Karma Stark och Jonar Garpe har bott nära varandra i hela sina liv. Eftersom deras familjer av någon okänd anledning är fiender hade de ändå aldrig träffats innan Stendrakens klipptroll kom nära gårdarna. Med mod, list och lite tur lyckades de lura klipptrollen och på så vis rädda den magiska enhörningen Remus. Faran var över för den gången. Men eftersom deras föräldrar inte hade någon tanke på att stoppa Stendrakens illdåd förstod de att de själva måste göra något åt situationen.
När Karma och Jonar räddade Karmas lillasyster Hedda från grusgnomer blev de själva tillfångatagna och inlåsta i Nagdabergens grottor. Här träffade de äventyraren Zelda Falköga, som gav dem en liten flaska med flytande is. Trots att de jagades av bumlingar lyckades de fly och flög sedan på Zeldas pegaus över havet till Lyras ö.
Med hjälp av den flytande isen kunde Lyra skapa en trolldryck som skulle kunna förgöra Stendraken. På ön träffade de också daskusen Rory som trillade ner i roddbåten på väg tillbaka. När den här berättelsen börjar är det gryning och sällskapet har just återvänt till Glimerias fastland för att söka upp magikern Xerxes, som ska få trolldrycken.
S
olens första strålar lyser upp en öde strand vid Glimerias västra kust. Fast är stranden verkligen helt tom? Där borta ligger faktiskt en roddbåt uppdragen i sanden. Bredvid den står en liten grupp och spanar upp mot bergen. Det är Karma och Jonar, som är tillbaka på fastlandet efter att under natten ha färdats över havet från Lyras ö. Med sig har de kinten Gala och daskusen Rory.
12
– Vilken natt! säger Karma. Äntligen fast mark under fötterna. – Ja, vi hade otrolig tur som klarade oss, säger Jonar. – Inte bara tur, fyller Karma i. Vi hade hjälp av dina vänner dingelinerna. Jonar ler och nickar. – Nu undrar jag bara var Remus är. Jag längtar så efter honom.
Jonar hinner bara vissla några få toner innan han ser sin enhörning komma mot honom i galopp. Han måste ha hört när Jonar kallade på honom ute på havet. Då kan ingenting stoppa Remus
13
Remus stannar och gnäggar högt. Pälsen är blank av svett, som om han har sprungit länge och utan rast. Daskusen Rory lufsar genast fram till enhörningen. Luften börjar vibrera när deras nosar rör vid varandra. – Detta är Glimerias två mest magiska djur, säger Jonar. När de är tillsammans uppstår en särskild form av magi. Den är svår att förklara.
– Vi har ingen tid att förlora, säger Karma. Vi måste vidare till Xerxes. Hon tycker att det ser ut som att daskusen skiner upp i ett leende när han hör Xerxes namn nämnas. Jonar vecklar ut kartan och tittar noga på den. – Hm. Jag tror jag vet var vi är, säger han tveksamt. – Vad betyder det, är det bra eller dåligt? frågar Karma. 14
– De goda nyheterna är att vi är så nära Nagdabergen man kan komma. Det är bara att börja vandra rakt upp över kullarna. – Och de dåliga? – Att vi befinner oss mitt i Stendrakens land. Vi är avskurna från resten av Glimeria. Och vägen upp i bergen … Ja, Karma, det kommer att bli väldigt brant och väldigt kallt.
15
Jonar sitter upp på Remus och Karma hoppar upp bakom. Enhörningens rygg är mjuk och så mycket skönare än de hårda plankorna i roddbåten. – Om det inte blåser upp tror jag att vi kan vara framme hos Xerxes före kvällen, säger Jonar. – Minns du vad Lyra sa, att han inte kommer att vilja träffa oss? frågar Karma. Jonar skrattar lite nervöst. – Det vore snopet. Tänk att behöva vända tillbaka utan att få komma in. – Det kommer inte hända, säger Karma med övertygelse. Vi ska nog få honom att öppna för oss.
Så börjar Karma och Jonar sin färd mot Xerxes stuga högt upp i Nagdabergen. Solen skiner och en ljummen vind smeker Karmas kind. Hon ler åt daskusens lufsiga steg. Ibland går han bakom dem och ibland framför. Trots att han är så stor kan han röra sig lika smidigt som Remus.
16
– Jag undrar hur den här drakdrycken ska användas, funderar Jonar. – Visst sa Lyra att det var det enda som skulle kunna få Stendraken att rämna? frågar Karma. – Så att den spricker i tusen bitar. Vad jag önskar att det kunde fungera. – Ja, så att lilla Aurora som finns kvar där inne i Stendraken äntligen kan få komma ut.
17
Karma visslar för sig själv. Visst känner hon ett sting av rädsla i magen. Hon förstår att de är på väg mot den farligaste delen av deras uppdrag hittills. Men samtidigt kan hon inte låta bli att älska ögonblicket de upplever just nu. Det är en härlig morgon och hon och Jonar är ute på ett fantastiskt äventyr!
18
De högsta bergen i Glimeria. Majestätiskt breder de ut sig och människor från stad och landsbygd har i alla tider vandrat i dem för den friska luften. Men sedan den dag då Stendraken landade på dess högsta topp har alla undvikit bergen. Istället har man fått se hur bergssluttningarna har blivit allt mörkare i takt med att stjärnglöden tagit slut.