Dr a K a r na S Da l
en ry t ta re h a r i nget va l
St i na JOnS SOn
e n ry t ta r e h a r i nget va l
e n ry t ta r e h a r i nget va l
Stina Jonsson
Besök gärna författarens hemsida: www.stinajonsson.se
e n ry t ta r e h a r i nge t va l
Stina Jonsson, 2021 Lix: 13 Copyright © 2021 Stina Jonsson och Norddalen förlag Kållandsö, Norddalen, 531 99 Lidköping Omslagsbilder: Adobe Stock Tryck: Estland 2021 ISBN: 978-91-983012-7-4
Till Noomi
1. Hämta Salem
Elma såg upp mot berget. Under en klippa låg ett grått, litet hus. Det var Elmas farfar som hade murat stugan. Taket och baksidan bestod av berg. Några väggar av trä hade de inte haft råd med. Snöflingor dansade i luften och Elma höll ut en hand. Snön låg som små stjärnor på vanten. En sparv lyfte och ett moln av snö föll från grenen. Ditt liv verkar så enkelt, tänkte Elma. Vintern kunde bli svår, men den mörkaste tiden var över. Dagarna blev längre och ljusare. Ibland sjöng Elma, utan att hon visste varför. ”Det är för att du har Ljuset i dig”, brukade farmor säga. 9
Det var bara Elma och farmor nu, och farmor var sjuk. Hon hade hostat hela hösten. Elma tittade upp mot huset igen. Det rök inte från skorstenen. Hade farmor inte lagt in mer ved i brasan? Oron i magen växte och Elma ökade takten. När hon öppnade grinden kom Skott mot henne. – Hej! Har du väntat? Elma lyfte upp katten. Ögonen lyste isblå mot den grå pälsen. Runt halsen satt en tät krage av vit päls. Skott såg både vild och vacker ut. – Jag ska bara borsta av mig. Elma satte ner katten utanför dörren. När hon fått bort snön gick hon in. – Hej, jag är hemma! Ingen svarade, men Elma hörde farmor rossla i sin säng. Det var kallt i både köket och rummet. Elma suckade. Hur länge sedan var det elden falnade? Kylan skulle bara göra hostan värre. 10
Elma rakade ur askan och la in ved. Några tunna stickor lyste som små facklor. Sedan gick hon bort till farmor och la en hand på hennes panna. Den var glödhet. – Hämta Salem, mumlade farmor. Salem? Han visste inte mer om sjukdomar än de. Farmor måste yra. Elma strök henne över det tunna håret. – Jag ska koka lite soppa åt dig. Medan Elma skalade lök pratade hon med Skott. – Har du sett Salem? Han har lika tjocka armar som Kols pappa. Kol var son till smeden och Elmas bästa vän. Kol hade det bra, tänkte Elma. Det fanns alltid arbete i smedjan. Dessutom slapp han att frysa. Elma slevade upp soppa i en skål och satte sig på sängkanten. – Här. Hon gav farmor en sked av den lena och heta soppan. 11
– Du måste få veta vem du är, Elma. Vad menade farmor? – Du är född i Dalen. Ljuset jag berättat om, det är inga sagor. Det finns Någon som vakar över oss. Farmor hostade så att Skott kröp in under soffan. – Varför har du inte sagt något förut? sa Elma. – Jag är stolt över att vara född i Dalen. Men det följer också ett ansvar. Vi skulle sprida Ljuset, men … Hostan fick farmors ögon att tåras. – Du menar inte ljus som stjärnor på himlen? frågade Elma. Farmor skakade på huvudet. – Nej, det är bara bilder för det sanna Ljuset. Men de kan ge dig hopp, nu när du vet vem som tänt dem. Elma ville fråga om drakarna. Kunde de också vara mer än bara sagor? Men hostan blev allt värre. 12
Farmor talade sällan om branden som lagt deras by i aska. Farmor och farfar hade bara haft sina tomma händer. Och Elma, ett litet knyte som skrek. I mörkret ylade vargarna. Farmor och farfar vågade inte stanna. Efter en lång färd nådde de berget och klippan. Ingen i byn ville hjälpa dem, men en man lånade ut en hink och murslev. Så hade farfar byggt stugan. Ett hem där kyla och fukt letade sig in. Elma nynnade på en av farmors sånger. Plötsligt insåg hon att sången handlade om dem! Elma tillhörde ett folk som hoppades i mörkret. Ett folk som satte sitt hopp till Ljuset. – Vad var det som hände? frågade Elma. Farmor kramade hennes hand. – Din farfar trodde att vi hade det för bra. Men vårt folk har alltid strävat efter det som är gott. Att söka Ljuset och drabbas av ett sådant mörker. Jag kommer 13
nog aldrig att förstå det. Farmor fick ett nytt anfall. – Salem, var allt hon fick fram. När hostan lagt sig somnade farmor. Elma kröp ner i sängen och Skott la sig vid hennes sida. Högre upp på berget ylade en varg. Elma rös. Hur skulle hon, en ensam elvaåring, klara sig om farmor dog? Hon måste bli frisk igen.
14
En kväll berättar farmor att Elma är född i Dalen. Drakar har alltid vakat över den, men de övergav folket. Vad var det som hände? När farmor blir sjuk måste Elma ta sig till Dalen. Men vågar hon lämna farmor ensam? Varför jagar en flock vargar Elma? Och ska hon hinna hem igen innan det är för sent? En lättläst fantasy för alla som älskar drakar!