Substans : #7 John Holm Sordin NINA TÖRMARK
ALBUMSERIEN #7 © Nina Törmark och Substans, 2022 Omslagsbildwww.substans.nuavLasse Ermalm. Bilderna på s. 8–9, 28, 61 och 99 är tagna av Jeanette Andersson. Omslagsform och typografi: Eva Wilsson Sättning: Anna Bäfverfeldt Tryck: Elanders, Stockholm 2022 ISBN: 978-91-985423-6-3 Till min pappa Klas
LÅTLISTA A Den öde stranden 3:15 Sommaräng 2:52 Min skuld till dig 3:21 Om den blå himlen 5:32 Långt bort härifrån 4:53 B Är det så det ska va 2:57 Får man leva för det 6:30 Svarte kungen 3:25 Ett enskilt rum på Sabbatsberg 4:48
SORDIN
Det var på skivbolaget Metronome de landade, »Johnte« och »Gurkan« (Gunnar Lundestam), efter att ha gjort ett första försök med plattan The Underground Failure ihop med bland andra vännerna Tåtte Tenmann, Stefan Wermelin och Las se Ermalm på etiketten Black Light, som senare blev Tibet -46. De hade även spelat in en version av »Ett enskilt rum på Sabbatsberg«, och några andra låtar som sedan kom med på Sordin, när de sökte upp skivbolaget, som vid den här tiden hade många av de absolut största inom den svenska artisteliten i sitt stall. Anders Burman, bolagschef och producent, fastnade för Johns musikaliska melankoli och skrev kontrakt. John var dock noga med att göra saker på sitt sätt. Han ville inte spela in med bolagets »usual suspects« på komp. Rutinerade studiomusiker nobbades till förmån för de han jobbat med tidigare, han hade ju redan ett band. Annars var det vanligt att soloartister kompades av de musiker som skiv
# 13
Trots att John kom fram samtidigt som proggen såg han inte sig själv som en del av den rörelsen. I von Sydows doku
# 14
bolaget brukade anlita. John hade åsikter om det mesta, men framför allt om hur det skulle låta. När jag träffade honom något halvår efter spelningen på Slussens pensionat berättade han att Anders Burman åkte på semester över sommaren när skivan skulle spelas in och gav dem mer eller mindre fria hän der. »Men då ska ni fan ha något att visa upp annars åker ni ut«, löd skivbolagsdirektörens ultimatum. Det blev säkerligen fler turer efter det, men Burman torde ändå ha blivit tämligen nöjd med resultatet. I dokumentären Det finns så många vägar, av filmaren Johan von Sydow, säger Burman dock att han nog ändå tyckte att den första inspelningen av »Ett enskilt rum på Sabbatsberg« var den bästa. Ett mantra som i princip alla inblandade upprepar när jag talar med dem. Även om John hade med sitt eget entourage till Metronome, medverkar några av bolagets artister och musiker på plattan. Bland annat körar Marie Bergman på »Långt bort härifrån« –ett av de mer politiska spåren på albumet. John sjunger: »När stora pengar äger politiken, då ska vi fara långt bort härifrån.« Och: »Det pågår kamp om folkmajoriteten, och talas ord som ingen kan förstå. Man söker lösningar till menigheten, där menighetens tankar inte nå.«
# 15
mentär säger Marie Bergman om John att han har en förmå ga att binda ihop det existentiella perspektivet – det sociala, religiösa och filosofiska – med politiken. »Jag tycker det är suveränt«, avslutar hon. När vi ses för att prata om låttexterna säger John själv att dokumentärfilmaren ska ha frågat varför han inte skrivit några politiska texter. »Alla mina texter är politiska«, ska John ha svarat, förvånad över hur någon kan ha missat Skivsläppdet.brukar
som regel följas av flera turnéer, men i Johns fall blev det egentligen bara en enda, som sträckte sig från december 1974 till april 1975. En som planerades 1979 kom av sig, främst på grund av slarv från bokningshåll. En lång sjukhistoria med ständiga halsinfektioner och antibiotikakurer som avlöste varandra är en bidragande orsak till att det inte blev så mycket livespelande. John var även tidig med att göra en amalgamsanering, för att byta ut sina gamla kvicksilverfyllningar mot mindre gifti ga material. Det visade sig dock inte vara helt oproblematiskt och det skulle bli flera turer innan han kände sig nöjd. Men så ledde det också till att han mötte sin blivande hustru, tandläkaren Cindy, på en klinik i Göteborg. Tillsammans skulle de bosätta sig i USA, där John fördjupade sitt intresse för ljud och jobbade som ljudanalytiker innan de flyttade tillbaka till
Sverige drygt tio år senare. De många hälsoproblemen har lett till spekulationer, många har känt sig manade att ge sin syn på saken, och inte sällan landat i slutsatsen att det rört sig om hypokondri. En syn som säkerligen präglat hur han blivit bemött och förmod ligen inte alltid varit helt lätt att stå upp emot. Med återkomsten till scenen, nyutgivningen av Sordin i samband med Record Store Day 2013 och samlingsplattan Kuriosa har John lockat både nya och gamla lyssnare och åter tagit plats i mångas medvetande. Något som borde motbevi sa de värsta olyckskorparna. I år kan han dessutom kalla sig jubilar, det är i november 2022 femtio år sedan debutalbumet släpptes.JohnHolm är kanske inte de stora gesternas artist, som ständigt är ute och slår på stora trumman för egen räkning. Han är nog snarare en kontemplativ poet, och frånvaron har kanske inte enbart varit av ondo. Branschen kan vara hård, det subtila och lyhörda – kvaliteter som hos John i högsta grad är intakta – riskerar att gå förlorat när krassare värden råder. Och under ytan pågår oförtrutet saker, något som vi som följt honom på senare år är väldigt glada över att få ta del av.
# 16
»Själv stod jag precis på tröskeln till vuxenlivet när jag började lyssna på John Holms första album Sordin, och kanske var det därför jag relaterade så starkt till texterna. Jag ägde inget eget exemplar av lp:n, som femtonåring fanns det inte så mycket utrymme i ekonomin till att köpa skivor, och det var inte heller helt enkelt att få tag på albumet.
I stället lyssnade jag vid mina vänners stereobänkar, spelade in på kassett och sjöng med när gitarrerna plockades fram på fester och runt lägereldar.«
NINA TÖRMARK är journalist, med rötter i Göteborgs kulturliv. Hon har arbetat på flera stora tidningshus och har i många år frilansat som skribent. Hennes musikintresse har lett till att hon har gjort intervjuer med artister som Stefan Sundström, Magnus Carlson i Weeping Willows och Robert ”Strängen” Dahlqvist.
ALBUMSERIEN är en hyllning till den svenska musikhistorien och albumet som format. Det här är bok #7 i serien. ISBN : 978-91-985423-6-3
