9789198326307 by Smakprov Media AB

Titel: 95 Herman Hedning 1988-19 Prekamprium Copyright, text och bild: Jonas Darnell ISBN: 978-91-983263-0-7 Hedning Utgiven 2016 av: Herman raf MeItalg med te arbe sam i AB, 0 AB dia, Stefali AB och Media72 enien. Tryckt någonstans i Slov 1:a upplagan

Trigger W ar medvete ning: Allt på denn t ill a sida är särskilt on a placerat för att det t i ögonen de person på layout ska göra er med O intressera CD. -

FÖRORD

från nr 1/1985 till nr 6/1986.

FÖDDE: EN HEDNING

Tomrummet efter grisen och ankan behövde fyllas och hr Darnell, som verkade kunna producera hur mycket som helst, approcherades.

1980-talet var ett guldkantat decennium för serieförlaget Semic Press i Sundbyberg. Många serietidningar nådde sina högsta upplagor någonsin. Främst var Fantomen som 1980 hade en snittförsäljning på ca 175 000 ex per utgåva. Pengarna flödade. Kreativiteten flödade. Med allt stinnare penningpåsar i ryggen såg förlaget till att knyta rit- och skrivbegåvningar till sig. Begåvningar som stuckit fram både hakan och näsan i Svenska Serier 1979-82, en tidning som byggde på bidrag från förhoppningsfulla unga – och även äldre – serietecknare. En begåvad yngling som brände näsan då var Jonas Darnell, som fick sitt tonårslivsverk – en rymdserie – refuserat av den grymme redaktören på Svenska Serier, alltså undertecknad. Men skam den som ger sig – och sex år senare dyker hr Darnell upp på Semic. En effekt av förlagets penningpåsepolitik. Han ska som frilans sitta på Semic och bland annat rita 91:an-serier och sin egen serie Traskens som vunnit tredje pris i en serietävling anordnad av Dagens Nyheter. Jag börjar undra om jag gjort rätt som refuserade den där rymdserien för 6-7 år sedan och Traskens publicerades i varje nummer av Svenska Serier, som fått en nystart 1987. En begåvad yngling som inte brände näsan på Svenska Serier 1979-82 var Patrik Norrman, som då bidrog med bland annat Annas Serie, och som nu 1986 jobbade som layout på tidningen Fantomen och dessutom ritade sin egen humorserie Bacon och Ägg till den tidningen. Den publicerades med en sida per nummer

-Det omåttligt populära komikerparet Bacon och Ägg har åkt vilse i världsrymden och avslutat sina dagar i livets stora stekpanna (en viss överdrift ska det visa sig). Kan han Darnell knåpa ihop en humorserie till Fantomen? En halv sida per nummer, placering på sidan 3 – alltså före Fantomen – arvodet är XXXX kronor. -Mja… fast kanske YYYY kronor per sida? -Nej, då placerar jag serien SIST i tidningen. Bland annonserna. -Okej då.

-Nej, han ska heta Herman Hedning! -Hedenhös! -Hedning! -Heden… OK! Jag är alltid resonabel. Men missar du en enda deadline, så döper jag om serien till Hedenhös oavsett hur många avsnitt som publicerats. Varpå hr Darnell sätter igång att producera så många sidor av serien att Fantomentidningen efter ett tag blir tvungen att publicera TVÅ halvsidor i varje nummer för att kostnaderna för opublicerade sidor inte ska växa bortom all kontroll. Så gick det alltså till då Fantomen fick en ny 1-sides humorserie som sedan nr 1/1988 har glatt mänskligheten.

Redan några dagar senare sticker hr Darnell ett utkast till en djungelserie under näsan på Redax. Hans inspiration har varit bandarerna i Fantomenserien. Vi enas snabbt om att det vore rena bangagiftet för tidningen.

Grattis Jonas, till 28 år i skuggan av Hednings vilt svingande klubba. En prestation.

Några tankevändor senare återkommer en förhoppningsfull hr Darnell med en skiss på en klotrund isterklump, försedd med händer och fötter (en huvudfoting – en sån som alla barn brukar rita någon gång), klubba – samt tysk stålhjälm!

Ulf Granberg

Jag undrar bara – kommer Hedning någonsin att låt sig döpas och kristnas? Och bli som vi?

GammelRedax

-Det här är Herman Hedning. Lever i en odefinierad stenålder bland dinosaurier, vulkaner, grodor och kackerlackor. Han har två vapendragare – Lilleman och Gammelman. -Hmmm… stenålder, dinosaurier, kackerlackor… inte så oävet. Okej – men Hedning kan han ju inte heta. Vadå Hedning? Hedenhös måste det ju vara. Herman Hedenhös. Det blir bra. När kan du ha första sidan klar?

Illustration: Patrik Norrman

som numera, när den dyker upp på teve, närmast kan likas vid Stenåldern – i Skåne, dit min föräldrar kastats från Stockholm då pappa rekryterats till Perstorp

Första kända verket är något som klottrades i en sångbok vid 3 års ålder. Familjen har beslutat sig för att det är en bil...

”Det börjar bli dags att summera” brukar man säga när man ämnar dra ihop sig i sitt skal och skriva en ämlig krönika över sitt liv och lämna in, men så är fanimej ingalunda fallet här. Jag är bara drygt 50 bast och har lätt 20 år till vid tecknarbordet framför mig. Det var nog snarare det dramatiska löpnumret ”HH 1000” jag skrev på ett original under hösten 2015 som fick mig att tänkta tanken på att ge ut någon form av mastontbibel fullkletad med Herman-strippar i tjocka pärmar tryckt på människohud och guldtryck. Tillsammans med alla de ca 10-sidiga historier från Herman-tidningen som kommit

ut sedan starten för den 1998, och är i skrivande stund uppe i löpnummer ”HED 169” är jag god för mer än 2500 sidor mer eller mindre minnesvärda läsupplevelser. Så att åtminstone samla dessa 1000 strippar i halv- och helsidesformat i en bok kändes som något som bara måste göras. Eftersom 1000 sidor är jävligt mycket börjar vi lite lätt med drygt 300 sidor i taget – det är svårsmält nog. Jag kommer att fylla på alla biutrymmet i albumet med precis ALLT jag minns om deras tillkomst, och dra in så mång medarbetares tragiska vittnesmål jag kan. Vi drar väl bakgrundshistorien igen – den som publicerades i ”En Fet Dryg Med Extra Allt” 1998. Det kommer dock inte att bli samma historia, eftersom sanningen alltid är relativ, och nya vittnesmål inkommit: 1964 föds jag – i en tidsålder

AB, som tänker gå från att vara ett bruk som kokar ättika och laminerar köksbänkar till ett världsföretag inom konsumentprodukter i det nya spännande materialet ”plast”. Jag växte hursomhelst upp i en era av svartvit teve (EN kanal den andra dök upp i form at en liten box ovanpå burken i slutet av 60-talet) utan nån särskild form av underhållning för oss under 30. Vi bodde utanför Perstorp i en skånsk ”dubbellänga” – två

Första porträttet, eller snarare nidbilden, är den här: Lillasyster dricker saft.

bondgårdar som var hopbyggda. Jag snickrar i källaren, hoppar i sädessilon fast det är livsfarligt, jagas av tjurkalvar, ränner runt i urskogen, klättrar i träd och leker med slaktavfallet bakom

Den allra första Herman-strippen såg alltså dagens ljus (eller snarare djupt vintermörker) i Fantomen nr 1/1988. Den tecknades redan i februari - mars 1987, eftersom pressläggningstiderna var betydligt längre på stenåldern (dvs 80-talet). Serien i färg här ovan är en omtecknad version jag gjorde 2002, då jag helt enkelt tyckte att de första Herman-serierna såg för jävliga ut. Jag var ju ändå bara 24 år när jag gjorde dem (och väldigt nöjd med dem då ska sägas), men jag lärde mig inte teckna serier ordentligt förrän jag fyllt 30. Originalet ser ni här till vänster: Manusmässigt funkade de tidiga stripparna bra, även om jag inte kunde låta bli att skriva om en del av dem. Ambitionen är att teckna om de första 200 episoderna. Hittills har jag hunnit med 76 st. Herman kom alltså till på

begäran av chefredaktör Ulf Granberg som låtit mig ockupera ett praktikantbord på Fantomenredaktionen. ”Ska sitta här och hänga, kan du gott göra lite nytta för Fantis också – vi behöver en rolig serie på en halvsida i varje nummer.” Jag var motsträvig – hade ju

inte tid med tanke på all 91:an som skulle tecknas, manus skulle skrivas till James Hund, diverse serier produceras till Svenska Serier – men jag lät mig med milt våld övertalas, utan att ana att den här lilla feta, osympatiska skulle komma att dominera mitt serieskapande totalt ...

Herman själv dyker alltså inte upp förrän i andra strippen av sin egen serie och presenterar omgående två av sina ganska många usla egenskaper: lättja och sadism. Den första idén jag hade till serien handlade ju om bandarerna utanför Dödskallegrottan (inga skisser eller andra bevis finns dock kvar) men den skarpsynte kan notera att figurerna fortfarande har bastkjolar och även axelremmar i en del strippar. Dessa försvinner gradvis, jag kommer att säga till när. Hur var det nu med Hermans ursprung? Jag nämnde en tomteteckning och en MC-huligan på sidan 6 – och den där Hermanliknande blobben. Det var alltså en nidbild av en klasskamrat i 5:e klass, vi kan kan kalla honom ”Johan”, en kille som hängde med/efter mig och en av

mina bästa kompisar, Petter, och brukade roa sig med lägga sig på denne och rapa vitlök i ansiktet på oss. Han var varken en mobbare eller tjock – men han var bra mycket större än oss två, de tunnaste glasögonormarna i klassen. Detta sadomasochistiska vän-

skapsförhållade gav gott bränsle till de teckningssejourer jag och Petter senare hade på egen hand – han undkom förresten inte heller nidteckningar, och vise versa.

Tredje strippen och Herman excellerar vidare i dåliga egenskaper – väl utvecklad sadism och trubbigt våld. Jag misstänker att den ädle riddaren är inpirerad av någon av de styltiga figurer som dök upp i Monty Pythons Flying Circus.

Kvast-Hilda med den genomelake Grelber (som bodde i en trädstam) så får vi Herman, den uppfinningsrika gamen Gamas blir Gammelman och det naive natur- och djurälskande trollet Irwing har enorma likheter med Lilleman.

Om det är några förebilder inom serievärlden som har påverkat tillkomsten av Herman så är det främst Kvast-Hilda av Russel Myers och B.C. av Johnny Hart. Dagsstripserier som jag älskade som barn. Kvast-Hilda blev aldrig så stor som serien förtjänade, men här finns egentligen hela Hermans persongalleri: Om du bygger ihop den lättjefulla och småalkoholiserade

Låt oss säga att jag är 1/3 Herman, 1/3 Gammelman och 1/3 Lilleman. En bra dag ....

Alla dessa tre personligheter är Här skrev jag om den omarbetade strippen en del, men ... bägge funkar ju :)

naturligtvis också delar av mig själv, annars skulle jag inte kunna relatera till min egen seriefigur.

Här kan vi väl säga att Herman manifesterar ytterligare en grundläggande dålig egenskap: Extremt dålig hygien. Det är en ganska enkel egenskap att erhålla, vi bär den alla inom oss. Det är bara att sluta tvätta sig och inte borsta tänderna ett par veckor, så är vi där.

Men vad man ska ha den till är en svårare fråga. Är man sadist är det dock ett mycket energisnålt sätt att jävlas med sin omgivning. Bägge serierna på detta uppslag involverar insekter, och dessa kryp har intresserat mig

mycket genom åren. Kanske inte just att rycka vingarna av dem, men att hitta dem och artbestämma dem var något man man kunde syssla med innan det fanns teve och internet. Jag hittade den här teckningen av ett ”Or” när jag rotade i lådorna. På baksidan finns en noggrann redogörelse för orets olika utvecklingsfaser, ägg, larv, puppa och vad fan det nu var. Lite sjukt är det allt

Jag tecknade väldigt mycket under min uppväxt. En stor del av det jag sprutade ur mig var ganska våldsamt – stridsvagnar, robotar, flyplan, monster, etc. Petters och mina teckningsdrabbningar handlade mycket om äckliga sätt att dö som ”Johan” kunde drabbas av. Inte för att vi hatade honom, utan för att det var roligt att rita. Här är några mystrevliga exempel ur en jättelik myllerbild:

Här dyker ju aporna upp för första gången. Herman ärkefiender #1, #2 eller kanske #3. Men mer om dem senare. Dessa bestialiska teckningar betydde inte att vi var två mentalt sjuka ungjävlar som behövde vård omedelbart, vi hade bara väldigt livlig fantasi. Vi tecknade dessutom en hel annat, bevis kommer. Men mycket i de här bilderna petar lite i den hatkärlek jag känner för Herman. Jag kan lika gärna låta honom gå segrande ur en konflikt som låta honom brinna i helvetets sju eldar på slutet.

Dinosaurierna är ett givet inslag i serien från första början. Bakgrundsbängsäckar som både agerar som kreatur och gradvis får mer personlighet. Senare i serien dyker reptilen Ragnar upp – Hermans ende vän, eller vad man ska kalla det. Dinosaurierna är naturligtvis en självklar tidsmarkör. Vi befinner oss inte i nutid, utan i ett anakronistiskt universum, ungefär som i Johnny Harts ”B.C.” – en betaversion av Skapelsen som när somhelst kan startas om.

Urgrodorna är Hermans favoritföda och ständig källa till förödmjukande nederlag – med några få undantag. Deras primära försvarsmetod är kamouflage i olika former, även om alla inte är så effektiva.

De besitter ingen högteknologi, men kan ibland fungera effektivt i hivemindsituationer och förvirra sin förföljare med skräckinjagande masskonstellationer. Men vem vet, dessa kräldjur kanske blir härskarras i någon av Skaparens alla betaversioner ...

Okej, vi tar en liten paus i serieflödet och koncentrerar oss på hur det kommer till.

Serier - hur gör man, då?! Jo, det är naturligtvis egentligen mycket enkelt att göra egna serier istället för att läsa andras. Det är inte bara roligt utan man tjänar dessutom hundratals kronor på att slippa köpa dyra seriealbum. Allt som behövs är några pennor, lite papper och ett tålamod stort som Småland. Själv skissar jag med en blå 0,7 mm stiftpenna (egentligen mest för att 0,9 mm stift inte längre verkar tillverkas) av märket Pilot Vega 0.7 - tjock och kraftig spets som inte knäcker stiften så lätt. De blå linjerna syns inte när man skannar sidan och man slipper sudda. Å andra sidan är blyerts enklare att radera om man skulle råka slinta ... För tuschning använder jag numera en japansk penselpenna från Kuretake (TSF 1-10) som praktiskt nog inte går att köpa i Europa utan måste importeras via fraktbåt från Tokyo och den långa pennan på bilden är en Kuretakepenna vid namn ”55” + en massa obegripliga tecken som är en lite grövre penselpenna men som även har en smalare hård spets som jag använder till serierutor och pratbubblor. Stora svarta ytor fyller jag i Photoshop efter skanning - och där färglägger jag även serierna och tar bort misstag. Pappret jag tecknar på är just nu från Daler-Rowney, väger 250g/m3 och heter Bristol Board. Canson gör också bra papper, men det är lite dyrare och inte bättre. Allt man behöver finns hos Matton eller Kreatima – ja, utom pennorna då, men jag importerar ganska mycket i stöten så hör av er om ni vill pröva en. Hur tecknar man då? Jo, vi visar väl hur man skapar en ordinär Herman-bild. Först ritar vi en ond cirkel på en valfri plats i rummet:

Denna förses med en ful näsa.

Vi förser käften med ett stort antal vidriga tänder och skissar ett par flottiga nävar. Två svullna fötter i närheten av kroppskulan får kompensera avsaknaden av ben.

Sedan en löjlig mössa och en byxlinning som skulle få Leif GW Person att rodna. Därefter en stor glappkäft och antydan till tentakler över huvudet:

Lite fingrar, tår och krafs i nacken som föreställer hår. Nu börjar man ana vad det ska föreställa, eller hur?

Herkam har ju utvecklat en viss tolerans mot diesel under senare ĂĽr ...

Originalmotorn restaurerad enligt konstens alla regler.