STINA JONSSON
www.norddalen.se
Böcker av Stina Jonsson: Falk och Drakprovet Falk och drakungen Falk och Drakberget Falk och Drakön Signe – kakor och kameler Signe – bönor och blåbärspaj Signe – berg och bergisar Signe – myggnät och maränger Signe – sjöbris och schackrutor Världens första lingon Grodregn i Skara: Sant eller falskt?
FÖRST TILL GETÖN Stina Jonsson Lix:12 Copyright © 2019 Stina Jonsson och Norddalen förlag Kållandsö Norddalen, 531 99 Lidköping Formgivning: Rebecka Appelfeldt, Appelfeldt Design Illustrationer: Stina Jonsson Tryck: Estland 2019 ISBN: 978-91-983012-5-0
Till Mose och Noomi
Ordlista babord ..... vänster sida på en båt fall ............ rep för att hissa segel knop ......... farten mäts i knop på sjön kurs .......... färd-riktning logg ........... fart-mätare skot ........... rep för att ändra segels vinkel styrbord .. höger sida på en båt tamp ......... rep-ända
vindex
segel
mast
bom
ruff
sittbrunn rorkult fรถr
akter vant
kรถl
1. Jag åt fil ute på trappan. Solen sken och svalor svepte över himlen. Det var en dag med perfekt vind. Jag skrev ett sms till Elias, min kusin. Ska du med ut på sjön? Svaret kom snabbt. Japp! Ska bara äta först. Jag älskade allt med sjön. Att se fören klyva vågorna. Att dyka från klipporna. Det var kanske inte så konstigt. Jag var född på en ö. Jag lärde mig simma innan jag kunde gå. Min morfar hade ett varv. Han jobbade med stora fartyg. Ibland gick båtar
7
på grund. Då blev det långa dagar på varvet. På vintern bröt morfar is med bogser-båten Börje. För två år sedan målade morfar en gammal livbåt. Han satte dit en snurra. Det var en elmotor som man kunde ladda. – Här har ni Liv, sa morfar. Bara att sticka ut, pojkar! Pappa blev orolig. Vi kunde ju gå på grund. Motorn kunde dö! – Barnen sitter i en livbåt, sa morfar. Den klarar tio vuxna i storm. Pappa hummade, men han sa inte nej. Jag åkte ut med Liv nästan varje dag. Ibland var Elias med. Ibland min syster Sia. Helst ville jag segla. Och i år var det dags. Äntligen fick vi segla själva! Jag var tolv och Elias sexton år. Min mamma litade på Elias. Hans
8
mamma litade på mig. Fråga mig inte hur de tänkte. Vi fick inte gå till Lurö. Men det spelade ingen roll. Bara vi fick segla! Jag skrev ett sms till mamma. Getön med Elias. Tar med fika. Sedan packade jag. Badkläder, flytväst och en påse med pizza-bullar. – Dags att segla, Manne! Vår hund tittade upp från sitt ben. – Vi ska på sjön. Kom! Manne rusade in i huset. Snart kom han ut igen. I munnen höll han sin flytväst. – Duktig vovve, sa jag. Då cyklar vi till varvet. Morfar pratade med en man. Jämte dem stod en kille i min ålder. Morfar ropade på mig, och jag gick bort till dem.
9
– Hej John, sa morfar. Känner du Dick? – Visst, sa jag. Vi går i samma klass. Dick var ny på ön. Han brukade inte säga många ord. – Killen vill gärna segla, sa morfar. Han kan väl hänga med er? Vad skulle jag svara? Att jag ville vara ensam med Elias? Jag såg på Dick. Birk, skolans tuffing, kallade honom Mesen. – Har du någon flytväst? sa jag. – Inte med mig, sa Dick. – Du kan låna en. Dicks pappa följde med morfar. Han skulle köpa färg. – Båten ligger där, sa jag. Det är den med blått skrov. Dick sa inget, men han log. Skulle han bli sjösjuk? I så fall skulle morfar få höra det …
10
Mary låg med sidan mot bryggan. Då kunde vi gå ombord längs hela båten. – Hej John! Elias bromsade så gruset skvätte om cykeln. – Har du bråttom? sa jag. – Skojar du? – Morfar bjöd med Dick, viskade jag. Det lät hemskt. Men det var inte min idé.
11
2. – Hej! sa Elias. Jag är kusin med John. – Hej! sa Dick. Elias tog på sig sin flytväst. Den lyste röd mot hans solbrända armar. Jag tog fram en väst till Dick. – I fall vi kantrar, sa jag. Dick gick bort till bilen. Snart kom han tillbaka med en kasse. – Om ni badar, mumlade Dick. Jag såg längs bryggan. Birks båt, Blixten, var borta. Alltså var han på sjön. Birk kunde inte köra sakta. Ibland åkte han runt Liv. Han kunde dundra flera varv. Då blev det stora vågor.
12
Birk skulle ha jublat om jag kantrade. Men skulle han ha räddat mig? Liv flöt även om hon var fylld med vatten. Men då blev det tungt att ro. Något som Birk tyvärr visste. – Har du kollat SMHI? frågade jag. – Japp. Elias drog fram sin mobil. – Lätt bris. Efter tre ökar vinden. – Då seglar vi hem vid två, sa jag. – Visst, sa Elias. Har ni bensin? Det var svårt att lägga till med segel. Vi kunde ju inte stänga av vinden … Andra gånger blåste det för lite. Därför hade vi alltid bensin i tanken. Elias startade motorn. Jag lossade tamparna. Sedan backade vi ut från bryggan. Mary var en smidig båt. Hon kunde vända på en femöring.
13
I rännan växte det näckrosor. Här skulle jag aldrig ha badat. Vi rundade piren. Vinden lekte i mitt hår. Det var dags att hissa segel! Elias drog ner på farten. Båten gungade mjukt på vågorna. Manne viftade på svansen när jag tog av bom-kapellet. Sedan hissade jag storseglet. Det gnisslade när det gled upp utmed masten. Så tog vinden tag i seglet. Det var lika härligt varje gång! Elias stängde av motorn och drog upp den. – Tre knop på några sekunder, sa han. – Snyggt! Jag gjorde tummen upp. Det blev tyst. Allt som hördes var vattnet mot båten. Det här var livet! Vi kom ut i farleden. Det var inte många
14
båtar här. Folk låg väl och sov. Jag hoppade ner i ruffen. Under sittbrunnen hade vi en låda med mat. Mest var det soppor, kex och skorpor. Jag tog ett paket Marie-kex och några Festis. – Var så god! Jag räckte Dick kexen. Manne såg på mig. – Inget för dig, kompis, sa jag. Hunden hängde med huvudet. Sedan sträckte han ut sig. – Det gäller att ta plats. Jag skrattade. Du tar halva sittbrunnen, Manne. Det var skönt i solen. Det skulle bli varmt idag. Elias kisade under hatten. Hans pappa hade köpt den i USA. Nu var hatten Elias favorit. Själv hade jag keps och sol-glasögon. Det var viktigt att se bra även när vi gick mot solen.
15
Plötsligt hörde jag en motor. Jag tittade upp. En bred båt rusade mot Mary. Det kändes som om en Danmarks-färja skulle ramma oss! – Vad i hela? sa Elias. Ser de oss inte?! Elias väjde. – Håll i dig! ropade jag. När båten fräst förbi kom svallet. Den första vågen var tvär. Vågor mot fören är en sak, men nu kom svallet från sidan. Mary lutade rejält. Vi gled inte ner för vågen. Vi föll ut för ett stup!
16
I S B N 9 78 - 9 1 - 9 8 3 01 2 - 5 - 0
9
789198
301250