Fler böcker utgivna på Idus förlag av Sanna Larén: Östen – Hundar och halstabletter, 2018 Östen – En födelsedagslek, 2019 Billie Lou och Lille Bo på begravning, 2019 Billie Lou och Lille Bo: Livets sista bästa dag, 2019
Elesiv och de förbjudna fåglarna Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Sanna Larén © Illustration: Ida Abrahamsson © Fotograf: Anna Edlund, Studio Skatan Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Idus Förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2020 ISBN: 978-91-89055-96-4
Elesiv och de förbjudna fåglarna Sanna Laren ´ & Ida Abrahamsson
Mitt på torget i den lilla staden stod ett stort kastanjeträd. Ett sådant där träd som får så många kastanjer att man måste använda paraply på torget hela hösten. Även när det inte regnar. I just det där trädet bodde Elesiv. Hon hade byggt sig ett hus av gammalt bråte och brädor som folket i den lilla staden inte längre velat ha. Hon hade kunnat bygga minst ett par hus till av allt det där skräpet, men för Elesiv räckte det med bara ett.
En dag när Elesiv satt och solade på sin veranda, med ett härligt fotbad och flädersaft ända upp till kanten, plingade det på dörrklockan nere vid kastanjeträdets fot. – Kom upp! skrek Elesiv. Två barn kom uppklättrande för Elesivs repstege. De hälsade artigt och sa att de hette Annie och Anders. – Vill du köpa jultidningar av oss? frågade Annie. – Nej, svarade Elesiv. Men om ni har några påsktidningar så tar jag tre. – Påsktidningar? sa Anders. Några sådana har jag aldrig hört talas om. – Inte jag heller, sa Elesiv. Just därför skulle jag så gärna vilja köpa några. Vill ni ha saft? – Vad var det där? undrade Annie. Någon eller något förde ett väldigt oväsen inifrån trädhuset. – Äsch! Det var nog bara vinden, svarade Elesiv.
– Jag köpte den på loppis för en tia, sa Elesiv. Hade den kostat fem kronor mer hade jag nog köpt en dammsugare istället. – Vad gör den? frågade Anders. – Den städar så klart, svarade Elesiv. De tittade på den lilla vindvarelsen som svepte runt i köket. – Den städar ju inte, sa Annie. Den stökar ju bara ner! – Ja? svarade Elesiv. Det vore ju rent tokigt att städa innan det är stökigt.
Nere på torget började människor samlas kring en liten scen. De grå kullerstenarna samsades om plats med de färgglada höstlöven. En och annan halsduk fladdrade till av de vindilar som drog in över torget. Vindilar som tog tag i tygtaken på torghandlarnas marknadsstånd och fick dem att bölja sig som segel. En man stegade upp på scenen till applåder från handskklädda händer. – Vem är det där? undrade Elesiv – Han som bestämmer, svarade Anders. – Bestämmer vad? – Om staden vi bor i, sa Annie. Nya lagar och regler och sådant. – Lagar är bra, sa Elesiv och slurpade i sig lite mera saft. Det finns till exempel en lag som säger att barn inte får köpa hus. – Varför är det en så bra lag? undrade Anders. – Hade det till exempel varit fritt fram för mig att köpa ett hus hade jag ju inte behövt bygga ett sådant här otroligt trevligt trädhus, svarade Elesiv. – Välkomna gott folk! Välkomna! Mannen hade börjat tala nere på torget. Annie, Anders och Elesiv satte sig ner på verandan för att lyssna. Det var ju långt kvar till jul, så tidningsförsäljningen kunde allt få vänta ett litet tag.
Mannen talade om året som varit. Om hur bra det gått för den lilla staden. Han talade om att där fanns skolor med ganska god skolmat och lagom snälla lärare. Att där fanns sjukhus som kunde bota alltifrån hosta till hudutslag. Och att affärerna sålt fler prylar än någonsin förut. Men, det fanns en sak som mannen inte var nöjd med. Han harklade sig kraftigt och rynkade ihop ögonbrynen. – Fåglarna! skrek han i mikrofonen så att det ekade över hela torget. Fåglarna? Inte en endaste människa på torget verkade förstå vad mannen menade. Vad var det med fåglarna? – Jag och mina medarbetare har bestämt oss att en gång för alla förbjuda alla fåglar! – Förbjuda alla fåglar? sa Annie förskräckt och vände sig mot Anders. Så kan man väl inte göra? Annie skulle just till vända sig mot Elesiv för att fråga detsamma, men Elesiv satt inte längre kvar på verandan. Hennes saftglas stod kvar, halvfullt, men där fanns ingen Elesiv.
Mannen nere på torget var på väg att avsluta sitt tal. – Är det någon som har några frågor? lade han till. En liten hand räcktes upp mot himlen mitt ibland samlingen av folk. – Du där! sa mannen och pekade. Ställ din fråga kvickt nu! – Varför? ropade rösten. – För att jag ska på lunch och vill få det här överstökat. – Nej, jag menar, varför ska ni förbjuda alla fåglar? Nu såg Annie och Anders vem rösten tillhörde. Det var Elesiv. – För att de är färgglada, flaxiga och högljudda, fräste mannen. De passar inte in i vår stad och då ska de heller inte vara här. – Hur ska ni göra er av med alla fåglar då? fortsatte Elesiv. Mannen harklade sig irriterat.
– De fåglar som ger sig av söderut över vintern är inte välkomna tillbaka igen. Och resten av fåglarna kommer vi att fånga in och ”ta hand om” på ett mycket smidigt sätt. Bredvid mannen samlades hans medarbetare. I famnen bar de på burar. Trånga, svarta burar.
I det stora kastanjeträdet mitt på torget bor Elesiv. Hon har byggt sig ett hus av gammalt bråte som ingen längre vill ha. En dag får hon besök av Annie och Anders. De är där för att sälja jultidningar, men avbryts snart av en röst nerifrån torget. Mannen som bestämmer i den lilla staden har stegat upp på en scen med ett viktigt meddelande. – Alla fåglar ska förbjudas! De är för färgglada, flaxiga och högljudda och passar inte in. Tillsammans med barnen i staden beslutar sig Elesiv för att rädda fåglarna. Även om de vet att det är ett farligt uppdrag.
Elesiv och de förbjudna fåglarna är en gripande och varm berättelse om barns vilja att stå upp för det de tror på. Oavsett vad de vuxna säger. www.idusforlag.se