9789198293333

”Äntligen ett riktigt praktverk om lökväxter på svenska! ” Allt om trädgård

LÖKAR & KNÖLAR INSPIRATION ⋅ SKÖTSEL ⋅ LEXIKON

Marie Hansson Björn Hansson

VÅ R A T R Ä D G Å R D S VÄ X T E R BABEL FÖRLAG

2

BABEL FÖRLAG www.babelforlag.se Omslagsbild: Fritillaria kotschyana © 2019 Marie Hansson (text), Björn Hansson (foto och illustrationer) Andra upplagan 2019.

Tidigare utgiven av Norstedts förlag.

Första upplagan 2013.

Fullständig bildförteckning s 319.

Grafisk form och prepress: Marie & Björn Hansson.

Typsnitt: Scala, Scala Sans, Gill Sans, Caflisch Script Pro. Papper i inlagan: Garda Matt Art 130 g.

Tryck: Livonia Print, Lettland 2019.

ISBN 978-91-982933-3-3

3

Innehåll Inget är som väntans tider

5

Lökar och knölar i trädgården

6

En lök är ingen knöl – lökbotanik

8 8

Geofyter

Gilla läget – biotop, ståndort och härdighet

Hemma bäst, borta bra Lökarnas geografi Härdighet

12 12 12 12

Odla lökväxter

15

Välja och köpa Planteringstid och tillfällig förvaring Plantering Skydd Övervintring Föröka lökväxter Sjukdomar och skadegörare

Lökväxter i trädgården

Rabatten – paradplats och gömställe Längs gångar och vid stenläggningar Sommarplanteringar I gräsmattan

15 17 17 19 20 20 22 24 24 27 31 32

Woodland och halvskugga

33

Stenparti

34

Grusträdgård

34

Torvparti

35

Upphöjd rabatt och lökbädd

36

Under glas – alpinhus, växthus, uterum

38

Odla och driva i kruka

40

Välja kruka

40

Rätt plats för varje kruka

40

Jord, gödsel och vatten

40

Drivning = tjuvstart

43

Lexikon A–Z

46

Läshandledning

48

Ordlista, begrepp och förkortningar

50

Växtbeskrivningar

52

Tack

311

Referenslitteratur

312

Besöksträdgårdar

313

Register

314

Foto- och illustrationer

319

8

En lök är ingen knöl – lökbotanik Ordet lökväxt används till vardags om örter med under­ jordiska organ, d v s alla slags lökar, knölar och ­r hizomer, som kan klara sig i långa perioder av torka eller vila genom att lagra näring under jord. Men det är stor skillnad mellan en lök, en knöl och en rhizom.

Geofyter

Geofyter

- är örter som överlever under vinter eller torrtid med hjälp av ­underjordiska organ i form av lök, knöl eller rhizom.

Lök

- är ett runt underjordiskt organ i vilken näringen lagras i köttiga tätt packade lågblad, s k lökfjäll, som ­sitter runt en lökkaka.

Människans behov av att förstå världen är grunden för all vetenskap, inte minst botaniken. Att systematisera naturen, dela in den i grupper och sätta namn på dessa, är ett sätt att förenkla och åskådliggöra densamma och har sina rötter i antiken. Under renässansen utvecklades botaniken ytterligare för att formligen explodera som vetenskap under 1700-talet. En av tidens viktigaste botaniker var Carl von ­L inné, som bl a skapade det tvåfaldiga namnsystemet för växterna. Efter 1700-talet intensifierades studierna av växtvärlden och till de ledande ­botanikerna hörde dansken Christen Christiansen Raunkiær ­(1860–1938). Han lanserade i början av 1900-talet vad som nu allmänt kallas för det raunkiærska systemet, en indelning av växterna efter livsformer baserat på övervintrande växtpunkter eller, något förenklat, efter deras olika ­strategi för att överleva ogynnsamma årstider såsom vinter och torrtid.

De växter som övervintrade under marken i jord (d v s lökar, knölar och rhizomer) benämnde han geofyter, till skillnad från exempelvis hydrofyter som övervintrade under marken men i vatten (läs mer i NE eller på danska Wikipedia om Raunkiær och hans system). I vår bok är det alltså geofyterna som har huvudrollen; men även om de har mycket som förenar så finns det också mycket som skiljer dem åt.

Lökar Något förenklat kan man säga att en lök innehåller en färdig växt med stängel, blad och blomknopp, om än lite ombildad. Om man tittar riktigt ordentligt syns även de små ståndarna och pistillen. Men en

Tunika Bladanlag

Lökfjäll Blomanlag

Blivande sidolök

Lökkaka

Tulpanlök (lök med tunika) i genom­ skärning på hösten efter plantering.

Fibrösa rötter

9

T v: En delad tulpanlök ser ut som en matlök, med täta omslutande lager av lökfjäll och med blomanlag i mitten.

Mitten: En blommande tulpanlök med en liten ny lök redo att ta över när moderlöken vissnat bort.

T h: Lök och unga sidolökar av pärlhyacint.

lök kan trots detta se lite olika ut beroende på hur tätt packade bladen ­sitter. Bladen, som kallas fjäll, är tjocka av näringsämnen och sitter runt lökens bas, lökkakan. Hos en del lökar, som hos tulpan eller vanlig matlök, ligger lökfjällen i täta omslutande lager, de yttersta är dock ofta torra och bruna och kallas tunikor. Andra lökar, exempelvis liljelökar, saknar tunika och har lökfjäll som överlappar varandra så att löken liknar en köttig kotte, se illustration nedan samt bild på s 213.

Lökar är antingen ettåriga som hos tulpanen eller fleråriga som hos narcissen eller pärlhyacinten. Ettåriga lökar blommar endast en gång, sedan bildas en ny lök, medan fleråriga lökar blommar flera år i rad, samtidigt som de utvecklar sidolökar.

Stjälk

Nya lökfjäll Anlag för nästa års blomma

Gångna årets lökfjäll

Lökkaka

Fibrösa rötter

Liljelök i genom­s kärning på hösten efter blomningen.

26

Ovan: Maj är tulpanernas tid och planteringsformerna flera. I främre rabatten grupperas tulpanen ’White Emperor’ som vita skumfläckar i ett blått hav av förgätmigej. I den bakre rabatten står däremot tulpanerna ’White Triumphator’, ’Spring Green’ och ’Mount Tacoma’ spridda bland gyllenlack ’Sunset Apricot’.

Nedan: I slutet av maj och början på juni har stora bollformade klot av Allium ersatt tulpanerna. I vår egen trädgård ­låter vi framför allt sorten ’Purple Sensation’ sprida sig fritt i rabatterna mellan brunnävor, aklejor och dillig bronsfänkål samt hårt slutna knoppar av storblommig vallmo.

27

Längs gångar och vid stenläggningar Lökväxter är kanske inte det självklara växtvalet utmed gångar, sten­ satta entréer och innergårdar. Men tillsammans med perenner, prydnads­gräs, träd och buskar får man en ytterligare dimension till planteringarna då årstiderna markeras tydligt och klart. Dessutom har många lökväxter såsom blåstjärnor, snödroppar, krokus och vintergäck ett mindre formellt växtsätt då de gärna sprider sig med en otvungenhet som passar fint mot de strikta stenmassorna. Slutligen är det få ­växter som blommar i perioden januari–april, och alla som har trädgård vet hur viktiga dessa tidiga lökväxter är.

Exempel på små rabatter med lökväxter längs gångar.

Ovan t v: Julrosor och krokus.

Ovan t h: Vita enkla och dubbla narcisser, violer och tulpanen ’Spring Green’.

Nedan t v: Bokharatulpan ’Bronze Charm’, alunrot och knoppande, honungslök.

Nedan t h: Sommartulpan Tulipa sprengeri och darrgräs Briza media.

40

Odla och driva i kruka Krukodlade lökväxter som tillfälliga planteringar har sin högsäsong på våren, och vill man komma i gång extra tidigt tjuvstartar man genom drivning.

Vad vore våren utan krukor med påskliljor, tulpaner, hyacinter och pärlhyacinter, antingen ensamma eller i arrangemang? Men också högsommar och tidig höst har sina planteringar med ståtliga liljor och ofta blossande begonior, dahlior och kannor.

Välja kruka Det finns två slags krukor, ytterkruka och planteringskruka, den senare också kallad innerkruka. En planteringskruka har alltid dräneringshål i botten medan ytterkrukorna saknar detta, därför ska de inte användas utomhus då vatten riskerar att blir stående i krukan. Stående vatten resulterar snabbt i ruttna lökar, knölar och rhizomer. Av samma skäl skall man utomhus aldrig använda fat under en planteringskruka.

Vid valet av material är lera oöverträffat, den porösa leran andas och både släpper igenom och lagrar fukt. För mer tillfälliga säsongsplanteringar är materialet dock inte lika viktigt. En bra kruka ska också vara anpassad efter växtens krav på utrymme, både under och över jord.

Rätt plats för varje kruka De förhållanden som gäller för lökväxterna i trädgården gäller även när de står i kruka, d v s solälskare ska stå soligt medan de som gillar lite skugga ska stå halvskuggigt. Fördelen med krukodling är att krukorna är flyttbara och läget kan snabbt justeras om växterna vantrivs. Sedan handlar placeringen naturligtvis också om var krukväxterna bäst kommer till sin rätt rent estetiskt, exempelvis vid en entré, på en terrass eller utmed en gång.

Jord, gödsel och vatten Om det inte är tjäle och man har gott om vårlökar i trädgården – gräv upp, plantera i kruka, sätt in och njut. Underbart är dock kortlivat. Från vänster snödroppe, vintergäck och porslinshyacint.

För tillfälliga planteringar med köpta drivna lökväxter duger en bra krukväxt- eller blomjord, som är en planteringsjord anpassad för krukväxter i allmänhet. En del av dessa blomjordar innehåller små leca­k ulor som gör jorden mer väldränerad vilket främjar rötternas syre­tillförsel, vilket i sin tur leder till kraftigare växter. Oavsett jordblandning ska man aldrig välja en lågprisjord utan satsa på bra kvalitetsjord. Vid drivning eller vid en mer långlivad plantering är det viktigt att tänka på att lökväxter vill ha en lätt och väldränerad jord. Detta får man genom att blanda färdigköpt jord med 1/3–1/4 sand eller grus, allt beroende på lökens dräneringskrav. Oavsett hur bra jord man börjar med måste lökväxter som odlas permanent i kruka med tiden gödslas. En årlig giva av ny jord och långtidsverkande gödsel ger bättre förut­sättningar för lökväxter i långtidsplanteringar. För tillfälliga säsongsbetonade arrange­mang där löken vanligen slängs efter några veckor behövs dock vanligtvis ingen näring om man använt bra jord. Mer var­aktiga säsongs­ planteringar med exempelvis begonior behöver däremot ­gödslas.

Det är lätt att tro att vårens lökväxtplanteringar inte behöver vattnas, men så är det absolut inte. När det gäller köpta färdigdrivna lök­växter börjar faktiskt vattningen redan innan planteringen. Håll ­krukan

41

Lökväxter kan antingen stå sort för sort, art för art eller släkte för släkte i generösa grupper, gärna ihop med andra krukodlade växter för att på så vis bilda en rabatt av krukor som ovan. För större variation kan olika lökväxter kombineras i samma kruka, ibland med för årstiden typiska utplanteringsväxter såsom förgätmigej och penséer när det är vår.

60

Allium cyathophorum var. farreri farrerlök Blomning: juni–aug. Höjd: 15–30 cm.

Läge: ○(–◑). Härdighet: C (B). c/c: 10 cm.

Allium flavum

(syn. A. farreri). Farrerlök har fått sitt namn efter växtjägaren R. J. Farrer (1880–1920), den siste som anslöt sig till den gyllene ­erans växtjägare. Det är ett passande namn på ­löken som är hemmahörande i Kina, där Farrer var verksam. Farrerlök växer i sydöstra Gansu och nordvästra Sichuan på ängar och sluttningar på 2 700–3 600 meters höjd.

Löken är cylindrisk med gråbrun tunika.

Bladen är basala och mellangröna, 18–24 cm långa, 2–5 mm breda och förekommer samtidigt med blomman. Blomställningen är 1,5 cm i diameter, gles och lös. Blommorna är klocklika och purpur- till mörkt purpur­ färgade. Accepterar viss skugga och fuktig jord. Självsår sig frikostigt.

Allium ’Early Emperor’ Blomning: maj–juni. Höjd: 60–75 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 20 cm.

En tidigblommande, slank och reslig sort som ursprungligen lär vara framtagen för snittblomsproduktion, men som fungerar utmärkt i rabatt. Sorten har runda blomställningar vilka ger ett mjukt rufsigt och färgskiftande intryck eftersom det ur varje rosa blomma sticker upp rosavita ståndare.

Planteras på ca 15 cm djup.

A. elatum se A. macleanii A. farreri se A. cyathophorum var. farreri

Allium fistulosum

Allium ’Firmament’

Allium flavum dagglök

Blomning: maj–juni. Höjd: 60–75 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 20 cm.

Blomning: juli–aug. Höjd: 15–35 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: C (B). c/c: 10 cm.

Denna sort är en korsning mellan vinlök A. atropurpureum och stäpplök A. cristophii och har drag av båda föräldrarna, men mest av stäpplöken. Växtsättet är slankt och resligt och blommorna purpurfärgade, med samma metalliska lyster som hos stäpplöken. Också blomställningen liknar stäpplökens men är mindre och tätare. Planteringsdjup ca 15 cm.

Detta är en mycket lättodlad men variabel AGM-belönad art hemmahörande i södra Europa (från Frankrike till Grekland) och västra Asien där den växer på ­bergssluttningar.

Dagglök har en oval lök, 1–1,5 cm i dia­ meter, och upp till 20 cm långa, daggigt blå blad som är smala som gräslökens. Cylindrisk blomställning, vanligen med 50–80 blommor, från vilken de nyöppnade blommorna faller som droppar. Blomman är klargul och klocklik, ibland doftande. Lökarna planteras på ca 10 cm djup.

Sorter: A. f. var. minus – liten dagglök, gul, 10–15 cm. A. f. ssp. tauricum, gul, 30 cm.

Allium fistulosum piplök syn. kållök, vinterlök Blomning: juni–juli. Höjd: 30–50 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 35 cm.

Allium fistulosum

blåsta, pipiga blad. Arten är den äkta sallads­ löken och har odlats länge i Sydostasien, troligen härstammar den också från denna del av världen. Piplök är flerårig och består av fingertjocka, mer eller mindre ihåliga stänglar och blad. Den förtjockade delen är ljus, och växten påminner om en liten purjo­ lök. Blommorna är gulvita och klocklika i klotrunda blomställningar. Första gången piplök nämns i svenska källor är i Frankenius S ­ peculum Botanicus från 1638.

Piplök kan skördas året runt och i alla stadier, från späda småplantor till stora, tjocka purjolöksliknande växter. Huvudskörden infaller dock i perioden juli–september.

Sorter: ’Ishikura’ (syn. ’Ishikura White’, ’Ishikura Long’), omtyckt ofta odlad mild sort som liknar en liten purjolök med upprätt­växande blågröna blad och en lång vit stängel utan lökbildning. ’Ramrod’, köldtålig sort med stadiga upprättväxande mörk­ gröna blad och långa vita stänglar. Bildar små väl­smakande vita lökar vid basen vid sen skörd. Kan övervintra. ’Red Beard’, för den som vill prova något udda men dekorativt; en slank lök där stängelns nedre del är rödviolett. Sorten har en viss tendens till lökbildning. Odlas som ettårig, men kan övervintra i bra lägen. ’Toga’, blågröna blad och rödfärgad bas. ’White Lisbon’, välkänd, hållbar och snabbväxande mild salladslök.

Klargröna blad och långa, silvervita stänglar. Bildar en liten vit, rund lök om den får stå kvar. ’White ­Lisbon Winter Hardy’, som namnet an­tyder en härdigare variant av ’White Lisbon’ lämpad för höstsådd och extra tidig skörd på våren.

Visserligen räknas piplöken till köksväxterna, men detta är också en värdefull art i den tidiga vårträdgården då man redan i mars kan ana de första bladen. Denna egenskap gör att arten också går under namnet vinterlök. Dessutom är det en ovanligt fräck växt som försvarar sin plats i rabatten, att den är ätlig gör den inte mindre intressant.

Piplök har fått sitt namn efter sina upp-

Allium giganteum jättelök Blomning: juni–juli. Höjd: 80–150 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 30–50 cm.

Jättelök är en av de bästa höga alliumarterna.

Arten är hemmahörande i Iran, Afghani­ stan och centrala Asien där den växer på låga

61

Allium giganteum vars köttiga nedvissnande blad döljs i ett hav av tagetes.

Överblommade blomklot av Allium ’Globemaster’ får en vacker rosa ton, här i sällskap av Salvia nemorosa ’Millenium Basco’.

Allium ’Globemaster’

Allium × hollandicum ’Purple Sensation’ ihop med brunnäva Geranium phaeum.

86

ARISAEMA

Arisaema concinnum elegant kobrakalla Blomning: juni–juli. Höjd: 30–60 cm.

Läge: (○–)◑. Härdighet: D (C). c/c: 30 cm. (syn. A. erubescens). Sektion Sinarisaema.

Denna vackra och ståtliga art är hemma­ hörande i Norra Indien, Nepal, Tibet och norra Burma där den växer på alpina ängar, öppna sluttningar, i buskage och skogsgläntor på 1 700–3 600 meters höjd. Med tanke på det stora utbredningsområdet och därmed olikartade växtförhållandena är det inte märkligt att arten har ett variabelt utseende.

Har en 4–5 cm bred knöl. Pseudostjälken är 20–30 cm lång, grön eller rödbrun med bruna ränder. Får 1, ibland 2, blad vilka liknar pseudostjälken till färg och mönster.

Bladskaft 40–60 cm långt. Bladet består av 7–13 elliptiska eller omvänt äggrunda, 15–30 cm långa och 2–5 cm breda, gröna, kraftigt nerviga småblad med glansig undersida.

Blomstjälk 15–20 cm lång, grön eller brunröd. Hölsterrör cylinderformat, 4–8 cm långt, 1,5–2 cm brett och grönt eller rödbrunt med vita ränder. Hölsterbräm äggrunt till lansettlikt, 5–7 cm långt, 2–4 cm brett och grönt eller brunrött med breda vita ränder.

Brämspets svanslik, upp till 15 cm lång och grön eller brunröd. Kolvspets 4–7 cm lång, smal, upprätt eller något framåtlutande och grön eller rödbrun. Får orangeröda bär; ett bär ger 1–3 frön.

Trivs i humusrik väldränerad jord på halvskuggigt läge, men accepterar en hel del sol.

Härdighet ännu ganska okänd, men några svenska plantskolor menar att den är tämligen härdig. Täck vid risk för vinterblöta.

Arisaema consanguineum parasollkobrakalla Blomning: juni–juli. Höjd: 70–100 cm.

Läge: (○–)◑. Härdighet: D (C). c/c: 40 cm.

Sektion Sinarisaema. Hemmahörande i norra Indien, Himalaya, sydöstra Tibet, södra Kina och Sydostasien, men även i Taiwan och Hong Kong, där den växer på 1 000–3 000 meters höjd. Växer i skogar och buskage men även på öppna sluttningar och bland klippor. Då arten har ett stort utbredningsområde är den också variabel till utseendet, bl a när det gäller höjd och antal småblad. Typiskt för arten är dock de långa trådsmala bladspetsarna.

Har en 4–12 cm bred knöl. Pseudostjälk 40–100 cm lång och helt grön eller brunfläckad. Bladskaft upp till 60 cm långt. Blad 1, ibland 2, med 9–22 stycken ovala 15–25 cm långa och 2–5 cm breda gröna småblad, ibland med en ljus mittnerv. Bladspetsen är förlängd till en rödbrun upp till 7 cm lång tråd. Blomstjälk upp till 10 cm lång, grön eller purpurfärgad. Hölsterrör cylindriskt, 5–10 cm långt och 2–4 cm brett, med grön utsida med ljusare ränder, ibland purpurran-

dat på insidan. Hölster­bräm äggrunt, 7–12 cm långt och 4–8 cm brett, utsidan grön och brunfläckad, in­sidan ljusgrön. Brämspetsen liknar en lång smal svans, 10–35 cm lång, grön eller brun. Kolvspets ca 10 cm lång och ljusgrön. Frukt­kolv 6–12 cm lång med orangeröda bär. Ett bär ger upp till 6 frön.

Trivs i humusrik väldränerad jord på halvskuggigt läge, men accepterar en del sol.

Fullständig härdighet ännu okänd. Täck mot vinterblöta.

Arisaema costatum ribbad kobrakalla Blomning: juni–juli. Höjd: 30–60 cm.

Läge: (○–)◑. Härdighet: D (C). c/c: 50 cm.

Sektion Arisaema. Detta är en stor skönhet, framför allt p g a de kraftigt nerviga bladen.

Det är därför lätt att tro att ribbad kobrakalla fått sitt namn efter bladverket, men så är det inte. I stället syftar namnet på den ribbade eller kölade insidan av blomhölstret. Arten är ursprungligen hemmahörande i Nepal, Tibet och västra Kina där den växer i blandskog och buskage samt på gräsmarker och öppna sluttningar på 1 900–2 800 meters höjd.

Har en 8–12 cm bred knöl och en obetydlig pseudostjälk. Bladskaft 25–55 cm långt, grönt till rödbrunt. Bladet består av 3 grön­ glänsande småblad med kraftiga nerver, men ibland är bladen rödaktiga runt mittnerven.

Det mittersta småbladet är 40–45 cm långt och upp till ca 25 cm brett, de två övriga är 35–40 cm långa och upp till 20 cm breda.

Blomstjälk 15–30 cm lång i grönt och purpur.

Hölsterrör cylindriskt, 8 cm långt och 2 cm brett, brunrött med vita ränder på utsidan och starkt ribbat på insidan. Hölstermynningen är brunröd. Hölsterbräm avlångt, 14 cm långt och 4 cm brett, mörkt rödbrunt med vita ränder. Brämspetsen är rödbrun, svanslik och ca 7 cm lång. Kolven är 4–6 cm lång och kolvspetsen kan bli upp till 50 cm lång och rödbrun och blir allt smalare till hängande över bladet. Fruktkolven är cylindrisk till konisk, 8–12 cm lång, 4–8 cm vid och upprätt med klarröda bär. Ett bär ger 4 frön.

Arisaema dracontium stor kobrakalla Blomning: juni–juli. Höjd: 80–100 cm.

Läge: ◑. Härdighet: C (B). c/c: 40 cm.

Sektion Tortuosa. Denna nordamerikanska art kallas Green Dragon på engelska, ett passande namn på denna gröna smaltungade art. Dess naturliga habitat är på låga höjder i fuktiga jordar i lövskog och kratt eller riktiga våtmarker, gärna utmed vattendrag på soliga öppna platser.

Knölen är avlångt utdragen som en smal potatis. Pseudostjälk 30–65 cm lång och grön, ibland med ovala violetta fläckar. Har 3 stipler, upp till 40 cm långa. Får 1 blad, bladskaft 30–60 cm långt, bladskivan oftast

Arisaema draconticum Britton & Brown, 1913. med 9–15 elliptiska till omvänt äggrunda, grön­glänsande småblad, vanligen 10–25 cm långa. Blomhölstret uppkommer i samband med bladet. Blomstjälk 5–10 cm lång och grön med smala mörkgröna ränder. Hölsterrör cylindriskt, 3–5 cm långt och 1,5 cm brett, grönt på utsidan med smala mörk­gröna ränder, ibland något purpuranlupet vid basen.

Hölsterbräm smalt äggrunt, 4–6 cm långt med smal spets. Kolvspetsen är tämligen rakt utstickande ur hölstret, 15–25 cm lång och gulgrön eller rödbrun. Får orangeröda bär, ett bär ger 1–2 frön.

Trivs bäst i väldränerad, fuktig, sandblandad och mullrik jord på halvskuggigt läge.

Vintertäck.

A. erubescens se A. concinnum

Arisaema flavum liten kobrakalla syn. gul kobrakalla Blomning: maj/juni–juli. Höjd: 10–45 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: C. c/c: 15 cm. (syn. A. f. ssp. abbreviatum, Dochafa flava).

Sektion Dochafa. Gulblommande kobra­ kallor är inte vanliga men fina. Arten liten kobrakalla är mycket variabel vilket naturligtvis beror på artens stora utbredningsområde: Himalaya från Afghanistan till södra Tibet och västra Kina, Yemen, men även Etiopien i Afrika. Liten kobrakalla förekommer på soliga, torra och steniga, öppna växtplatser på 1 400–4 500 meters höjd.

Eftersom arten har så många olika former beskrivs här typarten (A. flavum var. flavum), vilken även är den vanligaste i handeln, men också denna skiftar stort i utseende och storlek. Knölen är nästan rund och 2–3 cm i diameter. Pseudostjälk 10–40 cm lång, ljusgrön med purpurfärgade ränder. Bladskaft

87

Arisaema concinnum, rödbrun form.

Arisaema consanguineum, observera de långa trådar som hänger i ­bladspetsarna.

Arisaema concinnum, bladverk.

Arisaema consanguineum, purpurrandad.

Arisaema costatum

Arisaema concinnum, grön form.

Arisaema consanguineum, omogna frukter.

Arisaema flavum

Arisaema dracontium

154

Fritillaria eduardii

155

Fritillaria Klockliljor

Liliaceae, liljeväxter Släktet har ca 100 arter hemmahörande i dels ett område från länderna runt Medelhavet till sydöstra Asiens bergsområden, dels västra Nordamerika, främst Kalifornien.

Klockliljor förekommer i en rad olika habitat, från stenras till skog och äng. I Sverige är kungsängsliljan F. meleagris införd, men naturaliserad sedan gammalt. Ibland kan även kejsarkrona F. imperialis förekomma förvildad. Släktnamnet Fritillaria kommer av latinets fritillus = tärningsbägare och syftar på blommans bägarform.

Beskrivning Löken är variabel till form och storlek, allt från plattrund och centimeterstor till rund och stor som en tennisboll. Har två till flera tätt packade köttiga fjäll, och ofta många risliknande smålökar vid basen som med tiden ger nya plantor. Blomstjälken är rak och ogrenad, ofta med strödda, motsatta eller spiralsatta något håriga blad som är linjära till lansettlika. Några arter har även bladliknande stödblad som bildar små tofsar ovanför blomman. Blomman har 6 kalkblad och kan vara klock-, bägar- eller rörlik, hängande eller lutande och sitta ensam i toppen av stjälken eller bilda en gles klase eller en krans.

Vid basen inuti blomman finns ett iögonfallande nektarium. Har 6 ståndare och 1 stift som antingen saknar eller har 3 märkesflikar. Frukten är en trerummig kapsel som är sex­ kantig eller sexvingad. Fröna är platta, gula till bruna, många och ligger i 2 rader per rum.

Fritillaria meleagris Sturm, 1796.

Användning och goda grannar Oavsett vilken art man väljer tillhör klockliljorna några av växtrikets vackraste skapelser och tillför både trädgård och växthus stor skönhet under våren. Beroende på art kan klockliljor odlas i rabatt och stenparti samt användas till förvildning i äng och lund. Bra grannar är ofta andra vårlökar som narcisser, tulpaner och pärlhyacinter. En del arter kan vara något av entusiast­ växter och kräver speciella lökbäddar, stenparti, kallväxthus eller alpinhus för att trivas. Oberoende av var klockliljorna planteras bör man undvika omplantering då de ogillar att flyttas.

Odling, förökning och skadegörare Klockliljor kan vara ganska svårodlade och då odlingsförhållandena varierar beroende på art delas de här in i fyra odlingsgrupper: 1. Näringsrik, väldränerad jord i full sol. För solig rabatt, stenparti eller grusträdgård.

2. Mycket väldränerad, måttligt näringsrik jord i full sol. Ogillar blöta under viloperioden.

Bra i stenparti, upphöjda odlingsbäddar, branter, lökbänk eller alpinhus.

3. Humusrik, fuktighetshållande lövmullsrik jord i full sol eller halvskugga. Arter som gillar fuktängar och woodland, utmärkta där sommaren är kall och fuktig.

4. Näringsrik, väldränerad jord och full sol. Känsliga och regnskyende arter som oftast ska sommarbakas. Bör odlas i kallväxthus, lökbänk eller alpinhus.

Lökarna är känsliga och bör hanteras varsamt. Om inget annat anges i texten planteras löken på hösten på ett djup av 4 gånger lökens storlek. Förökas med sidolökar i augusti eller med frö. Det tar ca 4 år från frösådd till blombar lök. Kan angripas av narcissfluga och liljebagge.

Fritillaria imperialis Curtis’s Botanical Magazine, vol 6, 1793.

Lök av Fritillaria imperialis Holtzbecker, 1649.

Fritillaria aurea Curtis’s Bot. Mag., vol 120, 1894.

176

GALANTHUS

I en riktigt gammal trädgård som lämnats orörd bildar vintergäck och snödroppar de skönaste av mattor. Under en varm vårdag stiger den milda honungsdoften från hundratals snödroppar.

från ganska olikartade områden världen över som betydligt härdigare än väntat. Är man osäker bör man använda sig av kallväxthus tills man har tillräckligt med lökar som man vågar chansa med. Gillar en varm och under sommaren torr växtplats.

Sorter: ’Cambridge’, den äldsta namngivna sorten och anses allmänt som en riktigt robust och odlingsvärd sort. Har stora lite fyrkantigt U-formade gröna märken i spetsen. G. r. ssp. vernalis, det latinska vernalis betyder vårblommande och syftar på att arten i sina hemtrakter Grekland, Italien samt Balkan blommar från tidig december till februari/mars.

Galanthus rizehensis Blomning: feb–mars. Höjd: 10–12 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D. c/c: 10 cm.

Hemmahörande i nordöstra Turkiet. Arten insamlades första gången i början av 1930-­talet nära Trabzon, och har fått sitt namn efter staden Rize vid Svarta Havet.

Artens naturliga växtmiljö är lövskog med ek,

avenbok och orientbok men också i brynet av barrskogar samt lundar med buxbom, hassel, körsbärskornell och äkta kastanj på skuggiga och fuktiga lägen på 0–1 200 ­meters höjd.

Denna lilla ödmjuka art har linjära djupgröna 6–12 cm långa blad. Får små 1,5–2 cm långa vita blommor med gröna U- till V-formade märken på de inre kalkbladens spetsar.

Galanthus woronowii grön snödroppe Blomning: feb–mars. Höjd: 10–15 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D (C). c/c: 10 cm. (syn. G. latifolius). Grön snödroppe är hemma­hörande i västra Georgien, södra Ryssland och nordöstra Turkiet på upp till 1 500 meters höjd. Den förekommer i skogar med avenbok, orientbok och ek, men också med idegran och buxbom liksom gran och tall. Andra naturliga grannar är julrosor ­Helleborus orientalis, dvärgcyklamen, blå­stjärnor, korallpion och hundtandsliljan Erythronium caucasicum.

Grön snödroppe har varit utsatt för många förväxlingar, inte minst med grekisk snödroppe G. ikariae som den liknar men som bara före­kommer i den Egeiska övärlden.

Grön snödroppe namngavs 1935 av den ryske botanikern A. S. Losina-Losinskaya som även beskrev arten efter plantor insamlade i södra Ryssland, vid staden Sochi nära stränderna vid Svarta Havet. Namnet hedrar botanikern G. J. Nikolaewitch Woronow (1874–1931).

Arten har linjära till lansettlika gröna blad som är breda i mitten och smalare vid ­basen. Blomman är vit, 1,5–2,5 cm lång med U-formade gröna märken på de inre kalk­ bladens spetsar.

Lästips Snowdrops – A Monograph of ­Cultivated Galanthus.

Bishop, Davis, Grim­shaw. The Griffin Press 2006.

GALANTHUS

G. ’Atkinsii’

G. ’Greatorex Double’

G. ’Hobson’s Choice’

177

G. ’Jacquenetta’

SNÖDROPPSHYBRIDER Det finns mängder av snödroppshybrider, oftast med G. nivalis, G. plicatus, G. elwesii och G. gracilis som föräldrar. Hybriderna är indelade i huvud- och undergrupper främst utifrån blommans form (enkel eller fylld), ­märkenas placering, form och färg samt fruktämnets färg – allt för att underlätta klassificeringen av det allt ­större utbudet. Merparten av sorterna finns inte att köpa i Sverige, men däremot på postorder från främst ­England. Vi har endast tagit upp ett litet urval för att visa bredden på sortimentet.

G. ’James Backhouse’

G. ’Lady Beatrix Stanley’

G. ’Magnet’

G. ’Modern Art’

G. ’Neill Fraser’

G. ’S. Arnott’

G. ’Trotter’s Merlin’

G. ’Winifrede Mathias’

242

NARCISSUS

Narcissus sortklasser: Det finns 26 000 namnsorter av narcisser, och för att underlätta för odlare, handel och konsumenter finns ett register, The International Daffodil Register and Classified List, med en indelning i 13 klasser främst baserat på blomform. Klass 12 (övriga sorter) och 13 (rena arter) har utelämnats nedan då blommorna är så olikartade inom ­klassen att det vore missvissande med en typillustration.

1. Trumpetkroniga hybrider: en blomma per stängel; bikronan minst lika lång som kalkbladen.

Exempel: ’Topolino’

7. Jonquilla och Apodanthus­ hybrider: vanligen en till fem blommor per stängel; kalkbladen utåt- el­ ler bakåtriktade; bikronan skål­ formad, trattlik eller utsvängd, bredden vanligen större än längden; vanligen doftande.

Exempel: ’Kokopelli’

2. Storkroniga hybrider: en blomma per stängel; bikro­ nans längd mer än 1/3 av men mindre än kalkbladens längd.

Exempel: ’Slim Whitman’

8. Tazettahybrider: vanligen tre till tjugo blommor på en kraftig stängel; kalk­ bladen utåt- men ej bakåt­ riktade; vanligen doftande.

Exempel: ’Geranium’

3. Småkroniga hybrider: en blomma per stängel; bikronans längd högst 1/3 av kalkbladens längd.

Exempel: ’Jamestown’

9. Poeticushybrider: vanligen en blomma per stängel; kalkbladen helt vita; bikronan mycket kort eller fatlik, vanligen med grönt och/ eller gult centrum och röd kant, ibland helt enfärgad; vanligen doftande.

Exempel: ’Angel Eyes’

4. Fylldblommiga hybrider: en eller flera blommor per stängel; med dubblerade blad i bikronan och/eller dubblerade kalkblad.

Exempel: ’Irene Copeland’

10. Bulbocodiumhybrider: vanligen en blomma per stängel; kalkbladen mycket mindre än den dominanta bikronan; ståndarknapparna centralt fästa på ståndarsträng­ arna; ståndarsträngar och stift vanligen böjda.

Exempel: ’Fresh Season’

5. Triandrushybrider: vanligen två eller flera lutande blommor per stängel; kalk­ bladen bakåtriktade.

Exempel: ’Puppet’

11a. Flikkroniga hybrider, Collar: flikig bikrona vars flikar är placerade mitt för kalkbla­ den, bikronans flikar vanligen ­bestående av två kransar med tre flikar vardera.

Exempel: ’Pink Wonder’

6. Cyclamineushybrider: en b ­ lomma per stängel; kalk­ bladen markant bakåtriktade; något lutande blomma med mycket kort blompip.

Exempel: ’The Alliance’

11b. Flikkroniga hybrider, Papillon: flikig bikrona vars flikar är placerade växelvis gentemot kalkbladen, bikronan vanligen bestående av en krans med sex flikar.

Exempel: ’Broadway Star’

NARCISSUS Narcissus assoanus spädjonkvill Blomning: april. Höjd: 10–15 cm.

Läge: ○. Härdighet: D. c/c: 8 cm. (syn. N. juncifolius, N. requienii). Näpen art hemmahörande i södra Frankrike samt södra och östra Spanien på klippiga, gärna kalkhaltiga sluttningar och ängar upp till 500 meters höjd. Liten lök. Smala, 1–2 mm breda, upp till 20 cm långa cylindriska blad.

Har väldoftande skålformad guldgul, ca 2 cm bred kalk och en rörformad bikrona som är relativt bred men kortare samt mörkare än kalkbladen. Blommorna sitter vanligen en­ samma eller i par men fler kan förekomma.

Trivs på soliga, varma lägen i torra jordar.

Täck löken mot sommar­väta. Planterings­ djup 5 cm. Utmärkt i stenparti, alpinhus, kallväxthus eller liknande odlingsplatser.

Entusiastväxt.

Narcissus asturiensis miniatyrpåsklilja Blomning: mars–april. Höjd: 7–10 cm.

Läge: ○. Härdighet: D (C). c/c: 5 cm. (syn. N. minor var. minimus). Denna ­mycket lilla art, den lägsta av alla narcisser, är hemma­hörande i norra Portugal samt norra och centrala Spanien på klippiga ängar upp till 2 000 meters höjd. Artnamnet asturiensis berättar att växten förkommer i den spanska provinsen Asturien.

Miniatyrpåskliljan gör skäl för sitt namn då den verkligen liknar en vanlig påsklilja i miniformat. Löken är liten, knappt 2 cm i dia­meter. Bladen är 2–6 mm breda, kölade och glansiga, 5–15 cm långa. Blomman är 1,5–3 cm bred och ensam samt slokande.

Kalk­bladen är smala, mellangula till ljus­ gula. Bikronan är rörformad, lite längre än kalkbladen och något hopdragen i mit­ ten men utvidgad i öppningen och har en djupt ur­nupen till fransig kant. Odlas i sur fuktighets­hållande men väldränerad jord som inte torkar ut sommartid. Planterings­ djup 5 cm. Utmärkt i stenparti, alpinhus, kall­ växthus eller liknande odlingsplatser. Här­ digheten är avhängig odlings­förhållandena. ­Entusiastväxt.

N. × barrii se N. × incomparabilis N. × biflorus se N. × medioluteus

Narcissus bulbocodium påsktrumpet Blomning: mars–maj. Höjd: 10–15 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D (C). c/c: 5–10 cm. (syn. N. graellsii). Denna fina odlingsvärda lilla, men iögonfallande, art är hemma­ hörande i Spanien, Portugal och sydvästra Frankrike samt nordvästra Afrika där den växer på steniga jordar och bland busksnår

samt på torvrika hedar och bergsängar. ­Arten är mycket variabel till såväl färg som ­storlek, och det förekommer flera underarter och varieteter. Löken är ca 2 cm i diameter.

Bladen, 2–4 stycken från varje lök, är smalt semi­cylindriska och mörkgröna, 10–40 cm långa. Ljusgul till riktigt orangegul horison­ tellt riktad blomma med lång bred trattlik bikrona som kan vara upp till 2,5 cm lång.

Kalkbladen är mycket mindre än bikronan, smala, linjära till smalt triangulära, upp till 1,5 cm långa och 0,5 cm breda. Har ibland märkbart utskjutande ståndare och pistill.

Trivs på varma lägen i väldränerad jord som är fuktig under tillväxtperioden, men torrare under sommaren. Odla i upp­höjda planteringar eller i sluttning. Utmärkt i alpin­hus och kallväxthus. Plantera i augusti på 5–10 cm djup. Sprider sig väl i fuktiga gräsmattor med sandblandad jord.

Sorter: ’Golden Bells’ se BulbocodiumGruppen ’Golden Bells Group’. N. b. ssp. obesus, mycket smala blad, blomman något grönanlupen och bikronan något avsmal­ nande vid kanten. N. b. ssp. praecox var. paucinervis, ljusgula smalt triangulära kalkblad och ljusare bikrona med utskjutande stån­ dare och pistill.

Narcissus Bulbocodium-Gruppen Sortklass 10 Bulbocodium krinolinnarciss Blomning: mars–april. Höjd: 10–15 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D (C). c/c: 5–10 cm.

Sorter som tydligt liknar N. bulbocodium; oftast endast en blomma per stängel, domi­ nant bikrona och relativt små kalkblad, långa böjda vanligen utskjutande ståndarsträngar och pistill. Ståndarna sällan mer utskjutande än pistillen.

Sorterna i denna grupp är idealiska för stenparti, alpinhus och kallväxthus. Under rätt odlingsbetingeler är de också utmärkta till förvildning i gräsmatta.

Sorter: ’Diamond Ring’, urvalssort från underarten obesus med klargula, ibland grönanlupna kalkblad och något mörkare bikrona samt grönanlupen blombotten.

Tidig­blommande. ’Fresh Season’, hybrid mellan N. bulbocodium var. tenuifolius och N. romieuxii, klargula lansettlika kalkblad med små vita spetsar. Bikrona trattlik och svagt ribbad och med något oregelbun­ det veckad kant. Mycket tidigblommande. ’Golden Bells Group’ (syn. N. bulbocodium ’Golden Bells’), en mängd olika fröplantor från arten är ursprunget till denna grupp med guldgula, uppåtvända blommor med smala, bakåtriktade kalkblad. Bikronan är trattformad, smalare vid basen, hel men vågformad kant.

N. × burbidgei se N. × incomparabilis N. calathinus se N. triandrus ssp. pallidulus

243

Narcissus calcicola stor gulljonkvill Blomning: april. Höjd: 30 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D (C). c/c: 10 cm.

En rar art som är endemisk i västra delen av centrala Portugal där den växer i skrevor bland kalkstensklippor. Lär föröka sig väl genom frö och delning.

Smala något blågröna, 2–5 mm breda kö­ lade blad. Blomman är doftande, klargul, grunt skålformad och 1,7–2,5 cm i dia­meter.

Kalkbladen är något bakåtriktade. Bikronan något bredare än lång. Blommorna sitter vanligen 2–5 i flock, men kan vara ensamma.

Odlas i varm väldränerad kalkhaltig jord på soligt och skyddat läge. Accepterar också svagt sur jord. Utmärkt i stenparti, alpinhus, kallväxthus och liknande odlingsplatser. Full­ ständig härdighet ännu okänd.

Sorter: ’Idol’, urvalssort med fler blom­ mor på varje stängel än vanligt, 20–30 cm.

N. chrysanthus se N. tazetta ssp. aureus N. cupularis se N. tazetta ssp. aureus

Narcissus cuatrecasasii Blomning: april–maj. Höjd: 15 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D. c/c: 10 cm.

Endemisk i bergsområden i centrala och södra Spanien där den växer i skrevor bland kalkstensklippor. Vackert blågröna, ­mycket styva och smala, upp till 0,5 cm ­breda, kö­ lade blad som nästan är cylindriska. Blom­ morna är 2–3 cm i diameter, vanligen ensamma, ibland i par. Bikronan är skål­ formad, nästan dubbelt så bred som lång, kanten hel eller veckad. Odlas i väldränerad varm kalkhaltig jord på soligt skyddat läge i stenparti, lökbädd, alpinhus eller annan liknande odlingplats. Fullständig härdighet ännu okänd.

Narcissus cyclamineus cyklamennarciss Blomning: april–maj. Höjd: 15–30 cm.

Läge: ○–◑. Härdighet: D (C). c/c: 5–10 cm.

Robust odlingsvärd unik art hemmahörande i nordvästra Portugal och nordvästra Spa­ nien där den växer utmed flodbankar och på fuktiga betesmarker i bergen. Känd i od­ ling redan 1608 då den förekom illustrerad i Pierre Vallets Jardin du Roi Henry IV, men försvann spårlöst ur odling och ansågs till slut ha varit något av ett fantasifoster tills den återupptäcktes nära Oporto i Portugal 1885.

Löken är ca 2 cm i diameter. Bladen är klargröna och 15–30 cm långa, smala och kölade. Både det svenska och det latinska artnamnet skvallrar om blommans likhet med cyklamen, d v s att kransen av kalkblad är riktade rakt bakåt. Bikronan är smal och ca 2 cm lång och kanten ofta något veckad. Trivs

294

Tulipa turkestanica Tulipa urumiensis

r­ edan då var den en välkänd, pris­belönad och odlad tulpan – dock under namnet ­Tulipa dasystemon.

Flocktulpan har 3–7 linjära till lansettlika och klart grönglänsande blad, ca 12 cm långa och 1–2 cm breda. Bladen sitter som en ro­ sett vid marken. Varje stängel bär ungefär 4–6 blommor i flock. Blomman har 3–4 cm långa vita kalkblad men de yttre kalkbladens utsida är ofta anstruken med grönt, grön­ rosa eller purpurbrunt. Basen är klargul och ­ståndarna är gula. Utslagen är blomman stjärnlik och ca 6 cm bred. Flocktulpan kan variera väldigt i storlek, ibland blir den en­ dast ca 5 cm hög, mer sällan kan den bli ett par decimeter hög. Vanligast är dock runt 10 cm.

Flocktulpan är en robust lättodlad art som gärna självsår sig. Trivs på soliga lägen i väldränerad jord. Dess ringa storlek och växtsätt gör den till en bra kantväxt, men den är också fin i kruka och stenparti. Plan­ teringsdjup 15 cm.

Tulipa turkestanica dvärgtulpan Blomning: mars–april. Höjd: 10–30 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 10 cm.

Tulipa vvedenskyi ’Tangerine Beauty’

(syn. T. bifloriformis). Dvärgtulpan beskrevs 1875 av Eduard Regel och växer vild i de asia­ tiska bergen Pamir-Alai och Tian Shan på steniga och leriga sluttningar. Arten anses av flera botaniker synonym med T. biflora, och visst är de lika.

Bladen är grågröna, 15–25 cm långa och 1–3 cm breda. Blomman är gräddvit med en inre gul bas. De yttre kalkbladens utsida är anstrukna i grått till violettgrönt. Stån­ darna är antingen gula (med violett tipp på ståndarknappen) eller violetta. Utslagen är blomman stjärnlik och 3–5 cm bred. Kan få upp till 12 blommor per lök, men 3–9 är vanligare.

Dvärgtulpan är en AGM-belönad art som anses lättodlad på soligt och skyddat läge i väldränerad jord. Planteringsdjup 15 cm.

T. undulatifolia se T. eichleri

Tulipa urumiensis gul flocktulpan Blomning: april. Höjd: 10–15 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 10 cm.

Denna söta gulblommande art insamlades vid saltvattensjön Urmia i nordvästra Iran på 1920-talet för lökfirman Van Tubergens räkning. Den beskrevs 1932 av Otto Stapf i det berömda botaniska magasinet Curtis’s Botanical Magazine. Därefter har arten aldrig återfunnits i det vilda men däremot överlevt som odlad.

Bladen är 2–4 till antalet, upp till 12 cm långa och 1,5 cm breda samt grönglänsande, nästan rosettbildande vid marken. Har 1–2

klargula blommor med olivgrön till röd eller brun anstrykning på utsidan. Ståndarna är gula. Utslagen är blomman stjärnlik och 5–7 cm bred. AGM-belönad lättodlad art. Plante­ ras på soligt och skyddat läge i väldränerad jord. God spridningsförmåga. Bra i kruka, tråg och stenparti samt längst fram i rabat­ ten. Planteringsdjup 15 cm.

Sorter: ’Tity’s Star’, urvalsform regist­ rerad 1995, klarare gul och upp till 8 blom­ mor per lök.

T. violacea se T. humilis ’Violacea’

Tulipa vvedenskyi stäpptulpan Blomning: april. Höjd: 20–30 cm.

Läge: ○. Härdighet: C. c/c: 15 cm. Återigen en tvivelaktig art vilken då och då har utpekats som synonym med T. albertii.

Stäpptulpan beskrevs 1954 av den ryska bo­ tanikern Zinaida Botschantzeva som namn­ gav den efter den ryske botanikern Aleksei I. Vvedensky (1898–1972). Den beskrivna löken växte på 1 500 meters höjd i floden Angrens dalgång i västra delen av Tian Shan i Uzbekistan.

Bladen är 4–5 till antalet, lansettlika med vågig kant och grågröna, upp till 30 cm långa och upp till 6 cm breda. Blomman är skål­ formad, ljust scharlakansröd till orange med gul eller gulkantad brunaktig botten. Violetta eller gula ståndarknappar och bruna eller gula ståndarsträngar. Kalkbladen är ca 10 cm höga. Utslagen är blomman ca 20 cm bred. Lättodlad på väldränerad jord i soligt och varmt läge. Förökar sig långsamt. Fin i grusträdgård och stenparti. Planterings­ djup 15 cm.

So r t e r: ’Tangerine Beauty’, denna AGM-belönade sort är betydligt vanligare på marknaden än arten. Har stora orange­ röda blommor med orange flammor på de yttre kalkbladens utsida samt små gula ba­ salfläckar. Violetta ståndarknappar och gula ståndarsträngar. Förökar sig med sido- och nedåtriktad utlöparbildad sidolök.

T. whittallii se T. orphanidea Whittallii-Gruppen T. wilsoniana se T. montana

295

Tulpansorter Tidigt i tulpanens historia insåg man be­ hovet av att klassificera de många sorter som årligen såg dagens ljus. Men först i början på 1900-talet drevs saken till sin spets och ordentliga internationella sortlistor började upprättas, först av engelsmännen, sedan av holländarna. I Classified List and ­International Register of Tulip Names finns under varje fram­odlad sort fullständiga uppgifter om ut­ seende, föräldrar, odlare och registreringsår.

För att underlätta för odlare och konsu­ menter har man valt att dela in dem i 15 grup­ per. Grupp 15 består av de rena arterna samt tulpaner som inte passar in i någon av de an­ dra grupperna, som neotulpanerna, medan grupperna 1–14 täcker in övriga sorter, exem­ pelvis tidiga enkla och tidiga fyllda tulpaner.

I bilderna anges gruppnummer i parentes.

’Flair’ (1)

’Candy Prince’ (1)

’Mickey Mouse’ (1)

’General de Wet’ (1)

1. Tidiga enkla tulpaner Tulipa gesneriana Tidiga Enkelblommiga Gruppen

Blomning: april–maj. Höjd: 20–45 cm.

Läge: ○(–◑). Härdighet: C. c/c: 10–15 cm.

En förhållandevis liten grupp låga till medel­ höga tulpaner med enkla bägarformade, upp till ca 7 cm vida blommor i vitt till mörkaste purpur. Vanligast är dock blommor åt det orangeröda till gula hållet, ofta med strim­ mor, stänk och fläckar. Bladen är 10–35 cm långa. Gruppen rymmer även de äldst kända kultivarerna, de månghundraåriga Duc van Tol-tulpanerna vilka odlas i historiska sam­ lingar. Planteringsdjup 15–20 cm.

Sorter: ’Apricot Beauty’ (1953), AGM, aprikosrosa med röda inslag, svagt doftan­ de, 40–45 cm. ’Beauty Queen’ (1979), väl­ doftande laxrosa blommor med rosa fjädrar och en svagt gröngul botten, 45 cm. ’Bestseller’ (1959), klart kopparorange, 45 cm. ’Candy Prince’ (2001), ljuslila, 30–40 cm. ’Flair’ (1978), röd och gul, 30 cm. ’General de Wet’ (1904), mycket odlingsvärd, väl­ doftande orange blomma med orangeröda nyanser, 30 cm. ’Keizerskroon’ (syn. ’Grand Duc’) (ca 1750), scharlakansröd blomma med breda gula kanter, en av de äldsta sorter­ na ännu i odling, 35 cm. ’Marvel Unique’ (2007), mörklila med blå inslag, gul och vit botten, 35 cm. ’Mickey Mouse’ (1960), mörk­ gul med mycket distinkta blodröda fjädrar, 35 cm. ’Purple Prince’ (1987), utsida lila med mörklila flammor, grönvita basala fläckar, insidan är rödbetsröd med klargul botten, 35 cm. ’Red Revival’ (2000), röd, 35 cm.

2. Tidiga fyllda tulpaner Tulipa gesneriana Tidiga Fylldblommiga Gruppen

Blomning: april–maj. Höjd: 20–40 cm.

Läge: ○(–◑). Härdighet: C. c/c: 10–15 cm.

En grupp med välfyllda skålformade, ca 8 cm vida blommor. Vita till gula och rosa till

’Abba’ (2)

’Belicia’ (2) ’Eternal Flame’ (2)

’Cilesta’ (2) ’Monsella’ (2)

’Pink Cameo’ (2)

’Keizerskroon’ (1)

’Apricot Beauty’ (1)

314

REGISTER

Register del 1

Sak- och växtnamn i del 1 (siffror i fet stil hänvisar till bilder) aftonstjärna 32 akleja 25 allium 20, 31 Allium 26, 33 Allium akaka 13, 13 Allium cernuum 35, 35 Allium cristophii 31, 31 alpiner 12, 13 alpinhus 13, 38, 39 alunrot 27 Amaranthus ’Pony Tails’ 30, 31 amaryllis 20 amerikansk vitsippsruta 33, 33 Anemone 33 Anemonella 33 Arisaema 33, 35 Arisarum 33 Arum 35 asiatisk lilja ’Côte d’Azur’ 31, 31 asiatisk lilja ’Sterling Star’ 31, 31 balkansippa 44, 45 basalstickling 21 begonia 10 begoniaknöl 10, 10 biotop 12, 13 bladlöss 22, 22 bladstickling 21 blåstjärna 17, 27, 32, 33, 33 Briza media 27 brun daglilja 25, 25 bokharatulpan 27 bulbiller 20, 20 buxbom 31, 31 Camassia 32 Canna ’Phasion’ 30, 31 Celtica gigantea 28, 29 chipping 20, 21, 21 Corydalis 33, 35 Crocosmia ’Lucifer’ 28, 29 Crocosmia ’Queen Mary’ 28, 29 Crocus 32 Crocus angustifolius 17 Cyclamen 18 cyklamen 10 dahlia 11, 12, 20, 25 Dahlia ’Bishop of Llandaff’ 28, 29 Dahlia ’Sunshine’ 30, 31 dahliaknöl 11, 11 delning 20, 20 Deschampsia cespitosa 31, 31 Dracunculus 33 drakkalla 33 drivning 43, 43, 44, 45 däggdjur 22 ek 33 Enemion biternatum 33, 33 Eranthis 32 Erythronium 33, 35 Eucomis bicolor 19

fingerborgsblomma 32 fjäderastilbe ’Henny Graafland’ 30, 31 Fritillaria imperialis 17 Fritillaria meleagris 32, 32 Fritillaria persica ’Ivory Bells’ 14 frö 20, 20 fröförökning 20, 20, 21 funkia 32 förgät mig ej 41, 41 förvaring 17 förökning 20, 21 Galanthus nivalis 32 Galtonia candicans 25, 25 geofyt 8 gladiolus 10 gladiolusknöl 11, 11 grusträdgård 34, 35 gråmögel 22 gräslök 35, 35 grönmögel 22 gul våriris 35 gullbandslilja 35 gulsippa 33 gyllenlack ’Bowle’s Mauve’ 25 gödsel 18, 19, 20, 40 hassel 33 hasselört 32 Helenium ’Moerheim Beauty’ 28, 29, 29 hundtandslilja 33, 33, 35 hyacint 20, 38, 41 , 44, 45 härdighet 12 höstsilverax ’Brunette’ 25 iris 2o Iris winogradowii 35 japansk lönn 33 jord 12, 13, 18, 19, 40 jordlök 13, 13 julros 27, 33, 33, 41 jättefjädergräs 28, 29 jättevallmo ’Patty’s Plum’ 31, 31 jätteruta ’Elin’ 25 jätteverbena 30, 31 kanadalilja 35 kanna 11, 12, 25 kantnepeta 31, 31 kantnepeta ’Walker’s Low’ 25, 25 kaphyacint 25, 25 kejsarkrona 17 klocklilja 20 knöl 10, 10 kobrakalla 32, 33, 35 krokus 10, 27, 27, 32, 38, 39, 44 krokuslök 17, 17 krollilja 32 kungsängslilja 32, 32

Lilium 33, 35 Lilium candidum 18 lilja 19, 21, 33, 44 liljebagge 22 liljegråmögel 22 liljelök 9, 9 lind 33 lungört 33 lök 8, 8, 9, 9 lökbädd 36, 36, 37 lökfjäll 8, 9, 9 lökflugor 23 lökkaka 8, 9, 9 lökstorlek 16, 17, 17 mjöldagg 23 morgonstjärna 32 munkhätta 10, 35 murgröna 32 Muscari armeniacum 14 Muscari ’White Beauty’ 14 myskmadra 32 narciss 9, 20, 32 , 44, 44 narcisslök 17, 17 Narcissus 32 Narcissus ’Hoopoe’ 14 Narcissus ’Jetfire’ 14 nunneörter 33, 35 näva 32 orientlilja ’Sapporo’ 30, 31 orkidé 33 ormbunke 32 Ornithogalum 32 pensé 41, 41 penselmögel 23 plantering 17, 18, 18 planteringstid 17 plister 33 porslinshyacint 32, 40, 40, 41 Puschkinia 32 påsklilja 17, 21, 44 pärlhyacint 9, 9, 38, 39, 41, 44 pärlhyacint ’White’Beauty’ 14, 14 rhizom 8, 11, 11 rododendron 33 ros 31, 31 rosenlilja 35 rotknöl 10, 11 råttsvanskallor 33 rävsvans 30, 31 röd nejlikrot 29, 29 röd solhatt 30, 31 salvia 31 sandbädd 39, 39 scaling 20, 21, 21 Scilla 17, 32 sidolök 9, 9, 20, 21 sippa 32, 33 sippruta 33

sniglar 22, 23 snäckor 23 snödroppe 17, 20, 27, 32, 40, 40 snödroppslök 20, 20 solros ’Sunspot’ 30, 31 sommarbakning 13, 20 sommartulpan 27, 32 stamknöl 10, 10, 11 stenparti 13, 34, 34 stjärnhyacinter 32 stratifiering 21 strimkrokus 17 ståndort 12 stäpplök 31, 31 svalört 11, 33 tidlösa 10 toppstickling 21 torvparti 35, 36 treblad 11, 32, 33, 35 Trillium 33, 35 trips 23 trumpetlilja 31, 31 trädgårdssolbrud 27, 27 Tulipa 32 Tulipa sprengeri 27, 32 Tulipa sylvestris 32 tulpan 9, 24, 25, 25, 26, 27, 29, 38, 41, 42 tulpangråmögel 22, 23 tulpanlök 8, 8, 9, 9, 17, 17, 43 tunika 8, 9, 9 tuvtåtel 31, 31 upphöjd rabatt 36, 37 vattning 19, 40 vildtulpan 32 vintergäck 17, 27, 32, 40, 40 viol 27 virussjukdomar 23 vita flygare 23 vitsippa 11, 33 vitsipperhizom 11, 11 växthus 38, 38 växthusmjöllus 23 woodland 33 öronvivlar 23 övervintring 20

REGISTER

315

Register del 2

Svenska växtnamn och deras latinska motsvarigheter i del 2, lexikon A–Z A abantkrokus se Crocus abantensis 120 aftonstjärna se Ornithogalum nutans 258 alpcyklamen se Cyclamen purpu­ rascens 135 altaisippa se Anemone altaica 76 amanus-klocklilja se Fritillaria hermonis ssp. amana 158 amerikansk hundtandslilja Ery­ thronium albidum se 148 amerikansk vitsippa Anemone quinquefolia se 80 amurkobrakalla se Arisaema amurense 85 amurnunneört se Corydalis turt­ schaninovii 114 anemondahlia se 137–143 anemontulpan se Tulipa praestans 292 apenninersippa se Anemone apennina 76 arabisk stjärnlök se Ornithogalum arabicum 256 armenisk blåstjärna se Scilla siberica ssp. armena 268 armenisk klocklilja se Fritillaria armena 157 armenisk lilja se Lilium mona­ delphum var. szovitsianum 230 armenisk pärlhyacint se Muscari armeniacum 234 arons stav se Arum maculatum 93 asiatiskt treblad se Trillium tschonoskii 275 asientreblad se Trillium tschonoskii 275 assyrisk klocklilja se Fritillaria assyrica 157 attikakrokus se Crocus sieberi ssp. atticus 129 azurlök se Allium caeruleum 56

B babylonisk junoiris se Iris aucheri 204 backhouselilja se Lilium × dalhan­ sonii Backhouse-Gruppen 221 balearcyklamen se Cyclamen balearicum 132 balkankrokus se Crocus velu­ chensis 130 balkansippa se Anemone blanda 77 basunlilja se Lilium formosanum 223 begonior se Begonia 94 berglök se Allium oreophilum 67 bergstjärnlök se Ornithogalum montanum 257 bergtulpan se Tulipa montana 291

bermudalilja se Lilium longiflorum ’Eximium’ 226 betlehemsstjärna se Ornithogalum arabicum 256 blek dvärghyacint se Hyacinthella leucophaea 185 blek klocklilja se Fritillaria pallidi­ flora 163 blek pärlhyacint se Muscari pal­ lens 238 blek stjärnhyacint se Camassia cusickii 100 blodnunneört se Corydalis buschii 113 blyg klocklilja se Fritillaria pudica 163 blå bukettlilja se Triteleia laxa 276 blå bägarkrokus se Crocus biflorus 120 blålök se Allium cyaneum 59 blånunneört se Corydalis cashme­ riana 113 blåsippa se Hepatica nobilis 76 blåstjärnor se Scilla 265 bokharairis se Iris bucharica 204 bokharatulpan se Tulipa linifolia 291 boll-lök se Allium karataviense 63 bolldahlia se 137–143 boliviabegonia se Begonia boliviensis 95 brandlilja se Lilium bulbiferum 218 brandgul lilja se Lilium bulbiferum 218 bredbladig kantlök se Allium senescens 73 bredbladig pärlhyacint se Muscari latifolium 236 bronsfärgad hundtandslilja se Erythronium americanum 148 bronsklocklilja se Fritillaria minuta 163 bronskrokus se Crocus olivieri 127 brudgladiol se Gladiolus × colvillei 181 brun krollilja se Lilium martagon var. cattaniae 229 brungul klocklilja se Fritillaria acmopetala 157 bukettanemon se Anemone coronaria 77 bukettliljor se Triteleia 276 bukettlök se Allium jesdianum 63 bukettnarciss se Narcissus × medio­luteus 249 bysantinsk tidlösa se Colchicum × byzantinum 108 bågmontbretia se Crocosmia masoniorum 116 bägarkrokus se Crocus chrysant­ hus 122

C campernell-jonkvill se Narcissus × odorus 249 citrongul hundtandslilja se Ery­ thronium citrinum 158 citrongul klocklilja se Fritillaria carica 158 cyklamen se Cyclamen 132 cyklamennarciss se Narcissus cyclamineus 243 cyclamineusnarciss se Narcissus Cyclamineus-Gruppen 245

D dagglök se Allium flavum 60 dahlia se Dahlia × pinnata 138 dahlior se Dahlia 136 dalhansonililja se Lilium × dalhan­ sonii 221 dalmatinerkrokus se Crocus dalma­ ticus 122 dalmatisk blåstjärna se Scilla litardierei 266 damspelsblomma se Fritillaria meleagris 161 damspelslilja se Fritillaria mele­ agris 161 dansk ingefära se Arum cylindra­ ceum 93 darwinhybridtulpaner se 297 dekorativdahlia se 137–143 dockcyklamen se Cyclamen intami­ natum 134 doftande junoiris se Iris cycloglossa 204 doftcyklamen se Cyclamen pseud­ ibericum 135 doftkrokus se Crocus longiflorus 127 doftlilja se Gladiolus murielae 183 doftlök se Allium ramosum 70 drakkalla se Dracunculus vulgaris 145 drakkalla se Arisaema amurense 85 drakkallor se Dracunculus 145 dropplök se Allium carinatum ssp. pulchellum 59 drottninglilja se Lilium superbum 232 dvärgcyklamen se Cyclamen coum 132 dvärggladiol se Gladiolus NanusGruppen 183 dvärghyacint se Muscari azureum 236 dvärgstjärnlök se Ornithogalum fimbriatum 256 dvärgtazett se Narcissus tazetta ssp. italicus 253 dvärgtreblad se Trillium pusillum 274

dvärgtulpan se Tulipa turkestanica 294 dvärgvårlök se Gagea minima 166

E eichlertulpan se Tulipa eichleri 286 eldlilja se Lilium davidii 223 eldtulpan se Tulipa fosteriana 286 elegant kobrakalla se Arisaema concinnum 85 elfenbenslilja se Lilium nepalense 230 enkelblommande dahlia se 137–143 enkla sena tulpaner se 298 engelsk klockhyacint se Hyacintho­ides non-scripta 187 engelsk iris se Iris latifolia 204

F farrerlilja se Lilium duchartrei 223 farrerlök se Allium cyathophorum var. farreri 60 ferganatulpan se Tulipa ferganica 286 fjäderhyacint se Muscari comosum 236 flocktulpan se Tulipa tarda 294 fläckig kobrakalla se Arisaema speciosum 90 fläckig munkhätta se Arum macu­ latum 93 fläckig tofslilja se Eucomis bicolor 152 fläcklilja se Lilium hansonii 223 fransade tulpaner se 302 fransk krokus se Crocus versicolor 130 fransk stjärnlök se Ornithogalum narbonense 257 fylld snödroppe se Galanthus nivalis f. pleniflorus 172 fyrverkerilök se Allium schubertii 73 fönsterkrinum se Crinum moorei 115

G gladioler se Gladiolus 180 glanslök se Allium unifolium 74 goliatlök se Allium altissimum 56 grekisk klocklilja se Fritillaria graeca 158 grekisk krokus se Crocus sieberi 129 grekisk snödroppe se Galanthus ikariae 171 grekisk tulpan se Tulipa orphani­ dea 291 grennunneört se Corydalis glau­ cescens 113

Vackra, användbara och oumbärliga – lökväxter förlänger och förstärker säsongen samtidigt som de tillför trädgården unika färger och former. Många är lättodlade, medan några är entusiastväxter för alpinhus och lökbädd.

I Lökar & Knölar ges råd om odling, skötsel och plantering för trädgård, växthus och kruka. Lexikondelen rymmer över 1 700 växtbeskrivningar kombinerade med odlingsråd, bästa grannar, planteringstips och kulturhistoria. Boken är illustrerad med över 1o00 foton och rikligt med botaniska teckningar.

Lökar & Knölar är fjärde boken i den läsar- och kritikerrosade serien Våra trädgårdsväxter. Tidigare utgivna delar är Perenner, Gräs & bambu och Kryddväxter.

Marie Hansson är en av våra mest lästa trädgårdsförfattare, Björn Hansson är en av våra främsta växt- och trädgårdsfotografer. Tillsammans har de gett ut nio trädgårdsböcker. De tilldelades tidningen Allt om Trädgårds Stora Pris 2011.

BABEL FÖRLAG

www.babelforlag.se