Bilderna i boken är tagna av författaren i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården i Göteborg
Pärlan Förlag
Lisasandsgatan 3
667 30 Forshaga
www.parlanforlag.se
info@parlanforlag.se
© Kristina Wikström och Pärlan Förlag
Titel: I tider av sorg
Text och foto: Kristina Wikström
Tryckt av Dardedze i Lettland, 2023
ISBN: 978-91-89775-01-5
Sedd: Den rosa blomman symboliserar Gud som ser på oss i värme och kärlek.
Även om det är en sorgeprocess som andra människor inte alltid ser eller upptäckt så vet Gud om den och Han ser på dig med sin värme och kärlek.
Sorg är personlig och olika från människa till människa, men jag har i denna bok med hjälp av bilder och ord försökt gestalta de tankar och känslor som jag haft med mig i min egen sorgeprocess.
Oftast när böcker om sorg skrivs är det den abrupta, plötsliga och chockartade sorgen som beskrivs, men det är inte lika vanligt med skildrandet av den långsamma bearbetningen av en sorg som startar långt före det sista andetaget.
När min mamma hade somnat in i evigheten fick jag ofta frågan om hur det kändes för mig. Det som överraskade mig var att min sorgeprocess avslutades när mamma dog. Istället för tårar kom varma minnesbilder av allt det fina vi gjort tillsammans.
Mitt i min sorg före mammas död kunde jag uppleva att jag sörjde utan att någon visste om det eller såg det. Det var i mångt och mycket en ensam och dold sorg. För vem tänker på att man börjar sörja någon när den bryter sin fotled? Jag visste att mamma inte skulle dö av det, men jag ser i efterhand att den händelsen blev en tidsmarkör för mig. Det var inte så att jag gömde eller höll mina tårar tillbaka,
men de kom vid tillfällen då ingen var i närheten. På så sätt blev
sorgeprocessen osynlig för omgivningen, och det kan vara svårt att förstå att man sörjer någon som fortfarande lever.
Jag är medveten om att den sorgeprocess jag skriver om är min och att du kanske inte alls har samma upplevelse av din sorg, men jag tänker att det jag gått igenom på ett eller annat sätt kan få vara ett stöd för dig, för förr eller senare kommer vi alla att möta sorg, oavsett om den kommer hastigt på och överraskar eller om det är en sorg som vi bär med oss under många år.
Något som betytt mycket för mig i min bearbetning av sorgen är också vandringarna i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården i Göteborg där bokens bilder är tagna.
Alla är vi olika i hur vi uttrycker oss och vad vi känner, men jag hoppas att jag lyckats formulera meningar och ord att vila i, lite som att hålla en vän i handen.
Kristina WikströmEn bruten fotled och allt är inte som förut ... Planer måste ändras och förändring behöver ske.
En bruten fotled: En dramatisk bild där den brutna trädstammen får symbolisera den brutna fotleden, men också skiftet att från och med nu blir det en förändring. En sorgeprocess som startar…
En påminnelse om att hälsa och kraft inte kan tas för givet.
En påminnelse om det en gång starkas bräcklighet.
Det starkas bräcklighet: Löven har en gång varit starka, friska och gröna, men nu är de vissna och vad grenarna klarar av är det svårt att riktigt veta. Precis så var det när mamma bröt fotleden, från att ha varit stark och gått långa sträckor, hoppade hon fram på kryckor. Det var svårt där och då att veta hur pass väl hennes kropp skulle återhämta sig.
Fötter som ilar att ställa om när plötslig förändring sker. Saker behöver ske snabbt.
Inte tid att stilla vänta.
Inte tid att stanna upp en liten stund …
Fötter som ilar: Löven som har fallit till marken lite huller som buller symboliserar fötterna som ilar, som skyndar sig att hinna med allt. Bilden skildrar den extra stress som tränger sig på när vardagen bryts av något oväntat som händer och gör att våra egna tidscheman bryts. Plötsligt måste annat hinnas med som inte fanns med i vår planering.
När något oväntat händer kan tankarna kännas som ett virrvarr av lösa trådar, som löv som ligger lite hur som helst. Den stora bilden försvinner och förvandlas ibland till obegripliga pixlar som ändå på något sätt ska passa in och vara en del av den nya bilden som växer fram.
Klockan tickar.
Minuterna går. Inköp behöver göras innan dörrar stängs för dagen.
Klockan: Denna blomma symboliserar tiden. De svarta prickarna är urtavlan. De tunna stjälkarna som går ut från blomman och som har skira bruna blommor symboliserar visarna på urtavlan och klockslagen. Att ”urtavlan” är svart i denna bild är för att den indikerar att det är tid utifrån ett perspektiv av sorg. Vid första anblicken kanske du inte märker det, men det finns vattendroppar på urtavlan som i detta fall illustrerar den osynliga sorgen, de tårar som ingen människa ser. För vem anar att du kanske känner sorg i en situation som inte leder till döden, men som du ändå vet är ett tydligt steg i den riktningen. Inte nu, inte snart, utan för ett ögonblick som kommer att komma långt senare …
Men samtidigt i ögonvrån tårar skymtar fram. Tårar som blickar fram mot saknad längre fram.
Tårar i ögonvrån: Denna bild blev startpunkten för denna bok. Den berörde mitt hjärta då den gestaltade känslan jag hade när tårarna smög sig fram den gången jag var ute på stan för att fixa saker som behövde ordnas när mamma brutit sin fotled. Kärleken jag kände till min mamma blandades med sorg inför kommande dagar, till den dag då hon skulle ta sitt sista andetag.
Saknad av tid
som en gång var då kroppens styrka
fanns kvar, då lekfullheten
lyste upp tidens allvar, då skratten klingade
mellan väggarna
i husets alla rum, då glada barnafötter kring gården sprang runt.
Lekfullhet: De vita blommorna som sprudlar av liv och lekfullhet påminner mig om alla de gånger jag och mamma har lekt tillsammans, åkt i pulkabacken, spelat brädspel, bakat, lagat mat, pysslat, gått i skogarna utmed älven, plockat bär, glada skratt, meningsfulla samtal, stunderna av högläsning ur olika böcker och aftonbönen på kvällarna …
Dåtidens glädje sprider värme in i nuet och påminner om svunna år. Den letar sig likt solens strålar fram till alla vrår och ger åter liv till våra minnen.
Varma ljusa minnen: Blommans nyanser symboliserar alla varma, vackra och ljusa minnen. Bladen som formar blommans utseende är många, vilket symboliserar att det är många minnen.
Mellantid av väntan, mellantid av att våga glädjas, trots vetskapen om att detta har ett obevekligt slut. Att inte veta när utan bara veta att.
Att leva här och nu. Ta vara på glädjen i allt som är.
Mellantid: Insikten att tiden med mamma hade blivit mer ändlig gjorde att jag tog vara på tiden på ett annat sätt. Att tillfällena fick bli tid att leva här och nu, att vara ännu mer närvarande i nuets ögonblick och glädjas över allt det som vi har. Blåklockorna symboliserar tiden av mellantid. De växer med styrka, de utstrålar glädje av att bara få finnas till, men på samma sätt är de också bräckliga. Det kommer en dag när deras blomningstid här har tagit slut.
