DödenOOS på
ParkhotelLet
Mer klassiska deckare från Yabot
”En klassisk deckare när den är som bäst – en litterär skatt som borde stå i alla bokhyllor.”
@tant_edna
En klassisk brittisk mysdeckare av Josephine Tey i ny översättning och bearbetning. Finns som e- och ljudbok och på papper.
DödenOOS på
ParkhotelLet
Döden på Parkhotellet
Elna Roos
Första gången utgiven av
Lindqvists Förlag, Stockholm, 1941 som ”Mordet i Parkhotellet” av Stephan Roland.
Bearbetad av Mats Ingelborn
Denna utgåva Copyright © 2025
Omslag av Mats Ingelborn med illustrationer av Midjourney
ISBN papper: 978-91-90010-22-8
ISBN e-bok: 978-91-90010-23-5
Utgiven av Yabot AB, Stockholm, 2026
Kapitel 1
Gryningen
bröt fram över en av Nordens större städer. I Hamnparken glödde soluppgången röd mellan trädstammarna. Dimman vek undan och en ny höstdag tog form.
På en av stadens elegantaste gator promenerade en ung kvinna arm i arm med en ung man. Gatan kantades av knotiga träd och höstgula gräsmattor. Hon bar en vid kappa och höll upp sin ljusa aftonklänning för att inte släpa i gruset. Han var också uppklädd. Den kortväxte mannen pratade ivrigt och underströk varje ord med stora gester.
När han drog efter andan log hon artigt. ”Jag är glad att studierna går bra och att professorn berömde dig.”
Han höjde ögonbrynen. ”Du låter nästan likgiltig.”
Hon ryckte på axlarna. ”Jag har hört det där förut.”
Han stannade mitt på trottoaren. ”Menar du att jag skryter?”
”Ja, Martin, lite grann.”
Han spände blicken i henne, sårad. ”Jag talar
bara sanning. Du vet varför jag vill bli klar med mina examina så fort som möjligt.”
Hon svarade inte. Solens första strålar studsade mot Parkhotellets fönster och färgade fasaden blodröd. Hon drog efter andan av förtjusning. ”Titta! Det ser ut som eld.”
Martin svalde sin irritation och nickade. ”Vackert, det medger jag.”
De fortsatte att småprata om kvällens bal hemma hos Harriet.
”Du var som alltid den sötaste fickan på dansgolvet”, konstaterade Martin.
”Det stämmer inte”, protesterade Nora men leendet avslöjade att hon gillade det hon hörde. ”Harriet är både sötare och väldigt förtjust i dig.”
De svängde runt hörnet in på Strandgatan.
Till höger skimrade Stadsviken i gryningsljuset.
De gick långsamt, men Nora stannade hastigt och pekade mot sin port.
”Se! Vem står där?”
”Du menar damen och herrn?”
”Ja. Ser du inte? Det är min faster Agnes med en gentleman.”
Martin ryckte på axlarna. ”Det är väl inget märkvärdigt? Din faster Agnes får väl gå hem sent i herrsällskap.”
”Du förstår inte”, viskade Nora. ”Hon tål inte
ELNA ROOS
män över huvud taget och går aldrig ut på kvällar.
Och mannen ...” Hon kisade. ”Han ser nästan spansk ut.”
”Snarare ovanligt skäggig”, sa Martin. Han lät saken bero.
Samtalet följde dem uppför den breda stentrappan till porten på Strandgatan 16. Det fem våningar höga huset reste sig grått mot morgonskyn. Noras lägenhet låg högst upp.
Hon kastade ett öga mot det kalla vattnet nedanför kajen. En oförklarlig rysning ilade genom henne. ”Jag har en känsla av att något hemskt kommer att hända”, mumlade hon dystert.
”Du inbillar dig”, svarade Martin. ”Ska vi slå vad? Vad tror du ska ske?”
”Det vet jag inte, men jag är säker på att det blir något stort.”
”Bra.” Han böjde sig närmare. ”Om inget särskilt hänt före imorgon kväll får jag en kyss.”
”Utan tvekan.”
De slog handfata mot handfata för att bekräfta vadet. Martin varnade henne med ett skratt:
”Försök inte komma dragande med småsaker.
Det måste vara något riktigt uppseendeväckande.
Och räkna inte din fasters eventuella förlovning.
Den nyheten har vi redan bevittnat.”
De tog farväl. Martin gick hemåt genom den
fortfarande tomma Hamnparken och nynnade för sig själv. Han tänkte på Nora: ljuv men bortskämd.
Hade han inte tyckt så mycket om henne hade han aldrig tålt hennes nyckfullhet. I kväll hade hon varit extra vass. Hon hade kallat honom skrytsam trots hans välförtjänta framgångar.
Orden om Harriet dök upp igen. Kanske Nora hade rätt. Harriet verkade faktiskt intresserad.
Ett leende spred sig. Han skulle låta Nora bli lite svartsjuk. Då kanske hon insåg att hon kunde förlora honom. En perfekt revansch för hennes hån.
”Hon ska få se att jag menar allvar”, tänkte han när han väl krupit i säng. Med ett nöjt leende somnade han nästan genast.
Kapitel 2
Samma
eftermiddag stod Nora Garling i sitt rum framför det höga bokskåpet och letade efter något att läsa. Hon strök fngertopparna över de slitna ryggarna. Hon mindes nästan varje bok, varje berättelse, men stannade plötsligt upp. Drömboken stod inte på sin plats. Hon böjde sig ner, sköt undan några volymer och kontrollerade den nedersta hyllan. Tomt.
Hon satte sig på golvet med kjolen som en cirkel runt benen. ”Assyrisk-Kaldeisk Drömbok”
– hon såg den tydligt framför sig: rött klotband, en blå himmel strösslad med stjärnor. Rent nonsens, hon brukade aldrig slå i den. Men boken var det sista hon fått av farmor.
Det var nästan exakt tre år sedan farmor gått bort. Saknaden stack fortfarande till. Nora reste sig, borstade av kjolen och blickade ut genom fönstret. Solen glimmade över taken. Kanske borde hon gå ut.
I stället stannade hon och funderade. Faster Agnes och farbror Alexander talade jämt om ”plikt” och ”ansvar”. Ord som fck hennes unga
hud att krypa. Ändå var de snälla mot henne och lät henne leva fritt. Långt ifrån alla vuxna unnade ungdomar dessa fria nöjen.
Med rynkad panna mindes hon att hon fortfarande inte visste var fastern varit så sent natten innan. Eller vem mannen varit. Rummet låg tyst. Faster Agnes var ute igen. Utan att tänka efter klev Nora in i hennes sovrum.
Blicken föll direkt på drömboken. Den låg mitt på toalettbordet, uppslagen, med en brevkniv av ben instucken mellan sidorna. Hon lyfte boken försiktigt. Över det krämfärgade arket löpte röda bokstäver. Någon hade skrivit mitt på sidan.
Nora la tillbaka boken. En oro kröp längs ryggraden, samma difusa känsla som natten innan. Martin hade skrattat åt hennes olust, och hon förstod knappt själv varför hon kända sådan ängslan.
”Jag är barnslig”, muttrade hon och drog på sig kappan.
Hon vandrade planlöst och hamnade till sist i Hamnparken. På avstånd såg hon faster Agnes tillsammans med samma okände man. Han kunde ha klivit ur ett vykort från Medelhavet: mörk hy, kort skägg, elegant skuren kappa med utländsk touch. Hon tänkte vända, men paret smög in på en sidogång som om de medvetet ville
undvika henne. Efter en stund reste hon sig från parksofan och gick hemåt.
När hon öppnade dörren ropade farbror Alexander från matsalen:
”Din faster kommer inte hem till middagen. Maten står framme. Jag har redan ätit, så du får ta för dig själv i dag.”
Nora slog sig ner vid det stora bordet och petade i steken. Något var defnitivt på gång. När hon hörde farbrodern i hallen kunde hon inte hålla inne sin nyfkenhet:
”Farbror – ska faster Agnes gifta sig?”
Alexander Garling ryckte till, nästan omärkligt.
”Inte vad jag vet. Men man vet aldrig vad kvinnor hittar på. Varför frågar du?”
”Jag såg henne i parken med en främmande man.”
”Hur såg karlen ut?” Rösten hade en skärpa hon sällan hörde.
”Som en spanjor, tror jag. Svart skägg, mustasch. Smal, något längre än faster.”
”Såg du något mer?”
”Nej. Känner du någon som passar in?”
”Hm. Knappast. Du måste ha tagit fel – det var nog inte din faster.”
”Jag känner väl igen min egen faster.”
”I så fall ska du låta Agnes sköta sina egna afärer. God kväll.”
Dörren slog igen. Nora hämtade sitt broderi, sjönk ner i sofan och nynnade på senaste danslåten från radion. Ögonlocken blev tunga. Farbror hade låtit ovanligt avvisande – kanske kände han den där spanjoren. Intressant typ, hur som helst ...
När Agnes Garling öppnade dörren senare sov Nora djupt, håret utspritt över den gröna sidenkudden. Ett milt uttryck lade sig över Agnes annars strama ansikte. Leendet suddade nästan ut skillnaden mellan dem. Släktskapet var tydligt.
Nora var inte klassiskt vacker. Det runda ansiktet var mjukt, huden kristallblek trots god hälsa, håret ljust med kopparstänk, ögonen gröna. När hon blev upprörd fammade kinderna. Charm hade hon, utan tvekan.
Faster Agnes däremot var vackrare i vanlig mening – högre kindknotor, skarpare drag – men det kyliga manéret höll folk på avstånd. Hon böjde sig fram, lade en flt över Nora och smög ut.
Hon kom strax tillbaka, hukade framför bokskåpet och sköt in drömboken längst bak på nedersta hyllan, dold bakom romanerna. Det röda bandet försvann i mörkret.
Sedan smög hon vidare ut i hallen, svepte
en cape av silverräv över axlarna och stannade framför spegeln. Ansiktet som mötte henne var fortfarande vackert men fnlinjerna kring ögonen var nya.
”Jag börjar bli gammal”, tänkte hon med ett sorgset leende. ”Men beslutet är fattat, och inget kan ändra det.”
Dörren slog igen bakom henne med ett skarpt pang, som en punkt i en mening man inte kan sudda ut.
I våningen på Strandgatan rådde total tystnad, avbruten endast av väggklockans tick-tack. Nora sov lugnt, handen under kinden. Telefonen i hallen ringde.
MORD I PINGST AV LOULOU FORSELL
”... en riktigt spännande och underhållande pusseldeckare med levande karaktärer och rappa dialoger.” BTJ-häftet nr 11, 2025
Saronförsamlingen drabbas av tragiska händelser som hotar dess existens. Konstnären Mikael och hans ex-fru, polisen Maj, utreder fallet och avslöjar mörka hemligheter. Denna psykologiska kriminalroman med oväntade vändningar utforskar kärlek, svartsjuka och religiös fanatism. Berättelsen utmanar läsarens uppfattningar om rätt och fel genom välskrivna karaktärer och en fängslande intrig.
Finns som e-bok och på papper.
BROTT I SekelskiFtet
Gentlemannatjuven Andrée Warg lever sina dagar i ett Stockholm som växlar från 1800-tal till 1900-tal. Många av brotten i staden är råa
men Wargs rafnerade metoder ger honom såväl förmögenheter som framgång och respekt – och med jämna mellanrum löser han andra brott av bara farten.
Andrée Warg
Äventyrsnoveller av Mats Ingelborn Finns som e- och ljudböcker.
Ett skott i natten – och inget blir någonsin som förr.
Nora Garling är ung, livlig och aningen naiv – instängd i en trivsam men tryckande vardag hos sin excentriska faster och bistra farbror. När hon svarar på en platsannons på Parkhotellet, hamnar hon mitt i ett morddrama som kastar skuggor över hela hennes tillvaro.
Ett skott ekar genom korridoren. En man hittas död. Och Nora, som råkar vara på fel plats vid fel tid, dras in i en härva av lögner, förklädnader och hemligheter som når djupt in i hennes egen familj. Vem är den skäggige främlingen? Vad döljer faster Agnes – och varför tiger hon?
Med hjälp av den charmige Herbert Michaels måste Nora navigera mellan misstankar, passion och dödlig fara. Vad är hon villig att riskera för att ta reda på sanningen?
En klassisk pusseldeckare i Agatha Christies anda – elegant, spännande och full av överraskningar.
