“Ord som går rakt in i själen.”
-Åsa Viklund, leg. psykoterapeut
Vad är ett liv?
Mystik för vardagsmänniskan
Savannah Rosén
“En mycket personlig och behjärtansvärd berättelse som skildrar resan in i att ta emot Livets storhet.”
-Katarina Mårtenson Blom Fil dr, leg psykolog, leg psykoterapeut
“Savannah tar oss med sin levande poesi och sin berörande livsberättelse med på en dans mellan det Eviga och vår egen natur. I mellanrummen mellan orden kan du hitta Hem till dig själv. Du håller i en bok som andas stora, orubbliga och vardagsnära insikter.”
- Rebecka Malm, leg. Psykolog
Förord till Savannah Roséns
Vad är ett liv?
Mystik för vardagsmänniskan.
I vårt senmoderna Sverige, liksom i stora delar av västvärlden, har vi länge levt med en märklig kulturell klyvning. På ena sidan har vi den sekulär-rationella vetenskapen med sitt upplysningsarv. Där har materialism, analytisk reduktion och mekaniska principer oförtrutet tumlat runt i hundratals år nu, trots att så många tänkare varnat för bieffekterna av denna tanketradition. Från de tyska romantikerna på 1800-talet, via 1900-talssociologins klassiska analyser av modernitetens baksidor (Durkheims anomi, Webers järnbur, m.fl.) till vår egen samtid (t.ex. Hartmut Rosas analys av samtidsmänniskans svårighet att uppleva resonans). Och på andra sidan har vid den dogmatiska religionen med sina slutna teologiska system, designade för att identifiera rätt tro, och då inte på materia förstås
utan på en immateriell Gud med stort G. Båda dessa traditioner har på sina olika sätt kämpat för tolkningsföreträde över hur vi ska förstå verkligheten – och båda har, paradoxalt nog, förenat sig i en misstänksamhet mot en tredje tradition: mysterietraditionen, mystiken, den subjektiva erfarenheten av transcendens som går bortom ord, bortom tid och rum och framförallt bortom trosmässig dogmatik.
Charles Taylor har beskrivit denna utveckling som en process där det "förtrollade" universum successivt har avförtrollats, där det direkta, levda mötet med det som erfars som det heliga har trängts undan av antingen sekulär-rationell analys eller teologisk doktrin. Med antikens språkbruk kan vi tala om att Logos och den institutionaliserade tron har stått mot det apollinska – det visionära, det extasiska, det omvälvande mötet med det som överskrider det vardagliga, ”nyktra” sinnets gränser.
Men mystiken har aldrig helt försvunnit, inte ens i vår protestantiska del av världen. Den har funnits där i det tysta, i marginalen, i de enskilda människornas djupa erfarenheter som inte riktigt passat in i vare sig kyrkbänken eller laboratoriet. Och nu, i vår tid – en tid som vissa kallar postsekulär – ser vi något av en renässans för just dessa erfarenheter och deras betydelse.
Detta är inte någon tillfällighet. Vi lever i en epok där moderniteten själv krackelerar under sin egen tyngd. De stora berättelserna som skulle ge mening och sammanhang har visat sig otillräckliga. Klimatkrisen, den psykiska ohälsans epidemi, den upplevda meningslösheten – dessa
är inte bara praktiska problem för vetenskapen att "lösa". De pekar mot något djupare: en civilisation som har tappat kontakten med dimensioner av mänsklig erfarenhet som är lika grundläggande som förnuftet självt.
Jag vill vara tydlig med att mina rader här inte handlar om att förkasta logos – den rationella undersökningen, det kritiska tänkandet. Liksom boken ni håller i era händer handlar de istället om att återupprätta balans, att återknyta till de djupare lager av oss själva, av vår relation till andra och till det transcendenta, som vi har lärt oss att förbise eller till och med förakta. William James, den amerikanska psykologins främsta pionjär, insåg detta redan för över hundra år sedan när han i The Varieties of Religious Experience (från 1902) visade på mystika erfarenheters transformerande kraft och värde. Därför är det heller ingen tillfällighet att författaren till denna bok tar avstamp i James arbete.
När jag tillfrågades av författaren Savannah Rosén om att skriva detta förord kände jag mig både hedrad och väl situerad. Min egen forskning har under många år rört sig i gränslandet mellan anknytning, andlighet och förändrade medvetandetillstånd – områden där det empiriska och det transcendenta möts. Kanske är det just denna dubbla blick, både vetenskaplig och öppen för det som överskrider det mätbara, som gör att jag ser värdet i Savannahs bok.
Boken kommer också vid rätt tidpunkt. Med en blandning av prosa och poesi, av personlig berättelse och bredare reflektion, öppnar Savannah dörrar som många av oss inte
ens visste fanns där. Hon skildrar sina egna mystika erfarenheter sedan barndomen utan att romantisera eller banalisera dem, och hon visar på deras verkliga, konkreta betydelse för ett mänskligt liv – för hennes liv.
I en tid som kräver både nykterhet och djup, både analys och vördnad, behövs röster som Savannahs. Hennes bok är inte en manual, inte en dogmatik, utan snarare ett vittnesbörd och en inbjudan. Den påminner oss om att vägen till hälsa och fortsatt samexistens också går genom de inre landskap som vi allt för länge har försummat att utforska.
Låt oss ta emot denna inbjudan som välkommen.
Pehr Granqvist, Professor i psykologi, innehavare av Enerothska professuren, Stockholms universitet
Tack till Vigdis Garbarek, som visade vägen och som jag fått glädjen att sitta med i sjutton år. Tack för visdom, klarhet och humor, så som jag aldrig mött det i någon annan människa.
Tack till min man Mattias, för att du känner igen och förstår livets innersta natur.
Tack till mysteriet, Livet, detta outgrundliga liv som vi lever. Och till den inre upplevelsen av Väg som vi har tillgänglig inom oss om vi stannar upp och lyssnar.
Mystika erfarenheter är, enligt forskaren William James (1842–1910), svåra att ge ord – om inte omöjliga. De liknar mer en förkroppsligad känsla än kunskap via tanke och intellekt. De är mer som musik, poesi eller upplevelsen av förälskelse.
Mystika erfarenheter framträder med en kraft som omkullkastar allt annat, eller är viskande stilla. De för med sig insikt, glädje, transformation och djup förståelse. De har en visshet som är solid och som blir en kompass för livets val och handlingar.
Den mystika vissheten och intuitionen gör att tanke och rationalitet hamnar i en underordnad roll – som verktyg i människans tjänst snarare än som vägvisare. De mystika erfarenheterna för med sig en positiv livssyn, öppenhet och en insikt om delens plats i helheten. Väl införlivade i ett vardagsliv kan de ge riktning och en inre upplevd känsla av mening och naturlig etik som kan guida i vardagen. De öppnar för medkänsla gentemot sig själv och andra och pekar mot ett större sammanhang som vi alla är en del av.
We pass into mystical states from out of ordinary consciousness as from a less into a more, as from smallness into vastness, and at the same time as from an unrest to a rest.
We feel them as reconciling, unifying states. They appeal to the yes-function more than to the no-function in us.
In them, the unlimited absorbs the limits and peacefully closes the account.
William James, The varities of religious experiences (1982) s. 380-381; 416; 422-423.
William James, The varities of religious experiences (1982) s. 416.
