En personlig resa
”Men det är vägen som är mödan värd.” Karin Boye
Av Magnus Norell har tidigare utgivits: A Dissenting Democracy. The Israeli Movement ‘Peace Now’, Frank Cass, London, 2002. ISBN 0 71465350 0. Mellanöstern efter kriget i Irak. Demokratisering med förhinder, SNS, 2004. ISBN 91-7150960-7. Islamismens seger. Från Libanon till Iran, Fri Tanke Förlag, 2009. ISBN 978-91-86-06104-3. A Victory for Islamism? The Second Lebanon War and its repercussions, The Washington Institute for Near East Policy, Washington DC, Policy Focus # 98, November 2009. Kalifatets återkomst. Orsaker och konsekvenser, TRAIL, 2015. ISBN 978-91-982924-0-4. Return of the Caliphate. Reasons and consequences, Greycat Publishing, 2017. ISBN 978-91-984031-9-0. 1979 och arvet efter politisk islam, Samizdat, 2020. ISBN 978-91-985633-2-0. Kalifatets kollaps och återfödelse. Islamiska staten fortsatt hot i Mellanöstern, Samizdat, 2021. ISBN 978-91-985633-9-9.
Copyright © Magnus Norell 2023 Utgiven av Kunskapshuset Förlag, Helsingborg 2023 Kunskapshuset Förlag ingår i Hoi Publishing www.kunskapshusetforlag.se Omslagsfoto av Magnus Norell: Peter Cohn Formgivning omslag och inlaga: Mia Fallby, m-Dsign.com Foto inlaga: Magnus Norell ISBN 978-91-89547-12-4 Tryckt hos ScandBook, Falun 2023
Till Maya och Anna Maria Alltid närvarande
INNEHÅLL Förord till andra upplagan .................................................... 8 Inledning ....................................................................... 11 Pakistan ........................................................................ 16 ”Pakistani rules” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 ”No! You know what this is really about? It’s about sex and alcohol!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 ”No problem Mr. Magnus! If the Taliban attack, we will fight and die together!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Allt är västs fel! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Afghanistan .................................................................... 35 ”No, no! You’re our guest! You shouldn’t pay anything!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Sri Lanka . . ...................................................................... 53 ”So, where are we going?” ”Into the jungle, Sah!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Etiopien . . ....................................................................... 58 ”You should absolutely talk to the Coca-Cola man!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Somalia ......................................................................... 66 ”Så, ni kommer från Israel?” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Israel ............................................................................ 76 ”They come every week. Not exactly a multitude, but a steady stream of people seeking aid.” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 ”I’m not sure why you’re here, but it is my pleasure to welcome you!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Marocko ........................................................................ 92 ”Don’t worry! We have the best military doctors in Africa!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Gaza............................................................................. 98
”Mr. Magnus, you seem like such a nice guy, it is such a pity that you will go to hell.” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
Iran ............................................................................. 121 ”Fore!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
Kurdistan & Irak .............................................................. 128
”What?! Do you seriously believe we’re ever going to trust those Arabs down in Baghdad?!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
Libanon ........................................................................ 134 ”Don’t you ever do this to me again!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 ”Oh Hassan! He was always such a bully! Trying to lord it over everyone else!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 ”Open the goddamned window! Never mind the Israelis, we’re either gonna die from smoke inhalation or heat stroke unless you open the windows!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 ”But we don’t want peace with Israel” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 ”Action Man and Angle Boy” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155
Cypern ........................................................................ 160 ”I’ve never lost a case!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 Syrien, Israel & Jordanien ................................................... 168 Om att korsa gränser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 Turkiet & Syrien ............................................................... 183 ”Vi araber måste vara som rävar när vi talar med västerlänningar, eller hur!?” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183
USA . . ........................................................................... 188 ”That is an internal Palestinian problem!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 ”Magnus, I disagree with everything you say, but I so much like discussing with you!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 ”No Magnus! Don’t go down there! There are gators around!” . . . . . . . . . . . . . . 198
Sverige . . ....................................................................... 202 Misstänksamma myndigheter och en Audi W12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Till slut ........................................................................ 213 Litteraturtips refererade till i boken ...................................... 218
FÖRORD TILL ANDRA UPPLAGAN
Hur börjar en resa? Med ett litet steg enligt ett kinesiskt talesätt! För egen del började det med bästa kompisen Classe och våra morgonpromenader till Runstensskolan från hemmet på Bragevägen i Handen i skärgårdskommunen Österhaninge (det blev Haninge vid kommunsammanslagningen 1971 då Öster- och Västerhaninge slogs ihop). Jag bodde i nummer 19 och Classe i nummer 13. Bland det vi småkillar snackade om var att resa, gärna långt bort och till exotiska platser. Handen i början av 1960-talet var, om inte direkta landet, så i alla fall ett mycket litet samhälle. Österhaninge var till stora delar en lantlig plats. Det gav utrymme för den äventyrliga genen hos mig att få visst utlopp, Brandbergen – idag ett tättbebyggt högoch radhusområde – var då klippor, raviner och skog, gränsande till Tyrestaområdet (idag nationalpark och naturreservat). Och torvmossen var då fortfarande just en torvmosse där spåren efter torvbrytningen fanns kvar i form av utdikade fyrkanter med smala jordvallar emellan. Perfekta platser för äventyrliga lekar där fantasin fick spelrum! Att testa gränser och röra sig på kanten har också alltid varit en del av mig. Från att balansera på yttersta kanten av klippavsatser och murar och staket när jag var liten, till att utforska naturen och miljön där jag för tillfället vistades.
8
En personlig resa
Det här kunde ju ha sina sidor. Under mina tidiga levnadsår i början på 1960-talet hyrde vi ett torp (Smedstorp) tillhörande min morfars barndomsgård på Mälaröarna. Min morfar, som var en praktisk man, gjorde en gång ett lasso åt mig. En tidig cowboy i mig ville naturligtvis prova denna fantastiskt spännande gåva. Sagt och gjort. I hagarna bredvid torpet gick gårdens kor och tjurkalvar (i en särskild hage). Lämpliga måltavlor för lassoträning tänkte jag. Det gick över förväntan och tjurkalven som plötsligt fick ett lasso kring halsen blev inte glad … jag släppte repet och kröp snabbt tillbaka under taggtråden medan tjurkalven ilsket sprang runt. Hursomhelst fick jag tillbaka lassot och morfars bröder som ägde boskapen fick sig ett gott skratt! Jag kan också tydligt komma ihåg hur jag älskade att klättra upp i det äppelträd som växte utanför torpet och sitta där högt upp och drömma om att resa iväg. Efter Mälaröarna blev det ett litet sommarhus på malmen ute på Dalarö, dit vi så småningom flyttade permanent. Jag läste kopiöst och gick utan problem hela vägen från malmen in till byn och det lilla bibliotek som då fanns där. Om någon person utanför familjen spelat en verkligt viktig roll i min uppväxt så var det bibliotekarien på Dalarö! Jag gick på en humanistisk/samhällsvetenskaplig linje på Fredrika Bremergymnasiet i Handen och läste språk, historia och geografi. Samma år som jag gick ut kom jag hem en dag och berättade att jag tänkte åka på en rundresa till Centralasien. Det väckte viss uppståndelse hemma, men att besöka Uzbekistan, Kazakstan och Kirgisien när de fortfarande var delar av Sovjet unionen var i sanning en lärorik upplevelse. Jobb och studier i Storbritannien, Schweiz och Israel lade tillsammans med universitetsåren grunden för forskarutbildning och doktorsgrad. Förord till andra upplagan
9
Och som en röd tråd genom åren har nyfikenhet, oförvägenhet och en viss våghalsighet funnits med mig hela livet. Och det är definitivt en förklaring till att jag satsat på forskning. Helt enkelt att kolla vad som finns ”bakom kröken”. Boken du håller i din hand är ett urval av resor och möten som jag tror och hoppas kan ha ett intresse även för andra än mig själv. När jag började arbeta med den här boken var frågan om urval hela tiden närvarande. Vilka historier skulle vara med, vad kunde jag berätta och vad var till exempel alltför personligt? Även om jag är nöjd med urvalet fanns ju andra historier som mycket väl förtjänade att berättas. Ett par av dem är med här och täcker in några områden jag inte berörde i bokens första upplaga. Förutom två länder som inte var med tidigare – Cypern och Somalia – har jag dessutom gjort en del redaktionella ändringar i en del av de befintliga kapitlen. Jag vågar tro att dessa tillägg och ändringar tillsammans gör denna bok till en lika behaglig reskamrat som den första upplagan.
Magnus Norell i maj 2023
10
En personlig resa
INLEDNING
För många år sedan hade jag en mycket stark dröm som stannat i minnet. Jag står på en brygga som skjuter ut i en bred och strid flod. Mängder av människor simmar förbi medströms. Jag dyker i och börjar simma, men mot strömmen istället för med. Det är tungt och jobbigt och jag ser förvånade ansikten hos de män niskor jag möter. Jag kämpar på i vad som känns som en mycket lång tid, tills jag når en annan brygga och klättrar upp med en känsla av att ha nått fram dit jag skulle. Såhär i efterhand tänker jag att det var en utmärkt bild av hur en stor del av mitt liv gestaltat sig, inte minst yrkesmässigt. Det kommer att framgå till viss del av historierna i den här boken. För att syssla med forskning kring terror, krig och konflikter underlättar det kanske att vara lite motvalls. I alla fall har det hjälpt mig att hitta bakom ytliga och konventionella analyser och beskrivningar av svåra och komplicerade skeenden. Det är väl inte så märkligt då att jag i snart 30 år har ägnat mig åt att nyfiket undersöka vad som gör vissa konflikter så våldsamma och svåra att lösa. I synnerhet sådana konflikter som är religiöst betingade och som antingen har sitt ursprung i, eller i alla fall får sin näring ur, religiösa spänningar och en ofta stark lojalitet med en viss religiös tro. Med tanke på de senaste decenniernas konfliktmönster är det kanske inte så svårt att inse Inledning
11
att det är politisk islam som är den mest framträdande religiösa ideologin här. Men det är inte politisk islam denna bok i första hand ska handla om. Istället är det några av de möten jag haft under denna resa mellan olika konflikter och olika länder. Politisk islam, eller islamism med forskarterm, är förvisso en huvudaktör, men även om hyllmil har skrivits om detta fenomen är det ändå alla personliga möten som satt de djupaste spåren. Att testa gränser – och att gå över dem vid behov – är inga självklarheter. Men jag skulle säga att det är nödvändigt för att komma under ytan och att komma så nära som möjligt inpå både individer och situationer för att verkligen, och på djupet, förstå vad det är du ser. I alla fall har det varit så för mig. Det har alltid hos mig funnits en drivkraft att leta mig in bakom konventioner och de till synes mest uppenbara förklaringarna. Jag går ofta på intuition när jag närmar mig en ny situation och en ny individ. Det betyder att fånga tillfället när det passerar förbi, en rörelse som inte alltid hinner vänta på någon rationell analys av läget innan agerandet. Det här spontana, intuitiva förhållningssättet har absolut varit en orsak till att jag hamnat i situationer och möten jag knappast skulle haft annars. Det har också medfört att jag, under årens lopp, förfinat en förmåga att ta saker och ting ”på volley”. Att ta snabba beslut baserade på intuition kan ju synas vara en smula vågat, i synnerhet i utsatta lägen. Men det har å andra sidan fört med sig en rad spännande situationer och det har definitivt gjort mig till en bättre analytiker. Det finns ytterligare en dimension av detta och det är erfaren heten av att det lönar sig att vara klar och tydlig. Att nämna saker och ting vid deras rätta namn och inte vara rädd för konsekvenserna. En av mina favoritjournalister, amerikanen Thomas Friedman har sagt det kort: ”To say it like it is!” Under alla mina
12
En personlig resa
resor och möten har jag aldrig någonsin hamnat i klistret för att jag varit ”för tydlig”. Tvärtom är min samlade erfarenhet att för att verkligen komma åt kärnan, vare sig det handlar om en individs bevekelsegrunder eller att förklara en konflikt, lönar det sig att tala klarspråk. Ett sådant förhållningssätt är vidare ett sätt för mig att bemöta människor med den respekt varje individ förtjänar. Visa respekt och du bemöts med respekt, är ytterligare en erfarenhet jag gjort. Det ligger inga värderingar i detta: mitt sätt att hantera verkligheten ute i fält är varken bättre eller sämre än någon annans. Det är bara mitt sätt och för mig har det fungerat utmärkt genom alla år. En fråga som jag fått många gånger genom åren, och som också är ett skäl till att jag skrev den här boken, är den om hur jag rätt kan värdera information. Och hur jag skaffar information. Hur vet jag var jag ska leta och vem jag ska fråga? Hur skilja pladderhattar, vissa akademiker och ”tyckare” från de som verkligen vet? Dessa frågor är ju det verkligt svåra i mitt jobb. Hur det går till och hur processerna som ger svar på dessa frågor ser ut finns det inga generella svar på. Det är bland annat här som vikten av att vara lyhörd för det oväntade och att fånga ögonblicket blir så avgörande. Svaren finns ibland på de mest oväntade ställen. En annan fråga som följt mig hela tiden, och som ständigt återkommer är: ”Är det inte farligt!?” Länderna i dessa berättelser har, med något undantag, det gemensamt att de befinner sig i väpnade konflikter, interna såväl som externa. Det är klart att det spelar roll. Det handlar om att göra bedömningar och att se till att vara så uppdaterad som möjligt. Det handlar också om att inte ta onödiga risker och att hela tiden göra avvägningar av vad som är möjligt. Var den här ribban för vad som är möjligt och görligt ligger, är Inledning
13
naturligtvis en individuell sak. Å ena sidan, ju längre du håller på att resa i konfliktzoner, desto bättre blir du på att snabbt avgöra hur du ska agera. Å andra sidan vidgar samma erfarenheter utrymmet för att ta riskfyllda beslut. Att hitta den balansen är också den ständiga utmaningen då verkligheten aldrig är statisk. Det hotell jag vid flera tillfällen bott på i Islamabad, Marriott, har attackerats av islamistiska terrorister flera gånger, i oktober 2004, i januari 2007 och i september 2008, alltså under de år jag reste som mest på Pakistan. En libanesisk bekant, generalmajor Wissam al-Hassan, tidigare chef för den libanesiska säkerhetstjänsten, dödades av en bilbomb utplacerad av Hizb’allah i Beirut 2012 strax efter att vi träffats. Ytterligare sju personer dödades i attentatet och tiotals skadades. Vid ett besök i Peshawar hos en av Pakistans mest meriterade journalister blev vårt möte kraftigt försenat på grund av att pakistanska islamister attackerat civilpersoner, just när min journalistvän var på väg till skolan med sin lilla dotter. Flera dödades och skadades, dock inte min vän eller hans dotter! Samtalet vi hade när vi väl träffades blev ett av de mer speciella jag haft. Våldet som varit, och i många fall är, så närvarande i de konfliktområden jag för det mesta rest i har naturligtvis påverkat mitt förhållningssätt. Både vad gäller själva resandet och mina analyser av detsamma. Slutligen är alla här återgivna historier självfallet sanna. Där emot har jag ibland varit försiktig med namn och alltför exakta platser och datum, detta för att skydda en del individers anonymitet och göra det omöjligt att identifiera dem i efterhand. Skälen för den försiktigheten är uppenbara. För enkelhets skull
14
En personlig resa
har jag kallat manliga shiamuslimer för Ali eller Hussein. Dito för sunnimuslimer blir Omar eller Ahmed. Ibland har jag valt att enbart använda initialer. Berättelserna varierar i längd och tidsspannet som dessa historier spänner över är ganska brett, över tjugofem år. Om inget annat anges är alla bilder tagna med egen kamera, även om någon annan ibland stått bakom kameran när jag själv är med på bild. Välkomna på en personlig resa!
Inledning
15
PAKISTAN ”Pakistani rules”
Pakistan är ett land jag besökt ganska många gånger. Inte minst efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och det påföljande kriget i Afghanistan, ökade Pakistans betydelse som viktig aktör i de nygamla konflikter som följde. Som strategiskt belägen granne till både Indien och Afghanistan blev Pakistan föremål för ökat amerikanskt och europeiskt intresse. Stor politik, krig och ett återuppstått Great Game gjorde Pakistan till en mycket intressant lyssnarpost. Åren efter terrorattackerna i USA 2001 blev omtumlande. Det faktum att Pakistan i ett par decennier hade fungerat som frontstat i ett krig där militant islamism spelade en huvudroll hade satt sina spår. Pakistan är ett islamiskt land där religiös lagstiftning över tid tryckt tillbaka mycket av det arv av sekulärt brittiskt juridiskt tänkande som Pakistans grundare Mohammad Ali Jinnah hade med sig i bagaget. Jinnah föddes 1876 i Karachi i det som då var Brittiska Indien och utbildade sig till advokat i England, dit han kom som ung man. Blott 19 år gammal blev han den yngste indiern i England att utöva advokatyrket. Han återvände till hemlandet och enrollerades vid Bombays (Mumbais) högsta domstol. Under åren i England påverkades Jinnah av de för tiden libe-
16
En personlig resa
rala och demokratiska strömningarna i Europa. Detta kom att påverka hans politiska gärning resten av hans liv. Först aktiv i India National Congress (föregångare till Kongresspartiet) var Jinnah starkt emot separatism för Indiens muslimer. Han argumenterade för självständighet men baserat på ett enat Indien där hinduer och muslimer skulle ses som jämlikar. Så när ett muslimskt parti – All- India Muslim League – bildades 1906 protesterade Jinnah och ifrågasatte med vilken rätt grundarna (däribland Aga Khan) talade för Indiens muslimer. Det brittiska systemet i Indien hade däremot val efter religiös tillhörighet där hinduer och muslimer hade fasta antal platser till det så kallade Imperial Legislative Council. Och 1909 valdes Jinnah in som ledamot. År 1913 gick han med i All-India Muslim League, men var samtidigt kvar som medlem i India National Congress. Hela sin politiska tid arbetade Jinnah för samförstånd mellan hinduer och muslimer, och argumenterade till exempel mot Gandhis icke-våldsinspirerade rörelse satyagraha som han menade ledde till anarki. Indiskt självstyre i Jinnahs värld borde uppnås med konstitutionella medel och i samråd med England. Motsättningarna mellan och inom de olika partierna ökade dock och den moderata, progressiva falangen inom India National Congress minskade i inflytande. År 1920, när Kongresspartiet valde Gandhis linje, gick Jinnah ur partiet, men fortsatte inom All-India Muslim League. Även där drev han en försonlig, närmast antireligiös linje, med betoning på samexistens och en stat baserad på sekulär, inte religiös, lagstiftning. Ett arv som pakistanska ledare och partier tämligen snart efter självständig heten tappade bort. Under mellankrigsåren var Jinnah delvis i England och arbetade som advokat (barrister). Det var också under denna period han alltmer kom att influeras av den man som ibland kallats Pakistans andliga fader, Mohammad Iqbal. Iqbals inflytande Pakistan
17
visade sig framförallt på så vis att det islamiska arvet hos Jinnah blev tydligare. Han fortsatte i All-India Muslim League för att till slut bli dess ledare. När självständigheten kom 1947 efter andra världskriget, blev resultatet en delning efter religiösa linjer med en folkomflyttning som kom att bli en av de blodigaste som förekommit. Gränsen mellan Pakistan och Indien (LOC eller Line of Control) hyser idag världens äldsta FN-operation, med internationella observatörer som alltså funnits där sedan 1947. Jinnah blev Pakistans första generalguvernör. En post han innehade fram till sin död 1948. Pakistan idag är ett land där religiöst motiverad islamistisk terror skördar många offer varje år. Interna konflikter är, och har varit, ett konstant problem för alla de regeringar som funnits sedan 1947. Krigen i grannlandet Afghanistan har heller inte underlättat och de stormaktsspel som haft både Pakistan och Afghanistan som spelplan har definitivt underblåst dessa konflikter. Den vision som drev mycket av Jinnahs politiska ambitioner blev i mångt och mycket offer för en mycket mera djupgående religiös konflikt mellan hinduer och muslimer i Brittiska Indien. En konflikt som inte på något sätt är över idag. Indien och Pakistan har utkämpat tre krig sedan 1947 och i Kashmir är denna konflikt i högsta grad levande. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg den historia som föregått och grundlagt dagens politiska situation. De svåra konfliktmönster som idag styr så mycket av utvecklingen i Pakistan och dess grannländer, har inte alltid varit de mest tongivande. Den här lilla historien ska därför inte handla om politiska konflikter och motsättningar, utan istället om golf, en sport som britterna spridit över världen. Varhelst brittiskt styre funnits kan man vara viss om att det finns golfbanor, således även i Pakistan.
18
En personlig resa
Vid ett av mina besök hade jag en ledig förmiddag och tänkte att det kunde passa bra att spela en runda. En bekant på svenska ambassaden, vars man spelade golf och var medlem i Islamabad Golf Club (som ligger på Murree Road), tog med mig som gäst på lördagsgolf med några vänner. I Pakistan är det en överklassport, ungefär som hästpolo. Men det som kanske mest utmärker golf i Pakistan är det antal individer som finns med på och runt banan hela tiden. Det börjar redan på rangen. Det blev en lätt chockartad upplevelse att komma ner till rangen och ställa upp för att slå iväg lite tränings- och uppvärmningsbollar, och inse att de individer som sitter och står där ute på rangen inte tänker flytta på sig. Jag undrade naturligtvis över detta och påtalade det uppenbara: att risken att de skulle få en golfboll i skallen var rätt hög! Men nejdå, det var helt ok, försäkrade man mig. De var vana och deras jobb var ju faktiskt att plocka upp bollarna och se till att de fortsatte att cirkulera. Inga traktorer med stålnätförstärkta hytter här inte! Ett fattigt land med gott om människor behöver inte sådant. Det handlade faktiskt om att på detta sätt gavs människor försörjning, påpekades det för mig. Tämligen illa till mods slog jag några hinkar som mest bestod av chip och pitchslag. De få längre slag jag tränade på försökte jag sikta in på delar av rangen som, tillfälligt, inte var befolkade, vilket inte var så lätt kan jag försäkra! Det hela förlöpte dock utan skador och vi kunde börja spela. Det var två fyrbollar och utöver mig själv var det tre britter i min boll; en skotte (Tim) som var säkerhetschef på British Airways (vilket skulle visa sig komma väl till pass lite senare när jag skulle flyga hem) och två affärsmän. En fyrboll består, som framgår av namnet, av fyra personer. Icke så i Pakistan. Pakistan
19
Först och främst går det inte att spela utan en caddie. Det kan vara knepigt att hitta en bra sådan när man som jag bara gästspelar. Boende utlänningar i Pakistan ser till att skaffa sig en caddie som man sedan håller sig till. Men det löste sig genom att min bekant fixade så att hennes mans caddie ställde upp för mig. Ok, så åtta personer i fyrbollen? Nej. Det visade sig att varje caddie, som är ett hyfsat bra prestigejobb, i sin tur också hade en caddie. Eller, jag vet inte riktigt. Caddiens caddie var en liten kille på tio–tolv år. Och hans jobb, visade det sig, var att hålla koll på bollen. För den som inte spelar golf kan detta säkert förefalla en smula märkligt. Men för er som spelar golf: tänk er att ni har med er dels en person som bär era klubbor, dels en person vars hela arbete går ut på att hålla koll på er boll. Med tanke på den spridning jag själv (och till viss del de andra) hade på våra utslag, var detta en gudasänd gåva! Jag har aldrig sett något liknande. Vår kille hittade allt. Från snår till djungelliknande buskage. Jag spelade sålunda 18 hål på en hyfsat svår bana jag aldrig sett tidigare, med lånade klubbor och med förfärlig ruff – med samma boll. Men det slutar inte där. För att underlätta spelet för oss spelare fanns det en liten regel jag knappast tror kommer att slå igenom på så många andra håll, tyvärr! Efter bara några hål upptäckte jag att om bollen låg lite taskigt till, typ vid en rot, på hård barmark eller bakom ett hinder, så flyttades bollen raskt till en lämplig tuva. Jag var lite osäker första gången det hände och min caddie snabbt och elegant placerade bollen på en fin grässträng istället för bakom den rot där den hamnat. Men min bekant försäkrade mig att det där bara var att acceptera. Alla gjorde så (vilket jag själv kunde se) – och golfrundan blev både behagligare och mer avslappnad, eller hur?
20
En personlig resa
De tolv personer (13 med min bekant som också följde med för att se till att det gick bra för mig) som utgjorde vår fyrboll kom i mål efter en lång men händelserik runda, med nya perspektiv på hur olika golf kan spelas och upplevas! Några dagar senare när jag skulle resa hem hade jag nöjet att stöta på min skotske medspelare. På flygplatsen. Alla ni som rest till och från Islamabads flygplats känner till det organiserade kaos som i synnerhet avgångshallen utgör. Det är för det mesta obeskrivligt trångt med oändliga köer. Detta kan man undkomma om man antingen har någon fixer som lotsar en igenom köerna (genom att trängas helt enkelt). Många hotell ordnar med sådana individer som hjälper till vid både in- och utresor och betydligt fler pakistanier än utlänningar ser till att ha sådan hjälp, eftersom de kan systemet. Eller så tar man helt sonika seden dit man kommer och tar sig igenom på egen hand. Det senare kan dock vara en särdeles jobbig upplevelse. Vilket är synd, då Pakistan är väl värt ett besök. Många är de pakistanska vänner som med beklagande konstaterar att både ankomst och avfärd knappast ger mersmak för nya resor till Pakistan. Denna dag var dock värre än vanligt, med långa köer, pajad luftkonditionering och stor irritation på många håll. All form av kösystem till de många bagage- och säkerhetskontrollerna, stämplar och incheckningsdiskarna, var helt borta. Den starkes lag gällde. Mitt i detta kaos ser jag då plötsligt min golfkompis, Tim, torna upp sig över mängden, iklädd British Airways uniform och uppenbarligen där för att åtminstone lotsa BA-passagerare rätt. Tim är en kraftig kille på närmare två meter så hans syns tydligt. En tordönsstämma (när det behövs) gjorde honom till den perfekte mannen att skicka ner i myllret i avgångshallen. Sällan har jag väl välsignat den forna kolonialmakten som då! Jag trängde mig fram till honom och med hans hjälp lyckades Pakistan
21
STATSVETAREN MAGNUS NORELL har i mer än 30 år ägnat sig åt att nyfiket undersöka varför religiöst betingade konflik ter i världen är så våldsamma och svåra att lösa. Många av länderna han besökt i sitt arbete som forskare har gemen samt att de styrs av politisk islam och att där förekommer väpnade konflikter. Trots att han befunnit sig i potentiellt farliga situationer, har han lyckats komma nära och ha samtal med makthavare, korsa gränser utan rätt stämplar i visumet och spela golf på de mest fantastiska banorna. I denna uppdaterade utgåva av En personlig resa, med ett antal nyskrivna kapitel, berättar Magnus Norell om spän nande möten och händelser som satt djupa spår i honom.
Ulph Nyström, radioproducent och programutvecklare vid Sveriges Radio: ”Hur erövrar man kunskap? Ett sätt är förstås att träffa människor, lyssna, och samla information. Men hur vet man att man träffar rätt människor? Och hur ska informationen värderas? Hur vet man att de inte ljuger? I Magnus Norells En personlig resa får vi följa med bakom storpolitikens kulisser och inse att ett fritt sinne och en öppenhet för det oväntade är avgörande egenskaper …”
(Citatet fortsätter på bokens främre flik.)
ISBN 978-91-89547-12-4
9 789189 547124 >