1
Evil
Barbara & Harald Kjellstrรถm
Effektum 2
EVIL
Copyright © Barbara & Harald Kjellström 2017 Utgiven av Effektum förlag, Stockholm Omslagsformgivning: Michael Ceken/Tegel & Hatt Grafisk form och sättning: Barbara Kjellström Effektum AB www.effektum.se Tryckt bok ISBN 978-91-981785-6-2 Ebok pdf ISBN 978-91-984185-5-2
3
Till Ella
4
Kapitel 1 Lycka! Det var det enda ord som kunde beskriva vad Evil, eller Evelina som hon egentligen hette, kände när hon spelade bas. Redan som liten hade hon tyckt att de djupa tonerna, som kändes i bröstet, var kärnan i musiken. Elbasen tillsammans med trummorna var det som gjorde låten. ”Snälla, kan du sänka”, skrek pappa från vardagsrummet. ”Jaaa!” svarade Evil. Han hade kommit hem för att packa de sista sakerna inför flytten. Efter en massa tjafs fram och tillbaka under flera år var det bestämt att mamma och pappa skulle flytta isär som pappa sa, eller skiljas som mamma envisades med att säga. Själv skulle Evil flytta med mamma till en lägenhet i Fruängen. Pappa behövde inte flytta lika långt. Han hade fått tag på en liten etta på gatan bredvid och skulle bo kvar i Bagarmossen. I helgen skulle hon och mamma packa resten av alla saker och på måndag skulle Wille, brorsan, hjälpa dem med flytten till den nya lägenheten. Mamma hade bytt till sig en trea och det skulle bli skönt att få göra i ordning i det nya rummet, även om det antagligen skulle se nästan likadant ut som rummet hon hade i dag. Om en vecka var sommarlovet slut. Då skulle hon börja i en ny klass och i en skola där hon inte kände en enda människa.
5
Det som var bra med flytten var att hon fick närmare till replokalen. Den låg i Långbro park, precis bredvid Fruängen. Pappa stack in huvudet i dörröppningen och sa: ”Jag älskar dig!” Evil nickade. ”Men jag kommer inte sakna att höra dig öva på basen”, sa han och skrattade till. ”Fast jag är stolt över dig och att du orkar öva så mycket. Det märks att det ger resultat.” ”Det är lugnt farsan. Jag kommer inte sakna din matlagning heller.” ”Förresten …”, sa pappa och tystnade. Han lutade sig mot dörrposten och la armarna i kors över bröstet innan han fortsatte. ”Det blir lite svårt för dig att komma och bo hos mig … nu när jag bara har en etta, menar jag.” Evil tittade på honom medan hon plockade upp basen igen. Vad skulle hon svara på det? Mamma och pappa skulle skiljas, men konstigt nog var det nästan skönt. Då skulle det äntligen bli slut på deras eviga tjafsande och med lite tur skulle de bli på bättre humör, båda två. ”Vi kommer ju kunna ses ändå”, sa pappa efter en stund. ”Mm.” Förväntade han sig att hon skulle säga något? Hon satte sig på sängkanten, drog axelbandet över huvudet och la basen till rätta. Kunde han inte bara gå? Hon ville verkligen fortsätta att öva. ”Hälsa Jill att jag la nycklarna på köksbänken”, sa pappa. ”Drar du nu? Ska du inte vänta på mamma?” ”Nej … jag tänkte inte det”, sa han och tog ett par tveksamma steg in i rummet. ”Men tänkte säga hej då till dig.” Hon höll basen som en sköld framför sig. Bara han inte skulle kramas och bli känslosam. Han böjde sig fram och klap-
6
pade henne tafatt på axeln. ”Jag försöker ringa dig på fredag”, sa han snabbt och gick tillbaka mot dörren. Hade han tårar i ögonen? Eller misstog hon sig? Han stannade till och harklade sig innan han vände sig långsamt mot henne och sa: ”Vi ses snart.” Innan hon hann svara försvann han ut genom dörren. Typiskt honom att lämna allt halvöppet och bara dra i väg. En halvtimme efter att han gått hördes en nyckel i ytterdörren.
7
Kapitel 2 ”Hallå! Någon hemma?” ropade mamma. Ytterdörren drogs igen med en smäll. ”Jaaa!” svarade Evil. ”Är du ensam?” ”Jaaa!” Vad hon tjatade. Evil försökte koncentrera sig på att spela ett basriff och började om från början igen. ”Har Gunnar hämtat sina saker?” sa mamma när hon stack in huvudet i rummet. ”Mm, pappa har varit här”, suckade hon och la ifrån sig basen. Mamma hade sagt att hon inte ville vara hemma när pappa var där, så långt hade det gått. ”Vad bra”, sa mamma och försvann mot köket med en matkasse i handen. Evil plockade upp basen och fortsatte att öva. Det gick riktigt bra. Efter en stund ömmade fingertopparna så mycket att hon var tvungen att ta en paus. Hon släntrade ut i köket och stannade till när mamma tände en cigarett. ”Måste du alltid röka inne?” sa hon utan att ens försöka låta trevlig. ”Ja, det måste jag!”
8
”Jag kommer att få lungcancer och det kommer vara ditt fel.” Mamma startade fläkten ovanför spisen. ”Var han här länge?” ”Ganska. Han stack för en stund sedan”, sa Evil och tittade på rökslingorna som inte nådde ända fram till fläkten. Mamma var schysst för det mesta, men det där med att hon jämt skulle röka när hon var stressad var inte okej. Särskilt inte när hon gjorde det hemma. ”Man får cancer av att röka. Du kanske vill ha det. Inte jag!” sa Evil. ”Flytta då, om det inte passar”, fräste mamma tillbaka. ”Om jag bara hade råd …”, mumlade Evil, men sa inget mer. Just nu orkade hon inte bråka. Hon hade alltid varit pappas flicka, mycket tack vare musiken. En gång hade han, efter mycket tjat från henne, bytt till sig en röd elbas av en kompis. Det var då hon hade kunnat börja spela på riktigt. Pappa var en duktig gitarrist och han hade lärt henne spela bas. Hon visste att han försökte försörja sig på att spela, men att han oftast inte fick tillräckligt många gig. Det var därför han var tvungen att jobba extra som snickare. Han var en hopplös slarver också. Hade de bestämt ett klockslag skulle han garanterat vara sen. Det var det enda hon var säker på. Kort sagt, han gick inte att lita på. Ändå gick det inte att låta bli att tycka om pappa. Det hände alltid något kul runt honom. Mamma var okej hon också, om man bortsåg från rökningen och att hon jämt tjatade om skolan. ”Vad blir det till middag?” sa Evil. ”Jag tänkte laga falukorv och makaroner. Till denna förtjusande rätt ska vi äta broccoli.” Mamma smålog när hon sa det. ”Härligt, precis vad jag längtar efter”, sa Evil med en grimas.
9
”Inte den minen, tack”, sa mamma medan hon vände sig mot frysen och plockade fram ett paket broccoli. Evil lipade mot hennes rygg och sa: ”Visst!” Hon skyndade sig tillbaka till sitt eget rum. ”Om du ska öva mer får du göra det med hörlurarna på”, ropade mamma efter henne. Evil drog igen dörren lite hårdare än hon tänkt sig och sjönk ner i fåtöljen. Även om hon inte sagt något hemma var det rätt deppigt att pappa hade flyttat. Under den senaste tiden hade han kramat om henne flera gånger och sagt att hon var den viktigaste för honom. Ändå var hon rädd för att de kanske skulle förlora kontakten. Bästa medicinen var att öva på basen och slippa tänka på trista saker. Hon hade hört att man behövde öva tiotusen timmar för att bli riktigt bra på någonting. Undrar hur många timmar hon hade kvar innan hon blev grym på bas? Hon tittade på affischen som satt över sängen. Danskan Ida Nielsen var hur cool som helst och hade spelat med Prince. Tänk om hon själv skulle få spela med någon stor kändis i framtiden? Visst, Prince var död, men det fanns väl ändå andra att spela med? Undrar vad det skulle stå på affischen? Evelina från Bagis – bäst i världen! Eller Bagis? Nu skulle det väl bli Evil från Fruängen? ”Du är bra, men jag ska bli ännu bättre”, sa hon till affischen. Ida Nielsen tittade tillbaka, men rörde inte en min. Ida var nog inte särskilt orolig för konkurrensen. Evil log för sig själv. Hittills hade hon inte träffat någon som hade mer vilja eller som var envisare än hon själv var. Ville man någonting tillräckligt mycket så skulle man lyckas. Evil var hennes artistnamn när hon spelade med sitt och
10
bästa kompisen Tessans band, Flaming Birds. De hade startat tillsammans för ett och ett halvt år sedan och nu hade de äntligen fått till ett komplett band. Tessan på trummor, Evil på bas och en kille som hette Birger på gitarr, men alla var överens om att han måste ha ett annat namn. Just nu gick han under artistnamnet Bad Birger för att det skulle låta coolare. Sjöng gjorde Angelica eller Angel som hon hade börjat kalla sig. Hon skulle vara bandets frontfigur, men Evil trodde inte att hon trivdes i den rollen. Det verkade mer som om det var hennes mamma som ville att hon skulle synas. Bandet repade två gånger i veckan och en stor del av månadspengen gick till hyran för replokalen. Ett tag funderade Evil på att skaffa sig ett jobb så hon fick lite pengar över, men det var inte lätt när hon bara var fjorton år. Nu var bandet anmält till en stor rockbandstävling, där den första deltävlingen var på Fryshuset i Stockholm. Tanken var att de skulle försöka fixa någon spelning ganska snart så att de fick mer rutin. Evil plockade upp basen och övade tills det knackade på dörren. ”Evelina, nu är maten klar”, sa mamma med ett leende. ”Jag kommer”, svarade hon och försökte le tillbaka. En sak var bra med mamma, hon var aldrig långsint. Evil drog in doften av mat. Det luktade förvånansvärt gott och hon kom på att hon hade glömt att äta lunch. ”Ska bara spela klart låten.” Precis när hon skulle försöka sig på att spela en funkig basgång, gick den tunnaste strängen, G-strängen, av. ”Shit!” sa hon högt och slängde sig bakåt i fåtöljen. Det var alltid lika trist när det hände. Bassträngar var dyra och hon hade inte haft råd att köpa ett helt nytt set med strängar på länge. Dessutom var det långt kvar till julafton. Nu måste
11
hon försöka låna pengar av mamma. Kort sagt, det var lite av en kris. Det fanns inte en chans att hon skulle hinna fixa fram en ny sträng. Inte nu när mamma hade sagt att hon måste stanna hemma och hjälpa till inför flytten. I helgen skulle det packas, på måndag flyttas och på tisdag började skolan. Bara hålla tummarna att det fanns några som var schyssta i klassen. Tänk om hon inte skulle hitta någon att hänga med?
12
Kapitel 3 ”Tack snälla för att du kom och hjälpte oss”, sa mamma och kramade om Wille. ”Det är lugnt morsan”, sa han och drog sig ur hennes famn. ”Klart man hjälper till.” Trots att de burit grejer hela dagen var allting fortfarande i en enda röra. Evil orkade inte packa upp fler kartonger. Det verkade inte mamma eller Wille heller göra. Wille var Evils storebror eller, om hon skulle vara petig, halvbror på pappas sida. Trots det hade Wille och mamma alltid funkat ihop, bättre än han gjorde med pappa. Wille var tjugoett år, körde budbil och hade redan flyttat hemifrån. ”Kan du inte säga mamma i stället? Morsan låter så tråkigt”, sa mamma och strök honom över kinden. ”Visst mamma”, skrattade Wille och vände sig mot Evil. ”Hur går det med bandet?” Wille spelade trummor, men var mer intresserad av ljudteknik och hade bestämt sig för att satsa på det i stället. ”Det går rätt bra”, svarade Evil. ”Kör ni eget eller covers nu?” ”Vi har ett par egna på gång, men vi blandar med covers.” ”Schysst med eget. Och en tjej som sjunger?” ...
13
Evil är fjorton år, spelar i rockbandet Flaming Birds och har bara en sak i huvudet – sin bas. Drömmen är att vinna en rockbandstävling och gå vidare till finalen i London. Men hur ska hon lyckas med det när de inte kommer överens i bandet? Livet är inte bara musik. Hemma har det varit bråkigt och det är nästan skönt att mamma och pappa har skilt sig. Att flytta och byta skola går rätt bra, även om en del lärare inte verkar gilla henne. Det är tur att musikläraren är schysst. Tack vare honom får hon och Sonny, som också är ny i skolan, lära känna skolans coolaste tjej. En sen kväll när Evil är på väg hem händer något som gör att hon hamnar på första sidan i tidningen. Det är många som läser artikeln och hon får ett oväntat samtal. Fotbollskillen Cosmo, som går i samma klass, är rätt söt. Men ska hon verkligen sova över hos honom?
Evil är en bok om rockband och om livet när man går i åttan. Det här är den andra fristående boken i serien om Cosmo & Evil, skriven av Barbara och Harald Kjellström. Se till att hänga med från första tonen.
Evil är en sak tävling med de Live är näst och byt henne. får hon coolas En s hon ha artikeln som gå över ho
Evil är Det hä skriven från för
ISBN 978-91-981785-6-2
14
9 789198 178562