Vidar
En bok om ADD
Text: Kicki Polleryd
Bild: Håkan Gidebratt
Lumenos
”Denna bok är skriven utifrån Vidars perspektiv. Den ökar omgivningens förståelse för hans personlighet och möjliggör ett optimalt förhållningssätt.”
–Jenny Weibull, leg. sjukgymnast
”En utmärkt bok att läsas av barn, anhöriga och skolpersonal för att stärka barnets självbild och självförtroende vilket medverkar till ökad livskvalitet.”
– Bengt Hanson, specialist i allmänmedicin, f.d. skolläkare
Lumenos Förlag
www.lumenos.se
Vidar - En bok om ADD
© Lumenos Förlag
© Författare: Kicki Polleryd
© Illustratör: Håkan Gidebratt
Andra utgåvan, första upplagan
ISBN: 978-91-89776-90-6
Vidar
En bok om ADD
Text: Kicki Polleryd
Bild: Håkan Gidebratt
Jag heter Vidar och är åtta år. Jag bor i ett hus på en återvändsgata. Det betyder att gatan tar slut vid vårt hus och att ”man får vända åter”, som min pappa brukar säga.
4
Jag har en mamma, en pappa och två storasystrar. Mina systrar är åtta och sex år äldre än jag och säger att jag är ett sladdbarn. Egentligen betyder det att jag är född ganska många år efter dem, men i min familj har vi skojat om att ordet sladdbarn kan ha flera betydelser:
Jag är född med en sladd som heter navelsträng.
Jag är en datanörd.
Jag brukar sladda med min cykel.
6
I skolan har ingen sagt rakt ut att jag är ett sladdbarn, men det verkar som att de vuxna tänker det ibland.
”Du får vara lite mer uppkopplad Vidar!” sa lärarvikarien Data-Stig som vi hade i ettan. ”Du kommer på eftersladden.”
”Eftersladden”, vad är det för ord? tänkte jag och funderade på det fram tills det blev rast.
Egentligen är jag inget sladdbarn på det sätt som DataStig menar, utan jag har ett problem som heter ADD.
Det är ett problem som har med uppmärksamhet att göra. Det betyder inte att jag vill ha uppmärksamhet, som jag först trodde, utan att jag bara orkar vara uppmärksam en kort stund när jag koncentrerar mig på att till exempel läsa, lyssna, skriva, räkna och göra läxor.
En kort stund kan vara olika lång, men den är alltid kortare än vad min lärare har tänkt sig.
8
Eftertext om ADD
Den skotske läkaren Alexander Crichton beskrev redan under 1700-talets senare del en grupp barn med svårigheter liknande de vi idag benämner som ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder).
Barnen hade svårt att inordna sig i skolundervisningen och ta till sig kunskap till följd av, vad han ansåg vara, medfödda koncentrationssvårigheter i kombination med hyperaktivitet och impulsivitet.
Han beskrev att de hade svårt att rikta och orka hålla kvar fokus på en uppgift tills dess den var slutförd. De hade problem att skala bort ovidkommande intryck och uppvisade, i högre grad än andra barn, överkänslighet för olika sinnesintryck.
Crichton uppmärksammade även en grupp barn med liknande svårigheter, som inte uppvisade hög aktivitetsnivå men däremot en påtaglig inre rastlöshet, som liknar den problembild vi idag benämner som ADD (Attention Deficit Disorder).
Han menade att dessa problem påverkade barnens skol- och inlärningssituation minst lika negativt, kanske mer då de var mindre iögonfallande.
Vidar funderar över det där med att vara vad som kallas ”sladdbarn”. Det kan ju ha många betydelser, som att vara född flera år efter sina syskon, eller att han är en datanörd. Vidars lärare säger att han ”inte är tillräckligt uppkopplad” och kommer på ”eftersladden”. Men egentligen har han helt enkelt ett problem som heter ADD. Det är ett problem som gör att han har svårt att vara uppmärksam långa stunder. Då är det bra när det finns olika sätt att göra det enklare för honom.
Det här är en bok för alla som vill veta mer om ADD. Vi får följa Vidar i hans vardag, i skolan och hemma och lära oss vad som hjälper honom och vad som är svårt.
Kicki Polleryd är legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi. Hon jobbar med barn och ungdomar med bland annat ADD och ADHD.
