Loa ser kanske ut som ett helt vanligt barn. Ett barn med lockigt hår och regnbågsskor. Ett barn som gillar Bamse, dinosaurier och enhörningar och som aldrig vill gå och lägga sig på kvällen.
Men Loa har en hemlighet. Han är inte alls vanlig. Långt ifrån, faktiskt.
Allting började för ganska länge sedan, en kväll när Loa skulle, men inte ville, sova.
– Du borde vara jättetrött, suckade mamma som vanligt. Men Loa var inte jättetrött. Han var inte trött alls, faktiskt. Mamma släckte lampan ändå och pussade god natt. – Sov så gott nu, mitt lilla nattdjur.
Men Loa sov inte gott. I stället lyssnade han till nattens alla ljud utanför fönstret: prassel och rassel och hoande rop.
Var han ett nattdjur? Kanske hade mamma rätt. Länge låg han och funderade på vilket slags nattdjur han kunde vara.
Sedan dess känns det som om skogsnatten kallar på Loa. Och nu har han äntligen bestämt sig, han ska hitta sitt nattdjur.
Ingen alls i hela världen vet om hans planer. Efter nattningen räknar han tyst till tjugoelva. Då är det lagom mörkt, månen lyser upp en väg. Som om skogen bara väntar på honom.
Fönstret på glänt, fötterna på fönsterbrädan. Nattlinnet fladdrar när han hoppar ned i det blöta gräset och påbörjar sin stora, äventyrliga resa ut i natten.
Skogsvärlden är mörk och så olik från hur den ser ut på dagen. Månens ljus trevar sig ned försiktigt och skuggorna är monsterstora. Det pirrar i magen. Loa springer barfota på stigen och viker av upp mot platsen där de gamla granarna står. Det är där han hör hemma, tror han. För där finns rävens gryt.
I natt ska det ske. I natt ska Loa också ge sig ut i skogsnatten med de andra nattdjuren.
För visst måste han väl vara ett nattdjur, han också? Han som aldrig vill sova …
I Nattdjuret blandas dröm och verklighet med längtan e er att hitta sig själv och få vara uppe sent tillsammans med nattdjuren. En nstämd bilderbok om att inte vilja sova och om att hitta sin plats.