Malin Clausson & Lisa Thanner
Gubbdagis
VOTUM
Hösttermin Upprop Jan Pedersen
Vårtermin 13 18
Obotlig föreningsmänniska
Samling Bosse Lindgren
Anders Helg
23 26
55
Nytta Juan Baeza
59 64
Lär sig nya saker
31
Nöje
69
34
Sommarlov
78
Efter 65
81
Gubbfakta
86
Tack
88
Skapade egen väg ut
Jullov
Ingemar Taube
47
Vill inte bli sysslolös
Hittade ny gemenskap
Samvaro
Omstart
38
Hur blir livet efter 65? Vill vi göra samma saker då som nu? Vara ute i friska luften. Kanske bygga något? Lära oss nya saker. Ha roligt med andra. Ja, varför skulle vi vilja sluta med det, bara för att vi blivit pensionärer?
7
Förord ”Att ena dagen ha stort inflytande och nästa vara en liten pensionär som ingen frågar efter, det är inte alla som klarar det så bra. Jag gjorde det inte. Men jag kom igång igen, och fick livsglädjen tillbaka. I dag mår jag bra.” Så säger Bosse Lindgren på Asperö i Göteborgs södra skärgård, samtidigt som han sorterar bland nyinköpta verktyg. Vad det är som berikat honom berättar han och många andra om i denna bok. Hur anpassar vi oss till livet efter yrkesarbete? Hur håller vi oss fortsatt aktiva och behövda när vi i dag både lever längre och är mycket friskare än för hundra år sedan då folkpensionen infördes? Enligt forskningsstudier vid Göteborgs universitet säger tre av fyra yrkesverksamma ålderspensionärer att de väljer att vara i någon form av fortsatt arbete för att de tycker om att arbeta. Att de vill göra något som känns meningsfullt och att den sociala kontakten med andra är viktig. För män som Bosse har arbetskamraterna ofta utgjort
en stor del av det sociala livet. Hur fylls hålet efter dem? Det finns naturligtvis mer än ett svar på frågan hur vi förenar nytta med nöjet att få umgås med andra och känna gemenskap över en delad lunch när möjligheten till yrkesarbete tagit slut. Gubbdagis ska läsas som ett inspirerande exempel. ”Tänk så mycket bättre att göra något tillsammans istället för att en massa gubbar sitter ensamma vid köksborden”, säger Anders Helg, en av gubbarna på Asperös alldeles säregna dagis för pensionerade män. Någon övre åldersgräns finns inte på Gubbdagis, däremot krävs dispens om du vill nästla dig in före din 65-årsdag. Och som namnet antyder göre du dig icke besvär som kvinna på det här dagiset. Gubbarna på Gubbdagis har det gemensamt att de tycker om att vara sysselsatta. De gillar att ha en uppgift, och
8
de gillar att träffas. Efter långa yrkesliv inom sjöfartsnäringen, Volvo, Götaverken, byggbranschen, sjukvården, polisen eller kriminalvården har de efter pension ett behov av att sätta annat i händerna. De vill fylla sina dagar med mening vid sidan om barnbarn och familj, eller fylla sina dagar med mening i brist på barnbarn och familj. Gubbarna på Gubbdagis vill göra nytta för sin ö. Här får de snickra, måla, slipa, lyfta, kånka, laga och fixa allt efter uppkomna behov i det lilla samhället, som ligger så nära Göteborg att man ser hela staden från öns högsta punkt. Åt andra hållet ser man till Vinga. Asperö är således både en tätort och en ö. Den hör till Västra Göteborg, men också till Södra skärgården. Man åker hit med båt, på en spårvagnsbiljett. Närmaste grannar finns på Brännö. Närmaste ö är obebodda Rivö, där Asperöborna i flera hundra år haft får på bete hela somrarna. Fåren har en egen förening och de åker också båt. Tvärs över sundet mellan de båda öarna, när det våras och när det vintras.
Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet och namnet lär komma sig av träden, asparna, som växte på ön. Öborna kallades en gång för ”krabbor”, ett öknamn skapat av öbor från de andra öarna i skärgården. En blinkning åt att Asperöborna i huvudsak ägnade sig åt småfiske. Brännöborna kallades ”oxar” för att de hade boskap på sin ö, och Donsöborna var ”kråkor”. På skärgårdsbåtarna, som började trafikera Södra skärgården 1922, syns än i dag denna indelning av öborna på ett lika självklart som nästan omärkligt sätt: Asperöbor sätter sig alltid på en och samma sida av båten och Brännöborna väljer den motsatta. Det lär komma sig av att Asperöborna en gång i tiden allt som oftast luktade fisk. Inomskärsfisket de ägnade sig åt fraktade de nämligen på båten in till Saltholmen för vidare färd med spårvagn till Göteborgs fiskhamn. De som hade problem med lukten sägs i första hand ha varit sommargästerna som började komma ut till öarna med skärgårdstrafiken. En anekdot som berättas från denna tid är den om en fin dam från staden på väg ut till sitt
9
sommarnöje på Brännö som då skärgårdsbåten anlöpte Asperö brygga lät undslippa: ”Så nu ska bönderna gå av.” Varpå en av de hånade vände sig om och replikerade: ”Och kreaturen fortsätter.” ”Krabborna” på Asperö valde med tiden att vara kreativa kring sitt öknamn och gjorde det till öns varumärke. Så fladdrar i dag krabbe-vimplar lite varstans på ön där också Krabbegården samlar öborna till trivsamma aktiviteter. Krabban ses också på lanthandelns plastpåsar. Kräftdjuret med de stora gripklorna har med tiden fått sin rättmätiga status: som delikatess, och symbol för ett välmående litet samhälle. På 1960-talet beboddes Asperö endast av ett hundratal. I dag bor här drygt 400 personer och personligheter. Nu, som då, finns lanthandel, badplats, dansbana och en liten sandstrand, därtill en förskola och grundskola upp till årskurs tre. I dag finns på Asperö också bastuförening, båtförening, fårförening och ett aktivt fritidsliv som kretsar kring Krabbegården, där Asperö Fritid har sitt säte. Den
som vill kan utöver ovan nämnda aktiviteter engagera sig i arenasektionen (boule, tennis, beachvolleyboll, cirkelträning), badsektionen, simskolan, fotbollssektionen eller roddsektionen. Paletten av aktiviteter på ön är sett till dess storlek och invånarantal imponerande. Kanske är det då inte alls en slump att Gubbdagis finns just här. Men oavsett om man bor i hus på en ö i skärgården eller i lägenhet i staden kan ålderdomen bli ensam. Gubbdagis fyller en tydlig social funktion, vid sidan om allt snickrande, bärande, rensande, röjande, lyftande och målande. ”Det finns ju de som inte har så många kompisar. Att samlas kring en syssla hjälper oss på traven, och har man något på hjärtat så finns ett gäng här som lyssnar.” Så säger Jan Pedersen, även kallad ”Dansken”. Och ”Chefen”. För det var han som satte fart på gubbarna. Vi andra har bara hängt på.
Malin Clausson & Lisa Thanner Asperö, juni 2021
10
Hösttermin
13
Upprop Det började med en tur till Källö-Knippla. Det var en fin sommardag. En sådan där när sommaren är ung och skir, alternativt börjar dra mot sitt slut, som lockar även den mest inbitna skärgårdsbo ut på en båttur. Över till någon annan ö i skärgården. En sådan sommardag var det när Jan Pedersen och hans fru Ingegärd tog den egna båten till Källö-Knippla tillsammans med goda vännerna Kent och Gunilla. Picknick-korgen var packad och målet var att gå den rundslinga runt ön som de hade hört talas om. – Vi la till i gästhamnen och gick runt halva ön tills vi kom till en badplats på andra sidan. Längs vägen såg vi de där bänkarna. Ibland med små bord till och grillplatser, minns Jan. Efter badet fortsatte promenaden runt ön. – Fler bänkar dök upp längs vägen, alla olika, med text på. Det var ordspråk och sentenser som ”Carpe Diem” och sånt där som man kände igen. Sällskapet imponerades av det snygga hantverket, texterna frästa in i träet och ifyllda med målarfärg. – Det var väldigt proffsigt gjort.
NY T TA OC H NÖJE E F T E R 6 5 – GUB B DAG IS!
På Asperö i Göteborgs södra skärgård sitter inte gubbarna still. De vill göra nytta. Och lära sig nya saker. Så på måndagar går de till Gubbdagis. Efter långa yrkesliv inom sjöfartsnäringen, Volvo, Götaverken, sjukvården eller kriminalvården har de efter pension behov av att sätta annat i händerna. De gillar att ha en uppgift, och de gillar att träffas. Fylla sina dagar med mening vid sidan om barnbarn och familj, eller fylla sina dagar med mening i brist på barnbarn och familj. På Gubbdagis får de snickra, måla, slipa, lyfta, kånka, laga och fixa allt efter uppkomna behov i det lilla samhället. Fotografen Lisa Thanner och författaren Malin Clausson har följt gubbarna på Gubbdagis under ett läsår. Hösttermin som vårtermin.