Välkommen till Hanna Elisabeths universum! . . . . . . . . . . . . . 5
KA P I T E L 3
Vem är vem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Småland är namnet på landet det kära
Bygdefotografens värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Landskap och minne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Nu ska vi sjunga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
I villande skogen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
K A P ITEL 1
Det var inte längesen
Leve Sockenbladet! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Socknamon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Svalorna flyga högt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
Anna eller Hanna? Elisabeth eller Lisa? . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Äng är åkers moder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
Förgät mig ej . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Allt detta slit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
Vad hade hon med sig i bagaget? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Mitt i ljusaste Småland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
All denna hembygd! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Den stora nya familjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
KA P I T E L 5
Varför är det inte rättvist? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
All denna historia
Partyrundan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Tidevarv komma, tidevarv försvinna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
Att sätta sin egen prägel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
Från pest till pandemi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89
Könsroller på mormors tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
Vargen kommer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
Kärlek på mormors tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
Nordiska sjuårskriget i lilla Frinnaryd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93
Egentid på mormors tid? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Om kriget kommer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95
K A P ITEL 2
Hemma på gården
Från fattigstuga till ålderdomshem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Från häradsväg till huvudväg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Dan Andersson i Smålandstappning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101
Mormor vid spisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Från sådd till skörd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
Ett hus fullt av hemligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41
Där tiden har stått still . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
Förteckning över några förluster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
De sålde sina hemman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
Ett fall för Sherlock Holmes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
Var sak har sin tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
Den långa vintern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
Kär cykel har många namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
K A P ITEL 3
Frinnaryds folk
Måste alla badrum se ut som mejerier? . . . . . . . . . . . . . . . . 113 Välsignade moderniteter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
Ackuschörskan i Frinnaryd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51
KA P I T E L 6
Gårdsfolket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
Lära för livet
Grannar & Groll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
Folkskola eller hemundervisning? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
Min barndoms Bullerby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57
I klassrummet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
Bygdens store predikant . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
Från potatislov till läslov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
Statarflickan Lisa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
Frinnaryd Farväl! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125
En roman som väntar på att bli skriven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 Ständigt denne Ekvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
K A PITEL 7
KA P I T E L 1 1
Kulturen icke att förglömma
Vi var där
Skattkammaren i Sunhult . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
Varför skulle vi bry oss? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
Morfars granhäck till parnassen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131
Nöjd med sin lott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187
Folkmusik i Frinnaryd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Kändisspaning på Småländska höglandet . . . . . . . . . . . . . . 135
Tack till . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188
Det sitter i väggarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
I Oskars värld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Glöm oss inte! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190–191
K A P ITEL 8
Bildförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192
Kyrkan mitt i byn
Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193
Alla dessa kyrkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 Kyrkan eller kapellet? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 De dödas domäner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 Den stora förlusten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 Var hälsad sköna morgonstund! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 Kyrkliga syföreningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Pastor Friné från Frinnaryd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 K A P ITEL 9
Från stilla lantliv till ett liv på räls Ett stationssamhälles uppgång och fall . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Två oförenliga världar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 K A P ITEL 1 0
På utflykt i trakten Lilla Norrland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 Jag lefver i två världar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Hästmannen – både efter och före sin tid . . . . . . . . . . . . . . . 167 Mirakeldoktorn i Aneby . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Knutstorps Sparkling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Mannen som gjorde vad som föll honom in . . . . . . . . . . . . . 173 Konsten åt folket! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Räfst och rättarting . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 En lord i Tranås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 Tranornas stad – och drömmarnas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181
Hanna Elisabeth i sin brudklänning.
Hanna och Sixten Lindblad.
Det nygifta paret bytte ut verandan i snickarglädje mot en i jugendstil.
Välkommen till Hanna Elisabeths universum! V EM VAR H ON
egentligen, Hanna Elisabeth Grek, hon som blev min mormor? Och varför skulle hennes liv som fru Sixten Lindblad på Norra Isaryds gård i Småland intressera någon utanför den egna familjekretsen? Svaret är enkelt: För att hennes tid där, 1914–1970, sammanfaller med en period av stora omvälvningar, en historiskt viktig tid som tycks ha fallit i glömska i det allmänna medvetandet – trots att det inte är så längesen, vilket stjärnarkitekten Gert Wingårdh påpekat. Själv har han fortfarande sin mormors torp på näthinnan: vedspisen som skulle tändas i ottan, skafferimaten som fick ishinna under vinternatten, vattnet som hämtades i bäcken. En tid då emigrationen stannat av på grund av första världskriget men flykten från landsbygden inletts. En tid att uppmärksamma, nu när flyttlassen börjat gå i motsatt riktning. Tack vare internet har det blivit möjligt att arbeta från ett gammalt hus på landet. I ett hus med historia. Men vilken? De nya ägarna vill förstås veta, därav det stora intresset för tv-program som Det sitter i väggarna. Själv är jag fjärde generationen på Norra Isaryds gård i Frinnaryds socken och har den stora förmånen att veta just det. Jag vet vad som sitter i väggarna. Gården var min barndoms paradis, där de oändliga sommarloven och alltför korta vinterloven hägrade för oss stadsbarn. Med åren har jag grävt allt djupare i det osorterade innehållet i chiffonjén, där familjens 150-åriga historia på gården träder fram genom gamla foton, brev, telegram och gulnade tidningsklipp. Och så har vi morbrors fotopärm där gårdsfolk och grannar figurerar. Till några av hans ofta drastiska berättelser kan jag själv skriva fortsättningen. I min barndom (efterkrigstiden) hade moderniseringen av jordbruket stannat av i brist på drivmedel, och gårdens stadiga ardennerhästar fick ta över traktorns jobb. Det var en tid då far körde ner sommarens konserver med häst och vagn till Frinnaryds station för att pollettera dem, medan vi själva åkte hem till Göteborg i 2 klass. Det började klia i fingrarna på mig att tillsammans med den ingifta fotografen berätta om ”mormors tid” i den trakt som blev hennes. Till min hjälp har jag haft författaren och lokalhistorikern Henry Sjöstrand som växte upp i stationssamhället och som själv med hjälp av bygdefotografen Oskar Jaréns bildskatt från 1911–1930 dokumenterat socknens liv i helg och söcken. Vi befinner oss alltså i Frinnaryds socken i gamla Norra Vedbo härad, det stycke Sverige som kom att bli Hanna Elisabeths universum. Ridån går upp, och in på scenen träder (den motvilliga) huvudpersonen. Året är 1913 och Hanna Elisabeth har just anlänt till sitt nya hem. Hon är född 1884, samma år som den första motionen om kvinnlig rösträtt lades fram i riksdagen, men rösträtt har hon ännu inte fått. Däremot en gedigen utbildning till småskollärare. Får vi be om en uppmuntrande applåd innan berättelsen tar sin början! 5
Norra Isaryds gård på 1950-talet.
Vem är vem MIN MOR MOR, HA NNA
Elisabeth Lindblad, f Grek (1884–1970), bokens huvudperson. Hennes föräldrar, Maria och Carl Alfred Grek. Brodern Eric, folkskollärare i sörmländska Vingåker. Min morfar, Sixtus Petrus (Sixten) Lindblad (1885–1939), som övertog gården efter sina föräldrar. Hans föräldrar, Samuel August, (1834–1905) och Matilda (1849–1895) Lindblad som köpte gården Isaryd. Deras tio barn, fem flickor och fem pojkar, dyker upp i olika sammanhang i boken. De kallas ”faster” och ”farbror” trots att de egentligen var min mormors svägerskor och svågrar och presenteras här: Hilda Augusta, 1867–1963 Sigfrid Albin, 1869–1954 Jenny Theresia, 1871–1950 Elma Simanda, 1874–1954 Hanna Josefina, 1877–1953 Eric Lorentz, 1880–1945 Ebba Gentina, 1884–1961 Sixtus (Sixten) Petrus, 1885–1939 Carl Gunnar, 1888–1965 Jöns Ivar, 1891–1978 Hannas och Sixtens tre barn: Sten, som sålde sin andel i gården efter mormors bortgång, Inger, som blev min mor och Karl-Erik, som dokumenterade livet i byn. Min far, Jösse Broström, som älskade Isaryd. Jag själv, Catharina Miller, som en gång drömde om att ta över gården, men annat kom emellan. Fotografen David Miller, min (engels)man. Min storebror Jan, min lekkamrat. Min lillasyster Ann Holmes-Norgren, som idag äger den gamla arrendatorsbostaden. Samägarna: kusiner och kusinbarn. ”Arrendatorn” – det hann faktiskt bli tre innan själva gården styckades av och såldes, medan mangårdsbyggnaden och den röda stugan som en gång varit egen gård behölls av familjen. Henry Sjöstrand, författare och lokalhistoriker. Oskar Jarén (1877–1954), bygdefotograf.
7
Fotografens mor, Tilda, kardar ullen som hon sedan spinner hemma i
Fadern, Frans Gustaf Karlsson, vilar ut efter sin långa vandring med
stugan.
den tunga postväskan. Omkring 1915.
Systerdottern Karin med tre små uggleungar.
Barndomshemmet Fransland som fadern byggt 1884. Stugan är representativ för samhällets äldsta bebyggelse. Omkring 1915.
Bygdefotografens värld I F ÖD EL SEL Ä NGDE N KA N
man läsa: ”Nöddop förrättadt den 26 okt, af barnmorskan, mamsell Andersson från Tranås i Säby. Dopet bekräftadt den 28 okt. af (kyrkoherde) A. P. Fries.” Året var 1877, och den lille gossen fick namnet Karl Oskar. Hans föräldrar, skomakaren Frans Gustav Karlsson och hans hustru Karolina Matilda Jonasdotter, tillhörde den nybyggargeneration som flyttat till samhället i samband med Östra stambanans tillkomst. Lille Oskar överlevde, men på grund av ett medfött handikapp blev han aldrig mer än 140–150 centimeter lång. Hemmet var fattigt men kärleksfullt, och så småningom utökades familjen med ytterligare fyra barn, varav ett dog vid födseln. Av de återstående uppnådde brodern Gustaf endast 20-årsåldern och brodern Efraim emigrerade till Amerika. Systern Maja blev fotografen Oskars favoritmotiv och hans stöd efter föräldrarnas bortgång på 1920-talet. Ett stycke in på det nya seklet bytte Oskar efternamn, från Fransson till Jarén. Han levde hela sitt liv i Frinnaryd, en miljö som han alltså var väl förtrogen med och ömsint beskrev genom kameralinsen. Utan sitt fysiska handikapp hade han med tanke på sin bakgrund varit förutbestämd för grovarbete av något slag. 1915–22 var Oskar poststationsföreståndare i Frinnaryd, och det var under den tiden han utvecklade sina många intressen, bland annat filateli. Posten och järnvägen spelade en stor roll i familjen Franssons vardag; fadern var förutom skomakare även lantbrevbärare ända fram till sin död 1922. För sonen var däremot postarbetet en parentes. Han hade inga regelbundna inkomster och bodde kvar hemma hos föräldrarna och därefter hos systern Maja. Hennes barn betydde mycket för honom. De fick följa med honom ut i naturen, han lärde dem känna igen fåglar och deras läten, och han visade dem de bästa liljekonvaljeställena. Till födelsedagar gjorde han speciella gratulationsbilder. Själv deltog han gärna i deras lekar, och hjälpte dem att snickra leksaker och bygga kojor. I början av sin verksamhet som fotograf vandrade Jarén omkring med kamera och svart skynke på ryggen och stativ i handen. Han visste vad han ville, för när en känd lantbrukare hade klätt sig lite för fin till beställningsfotot framför mangårdsbyggnaden låtsades han ta bilder, och beklagade efteråt att han glömt ta med film till kameran. Att han var medveten om sina bilders etnologiska värde framgår av att han sände in några till Nordiska museet. Jaréns efterlämnade samling består av 1 000 moderna negativ och 2 000 glasplåtar. Det märks att han hade en avsikt med sina bilder; han ville dokumentera hantverk, seder och bruk i sin hembygd. Och, skriver Henry Sjöstrand i sin bok Bygdefotografen Oskar Jaréns värld: ”Det som frapperar mest i hans bilder är emellertid den glädje han måste ha känt vid fotograferandet – bilderna talar härvidlag sitt tydliga språk.” En glädje som bättre än ord beskriver livet i bygden på mormors tid.
9
Thomas Qvarsebos staty (1997) av Oskar Jarén står på torget i Frinnaryd.
Nu ska vi sjunga PÅ D EN VACKRA
gamla kartan från 1688 finns namnen utsatta på de byar, sjöar och gårdar som nämns i boken. Norra Isaryds gård ligger mellan den långsmala sjön Ralången och den betydligt mindre Söljen. Längre söderut ligger den trinda Wrangsjön. I denna natursköna trakt kom flera av bokens tio syskon Lindblad att slå sig ner. Det var inte längesen är ingen ljudbok, men varför inte passa på att med hjälp av mobilen, paddan eller datorn skapa den rätta stämningen genom att lyssna på de sånger och psalmer som sjöngs när det begav sig? Och varför inte sjunga med? På nätet finns en uppsjö sångare och körer, alltifrån Lunds studentsångare till Agnetha Fältskog. De flesta av visorna finns i klassikern Sjung svenska folk!, en sångbok som förr delades ut i skolorna. 1950 var den uppe i 24 upplagor! Sångerna genomsyras av den nationalromantiska anda som kännetecknade Hanna Elisabeths tid, men som två generationer senare började ifrågasättas. Avsnittet ”Fosterlandet” kan vid första åsynen kännas lite suspekt, men det innehåller alla de nordiska nationalsångerna som 50-talets skolbarn skulle lära sig utantill. Och där finns en Hemvärnssång – kan den månne vara aktuell idag? Efter ”Fosterlandet” följer ”Hem och hembygd”, ”Livet i naturen”, ”Folk- och dansvisor” samt ”Vandringsvisor och gånglåtar”, alltså visorna som sjöngs ”på mormors tid”. Här är de sånger och psalmer som ”alla” kunde: ”Röd lyser stugan” (”Smålandssången”) skriven av Linnéa Andrén och tonsatt av hennes bror Ivar Andrén. ”I villande skogen” ur Värmlänningarna. Textförfattare: Fredrik August Dahlgren. ”Isabella” (”Bicykel gjord för två”) från 1906, baserad på en engelsk music hall-visa ”Daisy, Daisy” av Henry Darcy. ”Viljen I veta och viljen I förstå …”, svensk folkvisa som fortfarande sjungs vid dansen runt midsommarstången. ”Så går vi runt kring en enebärabuske”, som ovan. ”Var hälsad sköna morgonstund”, psalm 27 av Johan Olof Wallin. ”Din klara sol går åter opp”, psalm 506 av Johan Olof Wallin. ”Morgon mellan fjällen”, psalm 179. Text och musik av H E Hauer. Lyssna gärna på Nils Landgrens och Esbjörn Svenssons jazztolkning. Lyssna gärna på Jan Johanssons klassiska emigrantvisa, ”De sålde sina hemman”, och glöm inte Dan Anderssons tonsatta dikter!
11
KAPITEL 1
Det var inte längesen
Föräldrarna, Carl Alfred och Maria Grek.
Inbjudan till bröllop.
Bröllopstelegram.
Anna eller Hanna? Elisabeth eller Lisa? MIN MOR MOR S KU LLE
ha döpts till Anna, men prästen hörde fel, och Hanna var ett av de populäraste flicknamnen. Föräldrarna rättade honom inte – 1884 protesterade man knappast mot prästen. Däremot står det Anna i hennes konfirmationsbibel. Namnet Hanna blev dessvärre ett problem i familjen Lindblad. Det var redan upptaget av två svägerskor, så hon fick byta till sitt andranamn, Elisabeth, men kom att kallas Lisa. Vad hon själv tyckte om saken vet vi inte. Vi vet inte heller var hon stod i rösträttsfrågan för hon deltog inte aktivt i kampen, men diskussionens vågor hade säkert gått höga på Winslöfs lärarinnesemiarium där hon fick sin utbildning. Hennes politiska sympatier låg hos ”de frisinnade” som partiet brukade kallas och som 1935 döptes om till Folkpartiet. Partiet hade bildats 1924 – kvinnorna hade då haft rösträtt i tre år – men mormor valde av lojalitet att stödja sin man Sixtens parti, högern, som han representerade i olika nämnder, trots att han verkar ha varit mer socialliberalt sinnad. Sixten (officiellt Sixtus Petrus) var den av de fem sönerna som övertagit föräldragården i Frinnaryds socken. Hans pappa Samuel August hade varit arrendator på det stora godset Nobynäs varifrån han flyttat familjen till Norrgården i Södra Isaryd innan han och hustrun Matilda slog sig ner för gott på gården Norra Isaryd. När Sixten redan vid 54 års ålder dog i kräfta (som man sa förr) hade han hunnit arrendera ut gården, något som mormor satt sig emot – hon hoppades i det längsta. Men sedan satt mormor kvar som änka i över trettio år, mol allena under de långa kalla vintrarna. Men att gå tillbaka till sitt yrke efter morfars död var otänkbart, även sedan arrendatorparet tagit över gårdens skötsel. Hon kom nog inte ens på tanken, trots att hon som lärarinna haft rätt till det. Nu blev hon istället något av en Majorskan på Ekeby (fast utan kavaljerer att mästra). Lite barsk var hon tyckte vi barnbarn som hade stor respekt för henne. Varför hon inte besökte sina tre barn under vintern har jag förstått först nu, genom brev i chiffonjén. Hon kunde helt enkelt inte lämna huset, för det fanns ingen som kunde sköta eldningen i vedpannan från 1929. ”Hade jag inte haft min brasa, mitt handarbete och min radio, skulle jag inte ha klarat det” brukade hon säga där hon satt i sitt hem, inrett med hemvävda draperier, vackra möbeltyger, soffkuddar och dukar. Det var under denna tid som hennes glada skratt tystnade. ”Du var alltid så glad, och du sjöng jämt” skrev hennes älskade bror Eric till min stora förvåning i ett av sina många brev. Efter morfars död drog hon sig inom sitt skal, och det blev tyst i huset. När vi åkte tillbaka till stan efter sommarlovet försökte hon dölja en förstulen tår där hon stod vid grinden och vinkade. Det är en bild som än idag skär mig i hjärtat.
15
Visitkort.
Människorna på den svenska landsbygden under 1900-talets första hälft har mycket att lära oss idag. Det var en tid då emigrationen stannat av på grund av första världskriget men flykten från landsbygden hade inletts. Det var inte längesen är en bok om de som brukat jorden före oss. De strävsamma som, när jordbruket mekaniserats och tågen inte längre stannade vid stationen, såg sina barn flytta till stan för att söka arbete. En tid att uppmärksamma, nu när flyttlassen börjat gå i motsatt riktning. Boken blåser liv i den spännande period då de flesta av dagens drömhus byggdes. Då ransonering och självhushåll var en självklarhet. Och den kunskap som satt i ryggmärgen då, håller dagens människor på att återupptäcka: att ta tillvara, återbruka och vara rädd om det man har.