Till
Utgiven av Ekström & Garay 2024 © Lisbeth Gustavson
Illustrationer: Anita Rick, Joakim Larsson
Inlaga: Jovanna Mendes de Souza
Tryckeri: BALTO print, Litauen
ISBN 978-91-89957-83-1
www.ekstromgaray.se
ekström & garay
Sankt Petri Kyrkogata 15 222 21 lund
Illustrationer av Anita Rick
Det här är Moa. Hon är en helt vanlig flicka på fem år, och hon har brunt hår och blåa ögon. På senaste tiden har hon haft det lite besvärligt. Ibland stockar sig allting inom henne. Som idag till exempel, Moa är på dagis och de har precis haft sagostund och nu ska alla barnen klä ut sig och leka som i sagan. Moa rusar fram till klädlådan för att bli först att välja men precis när hon hinner fram knycker Sandra åt sig fedräkten. Just precis den som Moa vill ha. Sandra får alltid vara fe och sen säger alla fröknarna att hon är så gullig. Moa blir inte alls glad.
Moa går ifrån leken ett tag men då kommer en dagisfröken och säger att Moa också måste vara med och leka. Det är inget kul. Hela resten av dagen känner sig Moa så här:
Det här är Per. Han är sju år och har precis fått ett eget rum för han ska börja skolan och då behöver man ett eget rum. Han har en lillasyster också. Hon heter Sara och bor i mammas rum, fast hon redan är fyra år. Pelles familj har bara tre rum och kök och då får man samsas så gott det går. Idag är Pelles farmor på besök och han får äntligen visa sin nya skolbok, en läsebok där man får lära sig bokstäver. Stolt visar Pelle upp boken och ljudar de första orden i boken: – Hej sa Petronella …
Farmor tycker att Pelle är duktig på att läsa. Hon lägger också märke till att alla legobitarna ligger ordentligt sorterade i sina burkar, precis som de brukar. Och plastdinosaurierna och hästarna, som Per samlar på, står fint på rad på översta hyllan på den lilla bokhyllan.
– Du är allt bra duktig du på att hålla ordning! säger farmor.
Just då stormar Sara in i rummet och springer med en gång fram till bokhyllan och drar ner alla Pelles leksaker på golvet.
Hon vill leka med allting samtidigt i en enda röra. Pelle skriker.
– Nej, nej, dumma dig, och så puttar han på Sara så att hon också börjar skrika.
– Men oj, oj, oj vad ni håller på! Du va mig en pedant en, Per. Låt Sara välja en sak som hon kan få leka med, säger farmor.
– Nej, säger Pelle.
– Jo men visst får hon det. Nånting måste hon ju få leka med, fortsätter farmor.
– Nej! skriker Pelle.
– Du va mig allt en riktig pedant du, säger farmor en gång till och börjar hjälpa till att ordna i röran som Sara har ställt till.
Per vet inte vad pedant betyder fast farmor säger att han är det. Han tycker bara om att hålla ordning och han vill att alla sakerna ska ha sina bestämda platser. Ibland tar han också fram en trasa och dammar leksakerna så att de riktigt ska stå och skina på hyllan utan ett endaste dammkorn. Per tycker inte om när Sara kommer in i hans rum och ställer till det.
Farmor förklarar vad pedant betyder och Per undrar om det är dåligt att vara pedant?
– Nej, det är det ju inte men man ska kanske inte …
Pelle ser ut som ett frågetecken. Då förklarar farmor att petimäter betyder ungefär samma sak som pedant fast det är när man är en person som räknar och vill ha allting rättvist och precist.
– Ordning och reda är bra, säger farmor, och det ska så klart också vara rättvist men man kan inte räkna med att alla vill ha det likadant för det. Och man ska kanske inte bli alltför nitisk när man räknar.
Och så låtsasgnäller både farmor och mamma: – Vi vill också ha extra wienerbröd, säger de i kör och börjar skratta.
Då torkar Pelle upp alla smulorna, tackar för fikat och går in till sig. För sån är Pelle. Han håller på sin rätt att vara just Per Pellerinus Pedant.
