9789189169357 by Smakprov Media AB

Resan till Solens land

Fler böcker av Marina Andersson-Enhil på Pärlan Förlag: Teo & Ingvar På Anhel Förlag: FARVÄL, välkommen hem Kärlekens Cirkel

Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se e-mail: info@parlanforlag.se

© Marina Andersson-Enhil och Pärlan Förlag Titel: Resan till Solens land Författare: Marina Andersson-Enhil Foton: Marina Andersson-Enhil, alla förutom nedan: Foto sidan 37 och 76 av Aziz Amno Foto sidan 68 från Pixabay av Torstensimon Handritad karta: Fil.mag. Sandra Petojevic Tryckt av Dardedze Holografija i Lettland, 2021 ISBN: 978-91-89169-35-7

Resa esann till Solens land Marina Andersson-Enhil

”S

ka vi göra en spännande flygresa, Ellinor?” ”Ja, mamma, det vill jag! Vart då?” ”Till solen.” ”Men här finns ju sol.” ”Jag vet. Men dit jag vill ta dig är solen mycket varmare och lyser mycket gulare.” ”Var är det någonstans?” ”I Enhil, byn där jag föddes. Där ska vi sova på taket under stjärnorna och månen. Och vi ska vandra hand i hand på gatorna.” ”Är det långt dit?” ”Ja, ganska. Byn ligger i Tur Abdin i Turkiet.” ”Ja, jag vill åka dit”, säger Ellinor och kramar om sin 7

mamma. ”Kommer pappa och mina syskon också att följa med?” ”Nej, tyvärr inte den här gången. De måste ju gå i skolan och pappa ska jobba.” Ellinor och hennes mamma sitter på bryggan vid havet och tittar på solnedgången. Måsarna gör dem sällskap. När solen gått ner vandrar de hemåt. Ellinors pappa

väntar på dem med nybakade bullar och varm choklad. ”Vet du vad, pappa! Jag ska flyga till Turkiet!” Men Ellinors pappa vill inte att de ska resa dit.

”Hon är för liten”, säger han och vänder sig mot mamma. Han ställer ner chokladkoppen på bordet och fortsätter. ”Det är oroligheter i landet. Och där finns giftiga ormar, det har du själv sagt.” ”Det är bara bra att hon är liten. Då håller hon sig nära mig.” ”Jag är inte liten, pappa! Jag är redan stor.” Ellinor skuttar omkring i vardagsrummet så att hennes bruna hår guppar. ”Jag vill att hon ska få se allting medan hon ännu är barn”, säger Ellinors mamma. ”Jag vill se mammas by”, skrattar Ellinor. Nu hoppar och studsar hon i soffan. En kudde trillar ner på golvet. Ellinors mormor och morfar bor i Tyskland. De kommer att vara i byn samtidigt, berättar Ellinors mamma. ”Vi blir upphämtade i Mardin”, fortsätter hon. ”Mardin?” frågar Ellinor. ”Var är det?” ”Det är den stad som ligger närmast byn.” ”Okej, jag ska inte hindra er”, säger pappa. ”Men jag kommer inte att vara lugn förrän ni är tillbaka igen.” ”Vi ska flyga till solen”, sjunger Ellinor. Hon kliver ner från soffan och springer runt i rummet med utbredda armar. ”Vi ska flyga till solen!”

fter en lång resa kliver Ellinor och mamma av flyget i Mardin. Värmen omsluter dem som en bubbla när de går nerför flygtrappan. Ellinor vänder ansiktet mot himlen och kisar mot solstrålarna. ”Vad varmt”, säger hon och tar av sig tröjan. ”Ja, det är den här värmen jag har längtat efter”, säger mamma. De går mot terminalen, och medan de väntar på sina väskor vid rullbandet får Ellinor syn på sin morfar Ischo. Hon ser honom genom ankomsthallens fönster. Han står där i vit skjorta och svarta byxor. När han upptäcker henne vinkar han. Hon vinkar tillbaka. Hans svarta hår är välkammat och han ler brett under den svarta mustaschen.

Så fort mamma tagit resväskorna från rullbandet och staplat dem på en vagn, klättrar Ellinor upp och sätter sig på dem. De kör ut ur ankomsthallen. Ellinor hoppar ner från vagnen samtidigt som morfar skyndar sig mot henne. ”Morfar! Morfar!” Han lyfter upp henne i famnen. De kramas och hon får ett par kindpussar. ”Äntligen är ni framme!” säger han och ger även mamma en kram och ett par kindpussar. ”Välkomna!” ”Är vi i byn nu, morfar?” ”Nej, inte än. Men snart. Kom, bussen väntar!” De går ut ur terminalen och sätter sig i en vit minibuss. Det är en vän till morfar som kör. Ellinor somnar nästan genast av värmen och surret från motorn. Efter en dryg timme kommer de fram till byn. Ellinor öppnar ögonen när mamma stryker henne över kinden. ”Vakna, Ellinor. Nu är vi i Enhil.” Så fort hon kliver ur minibussen får hon se sin mormor Nure vid porten. Mormors ljusbruna hår är kortklippt och hon har glasögon. Hon ler och hennes blommiga blus glänser i solen. Hon sträcker fram armarna. ”Mormor!” ropar Ellinor. ”Välkommen till byn, min flicka”, säger mormor. Ellinor får en stor kram. ”Välkommen du också”, säger hon sedan och ger även mamma en lång kram.

Mamma och morfar bär in väskorna. Ellinor följer efter in i det svala huset. Mormor har skurit vattenmelon i halvmånar och lagt dem i en skål. De sätter sig vid bordet i hallen och tar var sin saftig skiva. När Ellinor ätit två skivor vill hon se sig omkring. I ena hörnet av hallen finns en madrass med mjuka kuddar. Hon gör en kullerbytta ner på madrassen. ”Vad mysigt med en madrass på golvet!” ”Ja, där kan du göra gymnastik”, säger mormor, ”och här sover vi alltid middag när det är som varmast på dagen.” Ellinor tittar mot dörren de kom in igenom och mot dörren mittemot som leder ut till gården. Båda står på vid gavel och en frisk fläkt drar in till dem. Hon går ut på gården och ser fruktträd omringade av en låg mur. På muren står många stora plastflaskor med vatten. ”Mormor!” ropar hon. ”Varför finns det så mycket flaskor här?” ”Jag ställer dem där på morgonen för att de ska värmas av solen.” ”Varför då?” ”Till att duscha med på kvällen”, skrattar mormor. ”Så varje dag tar vi en soldusch!” ”Soldusch! Vad kul!” ”Och här finns vattenkranen”, säger mormor och pekar till höger mot husväggen. Ellinor går fram och vrider på kranen. Vattnet rinner och hon sparkar av sig sina skor. Hon låter det svala vattnet

strömma över fötterna. ”Vad skönt!” Hon kupar händerna under vattenstrålen och blaskar ansiktet så att det skvätter. Ellinors mamma och morfar kommer ut till dem på gården. ”Hemma brukar vi kalla Ellinor för lilla fisken”, säger mamma, ”för hon har alltid tyckt om att bada i havet.” ”Där borta är duschen och toaletten”, säger morfar och pekar mot två små rum under trappan som leder upp till taket. ”Och trappan är ny, jag lät bygga den för bara ett par år sedan. Innan dess fanns bara en stege upp.” ”Bra!” säger Ellinor. ”För jag tycker stegar är läskiga.” ”Och där borta är brunnen som samlar regnvatten”, fortsätter morfar. ”Den har ett lock nu så att ingen ska ramla i.” Ellinor följer morfar fram till brunnen och han lyfter på locket. Så hissar han upp en hink full med vatten och vattnar tomatplantorna i hörnet intill. Ellinor plockar en solvarm tomat och stoppar den i munnen. Skalet spricker mellan tänderna och munnen fylls av den varma saften. ”Mmm, mycket godare än hemma i Göteborg!” ”Mamma, jag vill gå ut i byn nu.” ”Gärna! Men då får du byta om.” ”Okej!” Hand i hand promenerar de ut på de dammiga gatorna.

Ellinor tycker att det fläktar skönt i vinden. De går förbi många gamla stenhus. Ett hus har igenbommade fönster och rostiga galler. En kedja med ett rostigt hänglås hänger tvärs över den lilla träporten. Muren runt gården har rasat och stenarna ligger huller om buller. ”Mamma, kan vi gå in och titta?” Ellinor tycker att mamma ser lite ledsen ut. ”Nej, ingen bor där längre. Vi låter huset med alla minnen vara ifred.” Här och där ser Ellinor också några nya hus. De sticker upp ovanför de gamla och har stora terrasser.

De går vidare och kommer fram till en kyrka. Där sitter gamla män i skuggan och pratar med varandra. Några barn springer barfota förbi. Solen börjar sakta dala och färgar husen brandgula. Ellinor får syn på en liten affär och pekar. ”Mamma! Kan jag få glass?” ”Ja, vi går in. Det är ju Stayfos affär.” I den mörka affären möts de av en lång man. Han haltar fram till dem och hälsar vänligt. ”Schlomo, farbror Stayfo.” ”Bscheino, vad kul att se dig här i byn igen. Sist jag såg dig var du en ung flicka.”

”Ja, det var längesedan jag var här. Och det här är min dotter Ellinor.” ”Välkommen till Enhil, Ellinor, så roligt att du är här.” ”Tack, farbror.” ”Och vad vill du ha, kära tös?” ”Glass.” ”Det har jag tyvärr inte. Men jag har kex, karameller och Coca-Cola.” ”Då vill jag ha kex och Coca-Cola!” ”Det ska bli!” Ellinor tittar sig omkring i den lilla affären. På en hylla finns det glasburkar med tuggummi och karameller. På väggarna hänger tofflor och skor. På en annan hylla finns rullar med tyg i olika färger. Stayfo hämtar ett litet paket kex och ur kylskåpet en läsk. Ellinor dricker genast flera stora klunkar. Värmen har gjort henne törstig. ”Jag har fina flip-flops”, säger Stayfo och tar ner ett par blå. ”Vill du ha dem, Ellinor?” frågar mamma. ”Vet inte”, svarar hon blygt och knaprar på några söta kex. Men mamma köper dem i alla fall. Tillbaka hemma igen ser Ellinor att hennes skor blivit alldeles dammiga. Hon tar av sig dem och sköljer fötterna under kranen på gården. Det känns kallt och skönt när

vattnet rinner mellan tårna. Så tar hon på sig sina nya blå flip-flops. ”Vilka fina!” säger mormor. ”Mamma köpte dem hos den långe farbrorn”, skrattar Ellinor och springer in i huset. Flip-flopsen smäller mot marmorgolvet. Det låter roligt, så Ellinor springer en vända till. Sedan sätter hon sig i en bäddsoffa bland en massa kuddar. Mormor kommer efter och slår sig ner bredvid henne. Fläkten är påslagen, och den svala luften blåser i ansiktet. Ellinor tittar sig omkring i vardagsrummet. På de vitmålade väggarna hänger kors och en tavla på Maria med Jesusbarnet i famnen. ”Var är teven?” frågar hon. ”Här finns ingen teve”, säger mamma och sätter sig i soffan mittemot. ”När vi är här ska vi vara tillsammans. Mormor och morfar har längtat så mycket efter dig.” Ellinor kryper upp i mormors knä. Morfar sätter sig bredvid dem och ler. ”Ska vi sova på taket i natt?” frågar Ellinor. ”Ja, inte bara i natt utan hela sommaren”, svarar mormor. Det är kväll och månen lyser med ett silvrigt sken. Ellinor och mamma går upp på taket. Där står en bred järnsäng med fyra madrasser. De kliver upp på den och lägger sig på rygg. ”Titta upp, Ellinor.” ”Oj! Så många stjärnor som blinkar, mamma.”

”Ja, de blinkar för dig och mig.” ”Men vad är det som låter?” ”Det är syrsorna som sjunger god natt.” Efter en stund kommer mormor och morfar också upp och lägger sig. Snart somnar de alla fyra under myggnätet i den ljumma sommarnatten.