FINNS DET NÅGON SOM ÄR FULLSTÄNDIGT ÄRLIG? OMGIVEN
Omgiven av idioter: hur man förstår dem som inte går att förstå, 2014
Omgiven av psykopater: så undviker du att bli utnyttjad av andra, 2017
Omgiven av dåliga chefer: varför bra ledarskap är så sällsynt, 2018
Omgiven av latmaskar: varför vissa medarbetare har svårt att få jobbet gjort, 2018
Omgiven av motgångar: så vänder du bakslag till framgång, 2020
Omgiven av narcissister: så hanterar du självälskare, 2021
Omgiven av energitjuvar: hantera dem som får dig att vilja skrika rätt ut, 2022
Omgvien av lögnare
© Thomas Erikson 2024
Utgiven av: Bookmark Förlag, Stockholm 2024
www.bookmarkforlag.se
Enligt avtal med Enberg Agency
Omslag: Anders Timrén
Författarfoto: © Maria Östlin
Formgivning inlaga: Anna Söderberg
Grafer: Anna Söderberg, annasoderberg.com
Illustrationer på sid. 17, 41, 81, 105, 135, 165, 187, 213, 231, 247 © Cartoonstock.com
Tryck: Livonia Print LTD. Riga 2024
ISBN: 978-91-89820-69-2
Denna bok trycks på FSC®-märkt papper och är klimatkompenserad genom World Land Trust.
I am sorry if you don’t like my honesty, But to be fair –I don’t like your lies.
HEJ MIKE! HUR ÄR LÄGET MED DIG?
HEJ PHIL! VILL
DU HA TIOMINUTERSSANNINGEN ELLER
FEM-SEKUNDERSLÖGNEN?
DÅ ÄR DET BARA BRA, ALDRIG MÅTT BÄTTRE, TACK!
För många ligger det en tjusning i att ljuga lite grann. Det är ett sätt att slira lagom mycket i vardagen och skaffa sig en känsla av att ha kommit undan. Stort, litet, ingen upptäckte mig, ha ha, jag vinner. Att lyckas övertyga någon om något som inte är sant kan vara särskilt frestande, speciellt om du spenderar en stor del av din vardag i den moraliska gråzonen.
I dagens snabba samhälle har tjusningen i att inte berätta sanningen aldrig varit större. Man får ju feedback mer eller mindre direkt. Patologiska lögner, manipulation och bedrägeri har utan tvekan blivit en vanlig del av mänsklig interaktion. Oavsett om det handlar om att ägna sig åt att fabricera upprörande och påhittade nyheter för att få uppmärksamhet, förvränga och medvetet misstolka statistik för att stödja egna personliga övertygelser eller upprepade gånger hemfalla åt vita lögner för att undvika allmänt obehag när man som vanligt gjort bort sig, så suddas gränsen mellan verklighet och bedrägeri ut.
Nej. Det finns ingen ovedersäglig statistik som bevisar att alla ljuger. Det vore en smutsig lögn. Men det är ett logiskt ställningstagande baserat på mina egna erfarenheter av människor. Jag tror faktiskt inte att du säger emot. Och egentligen vet vi ju det. Alla ljuger vi lite här och lite där. Det fungerar bäst så.
Jag är okej.
Den klänningen passar dig bra.
Jag älskar dig också.
Jag är på väg.
Åh, jag såg dig inte.
Nej, jag tog inte illa upp.
Jo, jag tror att det är rimligt att påstå att vi alla ljuger lite då och då.
Hur hårt det än låter är det ganska instinktivt och vanligt att ljuga. Om du tänker ”Nej, jag gör inte det” tycker jag du ska läsa igenom exemplen ovan en gång till. Och sedan acceptera sanningen.
Anledningarna till att vi ljuger kan förstås variera från person till person och från situation till situation. Från att försöka försvara oss själva, undvika en konflikt, imponera på någon, behålla en hemlighet, få socialt godkännande till att visa upp en lite mer smickrande bild av oss själva.
Oftast ljuger vi för att skydda någons känslor och hålla dem i en lycklig liten bubbla. Och i viss mån kan dessa vita lögner eller små utelämnanden vara berättigade. I själva verket kan de till och med gynna våra relationer – det är faktiskt vad den psykologiska forskningen antyder.
Om vi utgår ifrån att allt som inte är etthundra procent sant måste vara en lögn så är saken klar. Ibland får vi ju frågor om våra innersta tankar och känslor och ”kan” helt enkelt inte säga som det är. Det gör för ont att erkänna vissa saker, så vi bluffar oss fram och hoppas att vi ska komma undan med det.
Men det är ju sällan riktigt enkelt.
Föreställ dig en pappa som ljuger för sin åttaåriga dotter. Det låter ju som en förfärlig sak att göra. Men hon hade tappat bort sin favoritleksak, och han såg hur den blev mosad under en bil. Han vill inte att hon ska vara förkrossad, så han säger till henne att den är på leksakssjukhuset och att den kommer tillbaka hem när den är frisk/lagad igen.
Ganska oskyldigt ändå. Pappan ljuger för att skydda sin dotter från smärta. Det är faktiskt en lögn av medkänsla. Även om avsikterna är goda, är det viktigt att hitta en balans mellan att skydda dotterns känslor och att låta henne bearbeta händelsen och vänja sig vid viss smärta. För livet kan vara hårt. Och problemen kommer ju även i fortsättningen att dyka upp som brev på posten.
Den lilla flickan kommer ju ganska snart att börja fråga efter sin leksak. Kanske vill hon hälsa på den på leksakssjukhuset – det är ju så man gör.
Pappan har då bara två val. Antingen säger han sanningen och erkänner att han hittat på alltihop – inte roligt kanske, men i alla fall ärligt. Eller så kan han fabricera nya lögner för att parera konsekvenserna av den första lögnen.
Snart sitter han fast i en väv av bluff och bedrägerier som han kommer att få svårt att ta sig ur, alldeles oaktat hur goda hans intentioner var från början.
Eller det här exemplet då:
När jag gick på högstadiet informerade en klasskompis sin bäste vän att dennes teckning hade valts ut till skolutställningen. Det hade den verkligen inte blivit. Hon ville visserligen se honom glad, men hon ville också avleda hans uppmärksamhet medan hon försökte få sitt eget konstverk utvalt till sagda utställning. Tanken var att om hans verk redan var utvalt skulle han inte arbeta lika hårt med det och hennes chanser skulle förbättras.
Just den lögnen innefattade en blandning av goda och själviska
avsikter. Hon ville förvisso göra kompisen glad, men hon ville framför allt få vissa fördelar för egen del. Sådana lögner kan erbjuda tillfällig glädje, men de riskerar också att skada det mellanmänskliga förtroendet i längden.
Och det är väl det som är problemet. Lögner är tveeggade svärd. Ibland yttras de för att skydda och erbjuda en tillfällig tillflykt från den möjligtvis brutala sanningen. Men andra gånger används de för personlig vinning, av svartsjuka eller i syfte att manipulera.
De flesta lögnerna är givetvis inte födda ur illvilja, men alla lögner får förr eller senare konsekvenser.
Fake news och de famösa trollfabrikerna
En gång i världen litade allmänheten på det de läste om i tidningarna, men det var länge sedan. Numera är ingenting särskilt givet och vi är många som nog skulle vilja se allting med våra egna ögon för att kunna ta till oss vad som händer. Ta detta med fake news, det vill säga fakta som inte stämmer, eller som avsiktligt presenteras missledande i syfte att förvirra och göra det hopplöst för mottagaren att veta vad som egentligen är sant eller inte. Bland annat en av orsakerna till att många inte tittar på nyhetsprogrammen på tv längre. De menar att de ju inte har någon aning om sanningshalten i det som rapporteras.
Att det dessutom mest rapporteras om elände från morgon till kväll – ett sätt att få klick och locka läsare/tittare – leder till att många blir rent ut sagt deprimerade av att ta till sig nyheter. När jag tänker på sådant kan jag bli heligt förbannad.
Min tes är att de som ligger bakom algoritmerna som styr hur vi till exempel agerar på sociala medier är väldigt bevandrade i hur människor fungerar, samtidigt som de inte verkar fatta ett dugg om hur vi faktiskt blir påverkade av dem. Eller så struntar de i rent vinstsyfte i konsekvenserna.
Nåja. Intåget av digitala plattformar har gjort att vi dagligen utsätts
för en störtflod av nyheter och information. Tyvärr har många mindre nogräknade individer och till och med institutioner insett den oerhörda potentialen i att skapa och sprida berättelser utformade för att lura och manipulera den allmänna opinionen.
Somliga tävlar ofta om de senaste, saftigaste detaljerna, utan att för ett ögonblick reflektera över deras tvivelaktiga äkthet. Denna förekomst av falska nyheter uppmuntrar aktivt lockelsen att inte berätta sanningen, vilket tillåter individer att sprida osanningar och alternativa narrativ som främjar deras egen agenda.
Fake news drar även fördel av människors inneboende nyfikenhet. De spelar på våra känslor och värderingar för att generera klick och engagemang. Falska rapporter om framstående kändisars dödsfall eller politikers skandalösa missgärningar orsakar omfattande kontroverser. Ingen nämnd, ingen glömd. Oavsett var du står politiskt så kan du vara bergfast övertygad om att även det parti du håller på vinklar sanningen.
Just dessa exempel är kanske hyfsat oskyldiga. Men det finns också så kallade trollfabriker som inte gör annat än att producera propaganda förklädd till ”nyheter” och grova påståenden om än det ena, än det andra. I Sankt Petersburg i Ryssland ägnar sig trollfabriken Internet Research Agency helhjärtat åt att hylla den ryske presidenten Vladimir Putin parallellt med att smutskasta USA och Ukraina. Dessa kampanjer antas bland annat ha bidragit till opinioner som gjorde det möjligt för Donald Trump att kamma hem det amerikanska presidentvalet 2016. Sant eller falskt? Meningarna går isär.
Vetenskapen står alltid för sanningen?
Oh boy. I en datadriven värld används statistik och vetenskap som utgångspunkt för många väldigt övertygande argument och ståndpunkter som formar allmänhetens uppfattningar och får brett samhälleligt stöd. Ett vanligt argument mot någonting är ju att det där är inte baserat på vetenskap! Inte ens det man kan se med sina egna
ögon accepteras om det inte finns en halv miljon studier som bekräftar det man valt att inte tro på.
Det egendomliga är att den som i ena stunden refererar till vetenskap för att underbygga sin åsikt i nästa ögonblick helt bortser från vetenskapliga bevis när det gäller en annan åsikt. Hur kommer det sig? Vi kommer att titta på olika aspekter av hur känslor och åsikter påverkar varje människa med en IQ över rumstemperatur längre fram i boken. För vi är inte rationella varelser.
Ja, men statistik då? Den är ju alltid korrekt. Siffror ljuger inte. Kanske inte det. Två plus två är fortfarande fyra. Men även lögnare använder siffror. Den ibland rent felaktiga framställningen av statistik gör det faktiskt mer och mer omöjligt att lita på ”faktainformation”.
Den som förespråkar en viss position eller övertygelse kan frestas att förvränga eller selektivt använda statistik som stärker just den egna ståndpunkten. Sådan manipulation inträffar exempelvis när ideologi väger tyngre än den faktiska sanningen. Man vill framställa fakta på ett visst sätt, även när det är uppenbart för alla och envar att det inte stämmer. Så man bluffar med sifferunderlagen och letar selektiva bevis för en fiktiv verklighet.
Anta till exempel att statistik visar att människor med en viss etnisk tillhörighet är kraftigt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott. Sådan information kan förmedlas på olika sätt för att tjäna olika intressen. De som önskar högre anslag till integrerande åtgärder såsom arbetsmarknadsinsatser skulle kunna använda den här statistiken för sina syften. Det är dock inte omöjligt att samma data skulle brukas av dem som hellre löser situationen genom att förstärka etniska skillnader. Ska media då undanhålla att rapportera om den?
Men lockelsen att inte säga sanningen har oftast inte så offentliga konsekvenser. Små, till synes ofarliga lögner (ofta kallade vita lögner) kan få fotfäste även i våra dagliga interaktioner. Vita lögner härrör väl egentligen mest från en rädsla för konfrontation eller önskan att undvika att orsaka obehag. Och de kan bli en (o)vana för att kringgå obekväma sanningar. Även om uppsåtet ofta är gott, är
konsekvensen att vi vänjer oss vid oärlighet, vilket i slutändan hindrar verklig förståelse.
Jag återkommer med fördjupning kring alla de här variationerna av lögner längre fram. För det finns att ösa ur.
Att avfärda lögnens alla fallgropar kräver en kalibrering av våra samhälleliga värderingar och individuella ansvar. Att hålla sig till ärlighet och integritet börjar förmodligen med medvetenhet och kritiskt tänkande.
Vi behöver nog alla ifrågasätta oss själva lite oftare. Som storkonsumenter av på tok för mycket information måste vi ge oss själva tiden och möjligheten att kritiskt utvärdera data och nyheter som presenteras för oss. Vi behöver avsätta tid för att göra faktakoller och utvärdera källor, undvika förhastade eller känslomässigt baserade slutledningar och genomskåda fake news.
Men det går ju inte, tänker du kanske! Vem hinner med allt det där?
Nej, just det. Och avsändarna av all smörja som väller över oss vet mycket väl om det. Så de öser ur sig ännu mer, helt på det klara med att en del av det faktiskt kommer att fastna.
Men, kom ihåg vad Hitlers propagandaminister Goebbels sa. En lögn förvandlas inte till sanning bara för att den upprepas oändligt många gånger. Det bara känns så.
”Du älskar mig inte längre”
Här är ett exempel vi kan titta lite närmare på. En mans fru frågar honom varför han inte älskar henne längre. Aj, aj. Men varför frågar hon? Och vad ska han säga nu? Det givna svaret är ju att han visst älskar sin fru. Motivet till hennes fråga är att hon inte anser att han uppmärksammat henne tillräckligt mycket på sistone. Och kanske har han inte gjort det – vad nu anledningen än kan vara. Han har
kanske tänkt för mycket på sina egna problem. Så hon säger att hon inte tror att han längre älskar henne.
Det skulle mycket väl kunna vara en lögn. Hon begriper mycket väl att han älskar henne, men hon har vissa behov av uppmärksamhet. Och vad som är värre: han bedyrar att han älskar henne mer än någonsin, trots att han i just det ögonblicket är djupt irriterad över att bli ifrågasatt. Den typen av beteenden från frun får honom faktiskt att tycka sämre om henne. I värsta fall ljuger han också nu. Kanske är han bara trött på henne.
Frun upprepar sin tes: Du älskar mig inte längre.
Detta gör hon trots att hon vet att han varit strängt upptagen under en lång tid och att det kanske är därför han glömt blommor och kärlek. Vad vet jag.
Mannen svarar åter med att hon är hans högsta prioritet, vilket är ännu en lögn. Han har faktiskt tillbringat väldigt mycket tid på jobbet. Så nu radar han upp olika skäl till att han betett sig som han gjort, samtliga designade att låta bra i just detta ögonblick.
Snart är båda två insyltade i ett emotionellt ställningskrig som ingen kommer att gå vinnande ur.
Det enkla hade förstås varit att kvinnan sagt att när mannen tillbringar så mycket tid på jobbet så känner hon sig inte älskad. Och han hade kunnat svara något i stil med att han förstår det och lovat att han i framtiden ska visa i handling att han prioriterar henne. Vad sägs om date night på fredag?
Det vore väl en smidig lösning? Tio sekunder senare mår båda mycket bättre. (Du tar väl anteckningar?)
Fler anledningar till lögner
Vem har inte fått frågor från sin chef och valt att ljuga henne eller honom rakt upp i ansiktet?
Uppgiften är snart klar, du har den på ditt bord på onsdag.
Det var ingen som svarade när jag ringde.
Ursäkta att jag är sen, men du skulle ha sett morgontrafiken idag.
Min son har påssjuka, så jag kan inte komma på konferensen.
Men det finns givetvis lögner vars syfte är mycket goda. Vi har av våra föräldrar lärt oss att tacka för middagen och säga att den var toppen även om maten smakade skunk. Att säga att tant Agata har det jättefint hemma är förväntat, även om tant Agatas tapeter ger dig oförglömliga mardrömmar. Men det är på ett moraliskt och etiskt plan ibland viktigare att vara snäll och trevlig snarare än sanningsenlig.
Du kommer att klara av det, säger vi till människor vi bryr oss om, även om vi har svårt att se hur det egentligen ska gå till.
Så visst. Vissa lögner fyller någon sorts samhällsfunktion och de räddar ibland risigt fungerande relationer.
Ja, du. Begreppet ärlighet är som jag inledde med av största vikt för att upprätthålla förtroende och främja sunda relationer. Tveklöst har många genom historien påstått att ingen kan leva fri från bedrägeri, vilket leder till påståendet att alla ljuger på något sätt eller i någon grad.
Alla påståenden som avviker från sanningen bör kanske inte fördömas fullständigt. Spektrat sträcker sig från slentrianmässiga överdrifter till mer allvarliga former som involverar påhitt och grova lögner. Även om de flesta av oss kan dra till med några lagom ofarliga utsmyckningar för att bevara den interpersonella harmonin eller skydda någons känslor, betyder det inte att alla ljuger lika mycket hela tiden. Jag har läst många studier som visar att folk i största allmänhet faktiskt tenderar att ljuga relativt sparsamt och vanligtvis reserverar lögner för strategiska syften.
Ärlighet kräver goda avsikter, medan bedrägliga handlingar ofta får näring av en mängd faktorer. I vissa fall kan lögner vara en instinktiv reaktion motiverad av rädsla för att bli dömd eller råka ut för
negativa konsekvenser. Vi får helt enkelt acceptera att alla inte ljuger av illvilja. I alla fall gör ju inte du eller jag det. Ha, ha.
Mänskliga relationer är beroende av förtroende, vilket gör allmänt bluffmakeri skadligt. Uppriktigheten och pålitligheten i en individs karaktär blir uppenbar genom långvariga interaktioner, medan lögner gradvis minskar förtroendet. Den sociala dynamiken får sig en törn. Och det är ju logiskt. Vem vill ha en lögnare i sin omedelbara närhet?
Kulturen påverkar hur vi ljuger …
Geografi och uppväxt kan ha en stor påverkan på hur man ser på lögn och sanning i ett land. Till exempel lägger samhällen med respektinriktade kulturer, såsom östasiatiska kulturer, stor vikt vid värderingar som dygd och etik. Där betonar man följaktligen behovet av ärlighet och hur viktigt det är att odla och främja förtroenden. Omvänt kan kulturer, såsom västerländska samhällen, som starkt betonar situationsmässiga behov, det vill säga att man prioriterar att göra det som är bäst för en själv i stunden, uppvisa fler fall av lögner.
Inom kriminella nätverk kan man fråga sig hur många som talar sanning. En samling gangsters där ganska många är både psykopater och sociopater och vars livsluft är att ljuga och bedra – vilket slags kultur bygger det? Lögner och bedrägerier är en så integrerad del av den världen att jag har svårt att tro att någon som befinner sig i en sådan bubbla någonsin kan lita på någon annan där inne. Det är knivigt som laglydig medborgare att sätta sig in ett sådant perspektiv.
Sedan har det genom historien funnits exempel på kulturer där sanningssägare inte varit särskilt uppskattade. Att kritisera regeringen funkar ju exempelvis bra i min del av världen, men sämre i en diktatur.
Under det kommunistiska styret i gamla Östtyskland styrde till exempel rädsla samhället i decennier. Omkring var tredje medborgare antas ha varit någon slags angivare åt staten vilket gjorde att alla ljög om allting precis hela tiden. Ingen vågade ta ansvar för någonting,
eftersom det kunde medföra betydande risker om fel människor fick reda på vad man tyckte om det ena eller det andra.
Vissa kulturer är tveklöst mer korrupta än andra, och det är knappast någon bra grogrund för sanningens möjligheter att överleva bortanför de egna grindstolparna.
Även här i lilla Sverige, ett relativt välfungerande samhälle, har vi förstås problem med lögner. De kan dock se lite lustiga ut ur ett internationellt perspektiv. Här har det traditionellt sett varit mycket fult att skryta med sina framgångar.
Om man är mer framgångsrik än vad omgivningen klarar av att hantera får man räkna med att någon kommer att ge sig på en och försöka riva ner en från tronen. Tjänar du mycket pengar utgår många ifrån att du roffat åt dig dessa från andra i stället för att i åratal ha arbetat hårt och tagit vettlösa risker. Det här synsättet återspeglar den famösa Jantelagen (förvisso med en dansk-norsk upphovsman) som i grund och botten befaller oss att hålla inne med våra personliga framgångar så att vi inte irriterar omgivningen alltför mycket.
Här är ett citat ur Jantelagen. Det är lag nummer sju:
Du skall inte tro att du duger till något.
Vad blir konsekvenserna av den här trista attityden?
Hur kunde du landa det där välbetalda toppjobbet? Vem känner du där?
Vad svarar man på det?
Äsch, jag hade bara tur.
Inte tänker man erkänna att man jobbat häcken av sig i nio år. Märkligt, lindrigt uttryckt. Men fortfarande en lögn.
… och ibland är det okej att ljuga
Vad blir egentligen slutsatsen? Kanske det här: även om det faktiskt kan hävdas att oärlighet existerar precis överallt, missar man ofta de faktorer som leder till sagda oärlighet. Av den anledningen är det måhända en smula orättvist av mig att blint påstå att alla ljuger utan att ta hänsyn till
den mångskiftande och i ärlighetens namn ganska krångliga dynamik som styr mänskligt beteende. Alla människor äger förmågan att vara ärliga och det verkliga måttet på karaktär är hur ofta en individ tar beslutet att verkligen omfamna och prioritera ärligheten. För mig är saken klar: jag respekterar mer den som är kapabel att ljuga sig ur en situation – men låter bli – än den som inte är kapabel att ljuga alls. Fundera på den.
Skillnader i mänskliga beteenden och personliga egenskaper är som vanligt väldigt intressant och fascinerande. Så låt oss titta på om det finns några kopplingar mellan ett visst beteendemönster och lögner. Som du kanske vet har jag i flera tidigare böcker skrivit om DISC och de fyra färgerna. Om du efter att ha läst de böckerna ser dig som en fullfjädrad expert på de teorierna kanske du inte behöver det följande stycket, men mitt tips är ändå att du ska vara med på en snabb repetition, så att du är på banan när jag ger lite referenser kring färgerna längre fram i boken.
Så häng med.
Ett smart sätt att levandegöra mänskliga beteenden
Kanske har du hört talas om metoden att kategorisera mänskligt beteende utifrån fyra färger: rött för dominans, gult för inspiration, grönt för stabilitet och blått för samvetsgrannhet. Detta är grunden till den över världen mycket väl spridda DISC-teorin.
Som du ser här (bild A) omfattar varje ruta två dimensioner: sakorientering kontra personorientering och extroversion kontra introversion. Färgerna finns där för minnets skull. Se det som ett rent pedagogiskt hjälpmedel. Det är enklare att komma ihåg ett röd-gult beteende framför ett högt D över I med ett lågt C. D står för Dominance, I står för Influence, S står för Stability och C står för Conscientiousness (vilket på svenska kan läsas som samvetsgrannhet).
SAKORIENTERING
EXTROVERT INTROVERT Samvetsgrannhet Dominans
In ytande Stabilitet
PERSONORIENTERING
BILD A
Varje färg kombinerar två dimensioner samtidigt, vilket gör att en färg innehåller två mätpunkter på samma gång. Det beror helt enkelt på vilken axel man befinner sig. Titta på bilden nedan (bild B). Här ser du vilka som är mer sakorienterade respektive personorienterade. Du ser även vilka som är extroverta och aktiva och vilka som är introverta och mer passiva.
SAKORIENTERING
INTROVERT
EXTROVERT
PERSONORIENTERING
BILD B
När vi förstår vad de båda axlarna egentligen visar kan vi plötsligt se de olika färgerna i rätt ljus.
Det finns digitala verktyg som redovisar hur mycket en viss individ uppvisar av varje färg. Resultatet blir en graf som visar vilken profil man har – det vill säga vilket beteende man huvudsakligen uppvisar – mätt med hjälp av just DISC-modellen. Även om en person skulle ha mest av en specifik färg i sin beteendeprofil, så finns det fortfarande ett antal tolkningar att göra, beroende på hur stor del av de andra färgerna han/hon har.
Jag får ofta frågan om det verkligen bara finns fyra typer av människor. Svaret är mycket enkelt: givetvis inte. Som vi ser i bilden ovan är exempelvis rött förvisso alltid rött, men det kan ändå betyda många olika saker. En person som befinner sig allra längst upp i högra röda hörnet är väldigt röd – kanske endast röd. Den individen kommer då att framstå på ett visst sätt. Vi kommer att begripa honom eller henne nästan på en gång. Medan någon som befinner sig längst ner i det vänstra hörnet av den röda rutan kommer att uppfattas på ett delvis annorlunda vis. Var på skalan man befinner sig på båda axlarna samtidigt kommer att påverka ens beteendeprofil. Detta handlar alltså bara om hur man kan beskriva de olika basingredienserna.
Som du säkert märker betonar jag just beteendeprofil. Viktigt att komma ihåg är att modellen inte är ett personlighetstest. Modellen är ett självskattningsverktyg som beskriver beteenden.
Beteenden är det omgivningen ser och hör från en annan individ; personligheten ligger alltid mycket djupare än beteendet. För att förklara en individs personlighet behövs ytterligare metoder än en DISCanalys. Modellen tar inte hänsyn till en individs drivkrafter, motivationsfaktorer, intressen, intelligens, förmågor, kompetenser. Inte heller hanterar den genusperspektivet, plats i syskonskaran, huruvida en person är högkänslig eller har någon form av diagnos av typen adhd eller autism.
Jag tar inte ställning till huruvida DISC-teorin är den bästa metoden som finns, utan koncentrerar mig enbart på att beskriva hur just denna metod fungerar. Rätt använd är det min bestämda uppfattning
att modellen fyller en god funktion för den som vill förstå mänskligt beteende och därigenom utöka sin självinsikt.
Anledningen till att jag ursprungligen valde att skriva om just DISC-teorin i min första bok Omgiven av idioter hänger samman med att modellen är spridd över hela världen. Den finns i alla världsdelar, på över femtio olika språk. Enligt ett amerikanskt universitet 2013 har omkring femtio miljoner DISC-analyser genomförts världen över. Hur många är det nu tio år senare? Jag vet inte, men en kvalificerad gissning är: många fler.
Här nedan (bild C) beskrivs ett antal olika egenskaper som oftast går att förknippa med respektive färg. Men se detta som riktlinjer. Att det står spontan under gult innebär inte att den som uppvisar mer av andra färger inte kan vara spontan. Det innebär endast att spontanitet är ett särpräglat drag för just det gula draget. Dessa personer tenderar att vara spontana mest hela tiden.
Det finns även en överlappning mellan vissa färger. Rött och gult innehåller mer aktiva egenskaper medan grönt och blått mer består av passiva egenskaper. Det innebär inte på något sätt att det ena är bättre än det andra – bara att de är olika.
När vi tittar på den gröna stapeln ser vi ett antal egenskaper som troligen mycket få människor skulle identifiera sig med till etthundra procent. En person med enbart dessa beteenden skulle uppfattas som enbart introvert och uteslutande relationsorienterad. Detta är det gröna beteendet i mer detalj, men samtliga egenskaper skulle endast avse den som i den föregående bilden (bild B) hamnar allra längst ner till vänster. Ju längre till höger i den gröna rutan man hamnar, desto färre gröna egenskaper blir tydliga för omgivningen, och i stället skulle ett antal gula egenskaper framträda parallellt med ett antal gröna. Hamnar du i det motstående hörnet i bild B, det vill säga längst upp till höger i det röda fältet, vore du en extrovert individ vars enda intresse vore uppgifter och saker. Sådana finns faktiskt, men de är inte jättevanliga. De flesta röda personlighetstyper hamnar någon annanstans i den röda delen av diagrammet!
Drivande
Ambitiös
Viljestark
Målmedveten
Framåtsträvande
Problemlösare
Banbrytare
Beslutsam
Nyskapare
Otålig
Vill ha kontroll
Övertygande
Prestationsinriktad
Kraftfull
Resultatinriktad
Initiativtagare
Högt tempo
Tidsmedveten
Intensiv
Påstridig
Talför
Entusiastisk
Övertalande
Kreativ
Optimistisk
Sällskaplig
Spontan
Uttrycksfull
Charmerande
Levnadsglad
Självupptagen
Känslig
Följsam/Smidig
Inspirerande
Behöver
uppmärksamhet
Uppmuntrande
Kommunikativ
Flexibel
Öppen
Relationsinriktad
Tålmodig
Avspänd
Behärskad
Pålitlig
Lugn & sansad
Lojal
Blygsam
Förstående
Omständlig
Stabil
Försiktig
Diskret
Stödjande
God lyssnare
Hjälpsam
Genomförare
Uthållig
Avvaktande
Omtänksam
Omsorgsfull
Systematisk
Distanserad
Korrekt
Konventionell
Verkar osäker
Objektiv
Strukturerad
Analytisk
Perfektionist
Behöver tid
Reflekterande
Metodisk
Söker fakta
Kvalitetsinriktad
Granskar
Följer regler
Logisk
Ifrågasättande
Noggrann
Rent statistiskt är det endast omkring fem procent av befolkningen som enbart skulle uppvisa en enda färg vid genomförande av en DISC-analys. Det är detta som gör att mycket få personer känner igen sig som exempelvis enbart gula eller enbart blå. De finns, men är som sagt relativt sällsynta.
Att hävda att människor är så komplicerade att de inte går att beskriva i några meningar på ett papper är en klok utgångspunkt –men endast till en viss gräns. Det är sant att det troligen aldrig går att till etthundra procent förstå en enskild individ, men det är också sant att vi kan dokumentera en hel del – och ändå vara medvetna om att vi inte kommer att kunna beskriva honom eller henne fullt ut.
Här är några saker som behöver påpekas om DISC-teorin:
• Allt i en individs beteende kan inte förklaras med DISC.
• Det finns många andra modeller som förklarar mänskligt beteende.
• Det finns fler pusselbitar än ”färgerna” för att kartlägga olika beteendemönster.
• DISC-modellen bygger på psykologiska studier, används över hela världen och finns tillgänglig på omkring femtio olika språk.
• Statistiskt sett uppvisar omkring åttio procent av alla människor en kombination av två färger som dominerar deras beteende. Cirka fem procent uppvisar endast en färg som dominerar beteendet. Övriga uppvisar en kombination av tre färger. Författaren är en av dessa vilket ibland krånglar till hans vardag något alldeles fruktansvärt.
• Helgrönt beteende, eller grönt i kombination med en annan färg, är vanligast. Ovanligast är helrött beteende eller rött i kombination med en annan färg.
• Det finns vissa skillnader i beteende mellan könen.
• Det finns alltid undantag från det jag ger exempel på i boken.
För den som vill fördjupa sig i den här modellen kan jag hänvisa till Omgiven av idioter, som uteslutande handlar om just detta.
När det kommer till lögner är det förstås av allra största intresse att vara medveten om vad man faktiskt kan förvänta sig av människor man möter. Och det här enkla färgsystemet är ett smidigt sätt att undvika de värsta fallgroparna. När du läser boken och reflekterar kring lögner, fundera över dina egna färger och de människor du har omkring dig. Kanske är de inte ens lögnare – det kan vara att du helt enkelt inte förstår dem. Eller att de inte förstår dig.
Så när ljög du senast? Det kan jag omöjligen veta. Kanske ljög du i morse när du sa att du gärna hämtar även grannens barn från dagis. Du kommer förstås att göra det, för du har ju trots allt lovat. På så vis är du pålitlig. Men givet att du i vanliga fall har fullt sjå med att få hem dina egna små telningar en sen eftermiddag har du nu lite ont i magen vid tanken på att försöka muta in även ytterligare ett par mindre medgörliga rackarungar i bilen. De där är ju inte ens dina. De kommer att bete sig hur trött och grinigt som helst, och eftersom de är någon annans barn kan du inte ens höja rösten åt dem.
Vem försökte du egentligen lura? Inte ville du gärna göra det där?
Ta det lugnt nu. Jag fattar. Vi hjälper varandra här i världen. Men
ett sanningsenligt svar hade kanske varit: Jag tar med dina ungar hem också, även om det kommer att ge mig migrän och magkatarr och allmän olust. Fyra utmattade småligister i bilen är verkligen inte vad jag behöver en sen torsdagskväll, särskilt inte som jag tydligt minns vad som hände förra gången. Då praktiskt taget rev de fyra tillsammans lägenheten. Jag hoppas innerligt att du återgäldar tjänsten. Helst redan imorgon.
Där har vi en komplett sanning! Men visst fasen kommer du att hjälpa till!
Så när ljög du senast?
Svarade du ärligt när din partner frågade om det inte vore toppen att åka till Jonssons i helgen?
Svarade du ärligt när chefen frågade varför du var sen till mötet igår?
Svarade du ärligt när polismannen frågade om du visste hur fort du körde?
Svarade du ärligt när din son frågade varför du inte ville spela fotboll med honom?
Svarade du ärligt när du fick frågan hur det var med dig nuförtiden?
Endast du själv vet svaren på dessa frågor.
När ljög jag senast? Alldeles nyss faktiskt.
För jag är självfallet inte bättre än någon annan. Jag friserar sanningen när jag bedömer det som nödvändigt. Och precis som alla andra motiverade jag det inför mig själv med någonting som lät bra.
En arbetsrelaterad kontakt betedde sig som en riktig idiot. Lovade runt och höll tunt. I stället för att kalla honom för idiot sa jag att jag anar ett par utmaningar i vår relation. I själva verket förtjänar han en utskällning, men hur skulle det se ut?
Eller när jag för ett par dagar sedan satt i en populär amerikansk podcast och besvarade frågor. En av dem var: Kan jag som specialist på beteenden möta en ny person utan att börja analysera vederbörande? Jag svarade vad folk gillar att höra: Det går inte att låta bli eftersom mänskliga beteenden är så fascinerande. Det är de förvisso, men givetvis orkar jag inte sitta och detaljgranska alla jag möter – det skulle göra mig komplett galen.
Eller det här då:
Klockan tio på kvällen frågar min älskade hustru om jag vill se en film. Jag är kroniskt kvällstrött, hon är dock en riktig nattuggla. Men hon är även författare, och arbetar väldigt effektivt framför tv:n. Hon gillar dock inte att ensam sitta uppe i ett mörkt hus på natten. Så jag svarar ganska ofta att jag gärna ser en film för att hålla henne sällskap fast jag egentligen ibland är halvdöd av utmattning. Att jag somnar i soffan trettio minuter senare ser ju hon också, men jag är i alla fall där. Kroppsligen, om inte annat. Kanske inte någon av de allvarligare av lögnerna, men tveklöst heller inte sant.
Vad bevisar det här? Att vi även ljuger för dem vi älskar, men förhoppningsvis i ett positivt syfte.
Ja, det var ju det jag sa: det här med lögner är ett komplicerat ämne.
Så långt ser vi alltså att vi fungerar olika både personlighetsmässigt och kulturellt. Vilka konsekvenser får de här insikterna när det kommer till hur vi tolkar hela begreppet lögner? Saken ska kanske inte överdrivas, men nog håller du med om att vi betraktar lögner och sanningar på alla möjliga och omöjliga sätt. Och vi väljer långt ifrån samma lösning.
Studier visar att personer som aldrig tidigare träffats ljuger för varandra upp till tre gånger inom de första fem minuterna. Är det verkligen sant?
Via kända lögnare, enkla avkodningstekniker och underhållande anekdoter visar boken hur du avslöjar en tvättäkta lögnare och genomskådar osanningar – men även hur du själv ljuger utan att bli ertappad.
Omgiven av lögnare reder ut det komplicerade gränslandet mellan lögn och sanning, undanhållande av sanning, mygel med siffror och statistik – och den ack så bedrägliga vita lögnen. Här kan du göra test som avslöjar hur mycket du själv skulle kunna tumma på sanningen, och lära dig vilka andra som gör det.
I en tid där lögner flyger jetplan och sanningen åker hästskjuts är det här oumbärlig läsning för alla som inte vill bli lurade.
Omgiven av lögnare är senaste uppföljaren till Omgiven av idioter som sålt mer än 1,5 miljoner exemplar bara i Sverige och legat #1 på Sunday Times bästsäljarlista. ”Alla borde läsa Omgiven av idioter.”
BUSINESS INSIDER, USA
ISBN 978-91-89820-69-2