9789189843226

Page 1


VOTUM

MED TÖMMAR I HÄNDERNA

NILS ANDERSSON

Denna bok är utgiven med stöd av: Kungliga Patriotiska Sällskapet

copyright © 2025 Votum Förlag, Sävedalen text och foto © Nils Andersson form Per Kollberg papper G-print 130 g tryck i Lettland 2025 isbn 978-91-89843-22-6

www.votumforlag.se

Innehåll

Förord

En majdag 2005 förändrades mitt liv totalt. Tillsammans med min vän Per åkte jag till Äskhults by i Kungsbacka kommun för att i första hand äta den medhavda frukosten, och i andra hand fotografera den omgivande naturen och miljön. Byn med de fyra gårdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas ligger otroligt vackert uppe på en långsmal höjd. Byggnaderna härstammar huvudsakligen från 1700-talet och splittrades aldrig under vare sig storskiftet 1825 eller laga skiftet 1861–64. Idag förvaltas byn av närliggande jordbrukare anställda via Västkuststiftelsen, eftersom det inte finns några bofasta invånare.

Vi slog oss ner vid det rustika trädgårdsmöblemanget framför Bengts kaffestuga. Plötsligt började det slamra bakom ett av husen och strax därefter kom det två herrar med varsin häst i släptåg.

”Det där ser trevligt ut, får vi göra er sällskap?” frågade de.

Efter att ha stallat in hästarna, som också skulle ha frukost, slog de sig ner bredvid oss och började packa upp smörgåsar och kaffe. De undrade om vi sett harvning, sådd och bultning med häst förut? Jag förmodar att vi såg ut som två fågelholkar för nej, det hade vi ju inte.

Vi åt och bekantade oss med varandra en stund innan det blev dags att dra igång dagens arbete. Hästarna selades, såmaskinen fylldes med utsäde och vi följde med dem mot åkrarna som vetter ner mot Svinsjön. Vackrare landskap får man leta efter och kuskarna, Thomas och Kjell, drog igång med dagens jobb. På den tiden körde vi med analog fotografering och film i kameran och det var tur att det fanns några extra rullar i väskorna.

Vi bytte telefonnummer med Thomas och Kjell och de hälsade att vi gärna fick ringa om vi ville komma tillbaka. Det ville vi. Detta var början på något nytt, något som håller i sig än idag.

Besöken har blivit många och tanken har slagit mig att detta var något som jag letat efter, utan att ens veta om det. Att det är hästarna som lockar råder det inga tvivel om, men personerna bakom har blivit minst lika viktiga och de bjuder verkligen på sig själva. Raden av goda historier tar aldrig slut. Men det mest fascinerande är samspelet mellan kusk och häst. Deras språk går oftast via tömmarna, och det gäller att vara rädd om sina arbetskamrater. Det går ganska snabbt att köra slut på en häst med fel behandling men det tar tid att lära upp en ny. Oftast brukar det ta ett par år från föl innan de är redo för arbete i full skala, visst kan man köpa en färdigutbildad häst men de växer inte på träd och kostar därefter. Sedan kan det vara så att hästen lyder den som kört in den men kanske inte alltid sin nya ägare. Det kan också vara så att en häst som är bra i jordbruk inte är lika lämpad för skogskörning, de är ju trots allt individer.

Konsten att köra med häst är bra mycket mer än vad man kan tro. Du ska vara kunnig i jordbruk eller skogsbruk, du behöver även vara hovslagare, smed, mekaniker och inte ha tummen mitt i handen. Det är bra mycket mer än ett åtta till fem-jobb. Redskap och maskiner är ofta gamla men samtidigt på sitt sätt långt före sin tid, och det gäller att vårda dem. Eftersom skrotpriserna stundtals varit höga har mycket försvunnit den vägen, och visst nytillverkas det av bland annat amishfolket i USA, men till höga priser. Så när något går sönder gäller det att ha en reservdelsmaskin att plocka från eller låta en skicklig smed göra en kopia om man inte själv reder ut det. Plogspetsar till exempel, de slits hårt där det är stenig mark och att lägga på nytt järn och bygga upp dem till nyskick kräver sin yrkesman. Andra redskap som stått ute i regn och rusk kan se värdelösa ut men så länge det bara är trädetaljer som ruttnat finns det hopp, ofta är till och med den egna skogen problemlösaren.

De kuskar som jag valt att presentera är erfarna hästmänniskor som jag följt i åratal och som är aktiva än idag, kuskar i nutid. Faktum är att deras tjänster efterfrågas alltmer, framför allt inom skogsbruk men även av kommuner där det blivit populärt att anlägga blomsterängar som ska slås med skärande verktyg och hästtrampet som ska hjälpa till att få ner blomfröna i marken. Det känns till och med som att efterfrågan är större än tillgången många gånger, vilket bådar gott för de elever som väljer att gå Kuskutbildningen i brukshästkörning på utbildningscentret Wången i Östersund.

Men låt oss nu ge oss ut i markerna, till de kuskar som jag har inom en timmes restid från Halmstad, och lära känna dem och deras hästar.

Thomas och Jessica – Äskhultsbönderna

Efter den omtumlande majdagen 2005 i kulturreservatet Äskhults by då livet tog en ny vändning, har besöken duggat tätt genom åren. Byn med sina byggnader är bara den värd ett besök, men för min del var det ändå hästbruket som lockade mest. Thomas Carlsson var museibonde och anställd av Västkuststiftelsen för att ta hand om kulturreservatet.

Han delade frikostigt med sig av sina kunskaper om allt ifrån hästar till gammeldags jordbruk, förklarade vad de gamla redskapen användes till och hur de fungerade. Likaså hur åkrarna odlades och med vilka sädesslag. Det sker fortfarande ett återskapande av det gamla kulturlandskapet där man utgått från äldre kartor och faktiskt lagt tillbaka stora stenar på åkrarna, så som det såg ut en gång i tiden.

Om det var jag som var enträgen eller Thomas som resignerade vet jag inte, men en vänskap växte sakta fram och min entusiasm över hästbruk växte för varje besök. Till sin hjälp hade Thomas hästkarlarna Linus och Kjell ”på Toften”, som han kallas. Även Kjells dotter Anna var länge praktikant hos Thomas, och helt plötsligt kände jag ett helt gäng verksamma kuskar.

Det kom ytterligare en kvinna med i sammanhanget, Jessica, Thomas sambo, och numera även ansvarig museibonde. Hon var inte alls ovan vid hästar, men här blev det en helt annan typ av häst och verkligen körning inom både jord- och skogsbruksarbete.

Så småningom fick jag även sitta med i det lilla enkla personalutrymmet då det var dags för frukost och middag. Eftersom min arbetsvecka bestod av jobb måndag till fredag var det dock inte helt enkelt för mig att kunna vara med lika mycket som jag ville. Jag hade ett heltidsjobb som truckförare på ett lager i Halmstad, men tack vare en förstående arbetsgivare, flextid och komptid lyckades jag ändå komma i väg ganska ofta. Dessutom tog jag alltid ett par veckors semester i april-maj, kvarlevor från tiden som naturfotograf, för att ha en chans att med kort varsel vara med på vårbruket.

För mig var det där med arbetshästar något helt nytt och ardennerhingsten Botik blev min allra första bekantskap. Han hade lite egna idéer ibland och Thomas fick sig ett gott skratt då han vid ett tillfälle lät mig prova på att harva. Botik förstod direkt vem som höll i tömmen och sträckan nerifrån Svinsjön och upp till Derras gård blev allt annat än rak, den liknade nog mer en slalompist.

Det var inte bara jordbruksarbete som utfördes med häst utan även skogsarbete. Då markerna ständigt återskapas skulle all gran bort och det är inte den enklaste terrängen att köra i då det är kuperat med stundtals branta partier. Mycket kördes ut på kälkar nerför berget, men en del kördes fram till branten och stjälptes helt enkelt över kanten för att nedanför samlas ihop och köras vidare med griplastarvagnen till avlägget. Då det var långt ifrån allfarvägarna restes det även ett tält med kamin, en modernare variant av huggarkoja, gott att ha under både vinter och vårvinter.

Det där med griplastarvagn var också något nytt för mig, kortfattat är det en treaxlad vagn med en bensindriven kran. Thomas har faktiskt två. Den nyare av dem är en egen konstruktion baserad på en traktorvagn, vilket innebär att den blir tyngre och behöver dras med tre hästar.

Eftersom jobbet som jordbrukare på Äskhult inte är förlagt över hela året blir det mycket skogsjobb för såväl privata skogsägare som för Länsstyrelsen. Och utöver det går de knappast sysslolösa, det egna jordbruket med en nötdjursbesättning hemma i Breavad, Grimeton ska också skötas om. Även där är hästarna inblandade, som vid sådden till exempel.

En dag var det en granne till Thomas och Jessica som skulle slutavverka och de åtog sig uppdraget att köra bort stockarna. Nu var det inga småträd som fallit för sågen och det blev ett imponerande lass. En del var dock lite klurigt att få fram vid kärr och liknande, så Jessica körde enbet med domänsax för att underlätta. Eftersom avverkningen skedde i omgångar blev det tre vintrars jobb, och inte längre hemifrån än att det gick att köra hem med hästarna för att ta rast. Balgö är en ö och ett naturreservat strax norr om Varberg som visserligen betas av kor och

får, och som jag tror, även några dovhjortar, men där enebuskarna brett ut sig mer än lovligt mycket. På ön har det bedrivits jordbruk med åretruntboende fram till 1966. Där finns bland annat två mangårdsbyggnader och två stora och mäktiga ladugårdar med metertjocka stenväggar uppförda i slutet av 1800-talet av arrendatorn Alfred Bexell på Torstorp, Grimeton, inte så långt ifrån där Thomas och Jessica bor idag. Denne Bexell lät också ett par stenhuggare hugga in tänkvärda ordspråk att bevara för framtiden och i samband med besöken hos Thomas och Jessica har det blivit många besök där och alltid något nytt att upptäcka.

Men nu sattes en ordentlig röjning in och allt ris skulle brännas. Hästarna skeppades över på en bogserad pråm eller flotte tillsammans med griplastarvagnen. Ute på ön hägnades ett bete in bredvid ladugårdarna då hästarna skulle bli kvar där ute tills jobbet var klart. Tyvärr hade jag

Iden här boken får vi följa ett antal aktiva brukshästkuskar i Halland, Skåne, Småland och Västergötland. Via fotografen Nils Andersson får vi vara med vid jordbruk och skogsbruk, på evenemangskörningar och i andra sammanhang där brukshästarna arbetar tillsammans med sina kuskar.

Konsten att köra med häst är bra mycket mer avancerad än vad man kan tro, och än har inte brukshästen spelat ut sin roll i vårt samhälle – snarare tvärtom. Faktum är att efterfrågan har ökat för denna trotjänare, hästen gör mindre åverkan i skog och mark och är dessutom miljövänligare än de moderna metoder som oftast används idag. Några kuskar använder hästarna som ett komplement i jordbruket, medan andra förlitar sig helt på dem. En av kuskarna har kört med hästar i över 50 år och för idag vidare sina kunskaper, ett kulturarv som några få eldsjälar ser till att det bevaras.

Klistras mot pärm

Med sina fantastiska bilder fångar Nils Andersson det tysta samspelet mellan kusk och häst i deras arbete, ett samspel som går via tömmarna.

Nils Andersson föddes 1957 och är sedan tonåren en hängiven naturfotograf. För 20 år sedan tog hästfotograferingen över helt och efter pensioneringen har det blivit en heltidssyssla. Nils har publicerat många bilder och en del artiklar genom åren, men håller också föredrag och har haft ett antal fotoutställningar.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.
9789189843226 by Smakprov Media AB - Issuu