MASKROSBARNEN och stรถldligan
Jenny Jennerhed
Maskrosbarnen och stรถldligan
Maskrosbarnen och stöldligan Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Jenny Jennerhed Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2020 ISBN: 978-91-89147-78-2
Jenny Jennerhed
MASKROSBARNEN och stรถldligan
Kapitel 1 Det är mörkt i rummet när Isa vaknar. Kudden är knölig och lakanet har trasslat in sig runt benen. Hjärtat slår hårt och snabbt. Isa blundar för att slippa se mörkret. Hon trevar sig fram med handen tills hon hittar sänglampan. När ljuset sprider sig i rummet slappnar hon av. Isa sträcker på sig och ligger kvar. Hon orkar inte gå upp riktigt än. Isa har varit mörkrädd så länge hon kan minnas, men det blev värre när pappa försvann. Han tog tryggheten med sig. Isa saknar honom så det värker i kroppen. Hon försöker att inte tänka på det, men den finns alltid där inom henne. Saknaden. Hon kan inte förstå hur en person kan lämna en sådan tomhet efter sig. Till och med huset känns annorlunda och övergivet. Hon önskar att hon kunde berätta för mamma hur hon känner. Men det går inte. Mamma sörjer på sitt eget vis och hon har ingen plats för Isas sorg.
7
Isa tittar på klockan på väggen. Hon kan ligga kvar några minuter till innan hon måste göra sig i ordning för skolan. Den kvällen pappa lämnade dem, hörde hon hur de bråkade. Mamma skrek hemska saker och pappa grät. Isa låg i sängen och tryckte kudden mot ansiktet. Hon ville gömma sig, försvinna, slippa höra. Det kändes som om tiden stod stilla. När pappa kom in och sa godnatt lovade han att allt skulle bli bra. Han sa att han älskade henne. Isa somnade utan att veta vad som väntade. När hon vaknade på morgonen kände hon direkt att något var fel. Pappa var borta. Isa visste det innan mamma berättade. Sedan dess har hon inte hört av honom. Tankarna får Isa på dåligt humör och hon kravlar ur sängen. Laptoppen står uppfälld från när hon spelade igår och hon smäller ihop den. Sedan tar hon på sig kläderna hon lagt fram kvällen före. En svart luvtröja och håliga jeans. Hon går ut i badrummet och borstar håret. De ljusa lockarna böljar över tröjan och Isa sätter upp dem i en hög tofs. De blå ögonen som möter henne i spegeln ser trötta ut.
8
Isa känner lukten av kaffe och det påminner om pappa. Åh, alla dessa minnen som poppar upp hela tiden. Isa önskar att hon kunde göra sig av med dem. Då skulle det göra mindre ont och kännas lättare inuti. Just nu är det inte pappa hon borde tänka på, utan mamma. Hon brukar åka till jobbet tidigt innan Isa vaknar, men inte idag. Kanske, är det inte så konstigt, för igår kväll verkade hon orolig och ledsen. Hon gick och lade sig sent. Isa är säker på att hon saknar pappa. När han gav sig av lämnade han ett stort moln av sorg inuti mamma. Ibland är det ett åskmoln, då skriker hon och svär. Ibland är det ett regnmoln och då faller tårarna som droppar mot hennes mjuka kinder. När pappa bodde hemma var mamma nästan aldrig ledsen. Hon kunde bli arg, särskilt veckan före mens. Men det gick över snabbt. Hon sjöng ofta och målade ibland. Isa brukade tycka att hon var vacker. Nu ser hon mest sliten ut. För när det inte hjälper att skrika och gråta, då dricker mamma. Hon dricker vin, flaska efter flaska. Och så röker hon tills hela huset är täckt av
9
tjock dimma. Det är som om Isa försvinner i den där dimman och blir osynlig. Det gör otroligt ont när mamma inte ser henne. Mer ont än att pappa lämnade dem. Isa vet att det beror på alkoholen. För mycket vin och cigaretter förvandlar en människa. Förvandlar hennes mamma. Mamma står på altanen och röker med en kaffekopp i handen. Hon har bara nattlinnet på sig och Isa ser att hon har gåshud på armarna. ”God morgon, gumman. Redan ombytt och klar?” Mamma gör tummen upp. ”Mm”, mumlar Isa. ”Sätt dig och ät du, frukosten står framme. Jag ska bara röka klart.” Mamma gör en luftpuss mot Isa och vänder sig bort. Isa går in i köket och sätter sig vid bordet. Hon häller upp en skål med cornflakes fast hon inte är hungrig. Oron tar upp all plats i magen. Mamma kommer in och slår sig ner på stolen mitt emot, med sin kaffekopp. ”Borde inte du vara färdig för att åka till jobbet
10
nu?” Isa tittar henne djupt i ögonen och letar efter tecken på lögner. ”Absolut, jag ska strax byta om. Jag börjar lite senare idag bara.” Mamma flackar med blicken och då vet Isa. Hon ljuger. ”Jag var uppe och letade efter örhängena igår igen. Jag är så förtvivlad att de är borta. Säkert att du inte har sett dem?” Mamma låter ledsen. ”Nej, har jag sagt. Jag har inte sett dem. Ska du eller jag handla? Cornflakesen är nästan slut.” Isa låter trött på rösten. Mamma tjatar och tjatar om örhängena. Hon missar det som egentligen är viktigt. ”Jag handlar på vägen hem i eftermiddag. Ska vi ha tacos till fredagsmyset?” Mamma låter frånvarande och ler lite. ”Det blir najs.” Isa ler tillbaka, men det är ett litet leende som bara finns på utsidan. Inuti känner hon sig fortfarande orolig. ”Se så, snabba på nu så du hinner till skolan.” Mamma väcker Isa ur grubblandet. Hon märker inte att Isa bara har tagit några skedar
11
av flingorna. Isa skyndar sig att tömma ut innehållet och sätta ner skålen i diskmaskinen. När hon går mot hallen följer mamma efter. ”Ge mig en kram och ha det så bra idag.” Mamma känns frånvarande i kramen. Isa håller kvar och vill inte släppa taget.
12
Kapitel 2 Noel kastar i sig frukosten. Marmeladsmörgås och mjölk. Pappa brukar säga att det är frukost för ett fotbollsproffs. Noel ler och skyndar ut i badrummet. Han kör några varv med eltandborsten, sedan borstar han sitt hår. Luggen börjar bli lång och hänger ner i ögonen. Det bruna håret har han efter sin mamma. Noel har inga egna minnen av henne, bara dem som pappa berättat om. Hon dog strax efter att Noel fyllt två år. Ibland får han för sig att han känner hennes lukt när han ska somna. Söt och varm. Men han vet att det är inbillning. Han kan omöjligt komma ihåg hur hon luktar. Noel hämtar sin Champions Leauge-fotboll från sängen. Han sover med den i fotändan varje natt. Det är tryggt att känna den mot tåspetsarna när han ska somna. Han fick den, av pappa i somras när han fyllde elva år. Världens bästa present.
13
Noel ökar tempot, han måste skynda sig. Tidigt på morgonrasten är det mest fyror och femmor på planen. Det är hans enda chans att få spela. Sedan kommer sexorna och då gäller det att hålla sig borta. Särskilt två av sexorna, Sixten och Teo, brukar ge honom ett helvete. De slåss, retas och tar hans saker. Kanske är det för att han är grym på fotboll? Men mest beror det nog på Noels pappa. Hans psykiska sjukdom. Sixten och Teo tycker att han är galen och brukar reta Noel att han är likadan. Noel lägger bollen i ryggsäcken och tar på sig jackan. Han låser noga efter sig när han går ut. Det är småkyligt i luften och han drar på sig en mössa. Sedan springer han så snabbt han kan mot skolan. Skolbyggnaden är hög och tornar upp sig som ett flervåningshus. Den syns på långt håll. Said, Felix och Oskar står och hänger vid nätet som omger fotbollsplanen. De ser ut att ha väntat en stund. Said skyndar fram när han ser Noel. ”Tog du med bollen? Ska vi spela?” undrar han. ”Självklart”, svarar Noel.
14
”Najs. Jag och Noel mot er två.” Said lägger armen om Noel och föser med honom ut på planen. Noel älskar att bli vald först. Han är teknisk och en fantastisk målskytt, så ofta vinner det laget han är med i. De spelar två mot två utan målvakt.
15
Noel är Isas bästa kompis, fast bara när ingen ser. Det sista Isa vill är att de vanliga kompisarna ska tycka att hon är konstig. Hon har nog med problem och är livrädd att någon ska upptäcka hennes mörka hemlighet: att mamma dricker. En stöldliga härjar på orten och när Isas mammas örhängen försvinner blir Isa anklagad. Av en slump snubblar hon och Noel över stöldligans hemliga gömställe och Isa bestämmer sig för att leta upp örhängena och visa att hon är oskyldig. Tjuvarna är dem hack i häl. Isa och Noel har ingenstans att gömma sig.
ISBN 978-91-89147-78-2
www.idusforlag.se
9 789189 147782