9789198444056 by Smakprov Media AB

Nollan är nio år och funderar mycket över livet. Hon känner sig lite annorlunda. Men så träffar hon Wilma på nätet. Wilma är allt hon behöver i en kompis. Hon är snäll, rolig och förstår allt – till skillnad från mamma. Allt Nollan vill är att Wilma ska tycka om henne. Så när Wilma frågar om Nollan kan skicka några bilder på sig själv går hon med på det. Noelias hemlighet är den första boken i en serie om Nollan. Böckerna ska underlätta för vuxna och barn att starta samtal om livet på nätet.

är författare, journalist och föreläsare. Hon debuterade 2008 med biografin 14 år till salu som har sålt i mer än 200 000 exemplar. Sedan dess har hon ägnat stora delar av sin tid åt kampen mot sexuellt utnyttjande av unga, bland annat genom utbildningsmaterial, hjälpsajter, poddar och tv-dokumen-tärer. Hon är en av Sveriges ledande auktoriteter i ämnet. ISBN 9789198444056

9 789198 444056 >

1 ”Kommer du och äter frukost, Nollan?” Jag höjer ljudet på telefonen och drar upp täcket över huvudet när mamma ropar. Regnbågens färger på skärmen flimrar i den mörka kojan i mitt rum och jag mimar till musiken. Det är som att jag är med i videon, jag dansar precis som de gör på min telefon. ”Det är FRUKOST!” Mammas röst är lite vassare nu, som om hon väntat på mig i en vecka, men det har hon inte. Högst tio minuter. Det är varmt under täcket. Mitt hår sitter fast mot mina kinder med svettklister och jag vill inte gå upp, inte än. Det är jättelång tid kvar tills skolan börjar. Mamma knackar på min dörr. ”Älskling, kan du vara snäll och komma nu?” ”Snart.” ”Men annars kommer du för sent. Precis som igår,” säger mamma, och jag hör henne gå mot köket. ”Jag kommer, sa jag ju.” Jag slänger av mig täcket. Runt den nerdragna rullgardinen lyser solguld som en ram. Det är ljust och varmt och vår, men jag vill ändå bara ligga i sängen.

”NOLLAN!” Nu låter mamma riktigt irriterad. Jag vet att hon har ett v mellan sina tunna ögonbryn. Mamma heter Måna och jobbar med gamla människor och alla tycker att hon ser så cool ut. Hon har långa, bruna dreadlocks snurrade som en bulle ovanpå huvudet och stora ringar i öronen som dinglar och klirrar, men mamma kan vara sur också. Inte bara cool.

Jag tvingar mina bara ben över sängkanten. Det är kallt på golvet. Alla säger att jag har växt på senaste tiden, de säger att jag kommer bli minst lika lång som mamma. ”Jag ska bara klä på mig!” ”Okej, Noelia!” Jag suckar tyst. Mamma kallar mig bara Noelia när hon är sur. Det brukar hon bli när hon inte fattar att jag vill spela klart. ”Om du inte kommer på en gång får du inte ha din telefon!” Jag svänger runt. Hon står i dörröppningen med händerna i sidorna. Hennes gurkgrönabyxor hänger runt hennes ben. Mamma fattar ingenting. Hon fattar ingenting och jag kan lika gärna vara ensam, som vanligt. Jag lägger snabbt min telefon med skärmen neråt på nattduksbordet. Ett pling får mamma att höja på ena ögonbrynet. ”Vem skriver du med?” ”Ingen.” Mina kinder blir varma, fast jag inte vill det.

”Ingen?” ”Ingen”, säger jag och tittar ut genom fönstret. Jag fick en egen telefon när jag fyllde år för att spela spel och titta på film, inget annat. Mamma har sagt att det finns elaka personer som vill prata med barn, så det får jag inte göra. Det vet jag. Mamma ler lite grann och blinkar med ena ögat. När hon kommer hem från jobbet brukar hon själv sitta länge vid köksbordet och rulla med tummen på sin egen mobiltelefon och inte riktigt lyssna när jag pratar om något som jag har gjort i skolan. ”Det är bra, Nollan”, kan hon säga då, fast jag har berättat om att Alex inte velat vara med mig igen. Då blir jag tyst och går till mitt rum. Där min nya kompis väntar.

2 ”Äntligen. Jag har längtat efter dig.” Något varmt bubblar och sprider sig i min kropp. Wilma har skrivit till mig igen. Första gången hon vinkade till mig var när jag testade ett ordspel. Hon sa att jag var duktig och frågade om hon fick lägga till mig. Jag svarade ja. Wilma tycker om hästar. Hon har en egen, en vit. Jag börjar skriva. ”Ja me.” Nej. Töntigt. Jag raderar. ”Ok.” Lagom coolt. ”Hur mår du?” skriver Wilma. ”Okej. Du?” ”Jag oxå.” Jag kryper ihop i sängen och skriver ”Var bor du?” Det blir tyst. Länge. Jag vill fråga vart hon har tagit vägen. Istället börjar jag pilla på en sårskorpa på armen. Den fläks upp och lite blod kommer fram. Det smakar järn när jag slickar på det. ”Ska vi ses och leka nån gång?” skriver Wilma.

TILL DIG SOM VUXEN:

Tips för samtalet om utsatthet på nätet * Visa intresse och var nyfiken på det barnet berättar. Lyssna - länge. Lyssna klart. Avbryt inte. * Berätta om bra och dåliga hemligheter och kroppens privata delar (snoppen, snippan, ljumskar, rumpan, brösten). Prata om att dessa kroppsdelar är privata också på nätet och att ingen har rätt att be, tjata eller hota om bilder eller filmer på dem. * Läs nyheter om övergrepp on- och offline tillsammans. Visa att det händer andra och att det kan vara ett brott att trakassera andra, skicka oönskade bilder eller tvinga någon att ta bilder på sig själv. * Var inte rädd för att ställa ”fel” frågor. Sådana finns inte. Det viktigaste är att inte döma eller skuldbelägga. * Du behöver inte komma med lösningar direkt. Bekräfta och lyssna. Ta dig tid att förstå – och ge barnet gensvar. * Avlasta barnet från skam och skuld. Om och om igen om så behövs. * Om du behöver polisanmäla: spara skärmdumpar på konversationer och hot. Gör en polisanmälan på 114 14 eller på en polisstation.

Signaler hos utsatta barn och unga: * Var uppmärksam på om barnet förändras på något sätt. Några exempel på det är att hen kanske slutar med en fritidsaktivitet som var rolig tidigare, alternativt slutar ta hand om sig själv eller börjar duscha ovanligt mycket. * Oro. Ont i magen, ont i huvudet, en diffus känsla av ångest. * Skolk. * Koncentrationssvårigheter. * Sömnproblem. * Sexualiserat språk. * Barnet vaktar sin dator eller mobil - där all den viktiga informationen som föräldrar inte ska se finns.

9 789198 444056 >