9789189585645

KATARINA EKSTEDT & ANNA WINBERG SÄÄF

Detta är ett fiktivt verk. Alla namn och händelser är påhittade av författarna. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller döda, eller händelser är tillfälligheter.

SYD

Copyright © Katarina Ekstedt & Anna Winberg Sääf 2023

Utgiven av: Bookmark Förlag, Stockholm 2023

www.bookmarkforlag.se

Omslag: Marcell Bandicksson

Tryck : ScandBook UAB, Litauen 2023

ISBN: 978-91-89585-64-5

Denna bok trycks på FSC ®-märkt papper och är klimatkompenserad genom World Land Trust.

Om du inte är extrem kommer människor ta genvägar för att de inte fruktar dig.

Marco Pierre White

Prolog

Alex går fram och slår på den gamla tv-apparaten. Det tar en stund för bilden att bli tydlig. Han låter Nyhetsmorgon surra svagt i bakgrunden medan han tar skålen med apelsiner för att pressa juicen ur dem. De nybakta frallorna som han låtit jäsa över natten har precis gräddat färdigt. Doften av brödet sprider sig i köket.

Han spanar ut över landskapet som börjar vakna till liv, ser fågelsträck över himlen och hör ljuden från de stora gässen när de flyger söderut medan han delar apelsinerna och klämmer halva efter halva mot juicepressen. Sofi sover fort farande tungt, de arbetade hårt igår men gästerna verkade nöjda.

Deras första sommar på Öland har varit bättre än de kunnat drömma om, trots allt som hände i våras. Med ett halvt öra hör han nyhetsankaret prata i rutan. Hennes ord får honom att titta upp från juicen och blicken fastnar på textremsan som dyker upp längst ner i bild. ”Helikoptern med finansmannen Carl Duwal ombord återfunnen.”

Alex stannar upp. Händerna skakar när han vrider apelsinhalvan allt hårdare mot juicepressens rostfria stål. För en sekund kan han inte röra sig, sedan slänger han sig mot fjärrkontrollen för att höja volymen. Han drar upp ljudet på max.

”Den välkände företagsmogulen Carl Duwal och hans son Theodor Duwal har lokaliserats av fjällräddare i svår terräng strax söder om Kebnekaise. Båda antas vara vid liv men skadeläget är ännu oklart.”

Han kastas tillbaka till flykten från stjärnkrogen Nord för bara några månader sedan. Flykten från Carls fru, Alice Duwal, som först hade förblindat honom med sin charm och sedan förvandlats till ett livsfarligt monster, när han inte längre ville vara en del av hennes lekar. På skärmen lämnar nyhetsuppläsaren över till en reporter på plats. Hon får kämpa för att hålla sig upprätt i blåsten.

”Du var först på plats, vad kan du berätta om olyckan?”

Fjällräddningens insatsledare ser sammanbiten ut.

”Efter att flygledningen tappat kontakten med helikoptern gav vi oss ut för att leta. När vi hittade nedslagsplatsen såg vi direkt att piloten var avliden. De två passagerarna kunde få vård på plats och sedan transporteras till sjukhus med ambulanshelikopter.”

”Kan du säga något mer om haveriet?”

”Tyvärr inte. Vi kommer tillsammans med haverikommissionen att inleda en teknisk undersökning för att utreda orsaken till olyckan.”

Alex kramar kökshandduken han tagit för att torka av händerna med, hårt. Bilder tagna ovanifrån visar en förvriden klump som en gång måste ha varit Carl Duwals privata helikopter i ett bergigt snölandskap. Det ryker fortfarande från det sönderbrända vraket. Skadeläget är ännu oklart. Sedan stänger Alex av tv:n, som om allt det som precis sagts skulle kunna försvinna bort tillsammans med bilderna han just sett.

Han springer tyst upp för trappan och går till garderoben, sträcker in handen så långt det bara går i det översta skåpet. Når med nöd och näppe det han söker. Drar ut det bruna kuvertet och öppnar det. Den är kvar. Alex darrar när han plockar fram USB-stickan med filmen på Alice, där hon i ren ilska

erkänner att hon med uppsåt dödat sin tidigare unge älskare Gabriel. Den har hittills varit deras säkerhet. Den andra kopian hade Carl. Det var en film som varken han eller Alice ville skulle komma ut i offentlighetens ljus. Inget fick skada varken familjen Duwals rykte eller Theodors framtid som arvtagare till familjens affärsimperium. Hade Carl konfronterat Alice med den för att få igenom skilsmässan?

Alex stirrar tomt framför sig. Han är helt övertygad om att helikopterkraschen inte är en olycka. Alice har slagit två flugor i en smäll. Hon slipper skilsmässa och samtidigt överskuggar olyckan de oegentligheter som hände på Nord och som Alex och Sofi läckte till pressen. Han sneglar mot Sofi som fortfarande sover, oron griper tag i honom. Det är uppenbart att Alice inte skyr några som helst medel för att göra sig av med de som står i hennes väg. Det finns bara ett problem. Han tänker på bilden av det som var kvar av helikoptern. Hon hade inte räknat med att någon av passagerarna skulle klara sig.

”Kom så får du provsmaka!”

Så fort de kliver in i köket slappnar Alex av, det är här han känner sig hemma.

Han nickar mot kocken Tess som raskt fixar fram en smakbit till reportern, räcker över gaffeln där en bit kroppkaka doppad i skirat smör balanserar tillsammans med ett par lingon. Alex betraktar journalisten när hon utan att tveka stoppar in alltihop i munnen. Det där första ögonblicket när smakerna når gommen, det är det han vill åt. Hennes genuina omdöme, den omedvetna minen när hon upplever kombinationen av råvarorna och kryddorna. Inte de ord som eventuellt kommer ur hennes mun sekunden senare.

I det här fallet vet han redan att deras klassiska kroppkaka med en lokal twist sitter som en smäck. De tunna potatisväggarna och innanmätets kryddiga köttblandning har han experimenterat med hela vintern. Till slut hittade han perfekt balans med timjan och salvia. Ingen vill ha en kroppkaka som är för experimentell, speciellt inte ölänningarna själva. Nej, det ska smaka ”som vanligt”, bara bättre. Han blir inte besviken över reporterns reaktion, för precis som varenda gäst de haft sedan de introducerade rätten

Nio månader senare

på menyn, ler Maryam stort mot honom när hon ätit upp smakbiten. Han ler tillbaka. Vet att hon vill ha mer.

”Ta gärna grädde till”, uppmanar han och fixar fram ytterligare en bit, mer lingon, skirat smör och en skvätt grädde upphälld på ett fat.

”Wow … så gott !”

Alex ser henne njuta, hon blundar till och med ett kort ögonblick och ser sedan imponerat på honom.

”Ja, förra sommaren låg vårt fokus på det franska köket, men nu har vi jobbat mer mot klassiker gjorda på lokala råvaror, att utveckla dem och sätta vår egen signatur. Vi vill främja producenter som ligger nära. Alla tjänar ju på om vi kan samarbeta och förlänga säsongen.”

Maryam nickar och antecknar, Alex pausar och låter henne komma ikapp. Han nickar till Tess att hon kan fortsätta jobba, och slänger en blick omkring sig innan han börjar visa runt i köket. Trots att de bara är två kockar som gör i stort sett all matlagning, så älskar Alex jobbet. Det kunde inte ha skilt sig mer från hans förra arbete på Nord, och det är det som är så skönt. Somliga dagar på stjärnkrogen fick han tillbringa timmar med att bara plocka timjanblad eller något annat ofattbart pilligt och detaljerat. Här har han kontroll över precis hela kedjan och den känslan är oslagbar. Allt från inköp, val av råvaror, tillagningen, till den färdiga tallriken när den dekorerad och klar bärs ut till gästen.

Han känner sig nöjd när de går runt i rummet. Det mesta i det öppna köket går i rostfritt stål, är rent och enkelt, genomtänkt och utrustat med allt de behöver. Året som gått har gett dem tid att verkligen komma i ordning. Det enda som visar att de egentligen befinner sig i en gammal lada är väggarna.

På arbetsbänken framför honom ligger hans knivsamling tryggt i sin väska, den är det viktigaste han äger. Han låter blicken vandra vidare, försöker se köket med reporterns ögon. Att Cina, hans mentor och samarbetspartner, skulle godkänna

inköp av dubbla Pacojets, lyxmixern som de bland annat använder till sin populära glass, trodde han aldrig. De har verkligen fått vrida och vända på varje krona i uppstarten, men för att vissa rätter ska bli perfekta behöver de verktygen.

Maryam verkar extra intresserad när han visar jäsningen av öländska gråärtor, att göra sin egen sojasås är något han alltid har drömt om. Samtidigt mal redan hjärnan med resten av arbetsdagens åtaganden. Han måste bli mer noggrann med inköp av råvaror. Att gå från en stjärnkrog där de kunde beställa i stort sett vad som helst, oavsett pris, till att driva bistro har inte varit helt enkelt. De spanska tomaterna är billigare, men tappar alldeles för mycket smak när de under transporten åker in och ut ur olika kylskåp. Han sneglar ut mot växthuset där de egna tomaterna finns, längtar tills de mognar och går att använda i sommarens sallader. Men de kan inte producera allt på egen hand och därför måste han fokusera på att bygga upp förtroende bland de öländska leverantörerna, så att han kan få bra priser. Allt på den här ön handlar om kontakter, och även om Cina i egenskap av välkänd lokal krögarprofil känner de flesta, är egna relationer viktiga. Maryam avbryter hans tankar och han kommer tillbaka till verkligheten.

”Men vad tror du det är som gör att ni har blivit så populära så snabbt?”

Hon torkar sig tacksamt om munnen med en tygservett som Alex sträcker fram innan hon fortsätter:

”Jag läste Syds recensioner på Google och Tripadvisor, och ni har ju helt osannolikt fina omdömen. Alla verkar älska er mat!”

Det tar några sekunder innan han lyckas formulera ett svar, han vill vara noga med hur han framstår.

”Att vi skulle få en så här flygande start hade vi nog aldrig trott. Det ligger mycket hårt arbete bakom såklart. Vi har duktig personal och Cina, som är min gamla restauranglärare, är ju något av en guru i branschen, så det är klart att hennes erfarenhet är en stor del av vår framgång.”

Alex gör en kort paus innan han fortsätter:

”Hon har verkligen stöttat mig i mitt arbete som kock. Jag har fått väldigt fria tyglar att utvecklas och hon har alltid gett värdefulla tips och råd. Bra teamwork, helt enkelt! Sedan har några lokala kändisar varit här, och jag tror att våra investeringar i en ny pizzadel utomhus kan ha bidragit.”

Maryam nickar och ser särskilt nyfiken ut när han nämner kändisar.

”Kändisar säger du, några kungligheter? De brukar ju vara här nere på Solliden på sommaren.”

Alex skrattar till.

”Nja, det vet jag inte, de är väl förstås här för det årliga firandet av kronprinsessan Victoria, men på den nivån brukar man ha sina egna kockar.”

Han hejdar sig. Kanske är det inte så intressant det han berättar, han är osäker på artikelns vinkel. Vill gärna bidra till att göra reportaget lockande. Maryam nickar igen, men han ser en rynka dyka upp mellan ögonbrynen. Hon grejar med någon inspelningsapp.

”Är det okej om jag spelar in resten via mobilen? Jag vill gärna komplettera mina anteckningar med att lyssna, så jag får alla citat rätt och så, och sen tar jag bilderna själv. Fotografen som skulle hänga med blev tyvärr sjuk, men jag är van att ta mina egna bilder. Kanske utomhus?”

Hon pekar ut mot örtträdgården där de i långa rader har odlat salvia, mynta, timjan, rosmarin och massor av andra kryddor som redan har börjat ta sig rejält.

”Absolut, det funkar för mig.”

När de lämnar köket blir han nervös. Han och Sofi har undvikit sociala medier och intervjuer det senaste året för att dra så lite uppmärksamhet som möjligt till sig. Ett medvetet val, eftersom de inte har velat att någon ska veta var de befinner sig. Istället har Cina varit ansiktet utåt. Men för första gången sedan de lämnade Åre, och efter Carls och Theodors

olycka förra året, börjar Alex äntligen tro att Alice kommer att lämna dem ifred. Trots att han fortfarande vänder sig om i ren reflex vid minsta lilla ljud för att kolla att det inte är någon där. Nu behöver de all publicitet de kan få inför sommaren, och till det här reportaget hade Barometern frågat specifikt efter honom, eller ”kockkillen i köket” som de uttryckt det.

Han visar journalisten ut i den stenlagda trädgården bakom restaurangbyggnaden. Rättar till kockrocken, dubbelkollar så att den inte har några fläckar, drar handen genom håret. Sedan lutar han sig lätt mot den låga stenmuren, så att utsikten ner mot havet kommer med på bild. Intalar sig att han inte behöver oroa sig, samtidigt som han försöker se avslappnad och välkomnande ut.

Att en av lokaltidningens sommarvikarier gör en profil på honom för sommarbilagan är knappast en riksnyhet, och om hans medverkan kan bidra till att de får en bra start på säsongen och att folk förstår att Syd är värt ett besök i sommar kommer det att vara värt det.

Samtidigt … Nej, han vill inte tänka på det.

Han ler mot Maryam som visar att han ska höja hakan och vrida på kroppen bara en aning. Blåsten är kall även om solen strålar från en ljusblå himmel med ett par fluffigt utdragna molnstråk. Klassiskt Ölandsväder i juni. När de är klara med fotograferingen slår de sig ner under pergolan. Vinrankorna som Sofi planterade förra sommaren har börjat slingra sig runt armeringsjärnen trots att det bara är början av juni.

Alex vänder ansiktet mot solen och påminner sig om vad han och Sofi har pratat om. Det viktigaste att få fram är deras unika kombination av franska klassiker från Cinas repertoar och fokus på det lokala och närproducerade, utan allt för mycket krångligheter. Rena och enkla smaker. Rätter man vill komma tillbaka för gång efter gång. Som chokladsufflén med havtorn och glass gjord på lokalproducerad grädde, som redan har blivit en snackis och gjort att många tagit sig de extra milen ner mot

Näsby på södra Öland, och sedan vidare österut på en skumpig grusväg mot havet för att besöka Syd.

”Så, Alex Anderson, du driver den här krogen tillsammans med den välkända lokala kockprofilen Cina Roos och din flickvän … Sofi … och den har blivit vida omtalad för sin mat, trots att den bara funnits i knappt ett år. Hur känns det?”

Det märks på Maryams röst att hon har slagit på inspelningen och Alex dras med.

”Ja, vad ska jag säga. Fantastiskt!” svarar han och slår ut med händerna. Försöker förmedla den tacksamhet han känner utan att låta allt för klyschig, men det går så där. Han märker att han babblar på. Tystnar till slut och knäpper händerna i knäet. Den ena handen skakar, men journalisten nickar bara uppmuntrande mot honom.

”Alla som jobbar här på Syd, från diskare och servitriser till vår kock Tess, har hjälpt oss på vägen.”

Journalisten ställer nästa fråga utan att titta upp.

”Härligt. Många pratar ju som jag nämnde om den oerhört goda maten, vilket du nyss visade smakprov på, och det är ju du som ansvarar för den. För Cina själv har minskat på matlagningen och sköter främst ekonomin, om jag har fattat det rätt?”

”Ja, precis, det stämmer.”

”Men hur kom det sig att du landade här på Öland från början? För visst jobbade du på den tvåstjärniga krogen Nord i Åre förut? Den har ju varit stängd på grund av skandalerna, men öppnar snart igen, har jag hört.”

Alex stannar upp, som han alltid gör när Nord kommer på tal. Trots att hon ser ut att vara helt nyexad från journalisthögskolan har hon uppenbarligen gjort sin research. Vilket är mer än man kan säga om de journalister som intervjuat Cina tidigare. De flesta har mest varit intresserade av det faktum att Syd ligger så långt ner på södra Öland, och ändå lyckas locka så många gäster, eller Cinas kreativa arbete med lokala,

säsongsbaserade råvaror. De har aldrig undrat var köksmästarens kunskap egentligen kommer ifrån. Alex kan inte låta bli att undra om det är namnen som gjort att Maryam gjort kopplingen. Cina tyckte det var en rolig blinkning att döpa restaurangen till Syd, främst för att den ligger så långt söderut på ön. Det var något hon bestämt sig för långt innan han och Sofi kom till Öland, och det var omöjligt att förmå henne att tänka om. Särskilt eftersom han och Sofi valde att inte berätta några detaljer om allt som hänt på Nord.

Han tar ett djupt andetag, fast försiktigt, hoppas att det inte märks. Han och Sofi har övat på vad de ska svara om någon undrar. Många gånger till och med. Trots det kommer han av sig totalt. Behöver tid att tänka, kontrar istället med en fråga.

”Sorry, jag glömde ju helt att fråga om du vill ha kaffe! Svart eller med mjölk?”

Maryam ser förvånad ut, men kommenterar inte att han just undvek frågan.

”Lite mjölk tack, om det går bra”, svarar hon istället och lutar sig tillbaka i trädgårdsmöblerna från Grythyttan.

Alex nickar, lättad över att få något konkret att fokusera på. Han lämnar henne i pergolan och smiter in i köket genom sidodörren och går med raska steg mot bardelen.

Sa hon att Nord är på väg att öppna igen?

Han försöker minnas vad hon sa, ordagrant, om det finns någon risk att han kan ha missförstått. Doften av lättrostat kaffe slår emot honom, men på näthinnan spelas en annan scen upp.

Ljudet av skotern kommer närmare och han är för långsam, Alice kommer att hinna i kapp honom. Han snubblar fram mellan granarna och när han äntligen når vägen ser han strålkastare. Skotern är några hundra meter bort och den mötande bilen kör rakt mot honom utan att bromsa in.

Den sladdar på vägbanan där stora högar av halvsmält snö

blandas med blött grus. Precis när han tror att skotern är i kapp lyckas föraren räta upp bilen. Sofi stannar och han slänger sig in i baksätet. Hon ställer sig på gasen trots att bakdörren fortfarande är öppen. Ett skott hörs, men missar bilen, och de fortsätter ner mot Björnen Centrum i hög hastighet.

VAD ÄR PRISET FÖR FRIHET?

Efter den mardrömslika upplevelsen som kockassistent på den världsberömda stjärnkrogen Nord i de jämtländska fjällen har Alex och Sofi äntligen lyckats starta ett nytt liv. Med restaurangägaren Alice Duwals hot bakom sig fokuserar de nu på att starta upp en bistro på Öland.

Trots öns fantastiska läge visar det sig snart att det är hårt arbete att driva egen restaurang. Inte minst då det uppdagas hemligheter som riskerar att ödelägga allt. Samtidigt kan inte Alex släppa oron över att Alice ska återvända. Inbillar han sig bara, eller är hon ute efter hämnd?

SYD är den andra delen i serien om kocken Alex, en unik psykologisk thriller i köksmiljö, som har hyllats av både läsare och kritiker. Hur långt är du villig att gå för att bli fri från ditt förflutna?

ISBN 978-91-89585-64-5

9 789189 585645