Protester i Yttsäter Del 4 av mörka händelser i Yttsäter Staffan Öberg
Böcker skrivna av Staffan Öberg Seniorer på gång 2014 Morden i Yttsäter 2015 Mörka nätter i Yttsäter 2015 Hemligheter i Yttsäter 2016 Protester i Yttsäter 2018 Vreden i Yttsäter 2020 Vem är Lea? 2015 Leas armé 2016 Leas livvakt 2017 Vilse på kryssningen 2017 Mardrömmar 2019
Copyright © 2020 Staffan Öberg www.staffanoberg.se Utgiven av Anasys förlag Grafisk form omslag/inlaga: www.m-Dsign.com Lektör: Henrik Widell Korrektur: Maria Lindgren Tryck: Print Group Sp. z.o.o Szczecin, Polen 2018 ISBN 978-91-985060-0-6
Persongalleri Åke Åkerman Agda Granberg Karl-Evert Evelina Mikael Josefin Svenne Roger Gunilla Trollberg Ardy
Pappa i familjen Åkerman. Sambo med Åke. Kioskägare. Vet allt om alla. Dejtar Karl-Evert. Son till Karl-Evert. Mikaels sambo. Snacksalig kille som lägger sig i. Svennes tystlåtne kompis. Våldtagen kvinna. Främling, dyker upp ibland.
Susan Melarus Madde Melarus Bosse Martina Bolin Leonard Lindberg Angelina Gertrud Tom Carina Västerö Sven-Olof Buke
Journalist på Norra Sverige. Dotter till Susan. Maddes pojkvän. Chefredaktör på Norra Sverige. Reporter på Norra Sverige. Assistent på Norra Sverige. Prenumerationsansvarig på Norra Sverige. Assistent på Norra Sverige. Journalist på Alla Nyheter. Journalist på Aftonpressen.
Margareta Wedin Kristina Wedin Ernst Reidar Ingela Emma Ingrid Harald Algot Sten Lander Magnus Wallensten Kari Edvin Olsson Jolita Ågren Mårtensson Våldtäktsligan Hamid Kevin David Alexander Anton
Pensionär, syster till Kristina. Margaretas äldre syster. Dräng hos systrarna Wedin. Bågskytt från Mäland. Flickvän till Reidar från Mäland. Tjej från Bispgården. Par från Nordingrå. Par från Nordingrå. Markägare från Nyland. Skogsägare i Yttsäter. Advokat. Knarklangare. Knarklangare. Knarklangare. Granne till Olsson. Undersökningsledare Ledare för ligan. Problem med knark. Misslyckad kidnappning. Bunden vid hundgården. Bunden i ett träd.
Prolog Morden i Yttsäter Tvillingarna Åkerman och deras pappa Åke upptäckte ett bestialiskt trippelmord i den lilla byn Yttsäter. Dessutom hittades en kvinna bunden, våldtagen och brutalt misshandlad. Det var den femte september och detta datum är utgångspunkten för alla tidsangivelser i böckerna om de mörka händelserna i Yttsäter. Polisen, med Klarberg, Mårtensson och Westin i spetsen, gjorde sitt bästa för att utreda morden utan att lyckas. Dessutom låg de oftast steget efter journalisten Sven-Olof Buke från Aftonpressen, landets ledande tidning. Till sin hjälp fick Buke ofta lokala tips från Karl-Evert, som ägde byns skvallercentral. Det var den välbesökta kiosken med tillhörande mindre servering. Fru Ågren var den som blivit utsatt för våldtäkten. Hon hamnade först på sjukhus och därefter på vilohem. Efter någon månad kom hon hem till sin gård, där allt utspelats. Mörka nätter i Yttsäter När första snöstormen drabbade byn återvände mördaren och gav sig på Fredrik Wallensten, som var en av de yngre männen i byn. Resultatet blev ett makabert lik som hängde i ett stort träd i vinterskrud. Det skedde samtidigt som en bekant till fru Ågren satt häktad, misstänkt för trippelmordet. Denne släpptes naturligtvis efter förhör. I stället blev en annan man anhållen och senare dömd i tingsrätten för både trippelmordet och mordet på Fredrik. Inne i tingsrätten fick journalisten Buke ett mycket upprört samtal från KarlEvert om att något hänt i Yttsäter. Samtidigt som tingsrättens fällande dom slog mördaren åter till och gav eftertryck åt sin närvaro med ett dinglande skelett. Till polisens stora förtret var Buke tillsammans med Karl-Evert först på mordplatsen och tipsade om att ett nytt mord begåtts. Buke blev berömd för alla artiklar om den lilla byn, men samtidigt blev han allt mer indragen i mordhistorien. Han började ana ett mönster och hade vissa misstankar. När Åke och hans brorson Arild bjöd honom några dagar till en fiskestuga, blev han utsatt för en behandling som hade ett löjets skimmer över sig. Efter en blöt fest i stugan stod han lutad mot ett träd för att göra sina behov. Då smällde det till ovanför hans huvud. En kniv satt fast några decimeter upp. Någon sekund senare kastades ännu en kniv som fastnade i barken bara några centimeter från hjässan. Hemligheter i Yttsäter Den blöta festen avtog samtidigt som Arild tänkte dra. Farfar fick som så många gånger tidigare ställa upp och hämta. Efter en vådlig kanotfärd med ett möte med en ilsken björn möttes farfar och Arild som var illa sargad i arm och axel. En ny ägare, Olsson, till Daltons gård hade anlänt och gjorde sig extra bekant med fru Ågren. Det medförde ett nytt fiendskap från Arild som gav sig på Olssons hundar och anlade en brand. En gammal dagbok dök upp och förändrade livet för familjen Åkerman. Åkes svägerska, som avlidit i en explosion tio år tidigare, hade skrivit om sitt liv. Åkes hustru, Elisa, hittade dagboken och skrev dumt nog in den i sin dator vilken Arild enkelt fick tillgång till. Där framgick nya sanningar som förändrade livet framför allt för Arild. Hans frustration visste inga gränser. Arild sökte hämnd, en hämnd som inte gick att få. Han involverade farfar till ett dåd som genomförde det på grund av sin kärlek till sin sonson. Farfar förstod aldrig varför hatet var så stort, men hjälpte ändå till att genomföra det sista mordet. För Arild fanns det ingen tröst. Hans enda lösning var att avsluta sitt liv med ett badkar fylld av brinnande bränsle.
Kapitel 1 Återbesök 12 maj 7 år efter trippelmordet Åke besökte som vanligt Karl-Evert i sin kiosk. Han behövde komma ifrån ibland. Fru Granberg hade flyttat in hos honom och hon var inte lätt att tas med. Ville styra och ställa om allting. Åke funderade på om han gjort en miss. Hade han hoppat ur askan i elden? Den mördade frun Elisa var aska och fru Granberg var en eld. Hur skulle Åke kunna stå ut med ett jagande fruntimmer? Han ville egentligen vara en fri man och inte fast med en matriark. Varför hade han låtit henne flytta in? ”Hur har du det nu för tiden? Du ser trött ut”, tyckte Karl-Evert. Karl-Evert hade fått ett ordentligt uppsving på sin kiosk sju år tidigare i samband med alla morden, men även han märkte så småningom av att bygden avfolkades. De var båda kritiska till utvecklingen av samhället. Där ute stannade en bil med ett skrik och vem öppnade dörren? Ett välbekant ansikte även om det var många år sedan. Den berömde journalisten Sven-Olof Buke från Aftonpressen visade upp sig igen. ”Har man sett på fan. Har vi fått storfrämmande?” undrade Åke. ”Det ser inte bättre ut. Är det ebb på nyheter och då tror han att det finns något här uppe.” Det knackades på dörren och in rusade Sven-Olof som om det brann under fötterna på honom. ”Go eftermiddag, grabbar. Här har ni er skribent igen. Har det hänt något sen sist? Tänk att det redan är sju år sedan.” Buke åkte norrut många gånger under de sju åren för han ägde en fiskestuga inte så många mil bort i Finnmarken väster om Kramfors. Där hade han själv, Åke och Karl-Evert haft en livlig festmiddag. Åtminstone hade den varit blöt för Sven-Olof och Åke. Karl-Evert var sparsammare med alkoholen. Sven-Olof kom ihåg den helgen som om det vore i går trots att den varit blöt. Han hade aldrig varit med om något liknande som när man hittat resterna av ett lik nere vid sjöbotten, under en eka. ”Letar du efter nya ruskigheter att skriva om? Det skulle vi behöva. Här händer inget just nu”, sa Åke. ”Men det var en ruskig gruppvåldtäkt för någon månad sedan. Missade du den?” ”Ja, det blev inte mitt bord. Någon annan tog nyheten före mig. Jag hoppades att det fanns något annat att bjuda på. Inte ens ett rejält slagsmål?” ”Här är det lugna gatan efter det ståhejet. Jag får ibland en tystlåten gäst på besök. Han ger inte ifrån sig många ord så det är inte något att skriva om. Vi får hitta på något annat skumt”, tyckte Karl-Evert. ”Hur länge blir du här? Åker du till stugan eller ska du hälsa på systrarna”, skrockade Åke. Det var allmänt bekant i byn att systrarna Wedin uppe i skogen passat på att ta för sig när SvenOlof kommit på besök. Det passade honom att använda deras gård som utgångspunkt för att i hemlighet smyga fram till fru Ågrens hus. Det hade varit en synnerligen lyckosam tillställning ur många synvinklar. ”Hmm. Där sa du något. Har du en öl och något ätbart? Nu blev jag hungrig. Tror du systrarna är hemma?” ”Dom är säkert hemma”, trodde Karl-Evert och satte fram en stor öl. ”Jag sätter på en pytt med stekt ägg och rödbetor. Det gillade du förr i tiden.” ”Frågan är bara om systrarna är intresserade. Dom har numera en dräng inhyst i lillstugan intill. Han hjälper väl dom med ett och annat och så betalar dom kanske i natura som det heter”, skrattade Åke så det bubblade. ”Nu får ni hålla tyst”, sa Karl-Evert med bestämd röst. ”Dom kommer gående på vägen och undrar säkert vem som äger bilen. Dom kanske känner igen den.” ”Ha, då kan du fråga om dom vill ha besök”, tyckte Åke. Det knackades åter på dörren. Systrarna Wedin var väluppfostrade i den gamla andan och
knackade alltid innan de steg på. ”Kom in”, sa Karl-Evert med myndig stämma. Åke blängde på honom och undrade varför han tog i. Det var ändå bara de där gamla tanterna. ”Hu, goddag på er, det börjar blåsa upp så vi ville värma oss lite och dessutom såg vi en obekant bil utanför”, sa Margareta stillsamt. Ingen av dem hade känt igen Sven-Olof som satt med ryggen mot dem. Åke plirade snett med ögonen och var nyfiken på deras reaktion när de skulle se den kände journalisten. Sven-Olof vände sig om och fyrade av sitt bästa leende. Han ville visa sig från sin finaste sida för han hoppades få hälsa på och kanske även något mer bara inte den där drängen satte krokben för honom. ”Nej, oj, är det du?” var det enda som kom ur Margareta. ”Men gulle dig, vi har undrat vart du försvann”, snyftade Kristina lätt. Sven-Olof kände sig efterlängtad och gav båda systrarna var sin ordentlig kram och tryckte till lite extra. Den där drängen hade tydligen inte vett att ta för sig så han fick ställa upp själv. ”Vår kändisjournalist har kommit på besök och han undrar om ni vill ha fint främmande?” sa Åke innan Sven-Olof hunnit öppna munnen. ”Vill du komma och hälsa på oss? Vi kan bjuda på den där goda steken. Kommer du ihåg vad du åt?” undrade Margareta. Sven-Olof kom ihåg både stek och hur väl omhändertagen han blev när han blöt och kall återvände från ett äventyr i skogen och spionage på fru Ågrens gård. ”Vi har en man boendes hos oss numera. Det är vår kusin Ernst som kommit hem från sina långa resor utomlands. Han behövde vila upp sig och vi äger en stuga på tomten som ändå bara står”, sa Margareta. ”Du får gärna komma och hälsa på. Ernst håller sig ofta för sig själv i stugan, men han hjälper även till på gården som hyra för stugan. Ibland kommer han in och berättar om sina resor och får sig en matbit. Kanske trevligt pratsällskap för dig med”, tyckte Kristina. Sven-Olof sökte omväxling till att sitta ensam i sin egen stuga och hade därför bestämt sig för att hälsa på sina gamla vänner i Yttsäter. Han blev gärna bekant med en världsresenär som dessutom kunde ge upphov till ett intressant kåseri. Uppe hos systrarna Wedin blev Sven-Olof direkt bekant med Ernst som var ute och klippte gräsmattan. På vissa ställen där gräset växt sig långt måste han först använda lien. Det var inga problem för honom att både slipa och slå. Han hade som ung, innan han gav sig ut i världen, jobbat på jordbruk med det mesta. ”Men snälla så gullig du är, käre kusin. Nu ska du få träffa den journalist vi pratade om för några dagar sedan. Det här är Sven-Olof Buke som skrev många artiklar om de hemska morden för sju år sedan och det här är vår kusin Ernst som varit överallt i världen”, sa Margareta. ”Hej, Ernst, jag satt nere i kiosken hos Karl-Evert när systrarna kom in. Jag hade nöjet förra gången att utgå från den här gården och smyga mig på hos fru Ågren där hela den där historien började med en våldtäkt”, berättade Sven-Olof och tog i hand. Ernst torkade av svetten och hälsade tillbaka. Han hade hört talas om den här journalisten som varit i händelsernas centrum och var nyfiken på hans synpunkter på det som hänt sju år tidigare. När Ernst vid hemkomsten hörde talas om alla morden i Yttsäter blev han nyfiken. Han kände sig som en amatördetektiv och ville veta mer om det som ägt rum tidigare. Det var faktiskt den verkliga orsaken till att han tagit kontakt med sina kusiner och låtsades vara behjälplig med gården. Han höll emellertid hemligt om sitt eget lilla intresse. Kristina satte fram kaffe och bullar samt ett extra glas saft till Ernst som blivit törstig. Margareta och Kristina lovade att det skulle bli älgstek till middag och behövde förbereda maten. Sven-Olof kontrade med att han ville bjuda på några flaskor rött. ”Du måste ur professionell synvinkel haft dina glansdagar under den där tiden. Det drog väl ut på tiden under minst ett år om jag hört rätt. Hur många dog egentligen?” frågade Ernst. ”Det var en hektisk tid och för min del mycket givande och för Karl-Evert med. Det har blivit
sämre för honom numera hörde jag. Jag får det till sju döda med fru Granbergs son som hittades begravd långt uppe i bergen.” ”Man hittade en skyldig har jag läst, en gammal man. Låter lite konstigt. Var han kapabel till allt?” ”En skogsmänniska som säkert klarade av ett och annat. Har du lärt känna folket i byn? Den skyldige var Åke Åkermans pappa och den sista som mördades var Åkes egen hustru. Det hände saker man knappt tror är sant. Den dagen glömmer jag aldrig och jag råkade hamna mitt i eländet. Fast det blev bra reportage. Som journalist vill man hitta ett scoop och det där blev mitt”, berättade Sven-Olof. Ernst fortsatte fråga och Sven-Olof berättade villigt. För säkerhets skull bjöd Ernst på en fin konjak för att smörja viljan att berätta allt. Sven-Olof var ofta en pratsam person och nu hade han sällskap av någon som villigt lyssnade på hans historier. Ernst förstod att den här journalisten satt inne med mer information än han släppt ifrån sig tidigare. Allt gick säkert inte att trycka. Bland annat de äventyrliga historierna om den unge grabben och hans humör fascinerade Ernst. Hade han verkligen bränt ihjäl sig? Det måste ha varit enkelt att kontrollera med DNA vilket ingen hade brytt sig om såvitt Sven-Olof kände till. Ernst gick inte längre i de diskussionerna då han inte ville att det skulle pratas om hans funderingar. Han tänkte ta det lugnt med sina teorier och bara i förbifarten ta in olika erfarenheter. Det vore säkrast för Ernsts hälsa att han tog det lugnt. Det fanns starka krafter där ute som inte såg med blidhet på om man snokade för mycket i gamla avslutade historier. Han borde låta gammalt vara utagerat. ”Vad trevligt, bjuder du på konjak? Får man smaka lite?” frågade Margareta som snart kunde bjuda på en välsmakande stek. ”Självklart, har du två glas till så kan jag servera damerna. Visst ska även värdinnorna i sällskapet få smaka”, sa Ernst. Efter en stund satt alla fyra i solskenet och hade ett mycket trevligt umgänge. Margareta blinkade lite extra mot Sven-Olof som förstod inviten och tänkte att det säkert skulle bli några mysiga dagar i Yttsäter. Trevlig kusin hade de också boende i lillstugan.