9789189051003

fram till fönstret, drog upp persiennen och öppnade det, sög i sig den kyliga luften. Att ha en tonåring var inte som hon hade väntat sig. Sin egen mamma hade hon både skrikit åt och slängt saker på. Visst hade Joel humör, men han vände det inåt.

Kunde tillbringa timmar lutad över ett skissblock eller framför datorn. Han gjorde nästan alltid som han blev tillsagd. Det var sällan hon behövde gnälla på honom om tvätt på golvet eller slarv med läxor. Ändå fanns oron där: att han skulle sluta som hemmasittare. Att han inte skulle klara av världen. Mörkret i honom skrämde henne.

Rebecka vände sig om och det tog en stund innan hon för­ stod vad hon såg. Sängen var tom. Det svarta täcket låg i en hoptrasslad hög i mitten, men det gjorde det i princip alltid.

Hon ville inte ha andra regler för barnen än de hon själv lev­ de efter. Eftersom hon hade hört att kvalster trivdes sämre i obäddade sängar, bäddade hon bara när hon väntade besök.

Tankarna rusade tillbaka till gårdagskvällen. De hade varit hos Gabriel och Ulrika och grillat. Normalt höll de sig hemma på vardagar, men Gabriel fyllde fyrtio och Ulrika hade köpt en svindyr grill till honom och bjudit över dem för att inviga den.

Minnet av Gabriel blockerade henne för en stund, men hon knuffade undan honom. Han gjorde för ont att tänka på. Joel hade tagit med Molly hem och nattat henne vid niotiden. När Rebecka och Petri följde efter ett par timmar senare hade hon gläntat på båda barnens dörrar och de hade legat där. Det var inte bara konturerna av Joels tunna kropp hon sett, utan hans mörka rufsiga hår. Men nu var Joels säng tom. Vad betydde det? Joel brukade inte ränna iväg på nätterna. Särskilt inte mitt i veckan.

Rebecka gick tillbaka ner till köket medan oron fick upp fart.

Molly kände av den och lyfte blicken från frukostflingorna. ”Ska jag väcka honom?” frågade hon.

18