9789189843295

NIKLAS

LEVIN

GÖRAN STRÖMNER

VOTUM

Tack till Anna och Per G Berggrens Stiftelse för Järbo för produktionsbidrag

Bibelcitaten är hämtade från Bibel 2000 och publiceras med tillstånd av Svenska Bibelsällskapet.

GÅ MED GUD

© 2025 Niklas Levin, Göran Strömner och Votum Förlag, Sävedalen

Text: Niklas Levin & Göran Strömner

Form: Johan Sjödelius

Foto omslag: Nina Larsson och författarporträtt

Foto inlaga: Stefan Pierrou (om ej annat anges)

Papper: Magno Natural 150 g

Tryckt i: Lettland 2025

ISBN 978-91-89843-29-5 www.votumforlag.se

FÖRORD

Pilgrimsmotivets renässans i kyrka och samhälle de senaste 25 åren har inneburit en välgörande återgång till en strävan efter en livshållning som öppnar mot större enkelhet och ett rikare inre liv. Här klarnar de långa linjerna bakåt, till den essens som genomsyrar evangelierna och den första kristna tiden. Under sina första trehundra år var inte kristendomen en religion i den antika betydelsen, den var en väg på vilken man följa Jesus, formad av den universalism som de hebreiska profeterna förde in i judendomen och av den frihet från all legalism som Paulus var den främste företrädaren för i den unga kyrkan. I Apostlagärningarna identifieras de kristna som ”de som tillhörde vägen”. Tron befann sig i oavbrutet vardande. Lärjungen hade funnit något som gjorde honom till en sökare.

Göran Strömner har i många år varit en av dem som personifierat pilgrimens livshållning, i sitt liv och i sin gärning som pastor. Jag hade förmånen att möta honom när han under ett antal år återkommande sökte sig till Bjärka-Säby för enskild retreat. I sitt sökande efter avskildhet och större närhet till Skaparen, önskade han då alltid bo i det eremitage som ekumeniska kommuniteten byggt i ett ”gömsle” i det natursköna området utanför samhället. Göran tillhörde de stilla i landet, en pilgrimssjäl som utan åthävor hade sin glädje i det oförställda samtalet med Gud. Han blev en förebild också för mig.

Nu har Göran Strömner avslutat sin jordiska vandring och likt den gåtfulle gudsvandraren Henok i Första Moseboken nått det mål som gör vägen mödan värd. Om Henok står: ”Man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom härifrån.” Under sitt sista år, medan han kämpade med den cancer som länge plågat hans kropp, tog Göran med sig sin lärjunge, Niklas Levin, på en pilgrimsvandring mellan fäbodar i Hälsingland. Det är en ynnest att i denna vackra bok, i bilder och texter, få bli insläppt i de samtal som uppstår när den yngre slår följe med den äldre på stigar och vägar i skiftande landskap. Inspirerade av pilgrimsrörelsens sju nyckelord smakar de på en tro med större rymd och den frihet som andas bekymmerslöshet. Här får vi bli medvandrare i en Jesusrörelse i vardande där sanningen alltid är en väg.

Peter Halldorf

HÄR BÖRJAR ÄVENTYRET!

VI FÖLJER UPPMÄRKTA vandringsleder mellan fäbodarna. Det är bra med en stig att följa så tankar och samtal kan flyta på obehindrat. Vi går genom omslutande grov granskog, längs myrar, passerar kalhyggen och går över höjder med tallskog. Ute är det höst, sval luft, idealisk tid för vandring.

Det började vid höststart när Niklas överraskande sa: ”Jag tycker vi ska skriva en bok tillsammans.” Titeln var given från start – Gå med Gud – och vi ville att boken skulle vara ett samtal mellan en ung och en gammal pastor. Vi önskade också att pilgrimsvandrarens sju nyckelord skulle vara utgångspunkt för dessa samtal, och på den vägen är vi.

Vem får egentligen kalla sig pilgrim? Ordet pilgrim kommer från latinets peregrinus som betyder främling. Det låter inte så lockande att beskriva sig som främling. Men det fångar något av storheten i att vara människa. Mitt i vardagens ekorrhjul finns en längtan, blicken lyfts efter att tillhöra en vision av något större. Är inte denna längtan högst mänsklig? Hela livsvandringen kan så förstås som en pilgrimsvandring. Ett mänskligt sökande, en längtan efter det goda, efter ett liv med substans där ord som skönhet, sanning, tro och kärlek är vägledande. Känner du igen dig? Visst är du också en pilgrim?

Att göra en pilgrimsvandring, kortare eller längre, har blivit värdefullt för så många, säkert av flera olika skäl. En god anledning är att då få tillfälle att stämma av var jag är i livet. I pilgrimsrörelsen har pilgrimens sju nyckelord vuxit fram. Det är kvaliteter som blir tydliga under vandringen. De dyker upp som erfarenheter i oss men främst som en längtan. De är beskrivningar av det som vi upplever som brister i det moderna samhällslivet. De sju nyckelorden är: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Du kan komma ihåg dem genom att deras begynnelsebokstäver bildar ordet fetblad , och till det växtsläktet hör kärleksörten.

Att gå med Gud – om det vill vi samtala. Det är att inbjudas till en större berättelse. Det är att leva med visionen om det som Jesus kallade Guds rike. Vi vill fundera och samtala om hur vår längtan efter frihet kan uttryckas genom mötet med Guds rike. Vi vill samtala om hur längtan efter enkelhet kan inspireras av Jesu liv. Hur kan tystnaden bli något nyskapande och inte bara en tom avsaknad av ljud? På vilket sätt kan bekymmerslösheten bli en befriande erfarenhet i våra liv? Och kan vi lära oss att uppskatta långsamhet i en värld som bara tycks snurra fortare och fortare? Dessutom vill vi utforska om det finns en positiv och livsförvandlande andlighet att upptäcka i den kristna tron. Och hur tillgodoser vi egentligen våra behov av delande och gemenskap i en individualistisk tid?

Tillsammans med dig som läsare vill vi fundera över de sju nyckelorden som vi anar är uttryck för brister och en djup längtan i vår tid. Vi vill tillsammans med dig försöka förstå den vägledning och rikedom som erbjuds oss genom att på livets väg gå med Gud.

Stigen slingrar fram genom skogslandskapet. Hittar fram till fäbodarna i den djupa Hälsingeskogen. Det är fint att få sådana här dagar av vandring, samtal och bön. Tillfällen som ger förnyat perspektiv på de vardagar som ligger både framför och bakom. För visst behöver vi alla ibland få nya perspektiv på vår livsvandring? Vi lever mitt i en konsumtionskultur och med en livsstil som tycks leda oss in på en katastrofal väg. Vi vet så väl att den leder till en återvändsgränd. Ändå förtrollas vi så lätt av konsumtionens förföriska idé. Ibland lyckas vi genomskåda att så mycket av vår tillvaro är ett ”jagande efter vind” som författaren till boken Predikaren i Bibeln uttrycker det. Vi behöver

kraft från en vision om något större, en som växer fram när vi inser våra sanna behov. Tillsammans får vi vandra på den vägen, röra oss fram som främlingar över okänd mark för att snart upptäcka att vår längtan faktiskt för oss samman. Kanske kommer vi bli överraskade av diskreta markeringar längs stigen, tecken på att någon redan vandrat där vi går fram. Det kristna livets väg har vandrats av många, i generationer före oss. Kanske ser vi något större att fästa blicken på, visionen om Guds rike. Kanske är det i vårt eget inre som nya stigar behöver få trampas upp? Kanske är det avgörande vägval som ligger framför oss?

Du kommer få följa med oss på Delsbosvängen under en dag. Det är en vandringsled på cirka två mil, som passerar sju fäbodvallar i Hälsinglands skogar.

Här börjar äventyret! Visst följer du med oss på den här pilgrimsvandringen?

Stömnesvallen

DELSBOSVÄNGEN

Karlsbruket

Renåsvallen

Sellbergsvallen

Råbergsvallen

Start/Mål

Klövsvallen

FRIHET

Ett liv som doftar av nåd

Det är fortfarande morgon när vi packar våra ryggsäckar uppe på Råbergsvallen, som ligger i hjärtat av Hälsinglands djupa skogar söder om Delsbo. Solen är på väg upp över Gustavsbergets trädtoppar. Vandringsdagen ligger framför, vi tänker gå Delsbosvängen. En vandringsled på cirka två mil, som passerar sju fäbodvallar. Det passar oss bra att samtala om var och ett av de sju nyckelorden under vandringen till nästa vall. Vi snörar på oss vandringskängorna och ber den heliga Birgittas bön som blivit pilgrimsvandrarnas bön: Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Amen. På väg till Klövsvallen, vårt första stopp, handlar vårt samtal om frihet.

G: Känslan när det är färdigpackat och vi kommit iväg, att vara i rörelse med öppna sinnen längs vägen – det är en frihetskänsla för mig. Ibland kan jag undra om det bor en nomad eller resande på djupet inom mig. Jag blir så barnsligt glad av att sätta mig på ett tåg och ha resan framför mig. Eller i bil med min fru Anna och åka långt genom landskap som passerar. Jag upplever en frihet och ett äventyr i att vandra, både här i skogarna som jag känner väl, men också genom okända marker. Visst kan jag för motionens skull åka varv efter varv i ett 2,5 km skidspår, men hur mycket hellre drar jag inte ut i skogsterrängen på ett milspår.

N: Jag kan känna igen mig i den där äventyrliga känslan när man rör sig fram på okänd mark. Skidåkning på platt mark är jag ingen expert på, däremot att i slalombacken försöka få till perfekta svängar, det är frihetskänsla för mig. Det handlar nog också lite om lathet, det finns något så avslappnande i att åka snabbt nerför och sedan sitta i en bekväm sittlift uppför. Det passar mig bättre än att staka sig framåt i tillvaron.

G: Nu börjar jag tänka på alla vinterdagar jag glidit fram på skidor längs med denna skogsväg. Men det är också fint att såhär en höstdag få vandra här med dig. Även om den här stigningen upp mot Klövsvallen kommer göra att vi snart behöver lite andhämtning.

N: Det kanske ligger mer sanning i det där med medlut än jag först tänkte. Jag kanske är bra på att glida med, men ovillig att ta i och staka på när det lutar uppför. Jag får fundera mer på det.

Vandringen fram till Klövsvallen är kort men kuperad. Väl framme fortsätter samtalet i raststugan, som är en enkel fäbodstuga. När elden i den lilla kaminen tar sig tränger värmen snabbt undan den råa höstkylan inne i stugan. Snart kokar vattnet på stormköket och vi sitter med varsin kopp soppa mellan händerna.

N: När jag tänker efter inser jag att för mig är frihetskänslan i alla fall starkt förknippad med naturen. Jag upplever mig sällan så fri som under en fjällvandring eller ombord på en segelbåt till havs. Egentligen är det nog inget särskilt sammanhang som måste till, jag kan nog uppleva frihet såväl på toppen av Kebnekaise som med en enkel kaffetermos i närmaste skog. Dessutom känner jag mig fri just här och nu tillsammans med dig, Göran. Det är något frigörande att få sitta i en enkel fäbodstuga och prata. Att tillsammans få sitta framför elden med småblöta strumpor på fötterna som sakta torkar och med en helt vanlig ostmacka i handen. Det är ju inget glamoröst liv direkt, men trots att det är väldigt materiellt enkelt är det ändå på något vis en djup rikedom! Det finns en frihet i detta att vi får vistas i naturen och i att jag dessutom får umgås med dig. Och det är faktiskt också en slags lyx att alla människor i Sverige är fria att vistas i naturen.

Jag dricker en klunk av den varma soppan. Göran sitter på andra sidan av det lilla bordet med fötterna upplagda på en stol vänd emot den varma kaminen. Han nickar och ler, sådär som bara en god och förtroendeingivande lyssnare kan. Jag tänker att det nog tar ett helt yrkesliv som pastor och många förtroendefulla samtal för att få till den där avslappnade lyssnarpersonligheten som Göran har.

N: Jag tänker att det är här, vid det här bordet och vid den här kaminen tillsammans med dig som just nu är rätt plats att vara på. Eftersom det bara är vi här, två människor, som delar livet, vågar jag till och med säga att det är något heligt över den här stunden.

G: Ja, visst är det något heligt över den här stunden. Här uppe på vallen i skogen kan det passa med uttrycket ”man ser inte skogen för alla träd”. Kan det vara så att vi inte ser vad vi är tillsammans om vi är oss själva nog? Jag tänker att vänskap är en rörelse bort från det egocentriska. Vänskapen tar plats när vi delar våra liv – det vi tänker, kämpar med, gläds över och tror på. Jag säger gärna att vänskap är något heligt. Det är också en erfarenhet av frihet, tänker jag, en rörelse bort från ensamhet, från ett jag till ett vi.

Vänskapen får gränser att suddas ut. Den befriar oss från ensamhet, men gör också att våra sfärer vidgas. Mellan oss, Niklas, finns ett åldersavstånd på 40 år, och det är inte självklart att våra sociala sfärer behöver korsas, men vänskapen mellan oss överbryggar det som skulle kunna bli en distans.

N: Ja faktiskt, jag tänker inte på åldersskillnaden. En av synonymerna till ordet helig är ”mycket dyrbar”. Visst kan man säga att vänskap är något mycket dyrbart, till och med ovärderligt ibland? I den definitionen är vänskap verkligen något heligt. Något att värdera högt i livet. Jag värdesätter verkligen sådana här stunder. Det betyder mycket för mig att vi gör den här vandringen och har de här samtalen med varandra. Och även om vi möts ofta, och delvis har en vardag ihop i församlingen, är det något speciellt att vi får den här längre och oavbrutna tiden tillsammans. På tal om frihet upplever jag verkligen en frihet i vår vänskap. Och även den här platsen, en enkel fäbodstuga ute i skogen, den får mig att känna mig fri på något vis.

G: Även om det för mig också är en frihet i att ge sig ut på vandring ensam, så är det något heligt med möten tänker jag. Att vara okonstlad, öppen och intresserad i mötet med andra, det är det jag kallar rörelsen från ”jag” till ”vi”. I någon mening kan jag känna det även när jag möter människor på gågatan i stan. Jag kan öva mig i att lämna mitt eget, se varje människa och fascineras av att alla är en berättelse av skönhet och kamp, var och en på sitt sätt. När jag så känner samhörighet med andra är det också en slags frihet. Det är lite fascinerande att frihet också går att finna i detta faktum att vi människor hör ihop. Många skulle nog instinktivt tänka att det är när vi drar oss undan och bort som vi upplever svängrum och frihet, men min erfarenhet är att även gemenskap och samhörighet med andra är befriande. Det är frihet att inte bara vara sig själv nog, utan få vara i samhörighet. Men jag skulle nog också vilja säga att det inte bara är en frihet utan faktiskt också en lyx i vår hektiska tid att få ha en dag i skogen såhär tillsammans med dig.

Jag ser hur Niklas mår bra i den enkla fäbodmiljön. I tanken gläder jag mig över unga som med allvar, engagemang och glädje lever livet, tänker att som pensionär måste det väl vara något av den största kallelsen att uppmuntra och ge plats för en ny generation.

Att göra en pilgrimsvandring, kortare eller längre, har blivit värdefullt för många – inte minst för att få tillfälle att stämma av var vi är i livet.

I Gå med Gud bjuds läsaren in att tillsammans med författarna fundera över pilgrimens sju nyckelord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Ord som kan ses som uttryck för uppenbara brister och en djup längtan i vår tid. Hur kan längtan efter enkelhet inspireras av Jesus liv och hjälpa oss att inte bli slavar under konsumismen? Hur kan längtan efter tystnad bli något nyskapande och inte bara en tom avsaknad av ljud? Mitt i vardagens ekorrhjul finns en längtan efter ett liv med substans – att tillhöra en vision av något större.

”Det är en ynnest att i denna vackra bok, i bilder och texter, få bli insläppt i de samtal som uppstår när den yngre slår följe med den äldre på stigar och vägar i skiftande landskap. Inspirerade av pilgrimsrörelsens sju nyckelord smakar de på en tro med större rymd och den frihet som andas bekymmerslöshet.”

Peter Halldorf

ISBN 978-91-89843-29-5

9 789189 843295