de traditionella japanska husen var stolen långt in i förra seklet en okänd bekvämlighet. Men tider förändras – liksom behov – och sedan länge är det som om vår kultur är besatt av denna fyrbenta funktionalist. Liksom jag själv.

Det som driver mig är väl dels själva letandet och grävandet, jakten efter att hitta någonting som man inte sett förut eller ens visste fanns. Men framför allt en väldigt stark önskan att bevara arvet av småländsk möbelindustri och bygga en skattkista för framtiden.

Jag har inga planer på att vare sig sälja eller ta min samling med mig i graven, min förhoppning är att det ska bli ett eget museum i slutändan.

190 0 -tal

PINNSTOLEN – STARTEN PÅ SMÅLANDS MÖBELINDUSTRI

Redan på 1860-talet etablerade sig de första möbelfabrikerna här i Småland och på 1890-talet

slog massproduktionen igenom – men tillverkningen var och förblev hantverk långt in på

1900-talet. Det som i första hand producerades i massor var pinnstolar. Tranås–Nässjö–

Vetlanda var centrum för pinnstolsmakeriet; här fanns ett tiotal fabriker runt år 1900. Pinnstolen

får ses som avslut på en månghundraårig tradition av allmogemöbler. Från tiden kring sekelskiftet 1900 avlöste de fabriksproducerade stolarna de gamla hemmatillverkade möblerna.

För offentlig miljö gör böjträstolen entré. I början av 1900-talet tog Gemla Fabrikers upp

tillverkning av böjträmöbler, så kallade Wienermöbler och tillverkade 1906 en av de verkliga

ikonerna i svensk möbeldesign, Carl Bergstens Caféstol. Stolen ritades för Strömsholmens restaurang och var inspirerad dels av Wiener Werkstätte och Josef Hoffmann, dels av Charles Rennie Mackintosh i Glasgow. Stolen är den första moderna stolen i böjträ.

NÄR WIEN INSPIRERADE

Strömsholmens caféstol

Strömsholmens caféstol – en av 1900-talets häftigaste svenska stolar och en stol som följt med mig ända sedan 1970-talet.

Jag hade sett Bergstens spännande möbel och förälskat mig… och så på antikmässan i Älvsjö i början av 1980-talet kom en välkänd antikhandlare gående med just denna min absoluta favorit. Jag stoppade honom och vårt samtal slutade med att jag köpte stolen för tusen kronor.

För mig personligen är den här stolen inledningen till den vurm för den moderna designen som inleddes vid den här tiden. Snart efter dök en Aalto-fåtölj upp. Även Alvar Aaltos möbler var vid den här tiden helt förbisedda. Den fåtöljen blev huvudnumret när jag i maj 1983 hos Bukowskis Oskarianska arrangerade den första specialauktionen i Sverige för modern design.

”Funktionalism” fick avdelningen heta och Aalto-fåtöljen klubbades för rekordsumman 36 000 kronor – och blev startskottet för det nya intresset för modern design. Fram till dess hade 1900-talets design betraktats som mindre intressant, allt handlade om barock, rokoko, gustavianskt, allmoge…

Arkitekten och möbelformgivaren Carl Bergsten (1879–1935) var uppvuxen i Norrköping och när han fick det ärofyllda uppdraget som huvudarkitekt till Industriutställningen i Norrköping 1906, ingick det även att inreda Strömsholmens restaurang.

Det var här han introducerade den stramare form av jugend som hade Wien och Glasgow som källa.

Carl Bergsten var efter en resa några år tidigare i Tyskland och Österrike hänförd av den nya strama formgivningen han sett. Det var ett stiliserat och geometriskt formspråk som Josef Hoffmann i Österrike och Charles Rennie Mackintosh i Skottland skapade vid denna tid. Han träffade också Hoffmann

och Otto Wagner på sin resa och cafémöbeln liknar i mycket deras möbler från samma tid.

Det var också böjträtekniken som intresserade och på Gemla leksaksfabrik i Diö hittade han sin tillverkare. Cafémöbeln är överraskande modern i sitt stramt geometriska uttryck. Formen är ovanlig med ryggstöd med kors i den högsmala ovalen, cirkelrund sits och utskjutande båge som håller stolsbenen; över den senare brukade kypare och servitriser snubbla och flera bågar sågades därför av.

Upphöjd på sina fem lackade träkulor ger stolen ett lätt svävande intryck.

Inte heller var stolen ergonomisk, tänkt mer för en stund på caféet än någon längre sittning. Det framgår tydligt av ett roligt brev jag fick av en musiker som tvingats sitta på en av stolarna när dessa långt senare efter cafétiden fick ett nytt uppdrag.

”Strömsholmen”, skrev den här personen, ”brann sedermera ned, olyckligtvis måste ett antal Bergstenstolar ha räddats undan lågorna. Det var på dessa vi musiker hade det tvivelaktiga nöjet att sitta under långa konsertkvällar. Med ty efterföljande ryggbesvär.” (Se brevet, sid 274).

Ja, restaurangen brann ner 1939. Förutom ett större antal stolar ingick även i möblemanget några

fåtöljer i svart böjträ och grönt läder liksom cafébord, och ett par av dessa överlevde också branden och finns kvar. Exemplar av samtliga möbeltyper har under senare år sålts för höga summor på auktion.

Antikvitetsexpert, chefsintendent och huvudägare av Uppsala auktionskammare, medverkat i SVT:s

Antikrundan sedan 1989.

Knut Knutson

11 STRÖMSHOLMENS CAFÉSTOL STRÖMSHOLMENS CAFÉSTOL 1906 CARL BERGSTEN

FABRIKER

GEMLA

DIÖ

191 0 -tal

JUGEND OCH VACKRARE VARDAGSVARA

På Baltiska utställningen i Malmö 1914 var de dåvarande östersjöstaterna, dvs Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland representerade. Baltiska utställningen var den sista manifestationen för jugendstilen i Sverige. En av utställarna hette Erik Svensson. Han hade mästarbrev och ställde tidigt ut möbler med stil. Med snickeri i torpet utanför Lammhult, lade han grunden till Svenssons Möbler i Lammhult.

”Konstnärerna till industrin” blev målet för den förmedlingsbyrå som Svenska slöjdföreningen startade 1914. Hemutställningen på Liljevalchs 1917 blev genombrottet för möbler tänkta för arbetarklass och lägre medelklass. Utställningen visade bland annat köks- och rumsinredningar av Carl Malmsten, Erik Asplund och Uno Åhrén.

MED KLASSICERANDE DRAG

”Häradshövdingen”

Gunnar Asplund har varit en förgrundsgestalt för den svenska modernismen och har likt få andra bidragit till att sätta svensk form och arkitektur på den internationella kartan.

Hans karriär tar fart under 1910-talet med flera privata uppdrag och offentliga utställningar. Dit hör några

viktiga projekt så som Villa Snellman 1917–18 samt Hemutställningen på Liljevalchs i Stockholm 1917.

Stolarna i Johan Sjöbergs samling hör till en av de absolut första inredningsuppdragen Asplund

genomför, till häradshövding Olof Regnstad i Stockholm, beställt omkring 1916 men enligt uppgift genomfört under början av 1920-talet. Möblerna tillverkas av Emanuel Carlsson i Tranås.

Stolarna var del av ett större möblemang bestående av stolar, karmstolar, bord, skåp och sideboard som såldes på Bukowskis auktioner för att sedan hamna i bland annat Nationalmuseums samlingar.

Stilen på matgruppen var typisk för Asplunds tidiga möbler med klassicerande drag. Stilen är föregångare och fina exempel till Swedish grace-epoken. Idag betraktad som den svenska guldåldern.

Se Gunnar Asplunds ritning av stolen på sida 275.

Jonatan Jahn

Ansvarig specialist för samtida och modern design på Bukowskis.