#
S o M e
#SoMe © Caroline Blomberg 2021 Ansvarig utgivare: Lava Förlag
Lava Förlag www.lavaforlag.se Tryckt i Europa ISBN 978-91-89261-82-2
’’Tell me I can’t, and I’ll do it twice and take pictures’’. När jag var sju år fick jag berättat för mig att jag inte riktigt var som alla andra barn. Jag kunde varken lära mig att läsa eller skriva som andra, och mina lärare berättade för mig att de inte trodde att jag skulle klara av grundskolan. Sedan dess har jag kämpat för att bevisa att de hade fel. Den här boken är ett bevis på att det går och att aldrig någonsin låta andra berätta för dig vad du kan, och inte kan. Ett stort tack vill jag rikta till mina fantastiska vänner Johanna Collander, Lovisa Stenborg och Jenny Stigelid. Utan ert stöd och pepp hade inte den här boken fått se dagens ljus. Karlstad, juni 2021 Caroline Blomberg
3
KA PITEL
1 öppna, jag kan väl åtminstone få hämta mina kläder så jag slipper gå hem i mina kallingar!” ropade Edin desperat utifrån trapphuset. Lisa kände hur varenda cell i hennes kropp skrek av ilska, samtidigt som tårarna rann ner längst hennes kinder. Hur kunde han göra såhär mot henne? Hon som hade gjort allting för honom. Han var precis som alla andra killar, ett svin eller närmare bestämt en douchebag. Lisa rafsade snabbt ihop hans tröja, jeans och trötta utslitna vita Converse. Hon öppnade fönstret ut mot innergården och slängde ut kläderna på marken. ”Lisa, för fan! Öppna! Vi måste kunna lösa det här, det betydde ju ingenting!” ropade Edin igen med samma desperation i rösten. ”Edin jag vill aldrig se dig igen!” röt Lisa tillbaka med gråten i halsen. Hon tog ett djupt andetag och fortsatte. ”Dina kläder ligger nere på innergården, det är bara att hämta dem … Försvinn ut ur mitt liv!” skrek hon argt, medan hon kände hur hennes hjärta slog i 240. ”Är du inte riktigt klok, Lisa? Är det såhär det ska sluta?” … Det blev tyst i några sekunder, precis som att han väntade på att Lisa ska svara honom. ”Jag älskar ju dig!”
”LISA, LUGNA NER DIG,
5
ropade Edin utifrån trapphuset, där grannarna nyfiket hade börjat iaktta och lyssnat efter vad det är som händer. ”Det skulle du tänkt på tidigare, dra nu innan jag ringer polisen!” röt Lisa till svar. Lisa hörde hur han gick neråt mot innergården och smällde upp dörren. Hon tittade försiktigt ut genom fönstret där hon såg honom plocka upp sina kläder ifrån marken. Det dåliga samvetet över att hon kastat ut hans kläder började sakta krypa fram. Men sen började hon tänka på det sms som hade lyst upp på Edins telefon som hade fått hela hennes värld att rasera. Då kom ilskan tillbaka och klumpen i magen över att hon överreagerat försvann helt och hållet. Vad hade hon gjort för fel egentligen? Hon hade gett honom allt. Visst, hon var inte perfekt, men inte långt ifrån när det kommer till hur hon hade behandlat honom som pojkvän. Hon hade aldrig begränsat honom eller sagt att han skulle vara på ett eller annat sätt. Lisa hade släppt in honom i sitt liv och sina umgängeskretsar trots att hennes vänner varnat henne för att han en dag skulle krossa hennes hjärta, för det är så killar som Edin fungerar. När de fått sin del av kakan, så drar de vidare till någon som kan ge dem ännu mer status och framgång. Lisa hade dock alltid försvarat Edin mot sina vänners fördomar. Han var inte alls någon lyckosökare som bara ville leva det goda livet. Edin jobbade faktiskt hårt för att lyckas med sitt eget bolag och kämpade för att bli av med sin stämpel som dokusåpadeltagare. Lisa rycktes från sina tankar när hennes mobil började ringa. Hon lämnade fönstret där hon tittade på när Edin plockade upp sina kläder, och gick och hämtade sin mobil som låg kvar i sovrummet. När hon kom fram till sin mobil såg hon att det var hennes kollega Emma som ringde. Lisa övervägde snabbt om hon verkligen orkade svara just nu, 6
det kan väl inte vara så att Emma redan vet vad som hade hänt? Hon resonerade med sig själv och kom fram till att det inte fanns någon möjlighet att Emma eller någon annan på kontoret redan skulle kunna känna till morgonens drama. Edin skulle inte ringa någon av dem. Inte ens Sanna, Lisas bästa vän som hon också drev företaget med, kunde ha snappat upp det här på något sätt, trots att hon alltid hade huvudet på skaft. Mobilen fortsatte ringa, Emma gav sig inte … ”Ja, det är Lisa”, svarade hon. ”LISAAA, vad i helvete är det som pågår????” ropade Emma hysteriskt på andra sidan luren. ”Va, vad menar du nu?” svarade Lisa frågande. ”Jag har en film här på när du slänger ut Edins kläder på din innergård, som han går i bara kallingar och plockar upp sen!! Det är helt sjukt, videon har tiotusen visningar på bara fem minuter!” ”Skojar du med mig? Är det någon som har filmat det här och lagt ut???” svarade Lisa, som nu också fick panik. Det här var verkligen en mardröm som blev sann. ”JA, och Bloggbevakning var inte sen med att posta filmen vidare …” sa Emma med en allt mindre hysterisk röst. ”Va fan, jag måste ringa Sanna, hon kommer inte bli glad”, sa Lisa. ”Vad ska jag göra då? Alla på kontoret kommer ju ha sett filmen inom den närmaste timmen”, sa Emma frågande. ”Låtsas som ingenting, du vet ju ingenting, right?” ”Nej, men vad var det som hände i morse egentligen?” frågade Emma. ”Vi tar inte det nu, så slipper du ljuga för alla på kontoret”, sa Lisa bestämt och fortsatte. ”Är Nico på kontoret eller?” ”Nej han har inte kommit in än.” ”Sätt honom på att få bort filmen så fort han kommer in”, beordrade Lisa. 7
”Ska bli! Kommer du in idag, eller?” frågade Emma. ”Ja, jag kommer in senare, har ett kundmöte i eftermiddag som jag inte kan hoppa över”, svarade Lisa snabbt och la på innan hon sedan gick tillbaka till sängen och drog täcket över huvudet. Hon behövde bara 15 minuter, eller kanske 30, innan hon skulle klara av att ta tag i dagen.
8