9789189549043 by Smakprov Media AB

”Så bra! Det händer massor med saker, även sånt man inte tror ska hända.” (Isabelle 10 år)

”Spännande handling och historia om Emma och Carl-Fredrik.” (Buster 12 år)

Luckan döljer ett litet fack, lagom stort för att rymma ett mindre föremål som en klocka, en mindre plånbok eller en ask. Eller kanske en ovärderlig rubin.

Foto: Lena Larsson

Äntligen är Emma tillbaka i Sörbodane! Bara tanken på att träffa henne igen får det att pirra i Carl-Fredrik. Men det dröjer så klart inte länge förrän de har snubblat in i ett nytt mysterium som måste lösas. När de lyckas ta sig in i en låst byrålåda hittar de ledtrådar till hur de kan finna en mycket speciell rubin. Spåren leder dem till Gärrekasen, en övergiven plats i skogen som bevittnat många hemskheter. Dessutom verkar platsen ha en länk till deras fiende Johan Skarp, som också är ute efter rubinen. Hotet växer snabbt mot de båda vännerna. Ska de lyckas lösa mysteriet och få klarhet i vad som egentligen hände i Sörbodane för så länge sedan? Rubinens gåta är den fjärde och sista fristående delen i serien Mysterierna i Sörbodane. De tidigare böckerna i serien är Dagboken i ödehuset (2021), Den glömda kartan (2022) och Speldosans hemlighet (2023).

Annika Billberg med sin kompis Valle som är en engelsk cocker spaniel.

ISBN 978-91-89549-04-3

9 789189 549043 >

SORBO4_Omslag.indd 1

2024-02-09 09:38

Rubinens gåta

Av Annika Billberg har tidigare utgivits på Hoi Förlag/Lilla Hoi: Tutte Brödsmula & Kalle Humla: En sagolik sommar (2018) Tutte Brödsmula & Kalle Humla: Ett zurrigt höstlov (2018) Tutte Brödsmula & Kalle Humla: En virrig pirrig vår (2019) Tutte Brödsmula & Kalle Humla: En vimsig vinter (2020) Tutte Brödsmula & Kalle Humla: Ett sprakande kalas (2021) Mysterierna i Sörbodane 1: Dagboken i ödehuset (2021) Mysterierna i Sörbodane 2: Den glömda kartan (2022) Mysterierna i Sörbodane 3: Speldosans hemlighet (2023)

Copyright © Annika Billberg 2024 Utgiven av Lilla Hoi, Helsingborg 2024 Lilla Hoi ingår i Hoi Publishing www.lillahoi.se www.hoi.se info@hoi.se Illustrationer och formgivning omslag: Cornelia Runehammar Foto omslag: Lena Larsson Formgivning inlaga: Mia Fallby, m-Dsign.com ISBN: 978-91-89549-04-3 Tryckt hos ScandBook, Falun 2024

Inledning Sven blundar och står helt stilla. Andetagen är hackiga och ojämna, fast han verkligen försöker att andas lugnt. Och tyst. Minsta ljud som kan avslöja att han är där vore livsfarligt. Sanningen är att han inte skulle kunna röra sig ens om han försökte. Det är som om en osynlig hand håller fast honom där, tryckt mot björkstammen och dold för det onda som nu sker längre in bland träden. Ljudet av metall som slår i den hårda marken går inte att ta miste på. Då och då träffar den något hårt och det klingande ljudet ekar i hans öron. Mannen som gräver svär när spaden slår mot sten, kanske över smärtan som säkerligen strålar genom armen när bladet träffar fel. Men snart fortsätter han att gräva och ljudet av spadtagen blir dovare ju längre ner i jorden han kommer. Snart är gropen tillräckligt djup och tillräckligt stor för att rymma det som ska döljas däri. Natten är kylig, men ändå letar sig en svettdroppe ner från hårfästet och över Svens panna och näsa. Han vill torka bort den, men förmår fortfarande inte röra sig. 7

Det har hänt igen. För sitt inre kan han höra den förtvivlade gråten från Sixten tidigare idag. Bara fem år gammal och alldeles för nykommen hit till Gärrekasen. De äldre barnen har helt enkelt inte hunnit lära den lille om alla de oskrivna regler som finns här. De som till varje pris måste följas av den som inte vill hamna i en av groparna i skogsdungen bakom huset. För var och en som inte vill sluta sitt liv på samma sätt som lille Sixten. På Gärrekasen måste varje barn veta sin plats. Man gör som man blir tillsagd. Och man håller sig så långt borta från honom som det bara är möjligt.

Emma och Carl-Fredrik Nutid

Kapitel 1 Carl-Fredrik suckar lättad när Malin svänger in på parkeringen utanför tågstationen. Emmas mamma är superschyst, men att sitta ensam i bilen med henne och försöka komma på bra saker att säga är mer än jobbigt. Helst hade han bara velat sitta tyst och tänka på vad han ska säga till Emma när hon kommer. Ungefär trettio gånger på vägen in till Åmål har han ångrat att han följde med. Det hade kanske varit lättare att träffa henne i Sörbodane, på hemmaplan. Men nu är han här och tre miljoner myror har fest i hans bröstkorg. Han ska vara modig. Och cool. Bara gå fram och säga hej och ge henne en kram, som om det inte är något konstigt alls med det. ”Tja CF, vad gör du?” Carl-Fredrik vänder sig hastigt om. Melvin och Mehdi bromsar in så hårt att det blir svarta märken i asfalten. Melvin har en ny cykel igen, noterar CarlFredrik. En mountainbike. Fick han inte en ny i höstas? 11

”Eh, inget särskilt. Ska hämta Emma vid tåget”, säger han och ångrar sig i samma stund som han öppnar munnen. ”Emma? Kommer hon hit igen? Coolt.” Melvin ställer snabbt ifrån sig cykeln mot stationshusets vägg. Mehdi också. Det blir nog inte bara han och Malin som står vid tåget när Emma kommer. Skit också. Alla hans planer på att vara cool försvinner lika snabbt som flugorna i köket, när mamma far runt med flugsmällan. Killarna babblar och skämtar med Malin. Säkert tycker hon att de är roligare än han, han som knappt fått fram ett ord under hela resan in till stan. Melvins syrra har lärt honom en tik-tok-dans som han visar upp på perrongen. Armarna flyger runt i otakt med benen och det får honom mest att se ut som fågelskrämman i Emmas morfars trädgårdsland. ”Asså, det ser ballare ut när man gör den ihop med nån, och med musik. Lovar!” förklarar Melvin när både Mehdi och Malin brister ut i skratt. Carl-Fredrik känner att han kan slappna av lite. Melvin är kul, och det är skönt att inte tänka på vad han ska säga till Emma när hon kommer, i alla fall i några minuter. Men när tåget närmar sig vaknar myrorna i bröstkorgen till liv och skapar kaos inombords. Han sträcker sig för att se bättre och åsynen av den blonda tofsen som vippar från sida till sida skickar en härlig rysning från hjärtat och ut i hela kroppen. Hon är här 12

nu, världens bästa Emma. Och allt kommer väl att vara precis som vanligt?

Kapitel 2 Emma ser ut genom tågfönstret där ängar och skogspartier övergår till hus och industribyggnader. Vänerns vatten glittrar blått i solljuset när tåget rullar in mot stationen. En skrapig röst i en högtalare ljuder genom tågvagnen. ”Nästa stopp är Åmåls station. Nästa Åmål.” Emma reser sig för att dra ner väskan från hyllan. De kommer vara i stugan långt före middag, och kanske hinner hon och morfar med ett dopp och en tur med båten ikväll. Hon är redo att kliva av, men det känns skönt att det är ytterligare några minuter kvar innan hon träffar mamma igen. Och Carl-Fredrik. Han skrev på Snap igår att han skulle följa med till tåget. Det är bara en vecka sen hon var här. En vecka, det är ingen tid alls. Men just den här veckan känns som en hel evighet. Hon har både längtat efter, och fasat för, att komma tillbaka. Hon vill hänga med CarlFredrik och prata om allt galet som hände de där första veckorna av sommarlovet. Hur de tillsammans kommit över en fantastisk speldosa som den förfärliga 14

Johan Skarp också var på jakt efter. Och hur de till slut lyckades avslöja hemligheten om Johan Skarp och hans förflutna. Och så vill hon träffa Carl-Fredrik igen, bara för att känna hur det känns nu. Är allt som vanligt mellan dem? Eller kommer det vara konstigt? Ungefär tusen gånger har hon tänkt på kyssen som hon gav honom dagen innan hon åkte hem. Först var hon inte ens säker på att det var en kyss. Men efter noggranna analyser tillsammans med sina bästisar hemma, Klara och Julia, vet hon säkert att det var det. De höll om varandra, hennes läppar mot hans. En kyss. En hetta sprider sig i huden, från halsen och ända upp till hårfästet, och hon är glad att hon är nästan ensam i vagnen. Det är delvis på grund av alla konstiga känslor och tankar på Carl-Fredrik som hon gärna hade stannat kvar i stan ett tag till. Fått lite mer tid att fundera på hur hon ska bete sig när de väl träffas igen, tänka ut en plan. Just nu har hon ingen plan alls. Men mest hade hon velat vara hemma för att mysa med Joel. Världens sötaste och bästa lillebror. Hon ler mot skärmbilden på mobilen. Där håller hon en liten, nyfödd bebis i ljusgrön sparkdräkt i famnen. Emma har ansiktet vänt mot honom och det ser ut som om han ser henne rakt i ögonen. Kanske gör han det, hon minns inte. Han har i princip bara sovit och ätit hela veckan. Mata honom är det bara Tove som kan göra ännu så länge, men flera gånger har Emma legat i 15

soffan med honom på bröstkorgen och det kan inte finnas något mysigare än att ha en varm, mjuk och snusig liten bebisbror i famnen. Bara att se bilderna av honom får henne att längta. Tove säger att när hon kommer hem igen efter sommarlovet kommer han att vara vaken mer, börja le mot dem och så. Om några månader kommer hon kunna leka med honom. Tåget saktar in och Åmåls stationshus i rödbrunt tegel blir synligt utanför fönstret. Hon stoppar ner mobilen i fickan och slänger upp väskan på axeln. Mamma står lite längre fram på perrongen och bredvid henne en lång, gänglig kille med rufsigt, ljusbrunt hår som blekts i solen. Carl-Fredrik. ”Hej hjärtat. Vad härligt att se dig igen. Har resan gått bra?” säger mamma och ger henne en kram så snart hon kommer fram till dem. Emma svarar inte, kramar bara mamma lite extra länge. Han står där, i shorts och t-shirt precis som vanligt. Glasögonen har halkat ner på nästippen och han trycker upp dem, också precis som vanligt. Han ler hastigt när deras blickar möts över mammas axel. Ska hon krama honom också? När mamma ser? Hennes tankar avbryts av att någon rör sig bredvid Carl-Fredrik och hon inser att det är fler som står här och väntar på henne. En rödhårig, fräknig kille flinar glatt. Det är Melvin, Carl-Fredriks klasskompis. Och snett bakom honom står Mehdi. ”Tja Emma, läget? Vi cyklade förbi CF på 16

parkeringen och tänkte bara säga hej. Kul att du är här igen.” Mamma lyfter upp Emmas väska och börjar gå mot bilen. Carl-Fredrik ser ut som om han tänker följa efter henne men Melvin och Mehdi står kvar. Lättad konstaterar hon att hon inte behöver fundera mer på om hon ska krama Carl-Fredrik eller inte. Det är knappast aktuellt inför publik. ”Hej! Ja, jag har varit hemma för att hälsa på min nya lillebror. Kolla, visst är han fin?” Hon visar stolt upp mobilskärmen. Alla tre tittar på bilden och håller med om att han är jättesöt. ”Schyst med en brorsa. Hoppas att han inte blir lika irriterande som min”, säger Mehdi med ett flin. Emma kan inte tänka sig att Joel någonsin ska kunna vara irriterande. Han kommer alltid bara vara den snällaste, sötaste och bästa brorsan i världen. Det är hon helt säker på. ”Du CF, när ska vi komma ut till dig och hänga egentligen? Vi snackade ju om det.” Melvin är vänd mot Carl-Fredrik, men det är Emma som svarar. ”Ja, såklart ni ska. Kom ut i helgen! Vi kan dra till sjön och bada, det går fort att gå genom skogen. Eller om ni vågar rida dit på Bruno eller Flinga? De orkar nog ta två på ryggen, eller vad tror du Carl-Fredrik?” Bruno och Flinga är de två arbetshästarna som finns på Ödeberga, gården där Carl-Fredrik bor. Självklart orkar de bära två på ryggen, hon har suttit 17

på Bruno ihop med Carl-Fredrik flera gånger. Men det känns fel att bara lova bort en ridtur, det är ju inte hennes hästar. Carl-Fredrik rycker på axlarna och ler på sitt vanliga sätt, det som får honom att se lite generad ut. Men han ser inte ut att ha något emot att få besök. Kanske känner han precis som hon. Att det blir mindre pinsamt om de är flera och inte behöver låtsas om det där med kyssen?

Kapitel 3 En lurvig hund möter dem när de rullar in på den lilla vägen som leder till mormor och morfars torp. Pälsen är lång och tjock, men ändå slät och utan tovor. Mormor är noga med att borsta honom ofta. Han rusar runt bilen som en studsig pälsboll och mamma måste köra superlångsamt för att inte riskera att köra på honom. Så snart Emma fått av sig bältet och öppnat dörren hoppar han upp med tassarna i knät på henne och viftar så ivrigt på svansen att hela kroppen kränger från sida till sida. ”Micko, finaste killen! Tänk att du är här när vi kommer. Duktiga vovven!” ”Emma, det var då för väl att du kom av tåget på rätt ställe. Skönt att ha dig tillbaka. Är allt bra med pappa?” Emma ger mormor en hård kram och svarar att det är det. Väldigt bra. Han och Tove är helt uppslukade av sin lille Joel och den vanligtvis så perfekt städade lägenheten är härligt kaosig och full av bebisgrejer. Carl-Fredrik stannar på middag. När de sitter tillsammans med mormor och morfar runt bordet, 19