9789189021129

Page 1

Görel Cavalli-Björkman

Klistras mot pÀrm

Maria Magdalena BILDEN AV

FRÅN GIOTTO TILL CÉZANNE votum



Görel Cavalli-Björkman

Maria Magdalena BILDEN AV

FRÅN GIOTTO TILL CÉZANNE

votum


InnehÄll 9

Förord

15

Bibel, apokryfer och legender Namnet 16 Nya testamentet 16 Apokryfer 19 Gyllene legender 23

27

Giotto och franciskanernas bildvÀrld GrÄterskan 32

39

Synderskan med balsamkrukan

49

Eremiten

57

Skyddshelgon för prostituerade och mystiker

63

Maria Magdalena som förebild och inspiration Louise av Savoyen och det botgörande helgonet i Sainte Baume 66 Isabella d'Este och Correggio 68

73

Det första vittnet Tizian 76 Correggio 78 Savoldo 80 Vittoria Colonna och Michelangelo 83 Vittoria Colonna och Tizian 85 KonstnÀrer norr om alperna 89


97

Jesus hos Marta och Maria Diego VelĂĄzquez 99 Johannes Vermeer 101

105

Maria Magdalena pÄ konstmarknaden

115

Caravaggio och Den botgörande Maria Magdalena Det tridentinska konciliets dekret 116 Tizian 120 Caravaggio 121 Cecco del Caravaggio 125 Artemisia Gentileschi 127

133

Georges de La Tour och vanitasaspekten Philippe de Champaigne och Simon Vouet 136

143

SalongsmÄlarnas musa

157

CĂ©zanne och traditionen

164

Slutord Maria Magdalena idag 164

166

Noter

170

KĂ€llor och litteratur

175

BildkÀllor

180

Personregister



Förord PÄ Louvren i Paris stannar jag ofta inför en senmedeltida begrÄtelsescen, kallad Pietà de Villeneuve-lÚs-Avignon efter staden som ligger mitt emot Avignon pÄ andra sidan RhÎne. MÄlningen, som Àr tillskriven den provencalske mÀstaren Enguerrand Quarton omkring 1455, Àr mÄlad pÄ guldgrund i en stramt tillbakahÄllen stil. Med mycket smÄ medel har konstnÀren skildrat dramatiken i hÀndelsen. Mina blickar söker sig till Maria Magdalena vid Jesus fotÀnda och jag grips av hennes stora sorg. Sedan början av 1990-talet dÄ jag gick i den svarta madonnans fotspÄr i Provence har jag kommit att intressera mig för den roll hennes systergestalt Maria Magdalena har haft i vÄr europeiska konst- och kulturhistoria. Den gÄngen skrev jag om de myter som florerade kring henne i Provence dÀr hon hyllades som en ÄteruppstÄnden Diana. Framförallt fascinerades jag av berÀttelsen om hur man Är 1279 i nÀrvaro av Karl av Anjou fann Maria Magdalenas kvarlevor i kryptan till kyrkan Saint Maximin.1 NÀr graven öppnades spred sig en tung doft av parfym över nejden och pÄ helgonets tunga vÀxte en fÀnkÄlskvist. Legenden följer en antik tradition enligt vilken en grönskande kvist brukar vÀxa ut frÄn hjÀltens kropp, en symbol för Äterfödelsen. FrÄn Attis vÀxte violer och frÄn Adonis rosor. I Provence var

9


det naturligt att symbolen blev den ymnigt förekommande fÀnkÄlen. Jag lÀste ocksÄ de medeltida berÀttelserna om hur Maria Magdalena fjorton Är efter Jesu död och uppstÄndelse anlÀnde till Marseille för att predika evangelium för de hedniska gallerna. SÄ som mÄnga pilgrimer gjort före mig vandrade jag genom skogen i Sainte Baume upp till den grotta dÀr Maria Magdalena ansÄgs ha levt som eremit de sista trettio Ären av sitt liv. Platsen Àr fortfarande viktig i folktron. Unga kvinnor vandrar dit och dricker av kÀllans vatten och offrar symboliskt delar av sin klÀdedrÀkt till helgonet i samband med förlovningar, giftermÄl och inför barnafödslar. Maria Magdalenas kult florerade sÀrskilt rikligt frÄn 1200-talet och fram till och med 1600-talet. Vi ser henne genom konstnÀrernas ögon som en vacker ung kvinna med lÄngt böljande hÄr, knÀböjande vid korset eller lyssnande vid Jesu sida nÀr han besöker henne och hennes syster Marta. Kanske ser vi framför oss Donatellos 1400-talsskulptur, dÀr hon Äterges som en utmÀrglad asketisk eremit. GÄr vi till Maria Magdalenas historiska ursprung finner vi att en sammanblandning har skett av tre olika gestalter i Nya testamentet. FrÀmst handlar det om Maria frÄn Magdala, frÄn vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med nÄgra andra fromma kvinnor hörde till hans nÀrmaste krets. Hon följde honom pÄ Golgatavandringen, fanns med vid korset, sÄg honom gravlÀggas och mötte honom ÄteruppstÄnden pÄ pÄskdagen. Det var ocksÄ hon som pÄ hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna. I Bibeln nÀmns Àven Maria i Betania som var syster till Marta och slutligen den anonyma sköka som Jesus mötte i Simon fariséns hus och som tvÀttade och smörjde hans fötter med en parfymerad olja och som slutligen botgjorde sitt syndiga leverne som eremit i öknen. Alltsedan 600-talet e.Kr. har man valt att uppfatta dessa gestalter som en och samma kvinna. Maria Magdalenas möte med Jesus, deras nÀrhet samt den ledande roll hon spelade vid korsfÀstelsen och uppstÄndelsen understryks ytterligare i ett antal gnostiska texter dÀr hon betraktas som den frÀmsta av apostlarna.

10


Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas ikonografi blir vi varse hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhÀllet. Hennes popularitet hÀnger samman med att hon utgjorde ett alternativ till Jungfru Maria, som var född utan synd. MÀnniskor hade lÀttare att identifiera sig med Maria Magdalena, synderskan som fick Jesu förlÄtelse. Hon blev en stark modell för legender, böner, mysteriespel och i bildkonsten. Hon blev ocksÄ ett skyddshelgon för vinodlare, trÀdgÄrdsmÀstare, apotekare, handskmakare, parfymtillverkare, hÄrfrisörer, kammakare, vÀvare med flera. Hon stod ocksÄ som beskyddare av en medeltida orden för reformerade prostituerade. Den italienska renÀssanskonstens framstÀllningar av helgonet hÀngde ofta samman med de reformer som ville förbjuda den legaliserade prostitutionen. Tintorettos Magdalenasvit i Scuola Di San Rocco i Venedig anspelar pÄ den franciskanska munkordens mission att bota de som var sjuka i sÄvÀl pest som syfilis. Tizian förvandlade Maria Magdalena till en Venusgestalt. Hennes omvÀndelse uttrycks nu pÄ ett mer subtilt och kÀnslosamt sÀtt genom att synliggöras i hennes tÄrfyllda ansikte. En alltmer uttrycksfull och teatral bild av Den botgörande synderskan blev populÀr under den romersk-katolska motreformationen och i den efterföljande barockens mÄleri. Den frÀmste företrÀdaren för denna förnyelse av Maria Magdalenas ikonografi var den romerske mÄlaren Caravaggio. Genom tiderna har konstnÀrerna som regel lÄtit en vacker kvinna i sin omgivning stÄ modell för Den heliga synderskan. Detta ÄskÄdliggörs i Puccinos opera Tosca nÀr han lÄter Mario Cavaradossi mÄla Maria Magdalenas bild inspirerad av markisinnan Atavanti vars ansiktsdrag han fÀngslas av under en gudstjÀnst i kyrkan Sant'Andrea della Valle i Rom. Maria Magdalena blev huvudperson i den belgiske nobelpristagaren Maurice Maeterlincks drama Marie Magdelene frÄn 1910 liksom i den grekiske författaren Niko Kazantzakis roman The Last Temptation of Christ 1955, filmad av Martin Scorsese pÄ 1980-talet. Hon har ocksÄ blivit en av huvudpersonerna i rockoperan Jesus Christ Superstar frÄn 1970 och flera

11


fiktiva romaner varav den mest kĂ€nda torde vara Dan Browns The Da Vinci Code frĂ„n Ă„r 2003. I samma genre Ă€r nĂ„gra pseudovetenskapliga verk av den brittiske författaren Laurence Gardner som 2001 publicerade Bloodline of the Holy Grail, ett slags Ă€ttelĂ€ngd över Jesus familj. 2006 kom uppföljaren GĂ„tan Maria Magdalena dĂ€r han försökte bevisa att hon var Jesus hustru. Sedan mitten av 1900-talet har flera mer seriösa vetenskapliga verk givits ut som skildrar Magdalenagestaltens betydelse i kulten, frĂ€mst kanske Victor Saxer, The Cult of Mary Magdalene, 1959. Trettio Ă„r senare skrev Susan Haskins boken Mary Magdalene, Myth and Metaphore (1993). HĂ€r diskuterades helgonets olika roller och förklĂ€dnader och den symbolik som uttrycks i hennes skiftande gestaltningar. Med anledning av fyndet av de gnostiska skrifterna i Nag Hammadiöknen 1945 (översatta pĂ„ 1980-talet) har genusvetenskapen kommit att lyfta fram Maria Magdalenas betydelse i kristendomens första Ă„rhundraden. Bland författarna vill jag sĂ€rskilt nĂ€mna Karen King och Elaine Pagels. Den hollĂ€ndska teologen Esther De Boer, har i sin Maria Magdalena bakom myterna (i svensk översĂ€ttning 1998), tonat ned de gnostiska dragen i Maria Magdalenas evangelium och istĂ€llet framhĂ„llit att texten kan ha inspirerats av en kvinnlig predikant med egna lĂ€rjungar och andlig tradition. Nyligen har religionshistorikern Margaret Arnold publicerat en bok om synen pĂ„ Maria Magdalena under reformationen. Hon visar dĂ€r att traditionerna kring hennes gestalt övertogs av lutheranerna och fick fortsatt stor betydelse för kvinnors roll i samhĂ€llet. Även svenska författare och skribenter har fĂ€ngslats av Maria Magdalena. Till dem hör dramatikern Margareta Skantze med sitt feministiska passionsdrama Maria Magdalena, den första aposteln, som kom ut 1996 och Marianne Fredriksson med romanen Enligt Maria Magdalena publicerad 1997. SĂ„ sent som 2016 gav prĂ€sten Monica Sjögren Nordgren ut en bok om helgonet pĂ„ förlaget Kyrka Konst Kultur. Min bok handlar om konstnĂ€rernas syn pĂ„ Maria Magdalena och om de motiv som vuxit fram kring henne. Vid besök pĂ„ museer runt om i Europa har vissa speciella konstverk fĂ„ngat mitt intresse. Verk, som ger nĂ„got mer

12


Ă€n den traditionella bild som kyrkan ville sprida, och som vittnar om en djupare insikt i vem hon var, denna unga kvinna som blev Jesus följeslagerska och apostel. Jag undersöker bland annat hur ett centralt motiv i konsten, som har kommit att gĂ„ under namnet Noli me tangere, kom att fĂ„ en sĂ€rskild betydelse för en kvinnorörelse under 1500-talets första hĂ€lft.2 Vid mina analyser av konstverken har jag haft anledning att konsultera det stora encyklopediska verk som gavs ut av Michelle Erhardt och Amy Morris Ă„r 2012, Mary Magdalene, Iconographic Studies from the Middle Ages to the Baroque. Inspirerande var ocksĂ„ katalogen till utstĂ€llningen La Maddalena Tra Sacro e Profano i Palazzo Pitti i Florens 1986 och nu senast utstĂ€llningen Marie Madeleine, La Passion RĂ©vĂ©lĂ©e som 2016–2017 visades pĂ„ ett kloster och tvĂ„ museer i Frankrike. Jag vill tacka Per I. Gedin och Ingrid Sjöström för stöd och uppmuntran. Ingrid med sin bakgrund som kyrkohistoriker har Ă€ven lĂ€st manus. Tack ocksĂ„ till Börje Magnusson för en inspirerande förelĂ€sning inför Giottos fresker i Assisi och till Magnus Olausson för samtal kring MagdalenamĂ„lningar i Nationalmuseums samlingar. Slutligen ett varmt tack till Louise Hadorph Holmberg som har gjort ett imponerande arbete med att spĂ„ra upp bildmaterialet. Jag tackar ocksĂ„ min förlĂ€ggare Mari Hermansson som frĂ„n början visade ett stort intresse för projektet. Tack ocksĂ„ till Lars-Eric Hermansson, Per Kollberg och övriga kunniga medarbetare pĂ„ Votum Förlag. Boken har tryckts med bidrag frĂ„n Patriotiska SĂ€llskapet, Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Sven & Dagmar SalĂ©ns stiftelse, Magnus Bergvalls stiftelse samt Stiftelsen LĂ€ngmanska Kulturfonden. Ett sĂ€rskilt stöd till bildmaterialet har lĂ€mnats av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse.

Stockholm i juni 2020

13


Maria Magdalenas predikan i Marseille, omkr 1513, attribuerad till Antoine Ronzen, hans krets, olja pÄ pannÄ, 70 x 83,5, Musée de Cluny, Paris

14


Bibel, apokryfer och legender VĂ„r FrĂ€lsares följeslagerska Ă€r Maria Magdalena /
/ Jesus Ă€lskade henne mer Ă€n alla lĂ€rjungarna och han brukade ofta kyssa henne pĂ„ munnen. De övriga lĂ€rjungarna blev förtörnade. De sade till honom: ”Varför Ă€lskar du henne mer Ă€n oss? Jesus svarade dĂ„ och sade: ”Varför Ă€lskar jag inte Er sĂ„ som jag Ă€lskar henne?”3 Bibelns fyra evangelier utgör grunden för alla de legender som vuxit fram kring Maria Magdalenas gestalt. Till dem kan adderas de apokryfiska evangelierna. I nĂ€sta kategori kommer de skrifter pĂ„ latin som författats av de fyra kyrkofĂ€derna Gregorius, Ambrosius, Hieronymus och Augustinus. Alla skrev om Maria Magdalena och deras texter Ă€r vĂ€rdefulla eftersom de behandlar de symboliska och allegoriska förestĂ€llningar som vĂ€xte fram kring henne i den medeltida kyrkan. Under medeltiden skrevs ocksĂ„ ett stort antal latinska hymner till Maria Magdalenas Ă€ra, den mest kĂ€nda av Petrarca. Jacobus de Voragines Legenda aurea (Gyllene legender) Ă€r ocksĂ„ en viktig kĂ€lla till Maria Magdalenas historia. I det medeltida Europa tillkom Ă€ven en mĂ€ngd litteratur, poesi och skĂ„despel kring helgonet. En vĂ€rdefull sammanfattning finns i Helen Meredith Garths Saint Mary Magdelene in Medivael Literature frĂ„n 1950. 15


Namnet De flesta medeltida tĂ€nkare trodde att namn och företeelser var intimt lĂ€nkade till varandra. Det vill sĂ€ga man ansĂ„g att ett namn förklarade vem personen var. Den helige Hieronymus skrev en artikel om tolkningen av hebreiska namn. Hans ambition var att förklara vad alla de namn som nĂ€mns i bibeln betydde. Hans tolkningar citerades genom hela medeltiden. Namnet Maria kom frĂ„n det hebreiska Miriam som betydde ”illuminata”: den upplysta eller ”havets myrra” eller mer poetiskt ”en droppe av havet” eller ”bittert hav”.4 Det finns mĂ„nga Marior i bibeln och för att sĂ€rskilja dem knöt man dem oftast till respektive make. Maria Klopas kallades sĂ„ eftersom hon var hustru till Klopas, en av Jesus följeslagare. Maria Magdalena uppkallades efter sin födelseort Magdala som pĂ„ hebreiska betyder torn (migdol eller migdal). Staden lĂ„g i Galileen pĂ„ vĂ€stra stranden av sjön Genesaret. I och med att hon betecknades pĂ„ detta sĂ€tt uppfattade man henne som mer sjĂ€lvstĂ€ndig Ă€n de övriga Mariorna. Nya testamentet Maria Magdalena Ă€r en av de fĂ„ helgon som kan göra ansprĂ„k pĂ„ att ha haft en direkt relation till Jesus. Om man söker hennes ursprung i Nya testamentet finner man att hon nĂ€mns tolv gĂ„nger i de fyra evangelierna men bara i ett fall nĂ€mns hon oberoende av passionshistorien. I Lukas­ evangeliet (8:2) omtalas hon som Maria frĂ„n Magdala, en kvinna frĂ„n vilken Jesus drev ut sju demoner.5 Hon förekommer dĂ€refter tillsammans med nĂ„gra andra fromma kvinnor i Jesus nĂ€rmaste krets. Matteus (27:55–56) förklarar att Maria Magdalena var en av de kvinnor som hade följt Jesus frĂ„n Galileen och som passade upp pĂ„ honom. Hon följde honom pĂ„ Golgatavandringen och var nĂ€rvarande vid korsfĂ€stelsen (Matte­ us 27:56 och Markus 15:40). Johannes (19:25) nĂ€mner ocksĂ„ att hon stod framme vid korset tillsammans med Jungfru Maria och Maria Klopas. 16


Enligt Matteus (27:61) och Markus (15:47) var hon ocksĂ„ nĂ€rvarande vid gravlĂ€ggningen. Tillsammans med de tvĂ„ andra Mariorna gick hon senare till graven för att finna den tom. Enligt Markus (16:9–11) var Maria Magdalena den första person som Jesus visade sig för efter uppstĂ„ndelsen. Hennes deltagande i uppstĂ„ndelsen Ă€r mest utförligt beskrivet av Johannes (20:1– 18) som sĂ€ger att hon efter att ha sett att graven var tom berĂ€ttade detta för Petrus och en annan lĂ€rjunge. Senare sĂ„g hon tvĂ„ Ă€nglar pĂ„ platsen dĂ€r Jesus kropp hade vilat och nĂ€r hon vĂ€nde sig om sĂ„g hon Jesus sjĂ€lv. Hon trodde först att han var en trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare och frĂ„gade vart han hade fört kroppen. NĂ€r han sa hennes namn kĂ€nde hon igen honom och kallade honom mĂ€stare (Rabbouni). NĂ€r hon försökte röra vid honom sa han: ”Rör inte vid mig, jag har Ă€nnu inte stigit upp till min fader. GĂ„ till mina bröder och sĂ€g dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Maria Magdalena gick dĂ„ för att Ă„terge hans ord för lĂ€rjungarna. Johannes beskrivning av Jesu uppenbarelse för Maria Magdalena blev kĂ€llan till en av de mest populĂ€ra episoderna inom kristendomens historia och inom Magdalenalegenden: Noli me tangere. Genom sin centrala roll i denna hĂ€ndelse blev Maria Magdalena omtalad som apostolorum apostola (apostlarnas apostel). I tidig kristen tid identifierade man Maria Magdalena med den anonyma sköka som Jesus mötte i Simons hus (Lukas 7:37–50) och som tvĂ€ttade hans fötter med sina tĂ„rar och torkade dem med sitt hĂ„r. Hon smörjde sedan hans fötter med en parfymerad olja ur en alabastervas. Slutligen botgjorde hon sitt syndiga leverne som eremit i öknen. Maria Magdalena kom ocksĂ„ att sammanföras med Maria frĂ„n Betania som var syster till Marta (Lukas 10: 38–42). I denna gestalt associeras hon med ett kontemplativt liv i kontrast till systern Marta som förkroppsligar det aktiva livet. Alltsedan kyrkofadern Gregorius predikan i basilikan San Clemente i Rom den 21 september 591 har man valt att se dessa tre Marior

17


9 789189

021129

Görel Cavalli-Björkman

ISBN 978-91-89021-12-9

Maria Magdalena

Görel Cavalli-Björkman har varit intendent och forskningschef vid Nationalmuseum och Ă€r ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Hon har skrivit en rad böcker om konstnĂ€rer och konstriktningar, dĂ€ribland Den svarta madonnan (1996), Eva Bonnier – ett konst­ nĂ€rsliv, nominerad till Stora Fackbokspriset, (2013) och senast Kvinna i avantgardet – Sigrid HjertĂ©n, liv och verk (2017) och Falskt eller Äkta? – detektivarbete pĂ„ konstmuseet (2017).

BILDEN AV

maria magdalena Àr ett populÀrt helgon som reflekterar sociala attityder liksom seder och bruk under skilda perioder i vÄr europeiska kulturhistoria. Hennes historiska ursprung visar att en sammanblandning skett av tre olika gestalter i Nya testamentet. FrÀmst handlar det om Maria frÄn Magdala, frÄn vilken Jesus jagade sju demoner, och som tillsammans med nÄgra andra fromma kvinnor hörde till hans nÀrmaste krets. Hon följde honom pÄ Golgatavandringen, fanns med vid korset, sÄg honom gravlÀggas och mötte honom ÄteruppstÄnden pÄ pÄskdagen. Det var ocksÄ hon som pÄ hans uppmaning förde nyheten vidare till apostlarna. I Maria Magdalenas evangelium frÄn 200-talet framstÀlls hon som den lÀrjunge Jesus Àlskade mest av alla. Genom att följa utvecklingen av Maria Magdalenas gestalt med konstnÀrernas ögon visar Görel Cavalli-Björkman hur hon har utnyttjats som symbol för kvinnors roll och status inom kristendomen, kyrkan och samhÀllet. Viktiga och normgivande bildtolkningar har gjorts av konstnÀrer som Giotto, Caravaggio och Cézanne. KlistrasTizian, mot pÀrm


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.