

– Viggo! Snälla! ropar Ida. Du kan väl följa med ut med Luna? Hon vägrar sluta skrika. Viggo kastar undan mobilen och reser sig upp. Samma sak varje kväll. Hans systers bebis Luna börjar skrika vid elva. Det enda som får henne att sluta skrika är en promenad i vagnen.
– Tack! säger Ida och ger Viggo ett kort leende. Jag gillar inte att gå ut ensam så här sent. Och du är den enda som kan följa med nu när mamma jobbar natt.
Viggo nickar. Han har inget emot att följa med på Idas kvällspromenader. Han tycker att det är ganska mysigt.
Viggos och Idas lilla hus ligger i slutet av gatan. Efter deras hus breder skogen ut sig. Ida och Viggo går långsamt längs gatan.
Det regnar lite men det är ganska varmt trots att det är oktober. Bebisen Luna slutar skrika efter bara någon minut.
Viggo tittar ner i vagnen. Den lilla flickan sover lugnt. Viggo ler.
– Vi tar väl den vanliga rundan ändå, säger Ida. Så att Luna inte vaknar med en gång när vi kommer hem.
De promenerar i tjugo minuter. Det är när de nästan är hemma vid huset igen som de ser henne. Kvinnan. Hon står mitt i gatan framför dem. Alldeles stilla. Hennes hår är grått och hon har på sig en svart klänning. Kvinnan står med ryggen mot Viggo och Ida.
De kan inte se hennes ansikte.
Det kör inga bilar så här sent och gatan
är liten. Ändå är det konstigt att någon står
så där, mitt på vägen.
– Varför står hon bara där? viskar Viggo.
– Hon kanske mår dåligt på något sätt, säger Ida. Eller så är hon förvirrad. Det är bäst att vi tittar till henne.
– Måste vi det? säger Viggo.
– Klart vi måste! svarar Ida.
Kvinnan står fortfarande orörlig när syskonen kommer fram till henne. Ida lägger sin hand på kvinnans axel.
– Mår du bra? undrar hon.
Just då vänder kvinnan snabbt på huvudet. Hon stirrar på Viggo och Ida med ett fasansfullt ansikte. Hennes hud är blank och slät och ögonen är tomma svarta hål.
Hon ser inte mänsklig ut. Det tar en halv sekund innan syskonen förstår. Det är inget vanligt ansikte. Det är en mask.
Plötsligt sträcker kvinnan båda händerna mot barnvagnen som Ida håller i och försöker slita åt sig den.
Både Viggo och Ida skriker. Viggo griper tag om vagnen för att hjälpa sin syster att hålla emot. Kvinnan fortsätter att slita i vagnen. Viggo håller i vagnen så hårt att knogarna vitnar. Till sin fasa ser han hur
Ida släpper sitt grepp om vagnen. Hon
börjar leta i sina fickor istället.
I nästa stund hör Viggo ett pysande ljud. Samtidigt ser han hur Ida riktar något mot den maskerade kvinnans ansikte. Kvinnan vrålar.
Viggo förstår. Ida har alltid en burk peppar-sprej i fickan när hon går ut på kvällarna. Den använder hon nu.
Kvinnan släpper vagnen och springer därifrån. Hon försvinner ner längs gatan och är borta.
– Vad var det där? flämtar Viggo.
– Jag vet inte, svarar Ida. Men vi måste ringa polisen. Den där kvinnan var helt galen!
Viggo och Ida springer mot huset de bor i. Ida kör barnvagnen så snabbt hon kan. De låser upp dörren och rusar in.
– Tänk om kvinnan med masken kommer tillbaka, säger Viggo.
Ida går genast runt och rullar ner persiennerna i alla rum.
– Den där galningen ska inte få stå och glo in på oss, säger hon.
– Bara hon inte krossar ett fönster?! säger Viggo. Då är hon snart härinne.
Viggo känner att han skakar. Han är chockad efter det som har hänt.
– Mamma måste komma hem! säger han.
– Hon jobbar ju på sjukhuset, säger Ida. Då har hon ju typ aldrig mobilen på. Jag ringer polisen istället.
Ida trycker 112 på sin mobil.
– Vi har just blivit överfallna av en galning, säger hon i luren. Ni måste komma direkt!
Viggo har följt med sin syster ut på promenad med hennes bebis. Plötsligt står en kvinna framför dem. Hon har en kniv i handen och ser hotfull ut. Viggo och hans syster tar bebisen och springer. Kvinnan stannar kvar.
Men några veckor senare ser syskonen kvinnan igen. Nu står hon utanför deras fönster. Där lämnar hon ett hotbrev till dem. Hon ska ta bebisen. Hon ska bli barnets nya mamma. Till varje pris …
Skrik i natten är en fristående del i rysar-serien Creepy. För den som inte är rädd för skräck och blod.