9789189021730 by Smakprov Media AB

Rolf Segerstedt

Vildmarksvägen votum

Vildmarksvägen ringlar sig fram i älvdalar med äldre skog och upp mot höga blånande fjäll. 214

215

Tack till Ruth och Martin!

Innehåll

9 13 33 46 53 79 93 111 114 142 158 175 179 190 191 203

Inledning Vägen västerut Vattnets väg Vägen in i grottan Djurens väg Renens land Växternas väg Insekternas väg Fåglarnas väg Vandrarnas väg Skogarnas väg Nybyggarland I vildmarkens hjärta Karta Snabbguide Slutord

Magnifik utsikt från Kalberget över Ströms Vattudal.

Inledning Vildmarksvägen ringlar sig genom ett område som gör skäl för namnet. Fast egentligen är namnet en motsägelse, vildmark är nämligen enligt gällande ordförklaring ett väglöst land. Denna paradox kan vi bortse ifrån. Viktigare är att vägen faktiskt löper genom genuina skogar, förbi vilda vatten och över fina fjäll på gränsen mellan Lappland och Jämtland. Men det är inte hela sanningen. Människan har farit fram ganska hårdhänt i delar av området under det senaste seklet. Gruvdriften har gjort sår i fjällterrängen, de stora sjöarna är ofta vattenkraftsmagasin och numera avverkar skogsbruket allt längre in i gamla fjällnära skogar. På bergen reser sig master och vindkraftverk snurrar på flera håll och förändrar landskapets vildmarkskaraktär. Turismföretag lockar besökare till fiskesjöar, svampskogar och skidbackar. Snöskoteråkandet kanaliseras till sjöar och särskilda leder där det periodvis kan bli bullrigt. Hela området som Vildmarksvägen genomkorsar ingår i Sapmi – samernas land. Rennäringen har bedrivits under mycket lång tid, men inte påverkat landskapet särskilt mycket. Rengärden, renstängsel och kåtor finns dock på några ställen och påminner om att området är en arbetsplats för renägarna och en kulturbygd för samerna. Spår efter två- och fyrhjuliga motorcyklar som renskötarna använder ser man ibland på fjället sommartid. Människan omskapar landskapet och det kan man inte bortse ifrån. Trots det finns i det här stora skogs- och fjällområdet också ett landskap rikt på djur och natur. Och Vildmarksvägen öppnar upp för färd med fordon, cykel eller vandringar till fots. Vägen leder fram till mycket sevärt för den uppmärksamme. Än mer kan man självklart uppleva om man lämnar vägen och vandrar in i skogar eller på kala fjäll, ner i dalar eller upp på toppar. Här finns chansen till dagsturer eller längre turer där du kan starta uppe på kalfjället och leva i vildmarken.

I den här boken följer vi de stora vattendragen som kantar vägen under långa sträckor. Här finns bilder på vyer och vattenfall som gör intryck, dessutom nära porträtt av djur, fåglar och mycket mer. Jag har valt att lägga huvudfokus på fjällområdet kring Stekenjokk. Vägen över kalfjället öppnas under juni och kantas då av flera meter höga snödrivor på flera ställen. Detta är extra spektakulärt och brukar locka många besökare de första dagarna. Både drivor och snöfält kan emellertid finnas kvar långt in på sommaren. Vägen erbjuder en bekväm resa för alla intresserade. Och det blir allt fler som vill uppleva vildmark på nära håll. Under de senaste somrarna har stora skaror lockats till Stekenjokk. Stekenjokkplatån ligger på cirka 800 meters höjd omgiven av toppar. I väster, bara några kilometer bort, går gränsen mot Norge. Där skymtar man den norska nationalparken Børgefjell med än högre toppar, ofta snöklädda året runt. Det är Norges vildaste nationalpark, helt utan vägar och knappt några leder. Från Stekenjokk har man en bekväm vandring in i nationalparken. Stekenjokk är renens kalvningsland på försommaren och på hösten under brunstperioden är det de största rentjurarna, sarvarna, som härskar här. Renarna, liksom de vilda djuren, kräver hänsyn av oss besökare. Studera gärna renarna på behörigt avstånd, extra viktigt är det att inte gå emot renar med små kalvar.

Vägsträckan över Stekenjokk gör att man kan besöka och «fjällvandra» med sitt fordon. Möjligheten lockar tusentals besökare varje sommar och det kräver extra hänsyn till växterna, fåglarna och övriga djur, där renen ofta håller till nära vägen.

I Stekenjokkområdet finns det flera fjällrävslyor. Tack vare matningar brukar fjällrävarna här få ungar nästan varje år, även de år som det är brist på lämmel och andra gnagare. Så håll utkik, med lite tur kan du få se fjällräven springa intill vägen. I hela skogslandet innan kalfjället finns goda chanser att se älgar beta intill vägen. Området runt Ströms Vattudal ända upp mot Dorotea är dessutom ett av världens björntätaste områden. Möjligheten att få se en björn vid vägen är inte stor, men rimligen är chansen just här störst i hela norra Europa. Fågellivet är väldigt rikt. Stora rovfåglar som kungs- och havsörn, liksom jaktfalk patrullerar i området ända upp på kalfjället. Ripor, både dal- och fjällripa, finns ofta nära vägen, särskilt första veckorna då vägen över Stekenjokk öppnats i början av juni. I små gölar på fjället kan du få se den lilla smalnäbbade simsnäppan dansande fånga insekter på vattenytan. Videsnåren längs vägen är bra sittplatser för fjällens näktergal, blåhaken. Ta också tillfället i akt att följa de fantastiska flygkonster som fjällabben bjuder på. Välkommen till en bildexposé från ett område som kan bli ett oförglömligt äventyr med möten som kan vara svåra att få någon annanstans.

Rolf Segerstedt

Brakkåfallet. 32

Vattnets väg

Fritt flödande forsar och fall Det man ser från Vildmarksvägen är fjälldalarnas långdragna vattensystem. Dessa vatten var den första vägen in i fjälltrakterna, älvar och åar band och binder samman sjöarna. Kortare forssträckor kunde båtar ros eller dras förbi, men då man stötte på långa fritt flödande forsar och fall blev det problem och man fick bära både båt och varor förbi. Men om vattenfallen var problem förr, så är det till dessa många av oss dras i dag. Kraften och ljudet i vattenfallen både lockar oss och signalerar fara. När flera sinnen är aktiva förstärks också skönhetsupplevelsen. Längs Vildmarksvägen har man många chanser att söka sig till spektakulära forsar och fall. Rikligt med vatten ger liv på många sätt, bland annat sätter det fart på växtligheten. Så är det vid Hällingsåfallet i Jämtland som du inte bör missa. Visst är fallet dramatiskt, men ge dig även tid att titta närmare på granskogen längs stigen nedströms kanjonen. Det handlar om gammal skog med ett rikt liv tack vare fuktdimman som driver in från fallet. Här finns blommor, bärris och ormbunkar, men särskilt rik är floran av lavar och mossor. Hällingsåfallet är det mest imponerande fallet. Ett besök kräver dock en avstickare från Vildmarksvägen. Du kör från Gäddede på södra sidan av sjön Hetögeln, efter drygt två mil finns en skylt som visar vägen. Här finns ett av landets högsta vattenfall som stupar ner i Sveriges längsta kanjon. Vattnet forsar ner i den 40 meter djupa ravinen och trycks sedan ut i en 800 meter långsmal kanjon. Soliga dagar ser du regnbågen i fallet. Om Hällingsåfallet är det mest imponerande fallet så är Trappstegsforsen den stora sevärdheten då det gäller forsar. Den ligger precis vid vägen öster om Saxnäs. Hundratals små och större forsar och fall i Kultsjöån är här sammanhållna i en enda stor fors. Här stannar nästan alla till och forsen är verkligen sevärd även om

Hällingsåfallet. 34

hela vattensystemet är reglerat. Under sommaren släpper kraftbolaget på ”turistvatten” för att ge Trappstegsforsen extra fart. Gaustafallet ligger inte långt efter de två nämnda. Här finns både ett vackert format fall, som dundrar hårt ner i ravinen som älven Gaavesjohke skurit ut ur berget, och en dramatisk fors i kanjonen nedströms. Det är brant och svårframkomligt men ger en av de finaste vyerna över en kanjon man kan se i landet. En scen ur filmen Ronja Rövardotter från 1984 är hämtad härifrån. Gaustafallet ligger intill Vildmarksvägen innan man lämnar Jämtland och kör mot Stekenjokk, en skylt visar var det ligger.

Forsärla.

Brakkåfallet ligger strax innan Stora Blåsjön om man kommer söderifrån. Som en vacker slöja sveper det nedre fallet ner i ravinen. En varm sommardag kan det locka till bad. Även vid övre fallet finns dramatiska miljöer. Brakkåfallet är också känt från filmens värld, nämligen från filmen Dunderklumpen från 1974. Kullaleden med sju forsar hittar man i Klimpfjäll med start vid slalombacken eller där elljusspåret startar. Man följer eljusspåret norrut cirka 500 meter där en skylt och trästatyn Trollmor pekar ut vägen. Stigen går fram till Dorronbäcken där fallen och forsarna ligger på rad under cirka tre kilometer. Under tidig vår kan det vara svårt att ta sig fram, men orkar man bjuder bäcken på spännande isformationer. Sommartid är vandringen enkel och fallen och forsarna storslagna. Fiskonfallet ligger strax väster om Saxnäs. En skylt vid Vildmarksvägen visar vägen in till parkeringen. Det är rejält uppför, men bara cirka 150 meter, längs en stig för att nå upp till fallet som imponerar under vårflödet och efter mycket regnande. Dimforsen hittar du i Kultsjöån en halvmil efter Stalon på väg mot Stekenjokk. En liten skylt visar vägen ner genom skogen. Grusvägen ner kan vara osäker så parkera vid Vildmarksvägen och gå ner. På våren ligger dimman tät över forsen och dånet är öronbedövande. Även under övrig tid är det ett imponerande forsavsnitt.

VILDMARKSVÄGEN löper genom genuina skogar, förbi vilda vatten och över fina fjäll med flera meter höga drivor på försommaren. I den här boken har fotografen och journalisten Rolf Segerstedt samlat intryck och bilder från cirka 20 års ut forskande av området i norra Jämtland och södra Lappland som är en del av Sapmi – samernas land. Boken vänder sig till den allmänt naturintresserade med bilder på landskapet, vattenfallen och nära porträtt på djur, fåglar och växter. Här finns också reportage inifrån Sveriges längsta grotta och från en vandring till områdets högsta topp. Huvudfokus i boken är fjällområdet kring Stekenjokk, där vägen bara är öppen sommartid. Det är renens kalvningsland vilket kräver stor hänsyn av alla som besöker området. Via bokens karta och snabbguide får besökaren många tips om platser att stanna till vid och utforska längs de 50 milen.

ISBN 978-91-89021-73-0