det är så
Frågan hänger i luften, nästan lika länge som moln, de är tid. Och vart och ett är en tron, en arvinge, vart och ett är tid. Och frågan kastas fram som sanden. Som sanden kastas fram över en hal yta om vintern. Och förloppet, förloppet är så kort, inte mycket tid att fråga, inte mycket tid. Då är svaren längre. Men deras män, svarens män, är inte längre.
tornen
Jag vet, jag vet att du vet, vi vet, morgonen, alltid ny, utan åren. Jag berättar för dig, lyssna, det är ett drama eller en vas, kanske vinterns, det är snön som ropar inifrån sina hörn och med harpor man inte kan se finns natten. En gång betade fåren längs den låga stenmuren. Man såg på dem vant och tornen, ja tornen. Det finns makt. Drömmens säck, enligt vissa.
som nu
Den gula hinken skymtar mellan träden när du rör dig, att styra bilen hitåt, så gör man. Du ropar nu där bortifrån. All sjöfart skulle kanske upphöra, men fartygen kommer att skonas, de är bon. Det är sant, tusen man bär den då, i stora säckar, sanden till stränder som hämtats från andra stränder. Om det är natt och stjärnor syns. Natt, det är natt, stjärnor syns.
i går
Några trastar satt utanför fönstret. Det var i går, på förmiddagen. (Innan hade vi letat och letat, flera kröp omkring på alla fyra, det visade sig att garnnystanet hade rullat in bakom en stor flätad korg, vi såg på varann och skakade leende på huvudet.) Tveka inte, hade han sagt. Jag tvekade inte. På kvällen, vi såg en film som handlade om Algeriets frigörelse, hällde Jennifer upp kaffe ur en termos med féer på.
han och henne
Just nu finns inte, kan inte finnas, det närmaste löftet. Det närmaste. För en stund sedan lade jag handen mot husfasaden och kände hur den svalnat. Snart ska jag vila ut på en lummig plats. Kanske ska det visa sig att även andra har vilat där. Jag ska se mig omkring, föreställa mig hur man hållit upp olika saker, som för att byta. Hur en man och en kvinna, en man och en kvinna, gick ned till en bäck. Och jag ska bryta upp. Gå nedför branter. Det kommer att bli kväll. Mörkt. Såsom i brunnar. Man ska frukta det. Som pantern.
inte så
Tidigt eller inte, det är alltid svårt för mig att på riktigt förstå (och nu, inuti mig, och det är så typiskt mig, våra ögons dån), älven till exempel, är det möjligt att förväxla den med dess flöde, jag undrade om det var så, de svarade, det var inte så, det var mycket enkelt, våg betyder våg, det är ingen skillnad, det är samma skillnad, det är samma allt, det är så, synliga mås som faller är allas våra döenden nu.
oset
I historien lika synliga som en rinning i en lack, en frusen droppe ovanpå lager av arbeten. I stället var de auktoriteter på droskornas interiörer, i timmar kunde de betrakta takets stoppning. På eftermiddagarna kunde man se dem cirkla runt lusthusen med händerna knäppta bakom ryggen, leende, bländade av en grevinnas vita flor.