Theodor Kallifatides
DET GÅR AN ÄN
I DEN HÄR BOKEN FÅR DU TRÄFFA:
Sandra, som det handlar om
Oscar, som är Sandras man
Sigurd Gyldenståhl, även kallad
Storadvokat, som är Oscars far
Farah, som är Storadvokatens fru
Carlo Rosani, som är Sandras far
Kirsti Limonen, som är professor
Kapitel 1
På dörren till den stora lägenheten på Strandvägen intill hotell Diplomat stod firmanamnet Justitia. Det betydde att hyran var avdragsgill. Under det, med mycket större bokstäver på
mässingsskylten, stod det Advokat
Sigurd Gyldenståhl, hädanefter kallad Storadvokat. Det var han som tillsammans med sin mycket yngre hustru Farrah hälsade gästerna välkomna.
Det vill säga sonen Oscar från något av hans tidigare äktenskap och dennes
hustru Sandra någonting vars namn han aldrig kunde minnas.
– Nå, välkomna och lycka till i mor
gon Sandra!
– Ni kan komma också om ni har tid, sa Oscar. Ni tycker ju om konst.
– Det enda jag kan om konst är vad
den kostar. Alla tavlor härinne har Farah köpt, sa Storadvokaten.
– Pappi överdriver alltid. Han lever
i en pågående rättegång, sa Farah.
Det var uppenbart att de hade haft den diskussionen förr. Hon var inte lång, men såg lång ut med sin raka, drottninglika hållning och gång. Det becksvarta håret över
hennes honungsbleka ansikte och framför allt det avgrundsdjupa mörkret i hennes blick slukade allt ljus i ett rum. Storadvokaten tyckte inte om att bli kallad pappi, han blev sur helt enkelt för att nu använda en icke juridisk term, men kunde dölja det.
De åt ”en enkel middag” som värdarna uttryckte det, bara för att det unga paret skulle slippa laga mat hemma inför den viktiga dagen. Så enkel var inte middagen och gästerna komplimenterade Farah för den men hon slog ifrån sig.
– Pappi hade beställt den hos Pripsén, sa hon lättsamt och gav sin man en
puss på den kala hjässan, kroppens minst erotiska punkt.
Pripsén var den regerande stjärnan i kockarnas himmel, en måltidens Mo
zart, hans rätter präglades av burlesk humor och vikingaallvar. Kaffet intogs
i den så kallade lilla salongen som vette mot innegården, var dunkelt belyst, luktade cigarrök och hund, men de
vågade inte öppna något fönster eftersom kärringen von Bock mittemot då genast ringde till brandkåren. Storadvokaten skakade på huvudet. – Östermalm håller på att bli ett ghetto. – Svenskarna är extremister, fast de
vet det inte, fyllde Farah på.
– Nej, vi tror att vi bara är före alla andra med allt.
– Jag håller med, sa Oscar. Vad säger du Sandra?
– Måste jag ha en åsikt om det? undrade hon och de övriga tre skrattade lättade.
Det var dags att skiljas. Avskedet var vänligt och bestämt.
Men Sandra hade råkat se hur Farrah hade tryckt sin fylliga barm mot Oscar, hur hon hade punktmarkerat hans pung med sitt knä. Hon var kanske berusad. Eller?
Hon tänkte ta upp det med honom någon gång, men inte denna dag. Hon
DET HÄR ÄR ingen vanlig bok. Den är skriven av Theodor Kallifatides. Då blir det ingen vanlig bok. Här skildrar han många av de ämnen som gjort honom till en av Sveriges främsta författare. Kärlek. Trofasthet. Vänskap.
DET ÄR EN kort och engagerande berättelse om Sandra som står inför sin disputation och hennes relation med sin kille. Allt är som vanligt och ändå är ingenting som det brukar vara. Hur långt är man beredd att gå för att upprätthålla relationen när sanningen uppdagas och kärleken glider en ur händerna?
ISBN 978-91-89956-00-1
Det här är en snabbläst skönlitterär bok, utgiven av Piece of Cake, skriven av Theodor Kallifatides.